Göta trängregemente
| Trängregementet (TrängR) | |
 Vapen för Göta trängregemente tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Trängregementet |
| Datum | 1891– |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Trängtrupperna |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | Milo V (1942–1993) Milo S (1993–2000) ATS (2000–) |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Stockholm (1891–1892) Karlsborg (1892–1905) Skövde (1905–) |
| Valspråk | Alltid i insats |
| Färger | Blått och vitt |
| Marsch | "Tellusmarsch" (Damberg)[1] |
| Befälhavare | |
| Regementschef | Öv. Patrik Hjorth |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Trängregementet (TrängR) är ett försvarsmaktsgemensamt trängförband inom Försvarsmakten som verkat sedan 1891. Förbandets stab är förlagt till Skövde garnison i Skövde.[2][3][4]
Historia
Regementet har sitt ursprung i Trängbataljonen, det första trängförbandet som sattes upp i Stockholm 1885. År 1891 delades bataljonen i två delar, vilka bildade Svea trängbataljon och Göta trängbataljon. Göta trängbataljon (T 2) omlokaliserades 1892 till Karlsborgs fästning, och förlades i östra delen av slutvärnet vid sidan av artillerister och ingenjörer.[2]
Vid införandet av 1901 års härordning erhöll bataljonen namnet Första Göta trängkår (T 2), och samtidigt påbörjades planeringen för att flytta från Karlsborg till ett nytt kasernetablissemang i endera Alingsås, Falköping eller Skövde. Beslutet föll 1902 på Skövde. Kåren bytte 1904 namn till Göta trängkår (T 2) och förlades 1905 till Norrmalm i Skövde.
Genom försvarsbeslutet 1948 beslutade riksdagen att avveckla Tygtrupperna och Intendenturtrupperna som truppslag. De ingående förbanden i truppslagen uppgick mellan åren 1948–1951 i Trängtrupperna. Den 1 januari 1949 tillkom Andra tygkompaniet (Tyg 2)[5] och den 1 januari 1951 tillkom Andra intendenturkompaniet (Int 2).[6] Genom den omorganisationen upphöjdes kåren från den 1 juli 1949 till regemente och tilldelades namnet Göta trängregemente (T 2).[4]
I samband med OLLI-reformen vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Skaraborgs regemente (P 4) med Skaraborgs försvarsområde (Fo 35) och bildade 1974 försvarsområdesregemente P 4/Fo 35. Detta medförde att Göta trängregemente som ingick i Skaraborgs försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Skaraborgs regemente, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).[7]
Inför Kungl, Maj:ts proposition 1974:135 hade Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) lämnade i december 1972 ett delbetänkande, gällande vissa ändringar av arméns fredsorganisation. Bland annat föreslog en avveckling av Göta trängregemente (T 2), och att Arméns underhållsskola (US) skulle omlokaliseras till Hässleholms garnison. I oktober 1973 överlämnade Arméchefen Carl Eric Almgren sin fredsorganisationsplan för armén, där bland annat Göta trängregemente och Arméns underhållsskola föreslogs att samlokaliseras med Skaraborgs regemente. I proposition 1974:135, vilken offentliggjordes den 25 oktober 1974, kom FFU att dela Arméchefens förslag med att samlokalisera Göta trängregemente med Skaraborgs regemente.[8] Någon samlokalisering blev dock aldrig verklig, men inför försvarsbeslutet 1982 föreslog ÖB Lennart Ljung att samlokalisera Göta trängregemente med Skaraborgs regemente. Göta trängregemente skulle då överta det kasernetablissemang som Livregementets husarer föreslogs lämna, för att omlokaliseras till Karlsborgs garnison. Regeringen instämde med förslaget och i propositionen 1981/82:102 föreslogs att Göta trängregemente, Arméns underhållsskola (US) och TrängOHS samlokaliseras enligt överbefälhavarens förslag senast 1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente, varvid en del av Skaraborgs regementes och hela Livregementets husarers kasernetablissemang skulle tas i anspråk. Därmed kunde Göta trängregementes kasernetablissemang på Högskolevägen (tidigare Mariestadsvägen och Rekrytvägen) avvecklas.[9] Den 1 juli 1984 flyttade Göta trängregemente in i kavallerikasernen på Heden i Skövde.[4]
Genom försvarsbeslutet 1992 kom samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementsstorlek, ej heller benämnas som regemente. Detta då regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen.[10] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Göta trängkår (T 2).
