Transhumanism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Transhumanism är en internationell intellektuell och kulturell rörelse som förespråkar användning av teknik för att förbättra och utöka människans mentala och fysiska egenskaper. Enligt transhumanismen har människan onödiga brister som leder till handikapp, lidande, sjukdom, åldrande och död, och dessa vill man överkomma. Transhumanistiska tänkare studerar utvecklingen och användandet av teknik som kan användas för att förbättra människan, och vad denna kan ge för möjligheter och få för konsekvenser.[1]

"Transhumanism" ses ofta som en synonym till mänsklig förbättring och rörelsen symboliseras ibland med tecknen >h eller h+.[2] Även om den första kända användningen av termen "transhumanism" är från 1957, så kom begreppets nutida mening till under 1980-talet, när futurister i USA började organisera vad som sedan dess har vuxit till den transhumanistiska rörelsen. Enligt transhumanistiska tänkare kan människan så småningom komma att få så väldigt utökade förmågor att termen ”post-människa” vore mer lämplig än ”människa”.[1] Transhumanism refereras därför ibland till som "posthumanism" eller en form av transformationell aktivism inspirerad av posthumanistiska ideal.[3]

Frågan om hur en transformerad framtida mänsklighet kommer att se ut i framtiden har intresserat en rad anhängare och kritiker från ett antal olika perspektiv och discipliner. Transhumanism har beskrivits av en kritiker, Francis Fukuyama, som ”världens farligaste idé”,[4] vilket bemöttes med uttalandet att det är den "rörelse som är ett idealt exempel på de mest våghalsiga, modiga, fantasifulla och idealistiska strävandena hos mänskligheten".[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt filosofer som studerat och skrivit om det transhumanistiska tänkandets historia[1] har transcendentalistiska impulser blivit uttryckta åtminstone så långt tillbaka som i jakten på odödlighet i Gilgamesheposet, såväl som i historiska jakter på Ungdomens källa, Livets elexir, samt andra strävanden att undgå åldrande och död. Transhumanstiska filosofer har dock rötterna i renässansen, humanismen och upplysningen. Exempelvis menade Giovanni Pico della Mirandola att människor skulle "skulptera sin egen staty", och Marquis de Condorcet spekulerade i användningen av medicinsk vetenskap för att inom obestämbar framtid utsträcka människans livslängd, medan Benjamin Franklin drömde om att tillfälligt få livsfunktionerna hos en människa att avstanna. Efter Charles Darwin "blev det alltmer sannolikt att anse den nuvarande versionen av mänskligheten inte som evolutionens slutpunkt utan snarare som en möjligtvis rätt tidig fas"[1]. Dock är Friedrich Nietzsche ansedd av vissa som endast en mindre influens, hans häftiga iver över begreppet övermänniska till trots, detta grundat på hans betoning av självförverkligande snarare än av teknologisk transformation.[1]

Den ryska kristna filosofen Nikolaj Fjodorovitj Fjodorov förordade radikal livsförlängning, fysisk odödlighet och även återuppståndelse från döden genom användning av vetenskapliga metoder.[6] Under 1900-talet fick en essä, Daedalus: Science and the Future, skriven 1923 av genetikern J.B.S. Haldane, ett visst inflytande som föregångare till transhumanistiska tankar. Den förutspådde de stora framsteg som skulle göras genom användningen av genetik och andra avancerade vetenskaper inom den mänskliga biologin, samt att sådana framsteg först skulle ses som blasfemi eller perversioner. John Desmond Bernal, som utvecklade röntgenkristallografi, spekulerade kring rymdkolonisering, bioniska implantat samt kognitiva förbättringstekniker, vilket har kommit att bli vanliga transhumanistiska teman sedan dess.[1] Biologen Julian Huxley, bror till Aldous Huxley, verkar vara den första som använde ordet "transhumanism". 1957 definierade han transhumanism som "människan förblir människa, men upptäcker genom att överträffa sig själv nya möjligheter för sin egen mänskliga natur".[7] Denna definition skiljer sig märkbart ut som den vanligast använda från och med 1980-talet.

FM-2030, en av förgrundsgestalterna inom transhumanismen.

Datalogen Marvin Minsky skrev från 1960-talet och framåt om relationen mellan människa och artificiell intelligens .[8] Under de påföljande decennierna genererade denna disciplin flera inflytelserika tänkare, som Hans Moravec och Ray Kurzweil, som pendlade mellan den tekniska arenan och futuristiska spekulationer i den transhumanistiska ådran.[9][10] Uppkomsten av en identifierbar transhumanistisk rörelse började ta form under de sista decennierna av 1900-talet. 1966 började FM-2030, tidigare känd som F.M. Esfandiary, en futurist som förespråkade "nya mäskliga koncept" på The New School i New York, identifiera de människor som anpassade nya teknologier, livsstilar och världsbilder för övergången till posthumanitet som "transhuman" (förkortning av "transitory human")[11]. Under 1972 bidrog Robert Ettinger till vidare konceptualisering av begreppet genom sin bok Man into Superman.[12] FM-2030 publicerade sin Upwingers Manifesto under 1973 för att stimulera medveten transhumanistisk aktivism.[13]

De första självutnämnda transhumanisterna möttes formellt i början av 1980-talet på University of California, Los Angeles, som därefter kom att bli det huvudsakliga centrumet för transhumanistiskt tänkande. Här undervisade FM-2030 i sin futuristiska ideologi "tredje vägen". På EZTV, som frekventerades av transhumanister och andra futurister, presenterade Natasha Vita-More sin Breaking Away, en experimentell film från 1980-talet på temat hur människor bröt sig loss från sina biologiska begränsningar och jordens gravitationskraft för att bege sig ut i rymden.[14][15] FM-2030 och Vita-More började snart även arrangera sammankomster för transhumanister i Los Angeles. Dessa inkluderade studenter från FM-2030s kurser och publik från Vita-Mores konstnärliga produktioner. Under 1982 skrev Vita-More Transhumanist Arts Statement,[16] och producerade sex år senare ett program på kabel-tv med namnet TransCentury Update. Programmet hade temat transhumanism och nådde ut till över 100 000 tittare.

Under 1986 publicerade Eric Drexler Engines of Creation: The Coming Era of Nanotechnology,[17] som blev diskuterad utifrån möjligheterna inom nanoteknik och molecular assembler, och grundade Foresight Institute. Som den första ideella organisationen att forska, förorda och utföra kryonik, blev Alcor Life Extension Foundations lokaler i södra Kalifornien ett centrum för futurister. Under 1988 blev det första numret av Extropy Magazine publicerat av Max More och Tom Morrow. Under 1990 skapade filosofen Max More sin egen transhumanistiska doktrin, som tog formen som Principles of Extropy,[18] och lade grunden för modern transhumanism genom att ge den en ny definition:[19]

Transhumanism är en klass av filosofier som försöker leda oss mot ett posthumant tillstånd. Transhumanism delar många element av humanismen, inkluderat en respekt för förnuft och vetenskap, en förpliktelse till utveckling, och ett värde av mänsklig (eller transhumanistisk) existens i det här livet. […] Transhumanism skiljer sig från humanism genom erkännandet och föregripandet av radikala förändringar i naturen och möjligheterna i våra liv som resultat av olika vetenskaper och teknologier[…].

Under 1992 så grundade More och Morrow Extropy Institute, en katalysator för nätverkande futurister och brainstormade fram nya memplex genom att organisera en serie av konferenser och, ännu viktigare, erbjöd en mailinglista som för första gången bidrog till att en stor del människor fick ta del av transhumanistiska perspektiv under cyberkulturens uppgång. Under 1998 så grundade filosoferna Nick Bostrom och David Pearce World Transhumanist Association (WTA), en internationell frivilligorganisation arbetandes för att transhumanism skulle erkännas som ett legitimt ämne för vetenskap och politik.[20] Under 1999 formulerade och antog WTA en transhumanistisk deklaration kallad The Transhumanist Declaration[21]. I The Transhumanist FAQ, som även den skrevs av WTA, gavs två formella definition av transhumanism:[22]

  1. Den intellektuella och kulturella rörelse som bejakar möjligheterna och strävandena av att fundamentalt förbättra den mänskliga beskaffenheten genom applicerad förnuft, speciellt genom utvecklingen och spridandet av tillgängliga teknologier för att eliminera åldrande och för att kraftigt utöka människans intellektuella, fysiologiska och psykologiska kapaciteter.
  2. Studiet av förgreningarna, löftena och potentiella faror av teknologier som möjliggör att övervinna fundamentala mänskliga begränsningar, and det relaterade studiet av etiska frågor involverade i utvecklingen av sådana teknologier.

Ett antal av liknande definitioner har blivit samlade av Anders Sandberg, en akademiker och framstående transhumanist.[23]

I en möjlig kontrast till andra transhumanistiska organisationer så har WTA-representanter ansett att sociala strömningar kan underminiera futuristiska visioner och behöver bemötas.[24] Ett särskilt bekymmer är jämlik tillgång till människoförbättringsteknologier över klasser och gränser.[25] Under 2006 utbröt en politisk strid inom den transhumanistiska rörelsen mellan den libertarianska högern och den liberala vänstern, vilket resulterade i en mer mitten-vänsterpositionering av WTA under dess dåvarande chef James Hughes.[25][26] Under 2006 avslutade Extropy Institute sin verksamhet då man menade att deras uppdrag var "i huvudsak avslutat".[27] Detta efterlämnade World Transhumanist Association som den ledande internationella transhumanistiska organisationen.

Teori[redigera | redigera wikitext]

Det råder skilda meningar huruvida transhumanism är en gren av "posthumanism" och hur posthumanism ska bli konceptualiserad beträffande relationen till transhumanism. Det senare är ofta refererad till som en variant eller aktivistisk form av posthumanism av sina konservativa,[4] kristna[28] and progressiva[29][30] kritiker, men även av pro-transhumanistiska teoretiker som, exempelvis, karaktäriserar det som en undergrupp till "filosofisk posthumanism".[31] En vanlig egenskap hos transhumanism och filosofisk posthumanism är den futuristiska visionen av en ny intelligent varelse som mänskligheten kommer att utvecklas till, vilken kommer att komplettera människan eller ersätta henne. Transhumanism betonar det evolutionära perspektivet, ibland inkluderat skapelsen av en extremt intelligent varelse med hjälp av kognitiva förbättringstekniker,[24] men tar fasta på att en "posthumanistisk framtid" som det slutgiltiga målet för en "deltagande evolution".[32]

I vilket fall så har idén om att skapa artificiellt intelligenta varelser, förslaget av bland annat robotologen Hans Moravec, influerat transhumanismen.[9] Moravecs idéer har även blivit karaktäriserade som en "självbelåten" eller apokalyptisk variant av posthumanismen, i kontrast med den kritiska posthumanism som man finner inom humaniora och konst.[33] När en dylikt "kritisk posthumanism" skulle erbjuda resurser för att omvärdera relationerna mellan människor och alltmer sofistikerade maskiner, skulle transhumanism och liknande posthumanismer i detta perspektiv inte överge föråldrade koncept som det "autonoma liberala subjektet", utan snarare expandera dess prerogativ till att innefatta även det posthumanistiska.[34] Transhumanister ser på sig själva som en fortsättning av humanismen, och tänkandet från upplysningen överensstämmer med denna syn.

Några sekulära humanister uppfattar transhumanismen som en avkomma till den humanistiska fritankerörelsen och argumenterar för att transhumanister skiljer sig från den humanistiska mittfåran genom att ha ett specifikt fokus på teknologiska metoder för att lösa mänskliga bekymmer och frågan om dödlighet.[35] Andra progressiva har argumenterat för att posthumanism, oavsett om det är i dess filosofiska eller aktivistiska form, innebär en skiftning iväg från omsorg av social rättvisa, bort från strävanden att reformera mänskliga institutioner och andra upplysningstraditioner, mot en mer narcissistisk längtan efter en transcendentering av den mänskliga kroppen i jakt på ett mer enastående sätt att leva.[36] Ur detta synsätt så överger transhumanismen de traditionella målen från humanismen, upplysningen och progressiv politik.

Mål[redigera | redigera wikitext]

Medan många transhumanistiska teoretiker och förespråkare försöker applicera förnuftstänkande, vetenskap och teknologi för syftena att reducera fattigdom, sjukdom, handikapp, undernäring runt omkring jorden, så är transhumanismen distinkt i dess fokus på att genom användning av teknologier förbättra den mänskliga kroppen på den individuella nivån. Många transhumanister försöker aktivt fastställa potentialen för framtida teknologier och innovativa sociala system för att förbättra kvaliteten för allt liv, medan man samtidigt försöker göra den materiella verkligheten för den mänskliga naturen att uppnå löftena om juridisk och politisk jämlikhet genom att eliminera mentala och fysiska handikapp och barriärer.

Raymond Kurzweil på Stanford University 2006

Transhumanistiska filosofer argumenterar att det inte bara existerar ett perfektionistiskt etiskt imperativ för människan att sträva för utveckling och förbättring av den mänskliga naturen, men även att det är möjligt och eftersträvansvärt för mänskligheten att övergå i en transhumanistisk fas av existensen, i vilken människan har kontroll över sin egen evolution. I en sådan fas skulle den naturliga evolutionen bli ersatt med en medveten.

Några teoretiker, som Ray Kurzweil, anser att takten i den teknologiska innovationen accelererar och att de nästa 50 åren kan komma att innebära inte bara radikala teknologiska framsteg utan möjligtvis även en teknologisk singularitet, som kan komma att fundamentalt ändra den mänskliga naturen.[37] Transhumanister som förutser denna massiva teknologiska förändring anser generellt att den är eftersträvansvärd. Dock så är vissa även oroade med eventuella faror med en extremt snabb teknologisk utveckling och föreslår valmöjligheter för att garantera att avancerad teknologi används ansvarsfullt. Exempelvis har Bostrom skrivit utförligt om de existentiella riskerna för mänsklighetens framtida välgång, inkluderat risker som skulle kunna skapas genom framväxande tekniker.[38]

Etik[redigera | redigera wikitext]

Transhumanister engagerar sig i interdisciplinära angreppssätt för förståelse och bedömningen av möjligheterna att överkomma biologiska begränsningar. De influeras av futorologi samt en mängd fält inom etiken som bioetik, infoetik, nanoetik, neuroetik, roboetik och teknoetik, huvudsakligen men inte begränsat till perspektiv från filosofisk utilitarianism, social progressivism, politisk och ekonomisk liberalism. Till skillnad från många filosofer, samhällskritiker och aktivister som placerar etiskt värde på bevarandet av naturen, så ser transhumanister konceptet av det specifikt "naturliga" som oklar i bästa fall, och som ett hinder att överkomma i det värsta.[39] Många framstående förespråkare av transhumanism refererar till transhumanismens kritiker från den politiska högern och vänstern som "biokonservativa" eller "neoludditer". Den senare termen syftar till att ersätta den 1800-talsrörelse som motsatte sig ersättandet av mänsklig arbetskraft med maskiner.[40]

Aktuellt[redigera | redigera wikitext]

Det finns en stor variation av åsikter inom det transhumanistiska tänkandet. Många av de ledande transhumanistiska tänkarna har åsikter som är under konstant omarbetning och utveckling.[41] Några distinkta områden inom transhumanismen är identifierade och listade här i alfabetisk ordning:

  • Abolitionism, en etisk filosofi baserad på en uppfattad förpliktelse att använda teknologi för att eliminera ofrivilligt lidande i allt kännande liv.[42]
  • Demokratisk transhumanism, en politisk filosofi som syntetiserar liberal demokrati, socialdemokrati och radikal demokrati med transhumanismen.[43]
  • Extropianism, en tidig skola av transhumanistiskt tänkande som karaktäriseras av en uppsättning principer som förordar en proaktiv inställning till den mänskliga evolutionen.[18]
  • Immortalism, en moralfilosofi som baseras på tron att teknologisk odödlighet är möjligt och eftersträvansvärt, och förordar forskning och utveckling för att möjliggöra dess förverkligande.[44]
  • Libertariansk transhumanism, en politisk filosofi som syntetiserar libertarianism och transhumanism.[40]
  • Transgenderism, en socialfilosofi som eftersträvar frivillig eliminering av kön hos den mänskliga arten genom applikationer av avancerad bioteknik och reproduktionsteknologi.[45]
  • Singularitarianism, en moralfilosofi som baseras på uppfattningen att en teknologisk singularitet är möjligt, och förordar medvetna steg för att garantera dess säkerhet.[37]
  • Technogaianism, en ekologisk filosofi som baseras på uppfattningen att framväxande tekniker kan hjälpa till att återställa jordens miljö, och att utveckla säkra och rena energikällor ska därför vara ett viktigt mål för miljövänner.[43]

Andlighet[redigera | redigera wikitext]

Även om några transhumanister uppger en stark känsla av sekulär andlighet så är större delen ateister.[20] En minoritet följer dock liberala former av österländska filosofiska traditioner som buddhism och yoga,[46] eller har sammanfogat sina transhumanistiska idéer med etablerade västerländska religioner som liberal kristendom[47] eller mormonism[48]. Trots den övervägande sekulära attityden så hänger sig vissa transhumanister år förhoppningar som man traditionellt har sett inom religion, exempelvis odödlighet,[44] medan ett flertal kontroversiella nyreligiösa rörelser, med grunden i slutet av 1900-talet, har uttalat slutit sig till transhumanistiska mål om att transformera den mänskliga naturen genom användning av teknologi för att förändra medvetandet och kroppen, som exempelvis inom Raëlism.[49] Dock så har de flesta tänkare associerad med den transhumanistiska rörelsen fokuserat på de praktiska målen av användningen av teknologi för att få längre och friskare liv, medan man ändå har spekulerat om att en framtida förståelse av neuroteologi och applikationsmöjligheterna från neuroteknologi kommer att ge människan en större kontroll av förändrade medvetandenivåer, något som är vanligt uppfattat som "andliga upplevelser", och genom detta uppnå en mer djupgående självkännedom.[46]

Majoriteten av transhumanister är materialister som inte tror på en transendental mänsklig själ. Transhumanisters personteori argumenterar även mot en unik identifiering av moraliska aktörer och subjekt med biologiska människor, menande att detta är speciesism då man exkluderar icke-mänskliga och halvmänskliga djur, och artificiell intelligens, från moraliska resonemang.[50] Många tror på kompatibiliteten av mänskliga medvetanden med datorhårdvara, med den teoretiska implikationen av att mänskligt medvetande någon gång i framtiden kan överföras till alternativa media, en spekulativ teknik kallad mind uploading[51] ("sinnesuppladdning" eller "hjärnuppaddning"[52]). En extrem formulering av denna idé kan man hitta i Frank J. Tiplers förslag om en Omega point. Med utgångspunkt i idéer inom digitalism så utvecklade Tipler tanken om att kollapsen av universum för miljarder år sedan och därigenom kan ha skapat förhållandena för bevarandet av människan i en simulerad verklighet inuti en superdator, och därigenom uppnått en form av "posthumanistisk gud". Han var även inspirerad av paleontologen och jesuit-teologen Pierre Teilhard de Chardin, som såg en evolutionär telos i utvecklingen av en omspännande noosfär, ett globalt medvetande.[53]

Idén om att ladda upp personligheten till ett icke-biologiskt substrat, samt de underliggande antagandena, kritiseras av en rad tänkare, forskare och aktivister, ibland med hänvisning till tranhumanismen i sig, ibland med hänvisning till tänkare som Marvin Minsky och Hans Moravec som ofta ses som dess grundare. I relationen mellan de underliggande antagandena och till exempel cybernetik, så har vissa argumenterat för att detta materialistiska hopp frambringar en andlig monism, en sorts variant av filosofisk idealism.[54] Från ett konservativt kristet perspektiv så har idén om minduploading hävdats vara en representant för "nervärderingen" av den mänskliga kroppen, något som karaktäriseras av den gnostiska trosuppfattningen.[55] Transhumanism och dess förmodade intellektuella föregångare har även blivit beskrivna som neognostiska av neokristna och sekulära debattörer.[56][57]

Den första dialogen mellan transhumanism och "tro" var fokuset på ett akademiskt seminarium som hölls på Uninversity of Toronto under 2004.[58] På grund av att transhumanismen kan erbjuda samma funktioner som människor traditionellt har sökt i religion, så har religiösa och sekulära kritiker fasthållit att transhumanismen själv är en religion, eller i alla fall en pseudoreligion. Religiösa kritiker anklagade den filosofiska transhumanismen för att inte kunna erbjuda några eviga sanningar eller en relation med det gudomliga. De kommenterade att en filosofi som är berövad från dessa trosföreställningar lämnar mänskligheten på drift på det dimmiga havet av postmodernistisk cynism och anomi. Transhumanister svarade med att sådan kritik reflekterar ett misslyckande med att se till det faktiska innehållet av transhumanistisk filosofi, som långt ifrån cynisk, har rötterna i optimism, idealistiska attityder som kan spåras tillbaka till upplysningen.[59] Till följd av denna dialog utförde William Sims Bainbridge en pilotstudie, publicerad i Journal of Evolution and Technology, där han menade att religiösa attityder var negativt korrelerade med en acceptans av transhumanistiska idéer, och indikerade att individer med djupt religiösa världsåskådningar tenderade att uppfatta transhumanism som en direkt, konkurrerande (men i slutändan meningslös) förolämpning mot deras andliga tro.[60]

Praktik[redigera | redigera wikitext]

Medan vissa transhumanister antar ett abstrakt och teoretiskt förhållningssätt till de uppfattade fördelarna av framväxande teknologier, så har andra erbjudit specifika förslag för modifikationerna till den mänskliga kroppen, inkluderat ärftliga sådana. Transhumanister lägger ofta stor vikt vid metoder för att förstärka det mänskliga nervsystemet. Vissa av förslagen gäller modifikationer av det perifera nervsystemet så är det den mänskliga hjärnan som anses vara den gemensamma nämnaren av personlighet och är följaktligen av primärt fokus för transhumanistiska ambitioner.[61]

Som förespråkare av självhjälp och body modification tenderar transhumanistiska förespråkare att använda existerande teknologier och tekniker som förmodat förbättrar kognitiv och fysisk prestation, samtidigt som man engagerar sig i rutiner och livsstilar som är utformade för att förbättra hälsa och livslängd.[62] Beroende på deras ålder så har vissa transhumanister uttryckt oro för att de inte kommer leva länge nog för att kunna ta del av fördelarna från framväxande teknologier. Dock så har många ett stort intresse av livsförlängningstekniker och finansierar forskning i kryonik för att möjliggöra att det sistnämnda en möjlig handlingsmöjlighet som sista utväg, istället för att låta det förbli en obevisad metod.[63] Regionala och globala transhumanistiska nätverk och gemenskaper med en rad mål existerar för att ge råd och forum för diskussioner och samarbete genom gemensamma projekt.

Teknologier av intresse[redigera | redigera wikitext]

Framväxande teknologier, en rapport från 2002 som utforskar potentialen för synergin inom nano-, bio-, info- och cogno-teknologier har blivit ett landmärke inom spekulationen av nära förstående teknologier.

Transhumanister stödjer utvecklingen av teknologier som nanoteknik, bioteknik, kognitiv vetenskap, NBIC, samt hypotetiska framtida teknologier som simulerad verklighet, artificiell intelligens, superintelligens, mind uploading och kryonik. De tror att människor kan och bör använda dessa teknologier för att bli mer än människa.[64] De stödjer därför erkännandet och/eller bevarandet av kognitiv frihet, morfologisk frihet och reproduktiva rättigheter som medborgerliga rättigheter, för att kunna garantera individers val av att använda mänskliga förstärkningstekniker på sig själva eller sina barn.[65] Vissa spekulerar att mänskliga förstärkningstekniker och andra framväxande teknologier kan komma att skapa mer radikal mänsklig förstärkning under mitten av 2000-talet.[37]

En rapport från 2002, Converging Technologies for Improving Human Performance, beställd av National Science Foundation och United States Department of Commerce innehåller beskrivningar och kommentarer på utvecklingen av NBIC-vetenskap och teknologier av de huvudsakliga bidragarna till dessa fält. Rapporten diskuterar potentiella användningar av dessa teknologier för implementeringen av transhumanistiska mål av förstärkt prestation och hälsa, och det pågående arbetet på planerad applikation av mänskliga förstärkningstekniker i det militära och i rationaliseringen av människa-maskininteraktion i industrin.[66]

Medan internationella diskussioner av de framväxande teknologierna och koncept från NBIC innehåller en stark kritik av dess transhumanistiska orientering och deras påstådda science fiction-karaktär,[67][68][69] så har forskning om teknologier för förändringar i hjärna och kropp accelererat under sponsring av United States Department of Defense, som har intresserat sig av eventuella fördelar på slagfältet som skulle kunna åstadkommas genom "supersoldater" för USA och deras allierade.[70]

Konst och kultur[redigera | redigera wikitext]

Transhumanistiska teman har blivit allt mer framstående i skilda litterära former under den period när rörelsen själv växte fram. Kontemporär science fiction innehåller ofta positiva framställningar av teknologiskt förstärkt mänskligt liv, utspelat i utopiska samhällen. Dock så har framställningarna inom science fiction kommit med en mer varnande twist. Vissa av de mer pessimistiska scenarierna innehåller många skräckskildringar eller dystopiska historier om hur mänsklig bioengineering har gått snett. Under decennierna precis innan transhumanismen växte fram som en explicit rörelse så började många transhumanistiska koncept och teman träda fram i science fiction av författare som Robert A. Heinlein (Lazarus Long-serien, 1941–87), A. E. van Vogt (Slan, 1946), Isaac Asimov (I, Robot, 1950), Arthur C. Clarke (Mot nya världar, 1953) och Stanisław Lem (Cyberiad, 1967).[24]

Cyberpunk-genren, exempelvis William Gibsons Neuromancer (1984) och Bruce Sterlings Schismatrix (1985), har särskilt varit fokuserade på modifikationen av den mänskliga kroppen. Andra noveller som behandlar transhumanistiska teman som har stimulerat till breda diskussioner av dessa teman är bland andra Blood Music (1985) av Greg Bear, The Xenogenesis Trilogy (1987–1989) av Octavia Butler; The Beggar's Trilogy (1990–94) av Nancy Kress, mycket av Greg Egans arbete sedan i början av 1990-talet, som Permutation City (1994) och Diaspora (1997); The Bohr Maker (1995) av Linda Nagata; Oryx and Crake (2003) av Margaret Atwood; The Elementary Particles och The Possibility of an Island av Michel Houellebecq; och Glasshouse (2005) av Charles Stross. Många av dessa arbeten har ansetts vara en del av cyberpunkgenren eller dess postcyberpunk-avknoppning.

Fiktiva transhumanistiska scenarion har även blivit populära i andra medier under sent 1900-tal och tidigt 2000-tal. Man kan finna det i serieböcker (Captain America, 1941; Him, 1967; Transmetropolitan, 1997), filmer (2001 – Ett rymdäventyr, 1968; Blade Runner, 1982; Gattaca, 1997), tv-serier (Cybermen i Doctor Who, 1966; The Six Million Dollar Man, 1973; Borg i Star Trek: The Next Generation, 1989; manga och anime (Galaxy Express 999, 1978; Appleseed, 1985; Ghost in the Shell, 1989 och Gundam Seed, 2002), datorspel (Metal Gear Solid, 1998; Deus Ex, 2000; Half-Life 2, 2004), och rollspel (Shadowrun, 1989). Transhuman Space är ett RPG från 2002, utspelat år 2100, när människan har börjat kolonisera solsystemet, och där jakten på transhumanism är i full gång med allt fler människor som kämpar med att nå ett stadium av posthumanitet.

Utöver arbetet av Natasha Vita-More, skapare av Transhumanist Arts & Culture, har transhumanistiska teman framträtt i visuell och framförd konst.[71] Carnal Art, en form av skulptur härstämmande från den franska konstnären Orlan, använder kroppen som sitt medium och plastikkirurgi som sin metod.[72] Kommentatorer har pekat på den amerikanska artisten Michael Jackson som genom sin karriär har använt tekniker som plastikkirurgi och mediciner för att bleka huden och oxygen-terapi, med effekten att hans artistiska person har transformerats för att sudda ut identifikationer som kön, ras och ålder.[73] Arbetet av den australiska artisten Stelarc fokuseras på förändringen av sin kropp med robotprotester och vävnadsengineering.[74] Andra artister vars arbete sammanföll med framträdandet och blomstrandet av transhumanism och som utforskade teman relaterade till transformationen av kroppen är den jugoslaviska performanceartisten Marina Abramovic och den amerikanska mediaartisten Matthew Barney. En föreställning under 2005, Becoming Animal, på Massachusetts Museum of Contemporary Art, presenterade utställningsföremål av tolv artister vars arbete berör effekterna av teknologi i utsuddandet av gränserna mellan människa och icke-människa.

Kontrovers[redigera | redigera wikitext]

Transhumanistiskt tänkande och forskning skiljer sig avsevärt från huvudfåran och direkt utmanar ofta ortodoxa teorier. Själva uppfattningen och utsikten av mänsklig förstärkning och relaterade ämnen väcker till debatt hos allmänheten.[75] Kritik mot transhumanismen och dess förslag tar två huvudsakliga former: de som tvivlar på sannolikheten att transhumanistiska mål kommer nås (praktisk kritik); och de som protesterar mot de moraliska principer eller världsåskådning som upprätthåller transhumanistiska förslag eller är grundläggande för själva transhumanismen (etisk kritik). Dock så har dessa två fåror ibland konvergerat och överlappat varandra, särskilt med hänsyn till den etiken som rör förändringen av den mänskliga biologin trots att man har ofullständig kunskap.

Kritiker eller motståndare ser ofta transhumanisters mål som ett hot mot mänskliga värderingar. Vissa argumenterar även för att starkt stöd för en transhumanistisk inställning att förstärka det mänskliga tillståndet kan avleda uppmärksamhet och resurser från social omvandling. Då de flesta transhumanister förespråkar icke-teknologiska förändring för samhället, som spridandet av civila rättigheter och friheter, och de flesta kritiker av transhumanismen förordar teknologiska framsteg på områden som kommunikation och sjukvård, skillnaden är ofta en fråga om graden. Ibland så är det dock starka meningsskiljaktigheter om själva principerna som är involverade, med divergerade uppfattningar om mänskligheten, människans natur och moralfrågor angående transhumanistiska aspirationer. Åtminstone en organisation, den amerikanskt baserade Center for Genetics and Society, bildades 2001 med det uttalade målet att arbeta mot transhumanistiska agendor som involverade transgenerationell modifikation av den mänskliga biologin, som mänsklig kloning och "germinal choice technology", som låter föräldrar bestämma den genetiska uppsättningen på sina barn. Institute on Biotechnology and the Human FutureChicago-Kent College of Law granskar kritiskt föreslagna applikationer av genetik och nanoteknik på den mänskliga biologin ur ett akademisk synsätt.

Något av den mest kända kritiken av den transhumanistiska agendan finner man i litteratur och filmer. Dessa konstnärliga verk, trots att man presenterar föreställda världar snarare än filosofiska analyser, är använda som grundstenar för vissa mer formella argument.

Genomförbarhet (Framtidshype-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

I sin bok från 2002, Futurehype: The Tyranny of Prophecy, skriver sociologen Max Dublin att många tidigare förutsägelser om teknologisk utveckling har varit felaktiga och argumenterar för att moderna futuristiska förutsägelser kommer att visa sig lika felaktiga. Han protesterar även mot vad han ser som scientism, fantatism och nihilism hos en del, och skriver att det finns historiska paralleller till millenaristiska religioner och kommunistiska doktriner.[76] Ett flertal framstående transhumanister har förutsagt att tekniker som överkommer döden kommer att anlända (vanligtvis sent) inom deras egen konventionellt uppskattade livstid. Wired Magazine grundare och verkställande redaktör Kevin Kelly har argumenterat för att dessa transhumanister har överdrivet optimistiska förväntningar om när dramatiska teknologiska framsteg kommer att ske för att de själva vill bli räddade från sin egen död av denna utveckling.[77]

Några transhumanistiska tänkare hävdar att takten för den teknologiska utvecklingen accelererar och att de nästa 50 åren kommer inte enbart erbjuda radikala teknologiska framsteg, men även att teknologisk singularitet är möjlig.

Trots hans sympatier för transhumanism så skrev biofysikern Gregory Stock i sin bok från 2002, Redesigning Humans: Our Inevitable Genetic Future, att han var skeptisk till den tekniska utförbarheten och hur pass lockande en cyborgisation, som förutspåtts av Ray Kurzweil, Hans Moravec och Kevin Warwick, skulle vara för den breda massan. Han tror att genom 2000-talet så kommer människor att bli i hög grad integrerade i system av maskiner, men kommer fortsätta vara biologiska. De huvudsakliga förändringarna till deras egen form och karaktär kommer inte att komma från cyberware, utan från direkt manipulation av genetik, metabolism och biokemi.[78]

Dataexperten Bob Seidensticker skrev i sin bok från 2006, Future Hype: The Myths of Technology Change, att dagens teknologiska bedrifter inte är enastående. Genom att försöka avslöja myterna om teknologin och undersöka historien om hightech-hypen så siktar han på att avslöja felaktigheter och missuppfattningar som kan karaktärisera den moderna transhumanistiska synen på teknologi. Genom att göra detta kan han förklara varför dessa perspektiv har skapats, och illustrera hur teknologisk förändring i själva verket går till.[79]

De tänkare som försvarar sannolikheten av en massiv teknologisk förändring inom en relativt kort tidsperiod lägger emfas på vad de beskriver som ett tidigare mönster av exponentiell ökning av människans teknologiska kapacitet. Denna emfas finns i populärvetenskapsförfattaren Damien Broderick, i synnerhet i hans bok från 1997, The Spike, som innehåller spekulationer om en radikalt förändrad framtid. Ray Kurzweil utvecklar denna position i detalj i sin bok från 2005, The Singularity Is Near. Broderick poängterar att många till synes osannolika förutsägningar hos tidiga science fiction-författare har faktiskt blivit genomförda, bland annat kärnkraft och månlandningar. Han hävdar dessutom att det finns en kärna av rationalism hos de nuvarande förutsägningarna om en väldigt snabb förändring, samt påstår att sådana iakttagare som Kurzweil tidigare har gjort ett bra jobb med att förutsäga takten på innovationen.[80]

Hybris (Leka Gud-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Biokomplexitetspiralen är en skildring av den flerplanade komplexiteten hos organismer i deras miljö, som ses av många kritiker som det ultimata hindret för transhumanistiska strävanden.

Det finns två distinkta kategorier av kritik, teologisk och sekulär, som har blivit refererade till som leka gud-argument:

Den första kategorin är baserad på den påstådda lämpligheten av människor att ersätta sig själva framför en riktig gud. Denna inställning exemplifieras av vatikanens uttalande 2002, Communion and Stewardship: Human Persons Created in the Image of God,[81] där man menar att:

Changing the genetic identity of man as a human person through the production of an infrahuman being is radically immoral.

Med detta implicerar man att människan har fulla rättigheter över förfogandet över hennes biologiska natur, men samtidigt så säger detta uttalande att skapandet av en supermänniska eller en sprirituellt överlägsen varelser är "otänkbar", på grund av att sann förbättring enbart kan komma genom religiös upplevelse och att mer fullständigt se "bilden av Gud". Kristna teologer och lekmannaaktivister från ett flertal kyrkor och kyrkosamfund har uttryckt liknande invändningar mot transhumanism och hävdat att kristna redan åtnjuter, dock efter döden, det radikala transhumanister lovar som odödlighet och abolition av lidande. Ur denna synpunkt är transhumanismen enbart ytterligare en representant av den långlivade utopiska rörelsen som söker förverkliga himmelriket på jorden.[82][83]

Den andra kategorin siktar huvudsakligen mot syntetisk biologi som ekonomen Jeremy Rifkin definierade som "uppgraderingen av existerande organismer och designen av helt nya med intentionen av att 'perfektera' deras prestation",[84] samt försöka fullfölja transhumanistiska mål genom att genetiskt modifiera mänskliga embryon för att skapa "designbebisar". Den emfaserar frågan om biokomplexitet och det oförutsägbara i försök att styra utvecklingen av biologisk evolution. Detta argument, som utvecklats särskilt av biologen Stuart Newman, baseras på föreställningen att kloning och genetisk modifiering av djur är felbenägen och stör embryots utveckling. Följaktligen argumenterar man för att det skulle skapa oacceptabla risker att använda sådana metoder på mänskliga embryon. Att utföra experiment, särskilt sådana med permanenta biologiska konsekvenser för växande människor, skulle därför vara en överträdelse av de accepterade principerna för forskning på människor (se Helsingforsdeklarationen från 1964). Utöver detta så menar man att på grund av att förbättringar av försöksresultaten i experimenten på en djurras inte innebär att detta automatiskt går att överföra till en annan ras utan ytterligare forskande, så menar man att det är oetiskt att utföra genetisk modifiering på människor i tidiga utvecklingsstadier.[85]

Som en praktiskt fråga så behöver inte internationella bestämmelser om forskning på människor vara något juridiskt hinder för försök av transhumanister och andra att förbättra sin avkomma med genetisk teknologi. Enligt juristen Rabe Smolensky skyddar rådande lagar föräldrar, som väljer att förbättra sina barns genom, från framtida skyldigheter som skulle kunna uppstå av negativa resultat av proceduren.[86]

Religiösa tänkare som allierat sig med transhumanistiska mål, som teologerna Ronald Cole-Turner och Ted Peters, avvisar det första argumentet med hänvisning till att doktrinen om "medskapande" (co-creation) erbjuder en förpliktelse att använda genetisk modifiering för att förbättra den mänskliga biologin.[87][88]

Transhumanister och andra förespråkare av genetisk modifiering av människor avvisar inte det andra argumentet bara sådär, utan i den mån som det finns en grad av osäkerhet om de troliga resultaten av experimenterande med genetisk modifiering av människor. Dock så menar bioetikern James Hughes att en möjligt moralisk väg till genetisk manipulering av människor i tidiga utvecklingsstadier är byggandet av datormodeller av det mänskliga genomet, proteinerna det kodar för samt vävnaderna han även hävdar att det kodar för. Men de exponentiella framstegen inom bioinformatik så tror Hughes att en virtuell modell av hur generna tar sig uttryck i människokroppen inte kommer att vara så lång borta att det snart kommer att bli möjligt att öka graden av genetiska modifikationer genom att simulera effekterna på virtuella människor.[24] Folkhälsoprofessern Gregory Stock pekar mot artificiella kromosomer som ett påstått säkrare alternativ till existerande genetiska modifieringstekniker.[78] Transhumanister argumenterar därför för att föräldrar har en moralisk skyldighet, kallad "prokreativ välgörenhet", att använda dessa metoder, när de visat sig rimligt säkra och effektiva, för att få så friska barn som möjligt. De tillägger att denna skyldighet är ett moraliskt omdöme som är bäst lämnad till det individuella omdömet snarare än påprackad av lagen, i de allra flesta fall. I denna kontext kallas tyngdpunkten på valfrihet prokreativ frihet.[24]

Förakt för köttet (Ungdomens källa-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Filosofen Mary Midgley skrev i sin bok från 2002, Science as Salvation, om idén att uppnå odödlighet, genom att transcendentera den mänskliga kroppen (en teori som går under namnet mind uploading inom transhumanismen), som finns hos en grupp av manliga vetenskapliga tänkare i början av 1900-talet, inkluderat J.B.S. Haldane och andra i hans omgivning. Hon karaktäriserar idéerna som "kvasivetenskapliga drömmar och profetior" som involverar en sorts eskapistisk vision om att undfly kroppen sammankopplad med "självsvådliga, okontrollerade kraftfulla fantasier". Hennes argument fokuserar på vad som upplever som pseudovetenskapliga spekulationer och fantasier uppkoppna genom irrationell rädsla för döden hos dessa tänkare, bortseende från lekmän samt avlägsenheten i dessa eskatologiska visioner.[89] Många transhumanister ser filmen The Fountain' från 2006, med dess nekrofobiska tema och kritiken mot strävandena efter evig ungdom som en lämplig bild av denna kritik.[90]

Som den är upplevd som "förakt för köttet" i det Marvin Minsky, Hans Moravec och andra transhumanister har skrivit har den även blivit föremål för andra kritiker, för vad de anser vara en instrumentell uppfattning av den mänskliga kroppen.[34] Från en feministisk utgångspunkt har filosofen Susan Bordo kritiserat det transhumanistiska programmet genom att peka på den kontemporära bilden av kroppen som en besatthet av slankhet, ungdomlighet och fysisk perfektion, som hon anser påverkar både män och kvinnor men på distinkta sätt, som "den logiska (om extrema) manifestationerna av bekymmer och fantasier som fostrats genom vår kultur."[91] Några kritiker ifrågasätter de sociala implikationerna av rörelsens fokus på kroppsmodifikation. Statsvetaren Klaus-Gerd Giesen har hävdat att den transhumanistiska fokuseringen på att ändra den mänskliga kroppen representerar den logiska men tragiska konsekvensen av atomisk individualism och kommersialiseringen av kroppen inom en konsumtionskultur.[56]

Nick Bostrom hävdar att önskan om att i allmänhet transcendentera de naturliga begränsningarna hos den mänskliga kroppen, och i synnerhet att förbli ung, är pankulturell och panhistorisk, och därmed inte nödvändigtvis knuten till 1900-talet. Han argumenterar för att det transhumanistiska programmet är ett försök att kanalisera denna önskan till ett vetenskapligt projekt i nivå med projektet att kartlägga den mänskliga genomenen och uppnå en av mänskligheten äldsta förhoppning, istället för en puerl fantasi eller social trend.[1]

Trivialisering av den mänskliga identiteten (Det är nog-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Amishfolket i USA är en religiös grupp som troligen är mest känd för sitt undvikande av viss modern teknologi. Transhumanister drar en parallell till detta genom att argumentera för att inom den närmsta framtiden kommer det troligen att uppstå ett "Humanish", folk som väljer att "förbli människa" genom att välja att inte använda mänskliga förstärkningstekniker, vars val de anser måste bli respekterat och skyddat.[92]

I sin bok från 2003, Enough: Staying Human in an Engineered Age, argumenterar miljöfilosofen Bill McKibben mot många av de teknologier som är förslagna eller stödda av transhumanister, inkluderat kloning, nanomedicin och livsförlängningsmetoder. Han hävdar att det skulle vara moraliskt fel för människor att mixtra med fundamentala aspekter av dem själva, som känslighet mot åldrande, maximal livslängd och biologiska begränsningar för fysisk och kognitiv förmåga. Försök att "förbättra" dem själva genom dylikt manipulering kan ta bort begränsningar som ger en nödvändig kontext för upplevelsen av ett meningsfullt mänskligt val. Han hävdar att mänskliga liv inte längre skulle ses som meningsfulla i en värld där sådana begränsningar kan överskridas med teknologi. Även målet av att använda fostervalsteknologi för klart terapeutisk ändamål borde ges upp, då det oundvikligt skulle ge en frestelse för att mixtra med sådant som kognitiv kapacitet och dylikt. Han argumenterar för att det är möjligt för samhällen att dra fördel från att avstå från specifika teknologier, exemplifierat genom Mingdynastin i Kina, Tokugawa Japan och Amishfolket.[93]

Transhumanister och andra förespråkare av teknologiska förändring av den mänskliga biologin, som vetenskapsjournalisten Ronald Bailey, avvisar påståendet, att livet skulle upplevas som meningslöst om vissa mänskliga begränsningar är övervunna av förstärkningstekniker, som extremt subjektivt. De argumenterar för att dessa teknologier inte kommer att avlägsna huvuddelen av de individuella och sociala utmaningarna som mänskligheten står inför. De föreslår att en person med större förmågor skulle kunna tackla mer avancerade och svårgenomförbara projekt och fortsätta hitta mening i kampen för att uppnå överlägsenhet. Bailey hävdar även att McKibbens historiska exempel är bristfälliga, och förordar andra slutsatser vid närmare studier.[94] Exempelvis så är amishfolket mycket försiktiga med att ta till sig ny teknologi, men då de undviker television så välkomnar vissa möjligheten till att använda genterapi, då inavel har medfört förekomsten av sällsynta genetiska sjukdomar hos folkgruppen.[78]

Genetisk klyfta (Gattaca-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Vissa kritiker av libertariansk transhumansim har fokuserat på de troliga socioekonomiska konsekvenserna i samhällen där ekonomisk ojämlikhet finns och ökar. Bill McKibben har exempelvis sagt att framväxande mänskliga förstärkningstekniker kommer att bli disproportionellt distribuerade mellan rika och fattiga, och därmed skapa en "genetisk klyfta".[93] Biologen och vetenskapsförfattaren Lee M. Silver, som myntade termen "reprogenetik" och förordar dess applikationer, har uttryckt visst bekymmer över att dessa metoder kan komma att skapa ett tudelat samhälle av genetiskt manipulerade "haves" och "have nots", om sociala och demokratiska reformer ligger efter implementeringen av förstärkningsteknologier.[95] Kritiker som hävdar dessa argument accepterar inte nödvändigtvis transhumanistiska antaganden om att mänsklig förstärkning är ett positivt värde; ur deras synvinkel borde det inte uppmuntras eller till och med förbjuden, då det skulle kunna medföra att människor med makt genom detta utökar sin makt ytterligare. I filmen Gattaca från 1997 så framställs ett dystopiskt samhälle där ens sociala klass beror uteslutande på genetiska modifikationer, vilken ofta används som referens av kritiker som förordar detta synsätt.[24]

Denna kritik framförs även av transhumanistiska kritiker till den libertariana transhumanismen, speciellt då från de självbeskrivna demokratiska transhumanisterna, som hävdar att majoriteten av de nuvarande eller framtida sociala eller miljömässiga problemen (som arbetslöshet och slut på fossila bränslen) måste åtgärdas med en kombination av politiska och teknologiska lösningar (så som medborgarlön och alternativa energikällor. Därför anser bioetikern James Hughes i sin bok från 2004, Citizen Cyborg: Why Democratic Societies Must Respond to the Redesigned Human of the Future, att för bemöta frågan med en framväxande genetisk klyfta genom ojämlik åtkomst till mänskliga förstärkningstekniker så borde progressivister, eller mer specifikt technoprogressivister, artikulera och implementera politisk beslut (så som allmän sjukvård som även täcker mänskliga förstärkningstekniker) för att kunna motverka detta problem så mycket som möjligt, istället för att försöka förbjuda mänskliga förstärkningstekniker. Det sistnämnda kommer då enbart, enligt Hughes, att förvärra problemet genom att teknologierna då blir osäkra eller tillgängliga enbart för rika på den svarta marknaden, eller i länder där sådant förbud inte genomdrivet.[24]

