Trotssyndrom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Trotssyndrom (engelska Oppositional Defiant Disorder, ODD) är en diagnos inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det kännetecknas av ett mönster av negativistiskt, fientligt och trotsigt beteende. Däremot involverar det inte fysiskt våld eller skadegörelse.

Trotssyndrom kan med stor framgång behandlas med föräldrautbildning. Barn med trotssyndrom blir därmed i många fall symtomfria efter en tid. Trotssyndrom kan dock även efter hand tillta i omfattning och övergå i uppförandestörning, när beteendet går över gränsen för vad som är acceptabelt i samhället.

Trots är normalt beteende hos barn. För att den psykiatriska diagnosen trotssyndrom skall kunna ställas måste barnets trotsande alltså ingå ett systematiskt mönster av negativism som präglar barnets förhållande till omvärlden.

Trotssyndrom är också ofta förekommande hos vuxna personer med autismspektrumtillstånd samt ibland hos personer med adhd

Diagnoskriterier[redigera | redigera wikitext]

DSM-IV anger som diagnoskriterier för trotssyndrom ett mönster av negativistiskt, fientligt och trotsigt beteende som varat i minst sex månader och tagit sig uttryck i minst fyra av följande:

  1. Tappar ofta besinningen
  2. Grälar ofta med vuxna
  3. Trotsar ofta aktivt eller vägrar underordna sig de vuxnas krav eller regler
  4. Förargar ofta andra med avsikt
  5. Skyller ofta på andra för egna misstag eller dåligt uppförande
  6. Är ofta lättretad och stingslig
  7. Är ofta arg och förbittrad
  8. Är ofta hämndlysten eller elak

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Ett barn med trotssyndrom saknar förmåga att se sammanhang, uppfattar inte sin del i det som sker och förstår inte sin skuld. Barnet utvecklar försvarsstrategier, eftersom det tycker att alla kommer med orättvisa beskyllningar. Det finns en överhängande risk att barnet fastnar i ett mönster där det söker negativ uppmärksamhet.

Enligt den amerikanske professorn Russel Barkley uppvisar närmare 65 procent av alla barn med ADHD ett beteende som överensstämmer med kriterierna för ODD.[1]

För att en diagnos på ODD ska ställas krävs att det beteende som är karaktäristiskt för ODD skall ha funnits över en längre tid samt skilja sig i både omfattning och grad från beteenden som annars är vanliga i trotsåldern och puberteten.

Barnets dåliga humör och trotsiga beteende brukar framförallt visa sig inom familjen och hemmets fyra väggar; mammorna är ofta särskilt utsatta, men det kan även skapa stora svårigheter i skolan och på fritiden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Iglum 1999

Se även[redigera | redigera wikitext]