Inför försvarsbeslutet 2000 stod det klart att en av de två trångkårerna, Göta trängkår (T 2) och Norrlands trängkår ( 3), skulle avvecklas. Regeringen ansåg att trängkåren i Skövde hade bäst förutsättningar till att utvecklas till en försvarsmaktsgemensam huvudenhet för underhållstjänst. Detta dels på grund av att regeringen även föreslog en avveckling av Västernorrlands regemente (I 21) samt Ångermanlandsbrigaden (NB 21) vilket då skulle lämna Norrlands trängkår ensamt inom Sollefteå garnison. Till Göta trängkårs fördel ansåg regeringen närheten inom garnisonen till mekaniserade förband, militärområdesverkstaden, mekanikerskola samt närhet till Försvarsmedicincentrum samt ett flertal större sjukhus. Dock ansåg regeringen att det borde finnas underhållsutbildning med vinterutbildning i norra Sverige vilken då skulle förläggas till Östersunds garnison och samlokaliserades med Arméns tekniska skola (ATS) och Motorskolan (MS).[11]
Genom den förändringen som riksdagen beslutade om, kom Norrlands trängkår (T 3) att avvecklas den 30 juni 2000 som självständigt förband, och kom från den 1 juli 2000 att uppgå som en utbildningsbataljon under namnet Norrlands trängbataljon (Trängbat/I 5) i Jämtlands fältjägarregemente (I 5). Samtidigt återfick Göta trängkår regementsstatus, och erhölls från den 1 juli 2000 namnet Göta trängregemente (T 2).
Genom försvarsbeslutet 2004 beslutade riksdagen bland annat om att Jämtlands fältjägarregemente samt Norrlands trängbataljon skulle avvecklas den 31 december 2004. Med bakgrund till det beslutet blev Göta trängregemente från den 1 januari 2005 det enda kvarvarande trängförbandet inom truppslaget.
Den 1 januari 2007 namnändrades regementet till att heta Trängregementet, detta för att markera att förbandet blev ett försvarsmaktsgemensamt förband med uppgifter att förutom armén även stödja marinen och flygvapnet.[12]
Verksamhet
Utbildningskompanier
- Karlsborgs kompani (första kompaniet) - ledningspluton, logistikpluton, ambulanspluton och sjukvårdspluton.
- Alfhems kompani (Femte kompaniet)- stab- och trosspluton, två transportplutoner, försörjningspluton, livsmedelspluton, närskydds- och rekognosceringspluton, eskortpluton
- Movcon-kompaniet. Fristående kompani under regementsledningen. Bedriver transportledning samt trafiktjänst.
- Övriga utbildningskompanier som numera är "vilande": Karstorps kompani (andra kompaniet), Mariebergs kompani (tredje kompaniet) och Nora kompani (fjärde kompaniet).
Förläggningar och övningsplatser
Förläggningar
När förbandet bildades 1891 övertogs förläggningen från Trängbataljonen i Marieberg, Stockholm. Den 25 april 1892 omlokaliserades förbandet till Karlsborg, där man var förlagda fram till den 1 oktober 1905. Dock hade man redan den 26 september 1905 haft en ceremoniell avmarsch mot Skövde, som blev förbandet nästa förläggningsort. I Skövde förlades förbandet till ett nytt uppfört kasernområde på Mariestadsvägen (sedan 1986 känt som Högskolevägen). Den 1 juli 1984 omlokaliserades förbandet inom Skövde, då man övertog kavallerikasernen på Heden, detta i samband med att Livregementets husarer omlokaliserades till Karlsborg.[4]
Detachementet
I samband med den stora upprustning av Krigsmakten som inleddes genom försvarsbeslutet 1942, kom ett detachement ur trängtrupperna att förläggas till Nora. Bakgrunden berodde dels på att det ansågs att förbanden inom Femte militärområdet behövde ett närbeläget trängförband att samöva med, men även på grund av säkerhetsskäl genom att sprida nyuppsatta förband inom trängtrupperna. Förläggningen i Nora kom att bli ett av trängtrupperna sex mobiliseringsområden.[13]
År 1945 satte Göta trängkår (T 2) upp ett detachement i Nora under namnet Göta trängkårs kompani i Nora (T 2 N). År 1946 tillkom ett kompani till detachementet. Namnet på detachementet ändrades i samband med detta till Göta trängkårs detachement i Nora, och från 1949 Göta trängregementes detachement i Nora. Detachement lydde under Göta trängregemente men understöddes av Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro i form av förnödenheter.[13]
Den huvudsakliga uppgiften för detachementet bestod i sjukvårdstjänst och dess utbildningsstyrka bestod mellan 150 och 200 man och cirka 40 officerare samt civilanställda. Detachementets två kompanier var uppdelade för två olika ändamål. Ett kompani försedde trängtrupperna med underbefäl och soldater till etappsjukhusens kompanier. Det andra kompaniet utbildades till brigaderna inom militärområdet.[13]
År 1951 beslöt riksdagen att detachementet skulle avvecklas. Beslutet om avveckling genomfördes 1952, bakgrunden till avvecklingen av detachementet var till en stor del en ekonomisk fråga och kom redan upp 1947. Dock behölls ett kompani under ett par år, vilket var förlagt till Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro.[13]
Detachementschefer
- 1945–194?: ?
- 1948–1950: Major Sigurd S:son Melin[14]
- 1950–1952: Kapten Gustaf Walldén [15]
Heraldik och traditioner
Förbanden inom trängtrupperna saknade till en början en egen fana. Men vid trängtruppernas 50-årsjubileum den 1 september 1935, överlämnade chefen för Östra arméfördelningen Gösta Lilliehöök en fana till Göta trängkår. Samtidigt som Mats Ström tillträdde som regementschef den 10 september 2007 erhöll Trängregementet även en ny fana.
Sedan den 1 januari 1998 förvaltas traditionsansvaret för Svea trängkår och från den 1 juli 2000 förs även dess fana som en traditionsfana.[2][16] Sedan 1 januari 2005 förvaltas även traditionerna för Norrlands trängkår (T 3), samt Skånska trängbataljonen (T 4). Regementet bevarar även minnet över Västmanlands trängkår (T 5) och Östgöta trängkår (T 6).
Förbandschefer
Verksamma bataljon-, kår- och regementschefer från 1891.
- 1891–1894: A O E Mattson
- 1894–1908: Svante Falk
- 1908–1918: Eduard Kraak
- 1918–1924: Richard Teodor Berg
- 1924–1927: Karl Erik Erhardt
- 1928–1934: Gustaf Axel Smith
- 1934–1939: Arvid Johan Fredrik Holmberg
- 1939–1942: Karl Gottfrid Björck
- 1942–1948: John Gustaf Thorgny Unge
- 1948–1952: Sten E:son Camitz
- 1952–1961: Bror Martin Sandberg
- 1961–1962: Nils Gösta Schyllander (tf chef)
- 1962–1964: Fritz Magnus Sommar Bruzelius
- 1964–1967: Bo Knut Erik Lüning
- 1967–1968: Kjell Nordström
- 1968–1979: Gunnar Wikland
- 1979–1986: Nils Yngve Ekman
- 1986–1987: Erik Rossander
- 1987–1993: Tord Björkman
- 1993–1998: Nils L G Smith
- 1998–2004: Jan H C Persson
- 2004–2007: Krister Edvardson
- 2007–2011: Mats Ström
- 2011–2015: Lennart Thomsen [a]
- 2015–20xx: Patric Hjorth [b]
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 209
- ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 273-275
- ^ Kjellander (2003), s. 268-269
- ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 42
- ^ Holmberg (1993), s. 45
- ^ Holmberg (1993), s. 44
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 10 maj 2016.
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 10 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 10 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 10 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 11 maj 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 2006/07:1”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-2007-utgiftsomrade-6_GU031d8. Läst 10 maj 2016.
- ^ [a b c d] Lyth, Gustavsson (1993), s. 129
- ^ Tjelvar.se: Sigurd Sigurdsson-Melin, läst 12 mars 2014
- ^ ”T 2 N - ett 50 årsminne”. gotamassen.se. http://gotamassen.se/wp-content/uploads/2014/07/T2N_Nora_1945-52.pdf. Läst 15 mars 2017.
- ^ Braunstein (2005), s. 269
- ^ ”Försvarets forum nr 5/2014, s. 5”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2014/forsvarets-forum-nr5.pdf. Läst 26 november 2017.
- ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 4/2015”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2015/forsvarets-forum-4-2015.pdf. Läst 20 december 2015.
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 273-275. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. sid. 268-269. ISBN 91-87184-74-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). sid. 42. Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Lyth, Einar & Gustavsson, Bengt, red (1993). Försvar i Örebro län: 1900-talet. Närkes militärhistoria, 99-0884938-7 ; 3. Örebro: Stift. Nerikes regementen. Libris 7449440. ISBN 91-630-1777-6
Anmärkningar
Vidare läsning
- Ljungné, Sture, red (1991). Göta trängregemente: 100 år 1891-1991. Skövde: Göta trängregemente. Libris 7448561. ISBN 91-630-0496-8
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Göta trängregemente.- Trängregementets officiella webbplats
| ||||||||||||||||||||
