Trevor Cahill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trevor Cahill
Basebollspelare
Arizona Diamondbacks
Trevor Cahill pitching.jpg
Trevor Cahill i Oakland Athletics dräkt 2010.
Personlig information
Fullständigt namn Trevor John Cahill
Födelsedatum 1 mars 1988 (26 år)
Födelseort USA Oceanside, Kalifornien, USA
Längd / Vikt 193 cm / 100 kg
Position Pitcher
Slår / Kastar Höger / Höger
Draftad som 0Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken ":".Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken ":"66:e (2:a omg.) 2006 av
USA Oakland Athletics
Klubbar*
* Klubbar i minor leagues utelämnade
Statistik (t.o.m. 2013)
MLB MiLB '
Matcher 154 51
IP 929,2 269
W-L 61-57 23-11
ERA 3,89 2,78
SO 613 294
BB 356 113
H 881 187
WHIP 1,33 1,12
Meriter
Trevor Cahill
Baseboll, herrar

Nation: USA USA

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Peking 2008 Baseboll

Trevor John Cahill, född den 1 mars 1988 i Oceanside i Kalifornien, är en amerikansk professionell basebollspelare som spelar för Arizona Diamondbacks i Major League Baseball (MLB). Cahill är högerhänt pitcher.

Cahills bästa säsong var 2010, då han togs ut till MLB:s all star-match, var tredje bäst i American League i slaggenomsnitt mot (0,220) och fjärde bäst i ligan i earned run average (ERA) (2,97), vinster (18) och walks + hits per inning pitched (WHIP) (1,11). 2011 var han delat bäst av alla pitchers i ligan i starter (34).

Karriär[redigera | redigera wikitext]

High school[redigera | redigera wikitext]

Cahill gick i Vista High School utanför San Diego, där han under sitt tredje år 2005 främst spelade shortstop och bara hade 17 innings pitched. Hans fastball nådde inte 135 km/h (84 mph) och han kunde inte ta en plats bland lagets startande pitchers. Vintern 2005/06 fick han dock bättre fart på sin fastball och till våren nådde han 151 km/h (94 mph). Cahill kunde själv inte förklara varför. Sin sista säsong i high school hade han en ERA på 1,77 med 99 strikeouts och bara 13 walks på 58 innings pitched.[1]

Major League Baseball[redigera | redigera wikitext]

Oakland Athletics[redigera | redigera wikitext]

Cahill draftades av Oakland Athletics 2006 som 66:e spelare totalt direkt från high school[1] och redan samma år gjorde han proffsdebut i Athletics farmarklubbssystem. Han inledde på den lägsta nivån (Rookie) i Arizona League, där han på fyra matcher var 0-0 (inga vinster och inga förluster) med en ERA på 3,00 och elva strikeouts. Året efter avancerade han till nästa nivå (A) för Kane County Cougars i Midwest League. Där var han 11-4 med en ERA på 2,73 och 117 strikeouts på 20 matcher och utsågs av den ansedda tidningen Baseball America till nivåns all star-lag, medan Athletics utsåg honom till årets pitcher i hela sitt farmarklubbssystem.

2008 fick Cahill gå upp till nivån Advanced A för Stockton Ports i California League, där han fortsatte att spela bra. På 14 matcher var han 5-4 med en ERA på 2,78 och 103 strikeouts, varefter han flyttades upp till nivån AA för Midland RockHounds i Texas League. Där blev det sju matcher, under vilka han var 6-1 med en ERA på 2,19 och 33 strikeouts. Han togs ut till både California Leagues all star-match (där han inte spelade) och Futures Game[2], där de bästa spelarna i hela minor leagues möts i samband med MLB:s all star-match. Resten av säsongen spelade han för USA:s landslag där han deltog i OS i Peking (se nedan). För andra året i rad utsågs han av Athletics till årets pitcher i hela sitt farmarklubbssystem. Baseball America utnämnde honom till den största talangen i California League och den näst största talangen i Athletics farmarklubbssystem.

