Trädhuggormar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trädhuggormar
Atheris squamigera
Atheris squamigera
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning Ormar
Serpentes
Familj Huggormar
Viperidae
Underfamilj Viperinae
Släkte Trädhuggormar
Atheris
Vetenskapligt namn
§ Atheris
Auktor Cope, 1862
Hitta fler artiklar om djur med

Trädhuggormar (Atheris) är ett släkte av giftiga huggormar som förekommer i tropiska regioner i Afrika söder om Sahara. Som ett exempel på konvergent evolution finns många likheter med trädlevande näsgropsormar (Crotalinae) som lever i Asien och Sydamerika. Vanligtvis räknas åtta arter till släktet.

Arterna i släktet är jämförelsevis små, längden ligger mellan 40 cm (A. katangensis) och maximalt 78 cm (A. squamigera). Alla arter har ett stort trekantigt huvud som skiljer sig tydligt från halsen. Ögonen är jämförelsevis stora och har elliptiska pupiller.

För några arter finns bara isolerade populationer som har överlevt i gammal regnskog. Detta tyder på att de tidigare förekom i mycket större områden.


Trädhuggormar lever mest långt från människans boplatser. Några arter är hotade på grund av förstörelsen av deras levnadsområde.

Dessa ormar livnär sig av olika smådjur som groddjur, ödlor, gnagare, fåglar och även andra ormar. Några arter ska vara specialiserade på grodor men de flesta är opportunistiska köttätare.

Trädhuggormarnas gift skadar de röda blodkropparna hos bytesdjuren.


Arter[redigera | redigera wikitext]

  • A. anisolepis, centrala Afrika.
  • A. ceratophora, Tanzania.
  • A. chlorechis, västra Afrika.
  • A. desaixi, Kenya.
  • A. hispida, centrala Afrika.
  • A. katangensis, Kongo-Kinshasa.
  • A. nitschei, centrala Afrika.
  • A. squamigera, västra och centrala Afrika.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia