Torsten Renqvist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fågel Fenix i Skövde.
Dansande flicka (1993), brons, utanför Tivolihuset, Storgatan i Höganäs.
Elsa Beskow med tjäder i Djursholm.
Horisontdykare i Örebro

Torsten Renqvist, född 1924 i Ludvika[1], död 13 maj 2007 i Kummelnäs i Nacka, var en svensk konstnär.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Torsten Renqvist utbildade sig på Otte Skölds målarskola i Stockholm, vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn och 1948-50 vid Konstakademien i Stockholm. 1956-1958 var han föreståndare för Valands konstskola i Göteborg.

Torsten Renqvist debuterade 1950 då han fortfarande var elev på Konstakademien. Med en uppföljande utställning året därpå hälsades han av kritiken som ”nyexpressionist”. Hans bilder visade ett korthugget, expressivt måleri med vardagsnära ting som motiv: kaffepanna, hushållsrulle, stickstrumpa, spikar. Renqvist drogs till osedda eller i konsten då förbisedda ting; en vardagens mystik med stark laddning. Vid mitten av decenniet skedde en omorientering, bl.a. brände han upp ett 80-tal målningar 1954. Under årliga resor till mer eller mindre arktiska trakter – svenska och finska Lappland, Lofoten, Island, Spetsbergen – utvecklade Renqvist ett originellt landskapmåleri där det sedda uttrycks i symbios med begreppsliga föreställningar. Men hans måleri går också mot en allt större abstraktion. I sextiotalets måleri blir tonen mörkare, tingen återkommer som motiv – ofta fragment, benbitar, oorganiska och organiska former – och ges en allt djupare symbolik. Hans sista stora målning, ”Ikonostas över fjädrar och en tidning”, är en tidsbild. ”Man kan beskriva den som en sorgemålning, en bild av makten, avbildad i ett fotavtryck, som trampar på de svaga.” (Beate Sydhoff)

Torsten Renqvist talar själv om sin dagsida (måleriet under sommarhalvåret) och sin nattsida (grafiken hemma i ateljén under vinterhalvåret). Medan människor som motiv lyser med sin frånvaro i hans måleri förekommer de rikligt i hans teckningar och grafik. Här återfinns också djurbilder bland vilka man velat se en muntert spatserande igelkott med alla taggarna ute som ett indirekt självporträtt. En sida av hans nydanande grafik lägger vikten vid linjespelet, den ”kalligrafiska” sidan. Efter revolten i Ungern 1956 gjorde Renqvist en uppmärksammad serie bilder där han utgick från tidningsfoton, ”Upplopp”. Vid Biennalen i Venedig 1964 tilldelades han ett pris för sin grafik.

1967 innebar ett nytt tvärt brott och en nystart i Torsten Renqvists konstnärskap. Han, då fortfarande en firad målare, lämnade helt måleriet för skulptur. I skulpturen kommer både hans ”dagsida” och hans ”nattsida” till uttryck. I början arbetade han i järnplåt. Han gjorde små scener, t.ex. ”Segern”, ett gäng segerrusiga och skränande män. Nike, segergudinnan, var ett motiv han flera gånger återkom till. När segern är vunnen är Nike annorstädes, menade han med ett för hans antiheroiska humanism karaktäristiskt patos: ”Segern har en skitig glans”.

Snart fann Torsten Renqvist sitt material som skulptör: trä. Inspirerad av polsk folkkonst, medeltida bildhuggeri, skulptur från antikens Kreta och Egypten liksom från tidningsfoton och barnteckningar skapade han allt från idéburna bilder och gestaltningar av mytiska och moraliska situationer till lekfulla djurskulpturer för barn. Många av skulpturerna göts sedan i brons. Tillsammans med stuckatören Domenico Inganni och skulptörerna Mats Åberg och Evert Lindfors utförde Torsten Renqvist många av dessa gjutningar hemma i ateljén i Kummelnäs utanför Stockholm.

I ungdomen ville Torsten Renqvist bli författare och han förblev en skrivande människa. Utdrag ur hans dagböcker finns publicerade i Brottstycken (1988) och Flisor (1994). Han deltog i konstdebatten med tungt vägande inlägg. Men framför allt försåg han ofta sina skulpturer med skriftliga kommentarer, små komprimerade texter som ringar in motiven utan att förklara dem.

Det har sagts om Gunnar Ekelöf att han uppnådde sin centrala position genom ständiga förflyttningar i periferin. Paradoxen kunde också gälla för outsidern Torsten Renqvist. Hans måleri och grafik och senare skulptur har stått centralt i samtida svensk konst. ”Torsten Renqvist hörde till förra seklets verkligt stora svenska konstnärer” (Ulf Linde). Men hans verk har sedan debuten hela tiden uppfattats som ett vitalt och egensinnigt alternativ till samtida strömningar.

