Trosrörelsen i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Trosrörelsen (efter engelska Word of Faith ibland Faith Movement) är en rörelse inom kristendomen med ursprung i USA. Livets Ord i Uppsala är den i Sverige mest kända församlingen inom rörelsen.

Teologi[redigera | redigera wikitext]

Trosrörelsen är en del av den karismatiskt kristna rörelsen och betonar därmed den Helige Andes aktivitet i nutiden. Trosrörelsen kombinerar detta med en evangelikal eller fundamentalistisk bibelsyn, en baptistisk dopsyn och ett bejakande av apostoliskt ledarskap. När det gäller helande anser man inte bara att man kan be till Gud för att denne ska bota en sjukdom, utan också att man kan tilltala sjukdomen i Jesu namn och befalla den att lämna den sjuke. Den svenska grenen av trosrörelsen betraktar idag sjukdom och död som konsekvens av att världens skadades vid Adams syndafall, och inte som en konsekvens av individens synd eller brist på tro, men har tidigare anklagats för en obarmhärtig syn på sjuka.[1]

Vad gäller teologi är Trosrörelsen en mångfasetterad rörelse. Då rörelsen ej är organiserad finns inga centralt antagna lärosatser. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism, vilket gör varje församling självständig i lärofrågor. Trosrörelsen bibelsyn kan karaktäriseras som traditionell i bemärkelsen att man ser bibeln som Guds Ord och den enda giltiga auktoriteten för kristen tro. I likhet med flertalet andra karismatiska kyrkor ställer Trosrörelsen sig bakom innehållet i de tre fornkyrkliga trosbekännelserna. Rörelsen har dock beskyllts för att stå för Framgångsteologi (som Livets Ords Förlag gav ut en bok om 1986[2]) och JDS-lära, så som dessa läror tydligt formulerats av dess ledande företrädare, bland andra Kenneth Hagin och Kenneth Copeland. I Sverige har dock dessa läror på senare tid avsevärt tonats ner. Trots uppmaningar från andra frikyrkorörelser och pastorer tog dock den i särklass mest tongivande predikanden inom rörelsen, Ulf Ekman, inte avstånd från dessa läror utan framför modifierade varianter av dem bland annat i boken Doktriner - den kristna trons grundvalar (1995). I en intervju från 2008 hävdar han att han tydligt har korrigerat sin syn på JDS-läran.[3]

Samfundsidentitet[redigera | redigera wikitext]

Den svenska trosrörelsen influerar vissa medlemmar i flertalet andra kristna samfund som regelbundet besöker trosrörelsens konferenser. Bland andra samfund står trosrörelsen, vad gäller uttryck och kultur, närmast pingströrelsen och EFK. Vissa församlingar inom dessa samfund har tagit intryck av trosrörelsen, medan andra under främst 1980- och 90-talen tog avstånd från den. Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur den karismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970-talet, för att senare inkorporera framgångsteologin. Men på senare år har man börjat leta sig tillbaka till rötterna och den historiska kyrkan allt mer, dvs att hämta inspiration från klosterliv. Den mest tongivande inom rörelsen, Ulf Ekman, har betonat detta starkt de senaste åren, och tillsammans med sin fru lämnade han Livets ord i mars 2014 för att upptas i katolska kyrkan.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Rörelsens organisation avviker från andra kyrkor. Flera av församlingarna i Sverige är organiserade som stiftelser istället för föreningar eller trossamfund. Till skillnad från en förening eller ett trossamfund så har inte en stiftelse medlemmar, i ordets juridiska mening. En stiftelse styrs istället av en styrelse eller förvaltare i enlighet med de riktlinjer som anges i det förordnande som upprättades när stiftelsen bildades, vilket är en direkt konsekvens av teologin om apostoliskt ledarskap. Det sammanhållande organet i Sverige är den ideella föreningen Trosrörelsens predikantorganisation i Norden, (TRPO). Föreningen har sitt säte i Uppsala och bildades 1994.[4] Ordförande i föreningen är sedan starten Ulf Ekman. Pastorer kan bli medlemmar. Det är denna förening som sedan 1995 har hand om rörelsens vigselrätt.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Hjälporganisationen för människor som drabbats av sekter, FRI (Föreningen Rädda Individen), menar att trosrörelsen är en sekt.[5]

