Transponering (Europeiska unionen)
Transponering, även införlivande av direktiv, är inom europeisk unionsrätt den process varigenom en medlemsstat i Europeiska unionen antar nationella rättsregler som syftar till att genomföra ett direktiv. Transponering kan ske med både primär och sekundär lagstiftning på nationell nivå.[1]
Europeiska kommissionen övervakar noggrant huruvida medlemsstaterna transponerar direktiven i rätt tid, korrekt och fullständigt, så att de avsedda resultaten nås. En medlemsstat som inte transponerar ett direktiv korrekt kan dras inför Europeiska unionens domstol för fördragsbrott. En medlemsstat är skyldig att informera kommissionen om all lagstiftning som den antar för att genomföra ett direktiv.
Sedan slutet av 1990-talet offentliggör kommissionen varje år en sammanställning över hur stor andel av direktiven som varje medlemsstat har införlivat korrekt i sin nationella lagstiftning. 1997 var transponeringsunderskottet 6,3 procent. 2007 satte unionens stats- och regeringschefer en procent som mål. 2013 hade transponeringsunderskottet sjunkit till 0,6 procent.[2]
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ ”Transposition of directives” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2011-08-23. http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/glossary_en.htm#_T. Läst 2012-03-25.
- ^ Cyprus among best performers in EU law application
 |
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
