Trachypithecus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trachypithecus
Trachypithecus. obscurus
Trachypithecus. obscurus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Underfamilj Langurer
Colobinae
Släkte Trachypithecus
Vetenskapligt namn
§ Trachypithecus
Auktor Reichenbach, 1862
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Trachypithecus är ett släkte i underfamiljen langurer som i sin tur tillhör familjen markattartade apor. I släktet finns cirka 15 arter.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arterna förekommer i Sydostasien från norra Indien och Nepal över södra Kina till Borneo och Lombok. De lever vanligen i regnskogen eller i skogar i bergstrakter.[1]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater är jämförelsevis smala med lång svans. De når en kroppslängd (huvud och bål) av 40 till 76 centimeter, en svanslängd av 57 till 110 centimeter och en vikt mellan 4 och 14 kilogram.[1] Hannar är vanligen större och har ofta större hörntänder än honor.[2]

Pälsens grundfärg varierar mellan svart, grå, brun och orange. Hos flera arter finns mönster på kroppen eller buken är ljusare. Huvudets hår är ofta uppåtriktade och liknar en huva.[1] De främre extremiteterna är i jämförelse med de bakre kortare och tummen är förminskad.[1] De skiljer sig från bladapor genom ett tjockare parti över ögonen samt skillnader i skallens byggnad.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Individerna vistas huvudsakligen i träd där de går på fyra extremiteter. De har även bra förmåga att hoppa. Arterna är aktiva på dagen, främst på morgonen och eftermiddagen.[2]

De lever i grupper av 5 till 30 individer som liknar ett harem. Flocken bildas av en dominant hanne samt flera honor och deras ungar. Unga hannar måste lämna gruppen när de blir könsmogna. Ofta lever de en tid i grupper med bara hannar. När en ny hanne övertar en flock dödar den ofta alla ungdjur i gruppen. Varje grupp har ett revir som försvaras med skrikande läten eller i enstaka fall med våld. Kommunikationen sker med olika läten och även pälsvården spelar en betydande roll för gruppens sociala sammanhållning.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater är växtätare med blad som huvudföda. De äter även frukter och blommor.[1] För att sönderdela cellulosan har magsäcken flera avsnitt.[2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter dräktigheten som varar i 6 till 7 månader föds vanligen ett enda ungdjur, tvillingar förekommer sällan.[1] Ungen har vid födelsen en gulaktig päls. Ansvarig för uppfostringen är modern och andra honor från flocken. När modern dör adopteras ungen av en annan hona. När ungdjuret är två år gammal slutar honan att ge di och efter 3 till 5 år blir ungarna könsmogna.[1] Den genomsnittliga livslängden uppskattas till 20 år.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Arterna hotas främst av regnskogens avverkning. I motsats till hulmaner är de skygga och vistas längre bort från människans bosättningar. Flera arter listas av IUCN som starkt hotade eller sårbar.[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

T. geei
T. auratus

Släktets systematik är omstridd. Flera forskare räknar vissa underarter som självständiga arter och för en del arter är omstridd om de ska listas i ett eget släkte. Följande indelning med 17 arter i 5 grupper är enligt Wilson & Reeder (2005),[4] svenska namn enligt S. Ulfstrand (1996)[5]:

  • cristatus-gruppen
  • obscurus-gruppen
    • T. obscurus (Rökgrå bladapa), har en svart päls med vita strimmor, vita ställen kring ögonen liknar glasögon, lever i Burma, Thailand och västra Malaysia.
    • T. phayrei, liknar den förut nämnda arten men har en grå päls, finns i nordöstra Indien och Bangladesh.
  • pileatus-gruppen
    • T. pileatus (Mösslangur), är ganska stor med svart rygg och rödorange buk, förekommer i nordöstra Indien, Bangladesh och nordvästra Burma.
    • T. shortridgei, lever i nordvästra Burma och södra Kina.
    • T. geei (Gyllenbladapa), har en gyllene päls, lever i Assam och Bhutan.
  • francoisi-gruppen
  • vetulus-gruppen

IUCN listar bara 16 arter.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 28 augusti 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) sid. 602-604
  2. ^ [a b c] Sean Flannery (2007). ”Primate Fact Sheets” (på engelska). http://www.theprimata.com/factsheets.html. Läst 14 februari 2015. , flera artiklar, bland annat T. cristatus, T. johnii och T. obscurus.
  3. ^ [a b] Trachypithecus på IUCN:s rödlista, läst 27 december 2014.
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Trachypithecus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ David W. McDonald (en), S. Ulfstrand (sv), red (1996). ”Bladapor”. Bonniers Stora Verk Om Jordens Djur. "Apor". Bonnier Lexikon AB. Sid. 102-111. ISBN 91-632-0077-5 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]