Inför 2009 års säsong rankades Cahill av Baseball America som den elfte största talangen i alla farmarligorna.[3] När säsongen inleddes tog han en plats i Athletics spelartrupp och gjorde sin MLB-debut den 7 april mot Los Angeles Angels of Anaheim.[4] Sin första vinst i MLB fick han den 7 maj i en match mot Texas Rangers.[5] Sett över hela säsongen var han 10-13 med en ERA på 4,63 och 90 strikeouts på 32 starter. Han var bäst i klubben i antal starter och innings pitched (178,2), men hade också flest förluster. Bland rookies i MLB var han bäst i antal starter och bland rookies i American League var han näst bäst i innings pitched, delat sjunde bäst i vinster och nionde bäst i strikeouts. 32 starter var bara en ifrån klubbrekordet för rookies sedan flytten till Oakland 1968 och han var bara den åttonde rookien i klubbens historia sedan dess att nå tio vinster. Med löpare i scoring position var motståndarnas slaggenomsnitt mot honom bara 0,218, vilket var åttonde bäst i American League. Mer negativt var att han tangerade klubbrekordet för rookies genom att tillåta 27 homeruns (varav 20 på hemmaplan; nytt klubbrekord sedan flytten till Oakland) och att han bland alla pitchers i American League hade delat näst flest förluster, delat sjätte flest homeruns, delat sjunde flest walks (72) och delat åttonde flest poäng (99). Vidare var hans ERA tredje högst bland de 30 pitchers i American League som pitchade minst 162 inningar och han hade bara 1,25 gånger fler strikeouts än walks, vilket var sämst i hela MLB och den sämsta siffran i klubben på 15 år. Han hade bara 4,53 strikeouts per 9 innings pitched, vilket var tredje sämst i American League, och han tillät 78 extra base hits, vilket var fjärde flest i ligan. Dessutom var motståndarnas slugging % mot honom 0,471, och med det var han näst sämst i ligan.

Cahill drabbades av nacksmärtor inför säsongen 2010[6] och inledde säsongen med ett par matcher för Athletics högsta farmarklubb Sacramento River Cats i Pacific Coast League (AAA).[7] I hans första match för Athletics gick det inte alls bra[8], men därefter spelade han bättre och hade bland annat sin första match i karriären med minst tio strikeouts den 26 juni mot Pittsburgh Pirates.[9] Hans fina spel ledde till att han blev uttagen till MLB:s all star-match i början av juli. Bortsett från den första matchen hade han fram till uttagningen tillåtit mer än tre earned runs ("förtjänta" poäng) bara en gång på tolv starter och var 8-2 med en ERA på 2,74[10] och han hade också en period på nio starter under vilken han var 7-0. Han kunde dock inte delta i all star-matchen eftersom han startade för Oakland alltför tätt inpå den.[11] Han tillät på 20 raka starter efter säsongens första match aldrig mer än sex hits och pitchade aldrig mindre än fem inningar, vilket var delat längsta sådan svit i MLB sedan 1900.[12] Vidare presterade han sin första complete game och första shutout den 2 augusti mot Kansas City Royals, där han bara tillät tre hits.[13] Den veckan, efter ytterligare en imponerande insats, utsågs han till veckans spelare i American League.[14] Han pitchade i samband med detta 23 raka inningar utan att tillåta en enda poäng, vilket var nytt personbästa.[15] Under hela säsongen var Cahill 18-8 med en ERA på 2,97 och 118 strikeouts på 30 starter. Han var bättre på hemmaplan (11-3, 2,18 ERA) än på bortaplan (7-5, 3,86 ERA). Hans ERA var fjärde bäst i ligan liksom antalet vinster och hans WHIP (1,11). När det gäller motståndarnas slaggenomsnitt (0,220) var han tredje bäst i ligan och avseende högerhänta slagmän (0,198) var han bäst i ligan. Både antalet vinster och hans ERA var bäst i klubben. Senaste gången en pitcher i American League hade minst 18 vinster före sin 23-årsdag var 1985, och senaste gången en pitcher i ligan hade en ERA på 2,97 eller lägre före sin 23-årsdag var 1990. Han blev den andra pitchern i klubbens historia sedan flytten till Oakland och den åttonde i klubbens hela historia att vinna minst tio matcher under båda sina två första säsonger. Efter säsongen kom han nia i omröstningen till Cy Young Award, priset till ligans bästa pitcher.[16]

Cahill i Oakland Athletics dräkt 2011.

