Tosca

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av fjärilar, se Tosca (djur).
Operor av Giacomo Puccini
Giacomo Puccini

Tosca är en italiensk opera i tre akter med musik av Giacomo Puccini och libretto av Luigi Illica och Giuseppe Giacosa. Librettot baserar sig på Victorien Sardous drama i fem akter La Tosca.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Puccini såg pjäsen på franska med Sarah Bernhardt i huvudrollen i Milano 1889. Föreställningen gjorde ett djupt intryck på honom trots att han inte förstod språket. Han började snart planera en opera, men det dröjde till januari 1898 innan han kom igång. Det berodde bland annat på att rättigheterna först hade sålts till kompositören Alberto Franchetti. Parallellt med komponerandet gjorde Puccini resor till bland annat Paris där han träffade Sardou och Rom för att se platserna där handlingen utspelade sig.

Operan hade urpremiär i Teatro Costanzi, Rom den 14 januari 1900.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 15 februari 1904 och den iscensattes åter med premiär den 19 september 1964.[1] Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 7 december 1996 och återigen med premiär den 19 november 2011 [2] samt på Folkoperan med premiär den 20 september 2003.[3]

Roller[redigera | redigera wikitext]

  • Huvudroller
    • Floria Tosca, en känd sångerska – sopran
    • Mario Cavaradossi, en målare – tenor
    • Baron Scarpia, korrumperad chef för den romerska polisen – baryton
    • Cesare Angelotti, republikansk rebell – bas
    • En sakristan – baryton
    • Spoletta, en soldat – tenor
    • Sciarrone, baron Scarpias mästerman – bas
    • En herdegosse – gossopran
  • Övriga
    • En fångvaktare – bas
    • Soldater, polismän, damer, stadsfolk, korgossar – kör

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen utspelas i Rom i juni 1800.Föreställningen varar omkring 2 timmar och 30 minuter.

Akt I[redigera | redigera wikitext]

Interiören av Sant'Andrea della Valle

Första akten äger rum i kyrkan Sant'Andrea della Valle. Den politiske fången Angelotti har flytt från fängelset Castel Sant'Angelo och tagit sin tillflykt till släktkapellet i kyrkan. Hans syster markisinnan Attavanti har tidigare varit i kyrkan och bett för att han skulle friges och då ovetande fått stå modell för konstnären Mario Cavaradossis porträtt av madonnan. Just när Angelotti gömt sig i kapellet kommer konstnären till kyrkan för att fortsätta sitt arbete med porträttet. Han tar en paus och jämför porträttet med sin älskade, operadivan Floria Tosca, Recondita armonia (Jag målar som jag känner). En sakristan som assisterat honom lämnar kyrkan varpå Angelotti kommer ut ur kapellet. Cavaradossi och Angelotti är vänner sedan tidigare och konstnären lovar att hjälpa flyktingen.

Tosca avbryter dem när hon kommer till kyrkan för att stämma träff med Cavaradossi efter hennes framträdande under kvällen, Mario! Mario! Mario!. Hon är dock mycket svartsjuk och har fattat misstankar eftersom hon hörde Cavaradossi tala med någon när hon kom, och porträttet av madonnan är bekant. Hon misstänker att han har en annan kvinna. Cavaradossi försäkrar att så inte är fallet, och till slut lämnar hon kyrkan.

Angelottis flykt har upptäckts, och man skjuter med kanoner från Castel Sant'Angelo. Cavaradossi gömmer Angelotti i sin villa. När de lämnat kyrkan fylls kyrkan av folk för att fira segern över Napoleon vid Marengo, även baronen tillika polischefen Scarpia med sina mannar kommer Un tal baccano in chiesa! (Vem larmar här i kyrkan?). Han upptäcker att familjen Angelottis kapell är öppet och hittar där en solfjäder. Tosca kommer tillbaka till kyrkan för att förklara för Cavaradossi att hon inte har tid att träffa honom som planerat. Istället väcks hennes svartsjuka av Scarpia som visar solfjädern, varpå hon upprört lämnar kyrkan. Han ger då order till sina män att följa efter henne. Tre sbirri, una carrozza (Tre poliser, en vagn/Ta med dig tre sbirrer, skynda), Scarpia: Va' Tosca, nel tuo cuor s'annida Scarpia (Gå, Tosca, i ditt hjärta bor nu Scarpia), kören: Adiutorium nostrum (Min hjälp står i Guds namn), Scarpia: A doppia mira tendo il voler (Dubbel triumf kan jag kanske uppnå).