Hot mot moral och demokrati (Du sköna nya värld-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Det har framförts ett flertal argument om att effekten av mänskliga förstärkningstekniker kan komma att likna dystopin som skildrades i Aldous Huxleys roman Du sköna nya värld från 1932. Ibland, som i texterna av Leon Kass, så är rädslan att institutioner och praktiker som är fundamentala för ett civiliserat samhälle kan komma att skadas eller förstöras.[96] I boken Our Posthuman Future från 2002, samt i en artikel i Foreign Policy från 2004, pekar ekonomen och filosofen Francis Fukuyama ut transhumanismen som världenas farligaste idé, då han tror att den kan komma att underminera egalitära värderingar i den liberala demokratin, genom den fundamentalt förändrade mänskliga naturen.[4] Socialfilosofen Jürgen Habermas gör en liknande analys i boken The Future of Human Nature från 2003, där han hävdar att moralisk autonomi förutsätter att man inte är subjekt för någon annans unilateralt påprackade vilja. Därmed anser Habermas att den mänskliga "artetiken" skulle kunna undermineras genom genetiska förändring på embryonivå.[97] Kritiker som Kass, Fukiyama och en stor mängd kristna författare anser att försök att göra signifikanta förändringar på den mänskliga biologin inte bara är omoraliskt utan även att det hotar den sociala ordningen. Alternativt så argumenterar de för att implementeringen av dylika teknologier skulle leda till "naturalisering" av sociala hierarkier eller ge nya metoder för social kontroll i händerna på totalitära regimer. AI-pionjären Joseph Weizenbaum kritiserar vad han ser som misantropiska tendenser i språket och idéerna hos några av sina kollegor, särskilt Marvin Minsky och Hans Moravec, som genom att nervärdera den mänskliga organismen i sig främjar en diskurs som medför söndrande och odemokratisk politiska beslut.[98]

I en artikel tidningen Reason från 2004 så bestrider vetenskapsjournalisten Ronald Bailey påståendena från Fukuyama genom att argumentera för att politisk jämlikhet aldrig har vilat på den mänskliga biologin som grund. Han hävdar att liberalism grundades, inte på den effektiva jämlikheten för människor, eller de jure-jämlikhet, utan på en tanke om en jämlikhet i fråga om medborgerliga rättigheter och likhet inför lagen, eller de jure-jämlikhet. Bailey hävdar att resultaten av genetisk modifiering mycket väl kan förbättra snarare än förvärra mänsklig ojämlikhet, genom att man ger till flertalet vad som tidigare endast var privilegier för en minoritet. Dessutom så argumenterar han för att den största bedriften för upplysningen är principen om tolerans. Detta medför enligt honom att politisk liberalism redan är lösningen för frågan om mänskliga och postmänskliga rättigheter, då lagen i liberala samhällen redan är menad att gälla jämlikt för alla, oavsett rik eller fattig, mäktig eller maktlös, bildad eller obildad, förstärkt eller oförstärkt.[5] Andra tänkare som är sympatiskt inställda till transhumanistiska idéer, som filosofen Russel Blackford, har protesterat mot vädjande till tradition och vad man ser som den alarmism som är involverad i Du sköna nya värld-typen av argument.[99]

Avhumanisering (Frankensteinargumentet)[redigera | redigera wikitext]

Den biopolitiska aktivisten Jeremy Rifkin och biologen Stuart Newman accepterar att bioteknologi har förmågan att medföra stora förändringar i organismers identitet. De argumenterar mot den genetiska modifieringen av människor, av anledning att de befarar att gränsen mellan människa och artefakt suddas ut.[85][100] Filosofen Keekok Lee ser en sådan utveckling som en del av en accelererande trend i moderniseringen, där teknologi har använts för att transformera det "naturliga" till det "artefaktiska".[101] I det extrema så skulle detta kunna leda till producerandet av monster som hålls som slavar, som mänskliga kloner, hybrider av människor och djur eller "bioroider", men även en mindre förskjutning mellan människor och icke-människor är problematiska utifrån ett perspektiv som sätter vikt vid sociala strukturer och ekologiska system. Filmen Blade Runner (1982), novellerna The Boys From Brazil (1978) och The Island of Dr. Moreau (1896) skildrar element av dylika scenarion, men Mary Shelleys novell Frankenstein från 1818 är oftast den som åsyftas av kritiker som anser att bioteknologi kan komma att skapa objektifierade och anomiska människor och submänniskor. Sådana kritiker föreslår strikta åtgärder för att förhindra möjligheterna, till vad dom anser vara dehumaniserande, från att någonsin inträffa, vanligtvis genom ett internationellt förbud för mänsklig genetisk modifikation.[102]

Ronald Bailey har i tidningen Reason anklagat motståndare mot forskning som involverar modifiering av djur som alarmistiska när de spekulerar om skapandet av submänskliga varelser med människoliknande intelligens och hjärnor som liknar dem hos homo sapiens. Bailey insisterar på att målet för att utföra forskning på djur helt enkelt är att skapa bättre sjukvård åt människor.[103]

Ett annat svar kommer från transhumanistiska personlighetsteoretiker, som protesterar mot vad de karaktäriserar som den antropomorfobi som ger bränsle åt kritiken för den här typen av forskning, som vetenskaps- och science fictionförfattaren Isaac Asimov benämnde som "Frankensteinkomplexet". De argumenterar för att, förutsatt att de har självmedvetande, så skulle mänskliga kloner, chimairor samt biologiska "upplyftna" djur vara unika personer som förtjänar respekt, värdighet, rättigheter och medborgarskap. De sluter sig till att den kommande etiska frågan inte rör skapandet av monster, utan vad de skulle karaktärisera som "äckelfaktorn" och mänsklig rasism som skulle fördöma och behandla dessa varelser som monster.[20][50]

Vålnaden av tvingande eugenik (Eugenik-krigen-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Vissa kritiker av transhumanismen hävdar att det finns en diskriminerande partiskhet i användning av koncept som "begränsningar", "förstärkning" och "förbättring". Vissa ser även den äldre eugeniken, socialdarwinism och ideologierna och programmen som förespråkade en överordnad ras som varningar för vad förespråkandet av teknologi för eugenisk förstärkning kan åstadkomma. Några fruktar ett framtida eugenik-krig som sämsta tänkbara scenario: återkomsten av statligt påtvingad genetisk diskriminering och människorättskränkning som obligatorisk sterilisering av personer med genetiska defekter, dödandet av institutionaliserade och specifikt, segregering av och folkmord på, "raser" man ser som underordnade.[104] Hälsolagsprofessorn George Annas och teknologilagsprofessorn Lori Andrews är två framstående förespråkare för idén att användningen av denna teknologi kan leda till dylik krigsföring mellan människa och "posthuman".[102][105]

Eugeniken har under större delen av sin historia manifesterat sig själv som en rörelse förordandes sterilisering av "genetiskt olämpliga" mot deras vilja, samt uppmuntrandet av avel av de genetiskt lämpliga. De huvudsakliga transhumanistiska organisationer fördömer med kraft det tvång som är involverat i sådan politik och avvisar de rasistiska och klassifikatoriska antagandena som de baserar sig på, tillsammans med de pseudovetenskapliga uppfattningarna att eugenetiska förbättringar skulle kunna åstadkommas inom en meningsfullt tidsrymd genom selektiv mänsklig avel. De flesta transhumanistiska tänkarna förordar istället en "ny eugenik", en form av egalitär liberal eugenik.[106] Bioetikerna Allen Buchanan, Dan Brock, Norman Daniels och Daniel Wikler argumenterar i deras bok From Chance to Choice: Genetics and Justice (2002) för att liberala samhällen har en skyldighet att uppmuntra en så bred tillämpning av eugeniska förstärkningstekniker som möjligt (så länge som ett sådant förhållningssätt inte kränker individers reproduktiva rättigheter eller utövar otillbörlig press mot presumtiva föräldrar som använder dessa teknologier) för att maximera folkhälsa och minimera skillnader som kan vara resultat av både naturlig genetiska förhållanden samt ojämlik distribuering av genetisk förstärkning.[107] De flesta transhumanister som tycker på ett liknande sätt distanserar sig dock från termen "eugenik" (och förordar istället till exempel "germinal choice" eller "reprogenetik")[95] för att undvika att få sina ståndpunkter förknippade med de misstrodda teorierna och praktikerna från den tidiga eugenikrörelsen under 1900-talet.[108]

Existentiell risk (Terminator-argumentet)[redigera | redigera wikitext]

Slagen av en passage från Theodore Kaczynskis anarko-primitivistiska manifest (citerad i Ray Kurzweils bok The Age of Spiritual Machines (1999)[10]) så blev datalogen Bill Joy en framstående kritiker av de framväxande teknologierna.[109] Hans essä Why the future doesn't need us (2000) argumenterar för att mänskliga varelser troligtvis skulle garantera sin egen utrotning genom att utveckla den teknologi som förordas av transhumanister. Den åberopar argument som exempelvis grå gegga-scenariot där okontrollerbara självreplikerande nanorobotar skulle konsumera hela ekosystem, slutligen resultera i ecophagy.[110] Joys varning antogs även av appropriate technology-organisationer som "ETC Group". Liknande uppfattningar har också yttrats av den självbeskrivna neoludditen Kalle Lasn, en kulturjammare som var medförfattare till parodin från 2001 på Donna Haraways "Cyborg Manifesto" från 1985, som en kritik mot teknoutopismen han uppfattade att den förordade.[111] Lasn har argumenterat för att utvecklingen av högteknologi ska upphöra helt för att det oundvikligen tjänar företagsintressen, med förödande konsekvenser för samhälle och miljö.[112]

Den brittiska astronomen Martin Rees skriver i sin bok Our Final Hour (2003) att avancerad vetenskap och teknologi medför en lika stor risk för katastrof som en möjlighet till utveckling. Dock så förordar han inte ett stopp för den vetenskapliga aktiviteten; han kräver bättre säkerhet och möjligtvis ett slut på den traditionella vetenskapliga öppenheten.[113] De som förordar "försiktighetsmodellen", som exempelvis den gröna rörelsen, är även för en långsam och försiktig utveckling eller ett stopp för utvecklingen i potentiellt farliga områden. Vissa försiktighetsförespåkare tror att artificiell intelligens och robotik innebär möjligheter av alternativa kognitiva former som kan komma att hota mänskligt liv.[114] Terminator-seriens domedagsframställning av en artificiell intelligens som utvecklar en superintelligens, SkyNet, ett elakartat datornätverk som sätter igång ett kärnvapenkrig för att utrota människan, har blivit citerad av vissa i den här debatten.[115]