2011 fick Cahill äran att starta Athletics första match för säsongen[17] och han var den yngsta att få den äran i klubben sedan 1971. Ett par veckor in på säsongen förlängde han sitt kontrakt med Athletics till åtminstone 2015 med en sammanlagd lönesumma på 30,5 miljoner dollar och med möjlighet för klubben att förlänga kontraktet ytterligare två år.[18] Han inledde säsongen fantastiskt bra och var 6-0 med en ERA på 1,72 och ett slaggenomsnitt mot på 0,209 på de första åtta starterna. Det hade inte hänt i klubben sedan 1925 att en pitcher hade inlett säsongen med minst sex raka vinster och en ERA under 2,00 på de åtta första starterna. På de sista 26 starterna var Cahill dock 6-14 med en ERA på 4,98 och ett slaggenomsnitt mot på 0,288. Däri ingick en match den 14 juni mot Kansas City Royals, då han hade sju walks och ingen strikeout[19], vilket var första gången det hände i klubben sedan 1979. Vidare satte han ett nytt klubbrekord sedan flytten till Oakland genom att tillåta hela tio poäng på bara två innings pitched under en match den 22 juli mot New York Yankees.[20] Totalt var Cahill under året 12-14 med en ERA på 4,16 och 147 strikeouts på 34 starter. Han satte personbästa i antal starter, strikeouts och innings pitched (207,2) och antalet starter var också delat flest i ligan. Han blev den andra pitchern i klubbens historia sedan flytten till Oakland och den sjätte i klubbens hela historia att vinna minst tio matcher under alla sina tre första säsonger. På den negativa sidan hade han delat näst flest wild pitches i ligan (15) och tredje flest walks (82).

I december 2011 bytte Athletics bort Cahill och en annan spelare till Arizona Diamondbacks i utbyte mot tre unga spelare.[21] Totalt under sin tid i Oakland var Cahill 40-35 med en ERA på 3,91 och 355 strikeouts på 96 matcher.

Arizona Diamondbacks[redigera | redigera wikitext]

Cahill debuterade för Diamondbacks i National League den 10 april 2012 mot San Diego Padres.[22] Den 3 juni, också mot Padres, pitchade han sin andra shutout i karriären.[23] Den 15 juli mot Chicago Cubs lyckades Cahill själv slå två hits för första gången i karriären.[24] Årets andra complete game kom i hans sista match, den 29 september mot Cubs, och tack vare att han pitchade hela den matchen nådde han exakt 200 innings pitched under säsongen. I samma match hade han även två inslagna poäng (RBI:s) för första gången i karriären.[25] Under sin första säsong för Arizona var Cahill 13-12 med en ERA på 3,78 och 156 strikeouts (nytt personligt rekord) på 32 starter. Hans två complete games räckte för att komma på delad fjärde plats i National League. Han blev den andra pitchern sedan 1990 och den femte sedan 1930 som lyckades nå minst tio vinster och 30 starter under var och en av de första fyra säsongerna i karriären. Till och med 2012 hade han vunnit 53 matcher trots att han ännu inte fyllt 25 år, och det var bäst i MLB sedan 2000 för en högerhänt pitcher.

