Tredje aggressionstunneln

Från Wikipedia
Tredje aggressionstunneln
Tredje aggressionstunneln
Officiellt namn제3땅굴
PlatsKoreas demilitariserade zon
37°54′59″N 126°41′55″Ö / 37.91639°N 126.69861°Ö / 37.91639; 126.69861
Format
Total längd1 700 m
Bredd2 m
Höjd2 m
Karta över Koreas demilitariserade zon med de fyra kända tunnlarna markerade.

Tredje aggressionstunneln, (koreanska: 제3땅굴), är en av fyra kända tunnlar under Koreas demilitariserade zon.

Den upptäcktes 44 km från Seoul den 17 oktober 1978[1] efter information från en avhoppare. Tunneln är 1,7 km lång, 2 meter hög och 2 meter bred[1] och går på 73 meters djup i berggrunden. Den verkar ha byggts för en nordkoreansk överraskningsattack mot Seoul och kan härbärgera 30 000 man per timme tillsammans med lätta vapen.[2]

Totalt har fyra tunnlar upptäckts hittills, men troligen finns det minst 20 till.[1] Sydkoreanska och amerikanska soldater borrar regelbundet i den demilitariserade zonen för att hitta dem.

Nordkorea har officiellt sagt att tunneln är en del av en kolgruva, retirerande soldater har målat väggarna svarta för att bekräfta detta. Tecken i tunneln tyder dock på att det inte finns någon geologisk sannolikhet för kol i området. Tunnelväggarna där turister får vistas är uppenbarligen granit, en magmatisk bergart, medan kol finns i sedimentära bergarter.

Fotografering är förbjuden i tunneln, som är välbevakad trots att det är ett populärt turistmål. Sydkoreanerna har blockerat den faktiska militära gränsen i tunneln med tre cementbarrikader. Den tredje kan ses av besökarna och den andra genom ett fönster i den tredje.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]