Tor Isedal
| Tor Isedal | |
 Tor Isedal på diskotekspremiär på Döbelnsgatan 3 i Stockholm den 24 maj 1970 | |
| Född | Tor Carlsson 20 juli 1924 Norrköping, Sverige |
|---|---|
| Död | 18 februari 1990 (65 år) Nynäshamn, Sverige |
| Aktiva år | 1950-1990 |
| Maka | Marie Isedal Marie Hedeholm Eva Kars |
| IMDb SFDb | |
Tor Edvard Isedal (ursprungligen Carlsson [1]), född 20 juli 1924 i Norrköping, död 18 februari 1990 i Nynäshamn,[2] var en svensk skådespelare.
Biografi
Isedal utbildade sig till dekoratör innan han började skådespela. Via IOGT:s amatörverksamhet kom han i kontakt med Tjadden Hällström och började spela i hans revyer. I slutet av 1940-talet kom han till Stockholm där han utbildade sig vid Axel Witzanskys teaterskola 1949–1950. Han gjorde även flera försök att komma in på Dramatens elevskola, men misslyckades.[3]
Tillsammans med Allan Edwall, som han träffat under teaterskoleåren, spelade han under det tidiga 1950-talet bland annat avantgardeteater vid Teatern i Gamla Stan, där han bland annat gjorde huvudrollen i Woyzeck 1953. Han engagerades vid Folkteatern i Göteborg 1955–1956 och kom 1957 till Malmö stadsteater. Vid den sistnämnda kom han i kontakt med Ingmar Bergman som gav honom en av hans mest kända filmroller som en av våldtäktsmännen i Jungfrukällan (1960). Ungefär samtidigt engagerades han vid TV-teatern och tillhörde dess första ensemble säsongen 1959–1960. Åren 1964–1966 var han vid Stockholms stadsteater, en scen han skulle återvända till vid flertalet tillfällen. Senare spelade han vid scener som Per Simon Edströms Arenabåten och Riksteatern.[3]
Isedal fick med sitt mörka, dystra och fårade ansikte och lite rossliga röst ofta gestalta skurkaktiga typer. Han spelade också ofta vanliga jobbare till exempel i TV-versionen av Söderkåkar (1970) och Hedebyborna (1978, 1980 och 1982). Det var heller inte ovanligt att han på ett övertygande sätt gestaltade mer eller mindre försupna karaktärer som t.ex. Lasse i Söderkåkar och Ölund i Ett resande teatersällskap. I TV-serien Spanarna (1983) gjorde han en luggsliten och varmhjärtad kriminalspanare. Han spelade även Joe Hill i TV-filmen Mannen som aldrig dog (1970). Han var därtill känd för att behärska monologer och ett paradnummer vad hans tolkning av Eugene O'Neills Hughie. Mot slutet av sin karriär gjorde han rollen som Stråholmaren i S.O.S. - En segelsällskapsresa (1988).[3]
Isedal var successivt gift med Marie Isedal, Marie Hedeholm och Eva Kars. Han är far till Per Isedal, Ola Isedal, Pernilla Isedal och Peter Isedal.
Filmografi
- 1950 – Askungen
- 1952 – Hon kom som en vind
- 1953 – Barabbas
- 1953 – Vägen till Klockrike
- 1954 – Karin Månsdotter
- 1954 – Flicka utan namn
- 1955 – Den underbara lögnen
- 1957 – Det sjunde inseglet
- 1958 – Rabies
- 1959 – Måsen
- 1959 – Skuggornas klubb
- 1959 – Oväder på Sycamore Street
- 1959 – Åke och hans värld
- 1960 – Antigone
- 1960 – Björnen
- 1960 – Diana går på jakt
- 1960 – En löskekarl
- 1960 – Jungfrukällan
- 1960 – Myteriet på Caine
- 1960 – Slå nollan till polisen
- 1960 – Spökhotellet
- 1961 – Dacke
- 1961 – Eurydike
- 1961 – Frisöndag
- 1961 – Fru Inger til Østråt
- 1961 – Stöten
- 1962 – En nolla för mycket
- 1962 – Halsduken (TV-serie)
- 1962 – Siska
- 1962 – Vaxdockan
- 1962 – Vita frun
- 1963 – Ett drömspel
- 1963 – Kurragömma
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1964 – Dansen kring Guldbaggen
- 1964 – Är du inte riktigt klok?