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Skulptur År Plats Ort Material
Kvinna med tvillingar 1968 Moderna museet Stockholm trä
Striden mellan änglar och fåglar 1972 Stockholms universitet, utanför biblioteket Stockholm trä
Striden mellan änglar och fåglar 1967 Moderna museet Stockholm taggtråd, plåt
Dockan Johannes 1968 Karolinska institutet, Retziuslabbet Stockholm trä
Vraket 1968 Moderna museet Stockholm trä
Skeppet, hand och fot 1968 Sandvikens stadsbibliotek Sandviken marmor och kalksten
Robinson 1968 Museum Sztuki Lodz
Hand 1974 Linköpings universitet Linköping brons
Kattmamma 1969 Björkebyskolan Stockholm trä
Naturalieskåp 1970 Björkebyskolan Stockholm trä
Hylla för naturalier 1970? Åkeshovs sjukhus Stockholm trä
Tre apor, icke höra det onda, icke tala det onda, icke... 1974 Björkebyskolan Stockholm trä
Vridet spån 1980 Stockholms universitet, Universitetsbiblioteket? Stockholm trä
Bevingat klot 1970 Tynnereds kyrka Göteborg trä och metall
Job 1972 Göteborgs konstmuseum Göteborg trä
Göran och draken 1973 Ateneum Helsingfors trä
Fågelskrämman 1971 Göteborgs stadsbibliotek Göteborg trä
Ordet 1971 Svenska sjömanskyrkan Antwerpen trä
Djävulen som fisk 1973 Norrköpings konstmuseum Norrköping trä och metall
Noaks ark 1976 Ludvika lasarett Ludvika brons
Noaks ark 1976 Universitetet i Bergen Bergen
Fågel Fenix 1978 Historiska museet Stockholm brons
Fågel Fenix 1978 Posten, Årstafältet Stockholm brons
Fågel Fenix 1978? Torvalla Östersund brons
Fågel Fenix 1978 Stadshusgården Gävle brons
Fågel Fenix Utanför stadshuset Skövde brons
Fågelcirkus 1983 Lärarnas hus Stockholm brons
Theresas fåglar 1992 HSB, Nacka Stockholm brons
Tabitas trebenta trähäst 1992 Jarlaberg, HSB, Nacka Stockholm trä
Lilla elefanten drömmer 1976 Greta Garbos torg Stockholm betong
Hyndan 1970 Akademiska sjukhuset Uppsala trä
Fånget lejon 1978 Eskilstuna konstmuseum Eskilstuna trä, rep
Sjunken tärning 1975 utanför Länsbiblioteket Östersund brons
Kängurun 1979 Umeå universitetsbibliotek Umeå trä
Jättestruts 1973 Vilunda gymnasium, Upplands Väsby Stockholm trä
Fågel 1974 Fridhemsplans tunnelbanestation Stockholm trä
Hästflyftaren Gymnasieskolan i Skärholmen Stockholm brons
Det döende djuret 1969 Biblioteket i Lit Östersund brons
Templet 1994 Sunderby sjukhus Luleå trä och metall
Trana 1988 Ájtte Fjäll- och Samemuseum Jokkmokk trä
Eva och Adam 1987 Postterminalen Stockholm trä
Ballongkorgen 1987 Postterminalen Göteborg brons
Lautrecs flickor 1985 Ateneum Helsingfors trä
Lautrecs flickor, skiss Ateneum Helsingfors blandat
Dantetåget 1990 Moderna museet Stockholm trä, metall
Dansande flicka 1992 Ateneum Helsingfors trä
Dansande flicka 1993 Kulturdepartementet, Drottninggatan 16 Stockholm brons
Vaggan Borås?
Karl XII sover stående 1997 trä, vax
Karl XII sover stående Garnisonen Stockholm brons
Elsa Beskow 1997 Djursholms torg Stockholm brons
Sentida kors 1999 S:t Eriksområdet Stockholm brons
Vanja och Alma 2000 Astrid Lindgrens barnsjukhus Solna trä

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Av Torsten Renqvist[redigera | redigera wikitext]

  • Torsten Renqvist, Brottstycken. Ur Torsten Renqvists dagböcker, red. Lars Nygren, 378 s, Bonniers, 1988.
  • Torsten Renqvist, Flisor, red. Lars Nygren, 214 s, Hjalmarson & Högberg, 1994. Nytryck 2010 med efterord av Lars Nygren.
  • Djur kan inte ljuga. Dagboksbrev mellan Torsten Renqvist och Asta Bolin, Med teckningar av Torsten Renqvist, 224 s, Atlantis, 2003.

Om Torsten Renqvist[redigera | redigera wikitext]

  • Allan Ellenius, Torsten Renqvist, 32 s, Bonniers små konstböcker 8, 1964.
  • Ulf Linde, ”Etisk individualism”, katalog till utställning på Moderna Museet, 1974. Omtryckt i Ulf Linde , Efter hand , 1985.
  • Olle Granath, ”Vanlig och utvald”, Utblickar över konst och konstnärer, Bonniers, 1979.
  • Beate Sydhoff, Konstnären, jorden och tiden, 176 s, Sveriges Allmänna Konstförenings publikation 93, 1984.
  • Lars Nygren, Torsten Renqvist. Målaren. Katalog till utställning på Prins Eugens Waldemarsudde, 1988.
  • Lars Nygren, Torsten Renqvist, katalog nr 428, Liljevalchs konsthall, 1994, med texter av Lars Nygren, Ulf Linde och Allan Ellenius, 159 s (innehåller utförligare litteraturförteckning).
  • Mailis Stensman, Torsten Renqvist, 318 s, Edition Apel/ Lind & Co, utan årtal [2002].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel i DalaDemokraten

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]