Trelleborg–Sassnitz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För popbandet Trelleborg/Sassnitz,se Trelleborg/Sassnitz (musikgrupp)

Trelleborg–Sassnitz är en tåg- och bilfärjelinje över Östersjön mellan Trelleborg i Sverige och Sassnitz i Tyskland. Överfartstiden är fyra timmar och det går fyra eller fem turer per dag i vardera riktning. Linjen trafikeras av Stena Line med två fartyg, M/S Trelleborg och M/S Sassnitz. Från och med 1 oktober 2014 minskar trafiken till att enbart innefatta M/S Sassnitz. Europavägen E 22 följer färjelinjen.


Östtyska minnesfrimärken för linjens 70-årsjubileum (1979). På frimärkena återges de östtyska färjorna F/S Rostock och F/S Rügen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Den 1 maj 1897 hade postbefordran med ångbåt mellan Trelleborg och Sassnitz påbörjats.

1909–1945[redigera | redigera wikitext]

Tågfärjelinjen startade den 6 juli 1909, och var då den andra internationella tågfärjerutten efter den 1903 invigda förbindelsen mellan Gedser i Danmark och Warnemünde i Tyskland. Den kallades även Kungsleden eftersom den invigdes av den svenske kungen Gustaf V och den tyske kejsaren Wilhelm II (tillika kung av Preussen).

Fram till andra världskriget var linjen järnvägens huvudförbindelse ut i Europa, med direktvagnar bland annat mellan Stockholm och Berlin.

1948–1990[redigera | redigera wikitext]

Färja ankommer Trelleborg

Efter omfattande förstörelse av hamnen i Sassnitz ställdes trafiken in våren 1945, för att åter öppnas den 16 mars 1948. Under tiden omdirigerades färjetrafiken från Trelleborg till Odra Port, nuvarande Swinoujscie i Polen.

Under tiden fram till 1990 fick leden minskad betydelse jämfört med innan andra världskriget eftersom Sassnitz låg i DDR. Handelsutbytet mellan Sverige och DDR var avsevärt mycket lägre än Sveriges handel mot Västtyskland och reseströmmarna ändrades ditefter. Starka reserestriktioner för den östtyska befolkningen gjorde att endast svenskar i någon större omfattning reste med denna färjelinje men då det gällde inreserestriktioner i form av visumkrav och gedigna pass- och tullkontroller för inresa till Östtyskland utvecklades aldrig turismen från svenskt håll i någon större kommersiell omfattning. Dessutom hade slutmålet för järnvägsförbindelsen, Berlin, degraderats från att ha varit en viktig huvudstad till en kluven stad med liten kommersiell betydelse. I stället vann västligare rutter till dåvarande Västtyskland såsom Trelleborg–Travemünde och resrutter via Danmark i betydelse.

Det bör dock nämnas att satsningar gjordes från östtyskt och svenskt håll i form av nya färjor och nya hamnanläggningar. När trafiken återupptogs 1948 hade flera av färjorna gått på leden sedan tidigt 1900-tal och var inte anpassade efter modern godshantering eller för person- och lastbilar. Från svenskt och östtyskt håll kom man att följa uppdelningen från gamla tyska tiden där Sverige och Tyskland hade ansvaret för varsitt fartyg på färjeleden. M/S Trelleborg byggdes på uppdrag av SJ:s Tågfärjedrift och sattes i bruk 1958, en färja som brukar räknas till en av de vackraste fartygen av sin typ som byggts i Sverige. Motsvarande östtyska fartyg blev M/S Sassnitz(1959). I samband med att dessa nya färjor sattes i drift byggdes Sassnitz hamn om med bil- och lastbilsuppställningsplatser och färjeläget försågs med en karaktäristisk kurva för att överbrygga höjdskillnaderna mellan färjeläget och Sassnitz stad. En ny satsning på färjorna gjordes under 1980-talet där först den nuvarande svenskbyggda- och ägda M/S Trelleborg (1982) sattes i drift och motsvarande östtyska fartyget M/S Sassnitz (1989). Dessa fartygen är för närvarande de som trafikerar denna farled idag, varav M/S Sassnitz blir ensamt kvar på sträckan från och med första oktober 2014. Samtliga färjor på leden är och har varit byggda för kombinerad fordons- och tågfärjetrafik, vad gäller tågen för såväl persontågstrafik som godstågstrafik. Tåg kördes mellan Stockholm-Berlin över Trelleborg-Sassnitz under hela perioden 1948-1990.

