Trekejsaråret
Trekejsaråret (tyska: Dreikaiserjahr) betecknar år 1888 i Tysklands historia.[1][2][3][4] Den 9 mars år 1888 avled Preussens kung Wilhelm I, som tillika efter fransk-tyska kriget 1870-1871 blivit kejsare i det nya tyska riket, i Berlin. Han efterträddes omgående av sin son kejsar Fredrik III som dock avled redan efter 98 dagar som tysk kejsare och preussisk kung, den 15 juni detta år. Fredrik III efterträddes då av sin son, den blott 29-årige kejsar Wilhelm II. Samtliga tre kejsare av Tyska Kejsardömet (1871-1918) regerade under år 1888.
Innehåll |
Situation [redigera]
Wilhelm I hade varit preussisk kung innan tyska riket, mycket genom Otto von Bismarcks förtjänst, skapades. Då monarken i Tysklands största delstat haft en viktig roll i enanadet, hade kejsar Wilhelm I styrt tyska riket sedan Tysklands enande den 18 januari 1871. Han levde tills han blev nästan 91 år gammal, och regerade över Preussen i 27 år och Tyskland i 17 år. Hans son, kronprins Fredrik Wilhelm, firades för sina militära handlingar och sitt ledarskap i de krig som utkämpades för att ena Tyskland.[5] Fredrik ledde staber och arméer under andra schlesiska kriget, kriget mellan Österrike och preussen, och fransk-preussiska kriget.[1] Kronprins Fredrik Wilhelm hade just fyllt 56 innan det blev 1888. Fredrik hade vid den tiden också flera barn, och hans och hans tronarvinge hette Wilhelm, efter hans farfar. Wilhelm fyllde 29 år i januari 1888.
Snabb tronföljd [redigera]
Tidigt det året, i mars 1888, avled kejsar Wilhelm I efter en lång regenttid.[4] Han efterträddes av sonen, Fredrik William. Fredrik William blev känd som Fredrik III då han besteg tronen. Förutom sina militära framgångar, ansågs Fredrik III vara liberal och gift med brittiska prinsessan Victoria.[2] Dock var Fredrik, när hans pappa dog, 56 år gammal och hade drabbats av larynxcancer innan han besteg tyska kejsartronen.[1] Fredrik Fredrik få sjukdomen behandlad, vilket misslyckades. På grund av sjukdomen och efterföljande behandling hade Fredrik talsvrågiheter under sin korta regenttid, och fick främst inrikta sig på att kommunicera genom skrift. Fredrik utförde dock några av sina arbetsuppgifter som kejsare trots långvarig sjukdom; dock ledde de inte till någon längre påverkan på Tyskland.[6] Han dog efter bara 99 dagar som regent, den 15 juni 1888. Fredriks son, Wilhelm II, besteg då tronen, 29 år gammal. Till skillnad från hans far, visade Wilhelm II inga liberala tendenser. Wilhelm II kom slutligen att leda Tyskland in i första världskriget och styrde tills han avgick och Kejsardömet Tyskland brakade samman vid krigsslutet 1918.[1]
Galleri [redigera]
-
Wilhelm I.
-
Friedrich III.
-
Wilhelm II.
Källor [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 april 2012.
- Berghahn, Volker (2003) (på German). Das Kaiserreich: 1871-1914. Stuttgart: Klett-Cotta
- Cecil, Lamar (1989). Wilhelm II: Prince and Emperor 1859-1900. Chapel Hill: University of North Carolina Press. ISBN 978-0-8078-1828-2
- Hein, Arnulf (2006). ”"Drei Achten, Drei Kaiser" - 1888. Trauergottesdienste der jüdischen Gemeinde in Leobschütz.” (på German). Confinium (Germany) 1: sid. 271–273. http://www.litdok.de/cgi-bin/litdok?lang=de&t_show=x&reccheck=313696.
- Kollander, Patricia (1995). Frederick III: Germany’s Liberal Emperor. London: Greenwood Publishing Group. ISBN 978-0-313-29483-9. http://books.google.com/books?id=ODmUOa3aHrEC
- Nichols, J. (1987). The Year of the Three Kaisers: Bismarck and the German Succession, 1887-88. Chicago: University of Illinois Press. ISBN 978-0-252-01307-2. http://books.google.com/books?id=3gxoAAAAMAAJ&pgis=1
- Pike, John (2008). ”Kaiser Wilhelm II”. GlobalSecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/europe/de-kaiser-wilhelm-ii.htm. Läst 17 oktober 2008.
- Tipton, Frank (2003). A History of Modern Germany Since 1815. London: Continuum International Publishing Group. ISBN 978-0-8264-4910-8. http://books.google.com/books?id=6jgCcG3fQrMC
Fotnoter [redigera]
- ^ [a b c d] Pike
- ^ [a b] Tipton, p. 175.
- ^ Nichols, p. 1.
- ^ [a b] Berghahn, p. 282.
- ^ Kollander, p. 79.
- ^ Cecil, p. 110.
