Tord Sjåreksson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tord Sjåreksson (Þórðr Sjáreksson) var en isländsk furstelovskald från 900- och 1000-talet, som enligt Skáldatal var hovskald hos kung Olav Haraldsson och Erik jarl Håkonsson. Han var svåger till den kände skalden Hjalte Skeggjason från Þjórsárdalr på södra Island och det är också troligt att han var släkt med hjälten Torolf Skolmsson (Þórólfr Skólmsson), vars frände skalden Orm Storolfsson (Ormr Stórólfsson) stammade från samma trakt.[1]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Tords äldsta drapa ur vilken något har bevarats ägnades just denne Torolf Skolmsson, som år 961, vid 19 års ålder, utmärkte sig på Håkon Adalsteinsfostres sida i slaget vid Fitjar. Efter kungens fall for han till Island där han bosatte sig på gården Myrká. Tre strofer och en halvstrof ur denna Þórólfsdrápa finns i Heimskringla; drapan har säkerligen diktats någon gång på 900-talet.

Det kväde som Tord enligt Skáldatal diktade till Erik jarl är nu förlorat; däremot finns i Skáldskaparmál (51) en halvstrof som beskriver en segling efter norska kusten till Agder: den väg Sven jarl Håkonsson tog efter att ha bränt Nidaros år 1015.

Tords främsta verk bör ha varit hans arvdrapa över Olav den helige; den så kallade Krucifixdrapan (Róðadrápa), varav endast en strof har överlevt. Också den finns i Heimskringla.

I Skáldskaparmál (6) har bevarats en strof med motiv ur Völsungasagan på ändrimmad runhenda, men med ett så ovanligt arrangemang att varje kortrad i ena halvstrofen fortsättes i motsvarande rad i den andra (1-5,2-6, osv.). Strofen är rimligen hämtad ur ett större, nu förlorat verk.

En skröna (?)[redigera | redigera wikitext]

I den långa sagan om Olav Tryggvason (Óláfs saga Tryggvasonar en mesta) berättas att då Tord på Olav den heliges tid var på pilgrimsfärd i det heliga landet träffade han vid Akko en lång gråhårsmunk som på god norska varnade honom för rövare som brukade ligga i försåt längre fram. Då munken fick veta vem Tord var, bad han honom hälsa till Hjalte Skeggjason. Tord framförde senare denna hälsning till sin svåger och fick då veta att munken inte kunde ha varit någon annan än Olav Tryggvason som överlevt slaget vid Svolder. Innan de skildes hade nämligen munken berättat något för Tord som bara Hjalte och gamle kung Olav kände till. Tord Sjåreksson, som kunde vittna om detta möte, var en begåvad och förnuftig man, och därtill en god skald, försäkrar oss sagan.

Hur länge Tord levde vet vi inte, men hans erfidrápa över Olav den helige sätter en bakre tidsgräns: han kan inte ha dött före 1030.

Källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jónsson, a.a., sid 603.
  • Finnur Jónsson, Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie, I, 2 utg., København, 1920, sid 603ff.
  • Snorres Edda i översättning av Karl G Johansson & Mats Malm, Stockholm, 1999. ISBN 91-7102-449-2.
  • Snorres konungasagor (Heimskringla), I-II (Olav Tryggvasons saga och Olav den heliges saga). Finns i olika översättningar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]