Vid mitten av 80-talet började trafiken marknadsföras som TS Line, där T:et och S:et naturligtvis stod för Trelleborg respektive Sassnitz.

Efter 1990[redigera | redigera wikitext]

1998 flyttades färjeläget från Sassnitz stad till Fährhafen Mukran som ligger söder om själva Sassnitz. I det gamla färjeläget har biluppställningsytorna och bangården rivits upp liksom den karaktäristiska bilbron.

År 2000 reducerades den under nittiotalet omfattande persontågstrafiken Malmö–Berlin ner till nattåget Berlin Night Express, som år 2012 ersattes av ett av Veolias liggvagnståg, som förutom under sommaren enbart går varannan dag och som inte gör uppehåll för resande någonstans på vägen. Godstågstrafiken är däremot fortfarande betydande.

Etthundraårsdagen firades den 6 juli 2009 under närvaro av prinsessan Desirée och med tal av Trelleborgs kommunfullmäktiges ordförande Inger Hansson och Sassnitz’ borgmästare Dieter Holz. I färjelinjens entréhall avtäcktes Johan Falkmans monumentalmålning Kulturprofilen, som dokumenterar arbetet i hamnen under 100 år.

Operatörer[redigera | redigera wikitext]

Vid starten 1909 drevs linjen gemensamt av Statens Järnvägar och det preussiska statliga Preußische Staatseisenbahnen. Då de tyska ländernas järnvägar slogs samman 1920 övertog Deutsche Reichsbahn den tyska delen av driften. Efter andra världskriget drevs den tyska verksamheten genom det östtyska Deutsche Reichsbahn. Efter den tyska återföreningen uppgick Deutsche Reichsbahn 1994 i Deutsche Bahn.

Deutsche Bahn förde över rederiverksamheten i dotterbolaget Deutsche Fährgesellschaft Ostsee mbH (DFO). 1998 fusionerades DFO med det danska Scandlines A/S. Delägare till det nya Scandlines AG blev Deutsche Bahn och den danska staten till vardera 50 procent. 2007 privatiserades Scandlines AG och nya ägare blev det tyska rederiet DSR, Allianz Capital samt den brittiska 3i-fonden.

Statens Järnvägar flyttade färjeverksamheten till SweFerry AB som ändrade namn till Scandlines AB 1997 samtidigt som de danska och tyska namnen ändrades. Scandlines AB såldes 1999 till Stena Line, som har varit delägare till rutten sedan dess. Stena Line köpte 2012 Scandlines AG del av linjen.[1][2]

Hamnar och landförbindelse[redigera | redigera wikitext]

Hamnen i Trelleborg ligger nära stadens centrum. Det går lätt att komma ut på vägen norrut, E 6-E 22. Det finns kollektivtrafik med buss. Kontinentalbanan svänger av österut från hamnen och rundar Trelleborg i en vid båge för att svänga av mot nordväst på väg mot nordväst åt Malmö. Före 1970 gick Kontinentalbanan i ett mer centralt läge igenom Trelleborg, vilket skapade trafikstockningar då alla vägarna korsade järnvägen i samma plan.

Sedan 1998 angör linjen färjeläget i Mukran, strax utanför tätorten Sassnitz. Detta ger direkt väganslutning söderut, eftersom man inte längre behöver köra genom tätorten och hamnen dessutom har mer plats. Järnvägstrafiken behöver inte köra uppför landbacken igenom Sassnitz något som skapade stora växlingsarbeten på Sassnitz bangård utan kan köra direkt ut på järnvägsnätet.

Nattåget Berlin Night Express trafikerar sträckan BerlinMalmö och följer med färjan.

Färjor[redigera | redigera wikitext]

I trafik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ KOMMANDOBRYGGAN STATENS JÄRNVÄGAR FÄRJEREDERIET
  2. ^ Mynewsdesk. Stena Line expanderar i Östersjön 2012-05-30