Transhumanister utesluter inte nödvändigtvis specifika restriktioner på framväxande teknologier för att på så sätt kunna minska utsikten av en existentiell risk. Rent generellt så bemöter man argument baserade på försiktighetsprincipen med att de ofta är orealistiska och ibland till och med kontraproduktiva, till skillnad från den gällande "technogaianistiska" transhumanismen som de hävdar är både realistisk och produktiv. I sin TV-serie Connections så analyserar vetenskapshistorikern James Burke ett flertal perspektiv på teknologisk utveckling, inkluderat varsamhet och restriktioner för fritt kunskapssökande. Burke ifrågasätter det praktiska i vissa av dessa perspektiv, men drar slutsatsen att fasthållningen av en status quo av kunskapssökande och utveckling innebär risker i sig självt, som den skenande hastigheten av förändring och förbrukningen av vår planets resurser. Den vanliga transhumanistiska positionen i frågan är en pragmatisk, där samhället tar medvetna steg för att försäkra sig om en tidig ankomst av fördelarna från säker, ren och alternativ teknologi, istället för att främja ett närmast vetenskapsfientligt och teknofobiskt perspektiv.[116]

En transhumanistisk lösning som föreslogs av Nick Bostrom är en "differentiell teknologisk utveckling", där man gör medvetna försök att styra sekvensen i vilken teknologier utvecklas. Detta synsätt innebär att planerare skulle sträva efter att "retardera" utvecklingen av potentiellt skadliga teknologier och deras applikationer, samtidigt som man accelererar utvecklingen av presumtiva fördelaktiga teknologier, speciellt sådana som erbjuder skydd mot skadliga effekter av andra.[38]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Bostrom, Nick. ”A history of transhumanist thought”. Hämtad 2006-02-21.
  2. ^ Anders Transhuman Page: Acronyms
  3. ^ Miah, Andy. "Posthumanism: A Critical History". Hämtad 2006-02-21.
  4. ^ [a b c] Fukuyama, Francis. "The world's most dangerous ideas: transhumanism". Hämtat 2008-11-14.
  5. ^ [a b] Bailey, Ronald. "Transhumanism: the most dangerous idea?". URL accessed on February 20, 2006
  6. ^ Berdayev, Nikolai. "The Religion of Resusciative Resurrection. "The Philosophy of the Common Task of N. F. Fedorov". Hämtat 2008-01-04.
  7. ^ Huxley, Julian. "Transhumanism". Hämtat 2006-02-24.
  8. ^ Minsky, Marvin. "Steps toward artificial intelligence". Hämtat 2006-12-13.
  9. ^ [a b] Moravec, Hans (1998). ”When will computer hardware match the human brain?”. Journal of Evolution and Technology 1. http://www.transhumanist.com/volume1/moravec.htm. Läst 23 juni 2006. 
  10. ^ [a b] Kurzweil, Raymond (1999). The Age of Spiritual Machines. Viking Adult. ISBN 0-670-88217-8. OCLC 224295064 
  11. ^ FM-2030 (1989). Are You a Transhuman?: Monitoring and Stimulating Your Personal Rate of Growth in a Rapidly Changing World. Viking Adult. ISBN 0-446-38806-8. OCLC 18134470 
  12. ^ Ettinger, Robert (1974) (HTML). Man into Superman. Avon. ISBN 0-380-00047-4. http://www.cryonics.org/book2.html 
  13. ^ FM-2030 (1973). UpWingers: A Futurist Manifesto. New York: John Day Co. ISBN 0-381-98243-2; available as an eBook: FW00007527. OCLC 600299 
  14. ^ ”EZTV Media”. http://www.eztvmedia.com/his.html. Läst 2006-05-01. 
  15. ^ Ed Regis (1990). Great Mambo Chicken and the Transhuman Condition: Science Slightly Over the Edge. Perseus Books 
  16. ^ Vita-More, Natasha (1982; revised 2003). "Tranhumanist arts statement". Hämtat 2006-02-16.
  17. ^ Drexler 1986
  18. ^ [a b] More, Max (1990–2003). "Principles of extropy". Hämtat 2006-02-16.
  19. ^ More, Max. "Transhumanism: a futurist philosophy". Hämtat 2005-11-14.
  20. ^ [a b c] Hughes, James. "Report on the 2005 interests and beliefs survey of the members of the World Transhumanist Association". Hämtat 2006-02-26.
  21. ^ World Transhumanist Association. "The transhumanist declaration". Hämtat 2006-04-03.
  22. ^ World Transhumanist Association (2002–2005). "The transhumanist FAQ". Hämtat 2006-08-27.
  23. ^ Sandberg, Anders (undated). "Definitions of Transhumanism". Hämtat 2006-05-05.
  24. ^ [a b c d e f g] Hughes, James (2004). Citizen Cyborg: Why Democratic Societies Must Respond to the Redesigned Human of the Future. Westview Press. ISBN 0-8133-4198-1. OCLC 56632213 
  25. ^ [a b] Ford, Alyssa (May / June 2005). ”Humanity: The Remix”. Utne Magazine. http://www.twliterary.com/jhughes_utne.html. Läst 2007-03-03. 
  26. ^ Saletan, William (2006-06-04). ”Among the Transhumanists”. Slate.com. http://www.slate.com/id/2142987/fr/rss/. Läst 2007-03-03. 
  27. ^ Extropy Institute. "Next Steps". Hämtat 2006-05-05.
  28. ^ Hook, Christopher (2004). ”Transhumanism and Posthumanism”. Encyclopedia of Bioethics (3rd). New York: Macmillan. sid. 2517–2520. ISBN 0028657748. OCLC 52622160 
  29. ^ Winner, Langdon (Fall 2002). ”Are Humans Obsolete?”. The Hedgehog Review. http://www.virginia.edu/iasc/HHR_Archives/Technology/4.3DWinner.pdf. Läst 2007-12-10. 
  30. ^ Coenen, Christopher (2007). ”Utopian Aspects of the Debate on Converging Technologies”. Assessing Societal Implications of Converging Technological Development (1st). Berlin: edition sigma. sid. 141–172. ISBN 978-3-89404-941-6. OCLC 198816396 
  31. ^ Miah, Andy. "Posthumanism: A Critical History". Hämtat 2006-02-21.
  32. ^ Bostrom, Nick. ”Why I Want to be a Posthuman When I Grow Up”. http://www.nickbostrom.com/posthuman.pdf. Läst 2007-12-10. 
  33. ^ Badmington, Neil (Winter 2003). ”Theorizing Posthumanism”. Cultural Critique. http://muse.jhu.edu/login?uri=/journals/cultural_critique/v053/53.1badmington.html. Läst 2007-12-10. 
  34. ^ [a b] Hayles, N. Katherine (1999). How We Became Posthuman: Virtual Bodies in Cybernetics, Literature, and Informatics. University Of Chicago Press. ISBN 0226321460. OCLC 186409073 
  35. ^ Inniss, Patrick. ”Transhumanism: The Next Step?”. http://www.secularhumanism.org/library/aah/inniss_8_4.htm. Läst 2007-12-10. 
  36. ^ Winner, Langdon. ”Resistance is Futile: The Posthuman Condition and Its Advocates”. The Future of Human Nature. Massachusetts Institute of Technology: M.I.T. Press. sid. 385–411. ISBN 0-262-52428-7 
  37. ^ [a b c] Kurzweil, Raymond (2005). The Singularity Is Near: When Humans Transcend Biology. Viking Adult. ISBN 0-670-03384-7. OCLC 224517172 
  38. ^ [a b] Bostrom, Nick. "Existential risks: analyzing human extinction scenarios". Hämtat 2006-02-21.
  39. ^ Bostrom, Nick & Sandberg, Anders. "The Wisdom of Nature: An Evolutionary Heuristic for Human Enhancement". Hämtat 2007-09-18.
  40. ^ [a b] Hughes, James. "The politics of transhumanism". Hämtat 2006-02-26.
  41. ^ World Transhumanist Association (2002–2005). "What currents are there within transhumanism?". Hämtat 2007-11-03.
  42. ^ The Abolitionist Society. ”Abolitionism”. http://www.abolitionist-society.com/abolitionism.htm. Läst 2007-01-03. 
  43. ^ [a b] Hughes, James. "Democratic Transhumanism 2.0". Hämtat 2007-01-26.
  44. ^ [a b] ”Immortality Institute”. http://www.imminst.org/. 
  45. ^ George Dvorksy. "Postgenderism: Beyond the Gender Binary". Hämtat 2008-04-13.
  46. ^ [a b] Hughes, James. "Technologies of Self-perfection: What would the Buddha do with nanotechnology and psychopharmaceuticals?". Hämtat 2007-02-21.
  47. ^ Ledford, James MacLean. "Prepare for HyperEvolution with Christian Transhumanism". Hämtat 2007-02-05.
  48. ^ ”Mormon Transhumanist Association”. http://transfigurism.org/community/. 
  49. ^ Raël (2002). Oui au clonage humain: La vie éternelle grâce à la science. Quebecor. ISBN 1903571057. OCLC 226022543 
  50. ^ [a b] Glenn, Linda MacDonald. "Biotechnology at the margins of personhood: an evolving legal paradigm". Hämtat 2006-03-03.
  51. ^ Sandberg, Anders. "Uploading". Hämtat 2006-03-04.
  52. ^ Angående den kommande teknologiska singulariteten, blogg från november 2011, accessdatum 2014-04-29 (ger exempel på svensk översättning)