Efter att ha inlett 2013 års säsong bra med en ERA på 2,84 i april och 2,91 i maj, hamnade Cahill i problem. Den 19 juni i en match mot Miami Marlins skadades han när han träffades av ett slag på höger höft[26], men han sattes först inte upp på skadelistan. Efter förlusten den 30 juni mot Atlanta Braves var han 3-10 och hade en ERA på 4,66 och om man bara räknade juni var han 0-5 med en ERA på hela 9,85.[27] Klubben beslutade sig då för att placera Cahill på skadelistan trots allt.[28] Under skadeperioden fick han även problem med axeln.[29] Han tvingades till en start i den lägsta farmarligan Arizona League[30] och tre i den högsta farmarligan Pacific Coast League.[31] Från och med comebacken den 17 augusti förbättrades hans spel markant och resten av säsongen var han 5-0 med en ERA på 2,70. Under hela 2013 var Cahill 8-10 med en ERA på 3,99 och 102 strikeouts på 26 matcher, varav 25 starter. Hans enda inhopp, som var det första i MLB-karriären, kom den 24 augusti mot Philadelphia Phillies då han kom in i den 15:e inningen och pitchade fyra inningar tills Arizona vann efter 18 inningar i den längsta matchen dittills i klubbens historia (sju timmar och sex minuter lång).[32] 2013 var första gången som Cahill inte nådde tio vinster och hans 146,2 innings pitched var också sämst dittills i karriären. Med 17 wild pitches var han sämst i National League och delat sämst i MLB.

Diamondbacks inledde 2014 års säsong med två matcher mot Los Angeles Dodgers i Sydney i Australien och Cahill startade den andra matchen, som han dock förlorade.[33] Inte gick det bättre när klubben återvände till USA. På sina fyra första starter hade han en ERA på hela 9,17. Hans problem var bristande precision i sina kast; på 17,2 innings pitched hade han tillåtit 13 walks. Klubben valde att ersätta honom som starter och bara använda honom som avbytare.[34] Problemen fortsatte dock även i den rollen och i början av juni, då han var 1-6 med en ERA på 5,66, petades han från Diamondbacks spelartrupp.[35] Efter sju starter med blandade resultat i farmarligorna (2-3, 4,45 ERA) fick han en ny chans som starter för Diamondbacks efter all star-matchen i mitten av juli.[36]

Internationellt[redigera | redigera wikitext]

Cahill tog brons för USA vid olympiska sommarspelen 2008 i Peking. Han deltog i två matcher i gruppspelet, mot Kuba och mot Japan. Han startade den första matchen, som USA förlorade med 4-5, och pitchade fem inningar där han tillät sex hits och två poäng samt hade tre strikeouts. Han startade även den andra matchen, som USA vann med 4-2, och pitchade tre inningar där han inte tillät några hits eller poäng samt hade två strikeouts. Sammanlagt var han 0-0 med en ERA på 2,25.[37]

Spelstil[redigera | redigera wikitext]

Cahills bästa och mest använda kast är hans sinker, en fastball som viker av nedåt just innan den når slagmannen och som har en hastighet av cirka 143 km/h (89 mph). Han använder även en mer traditionell four-seam fastball, som han får upp i cirka 146 km/h (91 mph). Vidare har han en changeup, som han kastar i cirka 130 km/h (81 mph), en cutter, som han kastar i cirka 138 km/h (86 mph), och en curveball, som han kastar i cirka 126 km/h (78 mph). Tidigare använde han även en slider, som han kastade i cirka 134 km/h (83 mph).[38] Tack vare sin sinker får han många slagmän att slå enkla bollar längs marken (ground balls) som utespelarna kan fånga upp och sedan bränna slagmannen vid första bas.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Major League Baseball[redigera | redigera wikitext]

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

År Klubb W L ERA G GS CG SHO SV SVO HLD IP H R ER HR HB WP BB IBB SO AVG WHIP
2009 OAK 10 13 4,63 32 32 0 0 0 0 0 178,2 185 99 92 27 4 5 72 1 90 0,270 1,44
2010 OAK 18 8 2,97 30 30 1 1 0 0 0 196,2 155 73 65 19 6 2 63 1 118 0,220 1,11
2011 OAK 12 14 4,16 34 34 0 0 0 0 0 207,2 214 102 96 19 8 15 82 1 147 0,269 1,43
2012 ARI 13 12 3,78 32 32 2 1 0 0 0 200 184 93 84 16 11 10 74 0 156 0,250 1,29
2013 ARI 8 10 3,99 26 25 0 0 0 0 0 146,2 143 70 65 13 6 17 65 2 102 0,261 1,42
Totalt (5 år) 61 57 3,89 154 153 3 2 0 0 0 929,2 881 437 402 94 35 49 356 5 613 0,254 1,33