- 1965 – Morianerna
- 1966 – Adamsson i Sverige
- 1966 – Hotet
- 1966 – Nalle Puh på honungsjakt
- 1966 – Ormen
- 1966 – Tartuffe
- 1967 – Asterix och hans tappra galler
- 1967 – Djungelboken
- 1967 – Drottningens juvelsmycke (TV-serie)
- 1967 – En sån strålande dag
- 1967 – Glasmenageriet
- 1967 – Roseanna
- 1968 – Asterix och Kleopatra
- 1968 – Bombi Bitt och jag (TV-serie)
- 1968 – Hönssoppa med korngryn
- 1968 – Komedi i Hägerskog
- 1968 – Markurells i Wadköping (TV-serie)
- 1968 – Nalle Puh och den stormiga dagen
- 1968 – Påsk
- 1968 – Repetitionen
- 1968 – Rätt man
- 1969 – Biprodukten
- 1969 – Kameleonterna
- 1969 – Solens barn
- 1969 – Vårdaren
- 1969 – Åsa-Nisse i rekordform
- 1970 – Kyrkoherden
- 1970 – Pippi Långstrump på de sju haven
- 1970 – Söderkåkar (TV-serie)
- 1971 – Avbilden
- 1971 – Dagmars heta trosor
- 1971 – Exponerad
- 1971 – Gunghästen
- 1971 – Midsommardansen
- 1972 – Agaton Sax och bröderna Max
- 1972 – Barnen i höjden (TV-serie)
- 1972–1973 – Ett resande teatersällskap (TV-serie)
- 1973 – Levande bilder
- 1974 – Erik XIV
- 1974 – Nalle Puh och den skuttande tigern
- 1975 – Sängkamrater
- 1975 – I död mans spår
- 1975 – Justine och Juliette
- 1975 – Lejonet och jungfrun
- 1975 – Nisse och Greta (TV-serie)
- 1975 – Sängkamrater
- 1975 – Tjocka släkten (TV-serie)
- 1976 – Predikare-Lena
- 1976 – Scapins rackartyg
- 1977 – Vem var Dracula? (berättarröst)
- 1977 – Victor Frankenstein
- 1978 – Hedebyborna (TV-serie)
- 1979 – Bröllopsgåvan
- 1979 – Godnatt, jord (TV-serie)
- 1980 – Och skeppets namn var Gigantic...
- 1981 – Skärp dig, älskling! (TV-serie)
- 1983 – Mäster Olof (TV-serie)
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1984 – Se upp för sjöjungfrur
- 1986 – Bödeln och skökan
- 1986 – Ulme (TV-serie)
- 1987 – Ducktales
- 1987 – Mälarpirater
- 1987 – Mio min Mio
- 1988 – SOS – en segelsällskapsresa
- 1989 – Hassel – Offren
- 1990 – Från de döda
- 1990 – Kära farmor (TV-serie)
- 1990 – Smash (TV-serie)
- 1991 – Tre kärlekar (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Radioteater
Roller
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1960 | Ivan Petrovitj Rogov | Han som sålde sin fru David Tutaev |
Staffan Aspelin[15] |
| Holgersson, en skogvaktare | Jons födelsedag Inge Johansson |
Helge Hagerman[16] |
Referenser
- ^ Tor_Isedal i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 mars 2013.
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Isedal, Tor Edvard
- ^ [a b c] ”Tor Isedal”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64045&iv=OVERVIEW. Läst 2 december 2013.
- ^ ”Misantropen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/misantropen. Läst 17 oktober 2015.
- ^ ”Ur-Faust”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/ur-faust. Läst 19 oktober 2015.
- ^ ”Värmlänningarna”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/värmlänningarna-0. Läst 19 oktober 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 45. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/45. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (18 juni 1971). ”'Oh, Calcutta' på Folkan: Så snällt att man rodnar”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-06-18/162/14. Läst 20 augusti 2015.
- ^ Leif Zern (15 september 1978). ”Musikfest i sommarnatten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-15/251/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015.
- ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 68. 16 oktober 1983. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-10-16/281/68. Läst 2 december 2017.
- ^ Marcus Boldemann (26 oktober 1986). ”Ungdomlig 'Ringo' på Göta Lejon: En alltför enkel historia”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-26/291/28. Läst 18 september 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 47. 29 september 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-09-29/265/47. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016.
Externa länkar
- Tor Isedal på Svensk Filmdatabas
- Tor Isedal på Internet Movie Database (engelska)
- Tor Isedal på Malmö stadsteater