  53. ^ Tipler, Frank J. (1994). The Physics of Immortality. Doubleday. ISBN 0-19-282147-4. OCLC 16830384 
  54. ^ Dupuy, Jean-Pierre. "The Philosophical Foundations of Nanoethics". Hämtat 2006-12-05.
  55. ^ Pauls, David. "Transhumanism: 2000 Years in the Making". Hämtat 2006-12-05.
  56. ^ [a b] Giesen, Klaus-Gerd. "Transhumanisme et génétique humaine". Hämtat 2006-04-26.
  57. ^ Davis, Erik (1999). TechGnosis: Myth, Magic, and Mysticism in the Age of Information. Three Rivers Press. ISBN 0-609-80474-X. OCLC 42925424 
  58. ^ Campbell, Heidi; Walker, Mark Alan. "Religion and transhumanism: introducing a conversation". Hämtat 2006-03-21.
  59. ^ ”TransVision 2004: Faith, Transhumanism and Hope Symposium”. http://www.transhumanism.org/tv/2004/program.shtml#Faith. 
  60. ^ Bainbridge, William Sims. "The Transhuman Heresy". Hämtat 2008-01-02.
  61. ^ Walker, Mark Alan. "Prolegomena to any future philosophy". Hämtat 2006-03-02.
  62. ^ Kurzweil, Raymond (1993). The 10% Solution for a Healthy Life. Three Rivers Press 
  63. ^ Kurzweil, Raymond (2004). Fantastic Voyage: Live Long Enough to Live Forever. Viking Adult. ISBN 1-57954-954-3. OCLC 56011093 
  64. ^ Naam, Ramez (2005). More Than Human: Embracing the Promise of Biological Enhancement. Broadway Books. ISBN 0-7679-1843-6. OCLC 55878008. http://www.morethanhuman.org/ 
  65. ^ Sandberg, Anders. "Morphological freedom -- why we not just want it, but need it". Hämtat 2006-02-21.
  66. ^ Roco, Mihail C. and Bainbridge, William Sims, eds. (2004). Converging Technologies for Improving Human Performance. Springer. ISBN 1402012543. OCLC 52058285 
  67. ^ The Royal Society & The Royal Academy of Engineering. "Nanoscience and nanotechnologies (Ch. 6)". Hämtat 2006-12-05.
  68. ^ European Parliament. "Technology Assessment on Converging Technologies". Hämtat 2006-12-06.
  69. ^ Browaeys, Dorothée Benoit. "Les transhumains s'emparent des nanotechs". Hämtat 2006-12-06.
  70. ^ Moreno, Jonathan D. (2006). Mind Wars: Brain Research and National Defense. Dana Press. ISBN 1932594167 
  71. ^ Wilson, Cintra. "Droid Rage". Hämtat 2008-01-11.
  72. ^ O’Bryan, C. Jill (2005). Carnal Art:Orlan’s Refacing. University of Minnesota Press. ISBN 0-8166-4322-9. OCLC 56755659 
  73. ^ Smith, Simon. "Looking at the Man in the Mirror". Hämtat 2007-01-31.
  74. ^ Stelarc. "NeMe: From Zombie To Cyborg Bodies — Extra Ear, Exoskeleton and Avatars". Hämtat 2007-02-01.
  75. ^ Garreau, Joel (2006). Radical Evolution: The Promise and Peril of Enhancing Our Minds, Our Bodies -- and What It Means to Be Human. Broadway. ISBN 0767915038. OCLC 68624303 
  76. ^ Dublin, Max (1992). Futurehype: The Tyranny of Prophecy. Plume. ISBN 0-452-26800-1. OCLC 236056666 
  77. ^ . "The Maes-Garreau Point". Hämtat 2008-05-15.
  78. ^ [a b c] Stock, Gregory (2002). Redesigning Humans: Choosing our Genes, Changing our Future. Mariner Books. ISBN 0-618-34083-1. OCLC 51756081 
  79. ^ Seidensticker, Bob (2006). Futurehype: The Myths of Technology Change. Berrett-Koehler. ISBN 1576753700. OCLC 184967241 
  80. ^ Broderick, Damien (1997). The Spike. Tom Doherty Associates. ISBN 0-312-87781-1. OCLC 45093893 
  81. ^ International Theological Commission. "Communion and stewardship: human persons created in the image of God". Hämtat 2006-04-01.
  82. ^ Mitchell, Ben C. & Kilner, John F.. "Remaking Humans: The New Utopians Versus a Truly Human Future". Hämtat 2006-12-05.
  83. ^ Barratt, Helen. "Transhumanism". Hämtat 2006-12-05.
  84. ^ Rifkin, Jeremy (1983). Algeny: A New Word--A New World. Viking Adult. ISBN 0-670-10885-5 
  85. ^ [a b] Newman, Stuart A. (2003). ”Averting the clone age: prospects and perils of human developmental manipulation”. J. Contemp. Health Law & Policy 19: ss. 431. http://genetics.live.radicaldesigns.org/downloads200303_jchlp_newman.pdf. Läst 17 september 2008. 
  86. ^ Smolensky, Kirsten Rabe. "Parental liability for germline genetic enhancement: to be or not to be? (Public address, Stanford University)". Hämtat 2006-06-18.
  87. ^ Cole-Turner, Ronald (1993). The New Genesis: Theology and the Genetic Revolution. Westminster John Knox Press. ISBN 0-664-25406-3. OCLC 26402489 
  88. ^ Peters, Ted (1997). Playing God?: Genetic Determinism and Human Freedom. Routledge. ISBN 0-415-91522-8. OCLC 35192269 
  89. ^ Midgley, Mary (1992). Science as Salvation. Routledge. ISBN 0-415-06271-3. OCLC 181929611 
  90. ^ Dvorsky, George. "Aronofsky's pro-death Fountain". Hämtat 2007-01-23.
  91. ^ Bordo, Susan (1993). Unbearable Weight: Femininism, Western Culture and the Body. University of California Press. ISBN 0-520-08883-2. OCLC 27069938 
  92. ^ Alexander, Brian (2000). "Don't die, stay pretty: introducing the ultrahuman makeover". Hämtat 2007-01-08.
  93. ^ [a b] McKibben, Bill (2003). Enough: Staying Human in an Engineered Age. Times Books. ISBN 0-8050-7096-6. OCLC 237794777 
  94. ^ Bailey, Ronald. "Enough Already". Hämtat 2006-05-31.
  95. ^ [a b] Silver, Lee M. (1998). Remaking Eden: Cloning and Beyond in a Brave New World. Harper Perennial. ISBN 0-380-79243-5. OCLC 40094564 
  96. ^ Kass, Leon (May 21, 2001). ”Preventing a Brave New World: why we must ban human cloning now”. The New Republic. 
  97. ^ Habermas, Jürgen (2004). The Future of Human Nature. Polity Press. ISBN 0-7456-2987-3. OCLC 49395577 
  98. ^ Platt, Charles. "Superhumanism". Hämtat 2006-12-05.
  99. ^ Blackford, Russell. "Who's afraid of the Brave New World?". Hämtat 2006-02-08.
  100. ^ Otchet, Amy. "Jeremy Rifkin: fears of a brave new world". Hämtat 2006-02-20.
  101. ^ Lee, Keekok (1999). The Natural and the Artefactual. Lexington Books. ISBN 0-7391-0061-0. OCLC 231842178 
  102. ^ [a b] Darnovsky, Marcy. "Health and human rights leaders call for an international ban on species-altering procedures". Hämtat 2006-02-21.
  103. ^ Bailey, Ronald. "Right-Wing Biological Dread: The Subhumans are coming! The Subhumans are coming!". URL accessed on January 18, 2007
  104. ^ Black, Edwin (2003). War Against the Weak: Eugenics and America's Campaign to Create a Master Race. Four Walls Eight Windows. ISBN 1-56858-258-7 
  105. ^ Annas, George, Andrews, Lori and Isasi, Rosario (2002). ”Protecting the endangered human: toward an international treaty prohibiting cloning and inheritable alterations”. Am. J. Law & Med. 28: ss. 151. 
  106. ^ World Transhumanist Association (2002–2005). "Do transhumanists advocate eugenics?". Hämtat 2006-04-03.
  107. ^ Buchanan, Allen; Brock, Dan W.; Daniels, Norman; Wikler, Daniel (2000). From Chance to Choice: Genetics and Justice. Cambridge University Press. ISBN 0-521-66977-4. OCLC 41211380 
  108. ^ Humphrey, Stephen. "No death, please, I'm bionic". Hämtat 2006-02-21.
  109. ^ Kaczynski, Theodore. "Industrial society and its future". Hämtat 2006-02-21.
  110. ^ Joy, Bill. "Why the future doesn't need us". Hämtat 2005-11-14.
  111. ^ Ian, Walker. "Cyborg Dreams: Beyond Human". Hämtat 2007-02-02.
  112. ^ Lasn, Kalle (2005--). Changesurfer Radio: Tech for People, not for Corporate Control. http://www.radio4all.net/proginfo.php?id=11260. Läst 2006-06-12. 
  113. ^ Rees, Martin (2003). Our Final Hour: A Scientist's Warning: How Terror, Error, and Environmental Disaster Threaten Humankind's Future In This Century—On Earth and Beyond. Basic Books. ISBN 0-465-06862-6. OCLC 51315429 
  114. ^ Arnall, Alexander Huw. "Future technologies, today's choices: nanotechnology, artificial intelligence and robotics." (PDF). Greenpeace U.K. Hämtat 2006-04-29.
  115. ^ Layman, Dale. "Robowatch 2002: Mankind At The Brink". London Diplomatic Academy. Hämtat 2007-01-23.
  116. ^ Dvorsky, George. "Technophiles and Greens of the World, Unite!". Hämtat 2007-03-19.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]