     = Bäst i ligan
     = Sämst i ligan

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Urban, Mychael (6 juni 2006). ”A's select prep righty at No. 66” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20060606&content_id=1491308&vkey=news_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 11 mars 2014. 
  2. ^ Cammarota, Nick (26 juni 2008). ”Futures Game rosters filled with top prospects” (på engelska). Minor League Baseball. http://www.milb.com/news/article.jsp?ymd=20080626&content_id=423442&vkey=news_milb&fext=.jsp. Läst 11 mars 2014. 
  3. ^ Top 100 Prospects: 1-20” (på engelska). Baseball America. 24 februari 2009. http://www.baseballamerica.com/today/prospects/rankings/top-100-prospects/2009/267698.html. Läst 12 mars 2014. 
  4. ^ Urban, Mychael (8 april 2009). ”A's offense gets redemption against Angels” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20090407&content_id=4152432&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 11 mars 2014. 
  5. ^ Gilmore, Eric (7 maj 2009). ”Cust, Holliday go deep as A's end skid” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20090507&content_id=4600126&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 11 mars 2014. 
  6. ^ Lee, Jane (5 april 2010). ”Cahill out indefinitely with neck pain” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100405&content_id=9094126&notebook_id=9097804&vkey=notebook_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  7. ^ Lee, Jane (21 april 2010). ”Back from DL, Cahill sent down” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100420&content_id=9447356&notebook_id=9447082&vkey=notebook_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  8. ^ Lee, Jane (1 maj 2010). ”Cahill labors in season debut at Toronto” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100430&content_id=9693810&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  9. ^ Espinoza, Alex (27 juni 2010). ”Cahill puts it all together in dominating win” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100626&content_id=11627488&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  10. ^ Lee, Jane (4 juli 2010). ”Cahill selected to All-Star Game” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100704&content_id=11910902&vkey=news_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  11. ^ Haft, Chris (12 juli 2010). ”Bailey, Cahill ride All-Star wave together” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100712&content_id=12224088&vkey=news_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  12. ^ Lee, Jane (14 augusti 2010). ”Cahill's historic start not enough vs. Twins” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100814&content_id=13450354&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  13. ^ Espinoza, Alex (3 augusti 2010). ”Cahill tosses three-hit shutout against Royals” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100802&content_id=12942106&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  14. ^ Stephens, Bailey (9 augusti 2010). ”Braun, Cahill named the week's best” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100809&content_id=13236170&vkey=news_oak&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  15. ^ Espinoza, Alex (8 augusti 2010). ”Cahill, Crisp lead A's to series victory” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20100808&content_id=13215438&vkey=recap&fext=.jsp&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  16. ^ ”AL Cy Young Voting” (på engelska). Baseball-Reference.com. http://www.baseball-reference.com/awards/awards_2010.shtml#ALcya. Läst 21 mars 2014. 
  17. ^ Lee, Jane (2 april 2011). ”Error-filled game spoils Opening Night” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2011_04_01_seamlb_oakmlb_1&mode=recap&c_id=oak. Läst 12 mars 2014. 
  18. ^ Lee, Jane (11 april 2011). ”Cahill, A's agree to contract extension” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20110411&content_id=17648626&vkey=news_oak&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  19. ^ Green, Tom (15 juni 2011). ”Cahill, A's continue to struggle against KC” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2011_06_14_kcamlb_oakmlb_1&mode=recap&c_id=oak. Läst 12 mars 2014. 