Sedan en tid har trosrörelsen gjort närmanden till övriga svenska kristna kyrkor och också blivit accepterad i vissa delar av frikyrkligheten. 2006 antogs Livets Ord som observatör i Uppsala Kristna Råd.[6]

Den svenska trosrörelsen har även kritiserats för proselytism då man till en början hade sin främsta tillväxt genom att personer som redan var medlemmar i andra samfund, såsom Örebromissionen (numera en del av Evangeliska Frikyrkan), pingströrelsen och på vissa orter Evangeliska fosterlandsstiftelsen, övergick till trosrörelsen, ofta som en konsekvens av att de deltagit i bibelskola hos Livets Ord. De senaste tiotalet år har dock förhållandena normaliserats och flödet av medlemmar mellan samfunden är jämförbart med förhållandena i övriga frikyrkosverige.

Viktigare företrädare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Citerat ur Carl-Henric Jaktlunds intervju med Ulf Ekman 2008: ”Redan från början av Livets ords verksamhet kom kritik för att de hade en teologi för de starka, att man såg ner på svaga, sjuka och handikappade och menade att det var deras synd eller brist på tro som var orsaken till deras situation. I intervjuer har han, genom alla år, sagt att det inte är eller någonsin varit så. Att det finns de som uppfattat det så vet han, men han har aldrig tänkt eller menat så. [Ulf Ekman:] ’Det vi har sagt och som ofta missförståtts är att sjukdom kom in via syndafallet. Men det gjorde mord och äktenskapsbrott också, men det betyder ju inte att du är mördare och äktenskapsbrytare för att det finns i världen på grund av syndafallet. Vi kopplar inte sjukdom till synd, det är egentligen mer luthersk och ibland katolsk teologi som gjort det. Jag tror att allt det här kommer från ›men om Gud vill och du inte blir frisk, är det inte ditt eget fel då?› En logisk tanke, men jag tror att det är fel.’” Carl-Henric Jaktlund (2008-05-27). ”Dokument Livets Ord Del 2 – Teologin”. Dagen. Arkiverad från originalet den 2012-06-01. http://www.webcitation.org/6855fmGl5. Läst 2012-05-27. 
  2. ^ Krister Holmström, Biblisk Framgångsteologi, Livets Ords Förlag 1986
  3. ^ Citerat ur Carl-Henric Jaktlunds intervju med Ulf Ekman 2008: ”Frågorna kring JDS-läran och Ulf Ekmans syn på den blev hängande i luften och hänger för somliga kvar där än. Lite frustrerande och märkligt tycker han själv, som menar att han gång på gång tydliggjort sin åsikt i böcker, artiklar och nu senaste på den nystartade bloggen. [Ulf Ekman:] ’Och egentligen är det så att jag grundläggande står där jag alltid stått. Jag tror att jag bara vid ett tillfälle i början snuddade vid detta, därefter har jag korrigerat åtskilliga gånger och slagit fast att jag är fullständigt övertygad om att försoningen fullbordades och åstadkoms på korset. Jesus gick ner i dödsriket i härlighets- och inte förnedringsgestalt. Sen vet vi inte allt som hände i andevärlden kring korset, bör inte spekulera kring det. Det viktiga är att korset är nog, det behövs ingen annan död.’” Carl-Henric Jaktlund (2008-05-27). ”Dokument Livets Ord Del 2 – Teologin”. Dagen. Arkiverad från originalet den 2012-06-01. http://www.webcitation.org/6855fmGl5. Läst 2012-05-27. 
  4. ^ Trosrörelsens predikantorganisation i norden
  5. ^ FRI - Om olika rörelser: Trosrörelsen med Livets Ord
  6. ^ Livets ord målar om fasaden Dagens Nyheter, 15 maj 2006