Torvblomflugor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torvblomflugor
Ljungtorvblomfluga (S. silentis) hane
Ljungtorvblomfluga (S. silentis) hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Ordning Tvåvingar
Diptera
Familj Blomflugor
Syrphidae
Underfamilj Eristalinae
Tribus Eristalini
Släkte Torvblomflugor
Sericomyia
Vetenskapligt namn
§ Sericomyia
Auktor Meigen, 1803
Hitta fler artiklar om djur med

Torvblomflugor (Sericomyia) är ett släkte i familjen blomflugor.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Torvblomflugorna är storvuxna blomflugor, mellan 12 och 17 millimeter långa. De är svarta med gula, oftast avbrutna band på bakkroppen. De ger därmed ett getinglikt intryck (se mimikry). Antennerna är korta med ett fjäderlikt antennborst. På vingarnas framkant finns ett orangegult så kallat vingmärke.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Torvblomflugorna lever främst i fuktiga miljöer som stränder, myrar och mossar men de vuxna flugorna kan också ses på blommor i torra miljöer. Larverna lever i vatten och har, liksom närstående släkten i tribus Eristalini, ett långt svansliknande andningsrör. Larverna brukar därför kallas för råttsvanslarver.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Det finns drygt 20 arter i släktet i världen. Tio av arterna har nordamerikansk utbredning. Sex arter finns i Europa varav fem i Norden och Sverige.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Lapptorvblomfluga (S. lappona)
Sericomyia chrysotoxoides från Nordamerika

Arter i Norden[redigera | redigera wikitext]

Övriga arter (urval)[redigera | redigera wikitext]

Nedan följer ett urval med arter i släktet.[1]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Sericomyia betyder silkesfluga på grekiska.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-70-2

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Från engelskspråkiga wikipedia 13 februari 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]