  20. ^ Lee, Jane (23 juli 2011). ”Cahill's struggles against Yanks continue” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2011_07_22_oakmlb_nyamlb_1&mode=recap&c_id=oak. Läst 12 mars 2014. 
  21. ^ Gilbert, Steve (9 december 2011). ”D-backs pick up Cahill, Breslow from A's” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20111209&content_id=26140316&vkey=news_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  22. ^ Gilbert, Steve (11 april 2012). ”CY's homer in 11th lifts D-backs to first 4-0 start” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2012_04_10_arimlb_sdnmlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 12 mars 2014. 
  23. ^ Gilbert, Steve (3 juni 2012). ”Cahill tosses six-hit shutout to sink Padres” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2012_06_03_arimlb_sdnmlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 12 mars 2014. 
  24. ^ ”Cubs 3, D-backs 1” (på engelska). Major League Baseball. 15 juli 2012. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2012_07_15_arimlb_chnmlb_1&mode=recap&c_id=ari#gid=2012_07_15_arimlb_chnmlb_1&mode=box. Läst 12 mars 2014. 
  25. ^ Emerick, Tyler (30 september 2012). ”Cahill goes the distance in blowout of Cubs” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2012_09_29_chnmlb_arimlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 12 mars 2014. 
  26. ^ Gilbert, Steve (19 juni 2013). ”Cahill's start cut short by bruised right hip” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130619&content_id=51115486&notebook_id=51130050&vkey=notebook_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  27. ^ Gilbert, Steve (30 juni 2013). ”Trio of homers trips up Cahill, D-backs in finale” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2013_06_30_arimlb_atlmlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 12 mars 2014. 
  28. ^ Nowak, Joey (1 juli 2013). ”Cahill placed on disabled list with hip contusion” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130701&content_id=52385360&notebook_id=52384344&vkey=notebook_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  29. ^ Emerick, Tyler (8 juli 2013). ”Healing Cahill tweaks shoulder playing catch” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130708&content_id=53122704&notebook_id=53126490&vkey=notebook_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  30. ^ Gilbert, Steve och Emerick, Tyler (27 juli 2013). ”Cahill strikes out nine in first rehab start” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130726&content_id=54859750&notebook_id=54865840&vkey=notebook_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  31. ^ Emerick, Tyler (12 augusti 2013). ”Cahill likely to rejoin rotation this weekend” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20130812&content_id=56770972&notebook_id=56792362&vkey=notebook_ari&c_id=mlb. Läst 12 mars 2014. 
  32. ^ Hagen, Paul (25 augusti 2013). ”D-backs win longest game in franchise history” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2013_08_24_arimlb_phimlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 12 mars 2014. 
  33. ^ Gilbert, Steve (23 mars 2014). ”D-backs come alive too late in Australia finale” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/mlb/gameday/index.jsp?gid=2014_03_23_lanmlb_arimlb_1&mode=recap_away&c_id=la#gid=2014_03_23_lanmlb_arimlb_1&mode=recap&c_id=ari. Läst 23 mars 2014. 
  34. ^ Gilbert, Steve (15 april 2014). ”D-backs move struggling Cahill to bullpen” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20140414&content_id=72089894. Läst 16 april 2014. 
  35. ^ Gilbert, Steve (9 juni 2014). ”D-backs designate struggling Cahill for assignment” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20140609&content_id=78997744. Läst 12 juni 2014. 
  36. ^ Lichtenstein, Adam (17 juli 2014). ”Cahill set for return after more than a month in Minors” (på engelska). Major League Baseball. http://mlb.mlb.com/news/article.jsp?ymd=20140717&content_id=85044294. Läst 18 juli 2014. 
  37. ^ ”Trevor Cahill Bio, Stats, and Results” (på engelska). Olympics at Sports-Reference.com. http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/ca/trevor-cahill-1.html. Läst 12 mars 2014. 
  38. ^ ”Player Card: Trevor Cahill” (på engelska). Brooks Baseball. http://www.brooksbaseball.net/landing.php?player=502239. Läst 12 mars 2014. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]