Tre vise männen
De tre vise männen, heliga tre konungar, är den kristna traditionens tolkning av de österländska stjärntydarna (astrologerna) som besökte Jesusbarnet enligt Matteusevangeliet (2:1-12). Antalet tre har inte något stöd i Bibeln, men i traditionen. Stjärntydare är en tolkning av det ursprungliga ordet mager. Om ordet mager används i sin etniska betydelse innebär det att de vise männen härstammar från Persien (nuvarande Iran).
| ” | När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’ [...] De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. | „ |
| — Matteus Evangelium, kapitel 2, vers 1, 2 och 11, Bibel 2000. | ||
Innehåll |
Antalet och namnen [redigera]
Trots att tretalet inte finns omnämnt i Bibeln, har man i västlig tradition antagit att de vise männen var tre, eftersom de överräckte tre gåvor till Jesusbarnet: guld, rökelse och myrra. I den tidiga kristna kyrkan visas olika antal i olika avbildningar. I Domitillas katakomber i Rom visar en målning fyra personer och en vas i Kirchermuseet avbildar åtta vise män.[1] I östlig tradition anges ibland antalet till tolv.
Tidigt uppstod en rik legendbildning, och männen fick i den västliga kyrkan namnen Caspar, Melchior och Balthasar. Deras påstådda reliker förvaras i Kölnerdomen. Då namnen ej omnämns i Bibeln finns ingen originalkälla till namnen. De ovan nämnda namnen utgör den latinska stavningen medan namnen i germanska länder ofta översätts till Kasper, Melker och Baltsar.
I den syrianska kyrkan används namnen Larvandad, Hormisdas och Gushnasaph, namn som alla kan vara persiska till sitt ursprung, precis som det i bibeln ursprungliga ordet mager. Namn som förekommer i andra traditioner:[2]
- Grekiska namn: Apellius, Amerius och Damascus
- Hebreiska: Galgalat, Malgalat och Sarachin
- Persiska: Hormizdh, Yazdegerd och Perozadh
- Etiopiska: Hor, Basanater och Karsudan
- Armeniska: Kagpha, Badadilma och Badadakharida
Västliga traditioner [redigera]
Eftersom de tre vise männen enligt bibeln kom långväga ifrån har de blivit beskyddare för människor som är ute på resa och de har fått representera varsin av de på medeltiden tre kända världsdelarna Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av de tre vise männen avbildas som en färgad man, vilken i bland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.
De tre har också fått symbolisera människans tre åldrar ungdom, vuxendom och ålderdom där Balthasar är den yngste och Melchior den äldste.
Från 1500-talet har så kallade stjärnsångare gått från dörr till dörr, sjungit, bett om gåvor och välsignat huset i jultid. Årtalet och initialerna CMB skrevs då på husets dörr. Initialerna kan förutom Caspar, Melchior och Balthasar också utläsas som Christus Mansionem Benedicat, Kristus välsigna huset.
Deras besök hos Jesus firas i västerlandet på trettondagen, epifania.
Övrigt [redigera]
De tre vise männen kallas ibland de tre stjärnor som även kallas Orions bälte i stjärnbilden Orion.
Konstantin den stores mor sankta Helena lät bygga födelsekyrkan i Betlehem på 300-talet. Det var hon som fann relikerna efter de tre vise männen. Ovanför porten till kyrkan avbildade hon de tre vise männen med typiska persiska kläder. Enligt en tradition skonade därför den persiska armén kyrkan när de på 600-talet förstörde andra kristna kyrkor under militära kampanjer i östra medelhavsområdet.[3]
Källor [redigera]
- ^ Thorleif Strindberg. ”Vad hette de tre vise männen?”. Bibelfrågan. http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/visman.htm. Läst 26 november 2010.
- ^ Douglas D. Anderson. ”Concerning the Names of the Magi”. The hymns and carols of Christmas. http://www.hymnsandcarolsofchristmas.com/Text/concerning_the_magi_and_their_na.htm. Läst 26 november 2010.
- ^ Översatt av Gunilla Gren från Christkindl`s Weinachtsseiten. ”De tre vise männen”. http://www.katoliknu.se/html/liturgi_viseman.htm. Läst 26 november 2010.