Akt II[redigera | redigera wikitext]

Palazzo Farnese

Scarpias rum i Palazzo Farnese (i verkligheten Frankrikes ambassad sedan 1874). Scarpia äter middag ensam medan musik från konserten där Tosca skall sjunga hörs genom fönstret. Hans medhjälpare Spoletta för in den gripne Cavaradossi. Scarpia förhör fången men han avslöjar inget. Scarpia skickar efter Tosca, och när hon kommer ber Cavaradossi henne att inte säga något. Cavaradossi skickas iväg för tortyr, men när hon hör hans skrik avslöjar hon Angelottis gömställe. Cavaradossi släpas ut ur tortyrkammaren.

En annan av Scarpias mannar, Sciarrone, kommer för att berätta att Napoleons nederlag vid Marengo har vänts till seger. Cavaradossi hör det och brister ut i Vittoria! (Seger) innan han förs till fängelset.

Tosca frågar vad priset är för att Cavaradossi skall kunna friges. Scarpias svar är: hon själv. Hon försöker då beveka honom Vissi d'arte, vissi d'amore (Allt är skönhet, allting är kärlek, även kallad Toscas bön). Spoletta berättar därefter att Angelotti begick självmord när han greps på nytt. Tosca ser då ingen annan utväg än att ge efter. Scarpia ger order att konstnären skall skenavrättas, och Tosca får honom att skriva ett pass så att hon därefter skall kunna fly med Cavaradossi. Under tiden Scarpia skriver passet upptäcker hon en kniv, och när Scarpia kommer för att ta ut sin rätt hugger hon ihjäl honom.

Akt III[redigera | redigera wikitext]

Castel Sant'Angelo

Taket till fängelset Castel Sant'Angelo där Cavaradossi skall avrättas. Klockorna ringer och en herdegosse sjunger en sång, Io de' sospiri. Cavaradossi förs till avrättningsplatsen. Fångvaktaren informerar att han har en timme kvar att leva. Konstnären ber att få en sista önskan: att skriva ett avskedsbrev till sin älskade E lucevan le stelle (oftast kallad Sången till livet på svenska, men även "Jag minns stjärnorna lyste" och Alla stjärnor som lyste).

Tosca kommer och berättar att hon mördat Scarpia, att Cavaradossi ska skenavrättas och att hon skaffat ett pass så att de kan fly. Hon instruerar honom hur han ska falla och att han måste ligga kvar tills soldaterna gått. De sjunger en duett Senti, l'ora è vicina (Vänta. Stunden är nära.) Cavaradossi: Amaro sol per te m'era il morire (Jag kände ingen rädsla inför döden), Tosca: Amore che seppe a te vita serbare (Vår heta kärlek återger dig livet), finalduett: Trionfal... di nova speme (I triumf ska vi tillsammans.)

När klockan slår kommer avrättningspatrullen och ställer upp sig. De avfyrar sina vapen, och Cavaradossi faller. Tosca väntar tills patrullen gått innan hon går hon fram till honom, inser att han är död och att Scarpia lurat henne. Nu har mordet på Scarpia upptäckts och hans mannar kommer för att gripa henne. Tosca kastar sig ner från taket O Scarpia, avanti a Dio! (O Scarpia, Gud straffar dig!).

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Puccini, Giacomo; Sardou, Victorien; Illica, Luigi; Giacosa, Giuseppe; Nyblom, Sven (1929). Tosca : musikdrama i tre akter. Opera repertoire, 99-1618791-6 ; 97 (4 uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 10031102 
  • Puccini, Giacomo; Burman, Lars; Giacosa, Giuseppe; Illica, Luigi (2008). Tosca i Uppsala 13 och 14 juni 2008. Uppsala: Musicum, Uppsala universitet. Libris 10923841. ISBN 978-91-506-2011-5 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ GöteborgsOperan
  3. ^ Folkoperan
  • Kungliga operans program för Tosca, augusti 1990.
  • Puccini, Giacomo; Illica, Luigi; Giacosa, Giuseppe; Sjunnesson, Karl (1979). Tosca : musikdrama i tre akter. Operans textböcker, 0282-0420 ; 22. Stockholm: Operan. Libris 479441 
  • Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Gröna volymen. Stockholm: Forum. Sid. 43-[50]. Libris 8222029 
  • Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. [209]-218. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [469]-484. Libris 420180 
  • Scheven, Maria von (1995). Mimì och Tosca : en jämförande studie av Puccinis två kvinnotyper. Stockholm: Stockholms univ., Musikvetenskapliga institutionen. Libris 2153137 
  • Tosca.. Karlstad: Musikteatern i Värmland. 2000. Libris 3119681 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]