Trustorhärvan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Trustor AB var ett investmentbolag som sommaren 1997 blev uppköpt av den engelska adelsmannen Jonathan Guinness, även känd som Lord Moyne. Flera rättegångar hölls under 1990-talet och 2000-talet men endast en av de inblandade, Thomas Jisander, fälldes för brott. Jonathan Guinness hade förvärvat aktierna i Trustor genom att ta pengar från Trustor och betala ut till den tidigare ägaren.[1][sidnummer behövs][2][sidnummer behövs] Detta är inte tillåtet enligt svensk rätt. Initialt trodde man att bolaget plundrats på upp till 600 miljoner kronor, men när alla tillgångar var räknade - och utdelade till aktieägarna - så hade de flesta pengar återfunnits och värdet av aktierna dubblats.[3] Tillgångarna i Trustor hade innan affären genomfördes systematiskt undervärderats av den tidigare huvudägaren, P-O Norberg. Som en konsekvens av Lord Moynes förvärv av Trustor AB, och skandalen som följde, såldes alla Trustor AB:s tillgångar och när så deras rätta värden hade realiserats ledde det till att aktiekursen steg kraftigt. Efter den likvidation av Trustor AB som följde, och när alla pengar till slut hade delats ut till aktieägarna, hade de fått tillbaka nästan dubbelt så mycket som aktierna var värda innan Lord Moyne förvärvade Trustor AB. [4] Trustorhärvan betecknas i media som den största företagsplundringen i Sveriges historia.

Fem personer ingick i vad de själva kallade Team Moyne. Dessa fem var Jonathan Guinness alias Lord Moyne, Joachim Posener, Thomas Jisander, Peter Mattson, samt Lindsay Smallbone. Samtliga fem blev därefter misstänkta för brott i samband med Trustorhärvan. Polis och massmedia misstänkte att Joachim Posener var hjärnan bakom bolagsförvärvet, men inget har någonsin kunnat bevisas i domstol.

Investeringen i Trustor[redigera | redigera wikitext]

Mattsson och Jisander tog på vintern 1996-1997 kontakt med olika aktiemäklare varvid Mattsson presenterade sig som personligt ombud för en av Englands rikaste män, Lord Moyne. Detta ledde så småningom till att Lord Moyne (Jonathan Guinness) köpte ut Trustors dåvarande huvudägare, Per-Olov Norberg.

Jisander berättade i en dokumentär på Sveriges Radios P3 att Norberg hade gett uppskov med betalningen av Lord Moyne’s köpeskilling så att betalningen av själva aktierna kunde ske 5 dagar efter att Lord Moyne fått aktierna. Detta var avgörande för att affären skulle kunna genomföras då Lord Moyne i hemlighet saknade de nödvändiga pengarna till förvärvet. Aktierna som Lord Moyne köpte var röststarka A-aktier, vilket innebar att Moyne köpte 17% av företaget men fick över 50% av rösterna och därmed kontroll över bolaget. Köpeskillingen var ca 241 miljoner kronor.

Slutskede[redigera | redigera wikitext]

Journalisten Gunnar Lindstedt som hade blivit misstänksam till köpet av Trustor, skrev i Svenska Dagbladet en artikel om situationen. Polis och åklagare slog kort där på till mot Trustors kontor och säkrade viss dokumentation. Trustor gick som svar ut med att de ämnade hålla en presskonferens den 5 november 1997 med Jisander, Mattsson, Smallbone och Lord Moyne närvarande. När presskonferensen skulle hållas blev istället samtliga häktade.

Thomas Jisander och Peter Mattsson fick fem respektive tre år fängelse i tingsrätten, men friades i hovrätten. År 2009 dömdes Thomas Jisander till 1,5 års fängelse för att ha förskingrat runt 20 miljoner kronor som han förde över till stiftelser i Liechtenstein som han själv kontrollerade. Han är den enda person som har blivit dömd för sin medverkan i Trustorförvärvet.

Det finns inte längre några kvarstående brottsmisstankar mot någon av de inblandade. Preskriptionstiden för de eventuella brotten gick ut i juni 2007.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindstedt, Gunnar (2000). Svindlande affärer : historien om Trustor. Stockholm: DN. ISBN 91-7588-359-7 
  2. ^ Posener, Joachim (2004). Internationellt efterlyst : mitt liv efter Trustor. Stockholm: TV3 reportage. ISBN 0-9549320-0-5 
  3. ^ Trustor ABs Årsredovisning 1997 avseende aktiernas värde.
  4. ^ Lindstedt, G. (2000) Svindlande affärer: Historien om Trustor. Bokförlaget DN, Stockholm.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]