Tordmule

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tordmule
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult tordmule i häckningsdräkt
Adult tordmule i häckningsdräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Alkfåglar
Alcae
Familj Alkor
Alcidae
Släkte Alca
Linné, 1758
Art Tordmule
A. torda
Vetenskapligt namn
§ Alca torda
Auktor Linné, 1758
Adult tordmule i vinterdräkt utanför Frankrikes kust.
Adult tordmule i vinterdräkt utanför Frankrikes kust.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tordmule (Alca torda) är en fågel i familjen alkor och den enda arten inom släktet Alca.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tordmulen är en stor alka med en längd på 38-43 cm och ett vingspann på 60-69 cm. Den har smala och spetsiga vingar som hopslagna räcker över stjärtroten och stjärten är längre än hos sillgrisslan. Adulta fåglar har svart huvud, svart ovansida och vitt bröst och buk. Den tjocka näbben har en trubbig avslutning. I vinterdräkt hakan, kinden och delar av huvudet vit. Till skillnad från sillgrisslan så har tordmulen helvit "armhåla".

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten är vanligast inom polcirkeln. Dess häckningsområden är öar, klippiga stränder och klippor belägna utmed kusterna av norra Atlanten, i östra Nordamerika så långt söderut som Maine, och i Västeuropa från nordvästra Ryssland till norra Frankrike. Nordamerikanska fåglar flyttar och övervintrar på havet utanför kusten i ett område som sträcker sig från Grand Banks vid Newfoundland till New England. Holarktiska fåglar övervintrar också till havs där vissa flyttar så långt söderut som till västra Medelhavet.

Några av de mer välkända häckningskolonierna är: Heligoland i Tyskland (54°10' N), som ligger nära den sydliga häckningsgränsen för arten i Europa och som endast omfattar ett fåtal par. Staple Island, Outer Farne Islands i Storbritannien (55°38' N) där häckningssäsong infaller i maj till mitten av juli. Runde i Norge (62°24' N) där ungefär 3,000 par häckar. På Island finns en koloni på Látrabjarg (65°30' N) där 230000 par häckar, vilket på mitten av 1990-talet utgjorde cirka 40% av världspopulationen, och vars häckningssässong infaller i juni-juli. En annan häckninhskoloni på Island ligger på Grímsey (66°33' N).

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Tormulen delas upp i två erkända underarter:[2]

  • A. t. torda - häckar i nordöstra Amerika och i ett område som sträcker sig från Skandinavien till Murmansk och Vita havet.
  • A. t. islandica (C. L. Brehm, 1831) - häckar på Island och Brittiska öarna till Frankrike. Övervintrar vid Medelhavet.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar tordmulen främst på lokaler i östkustens skärgård och på Gotland, men även på några få platser på västkusten.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tordmulen simmar och dyker mycket bra och flyger också ganska snabbt. Den häckar kolonivisfågelberg tillsammans med bland annat lunnefågel, sillgrissla. Honan lägger ett enda, mycket stort, gråvitt och mörkfläckigt ägg på någon klippavsats eller i någon springa i klippan. Den livnär sig genom att dyka efter fisk, men också på havslevande kräftdjur och maskar.

Tordmule fotograferad vid sitt häckningsområde på Røst vid Lofoten i Norge.
Tordmule tillsammans med sillgrisslor, vid Runde i Norge.
Tordmule på häckningsplats tillsammans med sillgrissla och toppskarv.

Alkor kan bli mycket gamla. Tordmulen blir i genomsnitt 13 år men en individ som ringmärktes i Storbritannien 1967 levde i minst 41 år.[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Idag är tordmulen ensam art inom sitt släkte, men Alca hade en mycket större mångfald under pliocen och flera fossil har återfunnits från andra arter:

  • Alca sp. (Sen miocen/tidig pliocen i Lee Creek Mine, USA) - möjligtvis synonym med A. stewarti
  • Alca stewarti (Kattendijk Sands tidig pliocene i Belgien)
  • Alca ausonia (Yorktown tidig pliocen i Lee Creek Mine, USA - mellersta pliocen i Italien)
  • Alca sp. (Puerto de Mazarrón pliocen i El Alamillo, Spanien) - möjligtvis synonym med A. ausonia

Släktet Alca verkar ha utvecklats i ett område i västra Nordatlanten eller i dagens Karibien likt flertalet inom släktgruppen Alcini. Dess förfader nådde dessa vatten genom det då öppna Panamanäset under miocen.[4].

Namn[redigera | redigera wikitext]

Tordmulen har tidigare kallats "skatalka".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias atikel Razorbill, läst 2009-05-10

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Alca torda Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-05-10
  3. ^ McCarthy, Michael (2008-07-10). ”Seabird Born in Summer of Love Still Breeding in Wales”. The (London) Independent. http://www.independent.co.uk/environment/nature/seabird-born-in-summer-of-love-still-breeding-in-wales-863919.html. Läst 2008-07-10. 
  4. ^ Bédard, J. (1985): Evolution and characteristics of the Atlantic Alcidae. I: Nettleship, David N. & Birkhead, Tim R. (eds.), The Atlantic Alcidae: 6-19. Academic Press, London. ISBN 0-12-515671-5

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 196-197. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]