Tupolev Tu-95

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tupolev Tu-95
Tu-142MR-1990.jpg
En Tu-95MR fotospaningsflygplan
Beskrivning
Typ Bombflygplan
Besättning 7
Första flygning 12 november 1952
I aktiv tjänst 1956 –
Tillverkare Tupolev
Data
Längd 49,50 meter
Spännvidd 51,10 meter
Höjd 12,12 meter
Vingyta 310 m²
Tomvikt 90 000 kg
Max. startvikt 188 000 kg
Max. bränslevikt 90 100 kg (Tu-95A)
Motor(er) 4 × Kuznetsov NK-12MV turboprop
Motoreffekt 4 × 11 000 kW
Propeller Kontraroterande propellrar
Prestanda
Max. hastighet 910 km/h
Räckvidd med max. bränsle 15 000 km
Max. flyghöjd 13 700 meter
Stigförmåga 10 m/s
Motoreffekt/vikt: 235 W/kg
Vingbelastning 606 kg/m²
Lastförmåga
Lastförmåga 12 000 kg
Beväpning
Vapenbalkar 1 (Tu-95K)
3 (Tu-95KM)
Internt bombutrymme (övriga modeller)
Beväpning 1 eller 2 × AM-23 23 mm
Bomber 9 000 kg
Robotar Ch-20, Ch-22, KSR-5, Ch-55 och Ch-80 upp till en totalvikt på 17 000 kg
Övrigt Konstruerad av N.I. Bazenkov
Ritning
Tu-95MSZ.svg

Tupolev Tu-95 (NATO-namn: Bear) är ett sovjetiskt bombflygplan, och det mest lyckade strategiska bombplanet och robotplattformen från sovjettiden. Flygplanet togs i tjänst år 1956 och används än idag. Flygplanet drivs av fyra turboprop-motorer från Kuznetsov. Varje motor driver två propellrar som roterar åt var sitt håll. Tu-95 är det hittills enda bombplanet med turboprop-framdrivning som tagits i tjänst, kan uppnå hastigheter nära ljudvallen, och är ett av de snabbaste propellerdrivna flygplan som någonsin byggts.[1]

Idag är Ryssland den enda användaren av Tu-95 och planet förväntas finnas kvar i tjänst till år 2040. Ryska flottan har även en variant för ubåtsjakt med beteckningen Tu-142.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Tu-95A – Kärnvapenbestyckat bombflygplan (NATO: Bear-A).
  • Tu-95B – Konventionellt bombflygplan (Bear-A).
  • Tu-95M – Bombflygplan med lufttankningsbom.
  • Tu-95K – Vapenplattform för kryssningsroboten Mikojan Ch-20 (Bear-B).
  • Tu-95U – Övningsflygplan för pilotutbildning (Bear-T).
  • Tu-95KU – Övningsflygplan för utbildning i användandet av Ch-20.
  • Tu-95V – Bombflygplan specialbyggt för att bära särskilt kraftiga kärnvapen som Tsarbomben.
  • Tu-95RTs – Marint spaningsflygplan med den kraftfulla radarn Uspech (Bear-D).
  • Tu-95MR – Fotospaningsversion (Bear-E).
  • Tu-95KM – Tu-95K uppgraderad att bära tre stycken Raduga Ch-22 i stället för en Ch-20 (Bear-G).
  • Tu-95MS – Vapenplattform för kryssningsroboten Raduga Ch-55 (Bear-H).
  • Tu-95LAL – Atomdrivet provflygplan.
  • Tu-114 – Passagerarflygplan (Cleat).
  • Tu-126AEW-flygplan (Moss).
  • Tu-142 – Ubåtsjaktflygplan (Bear-F).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tu-20/95/142 Bear: The fastest prop-driven aircraft” (på engelska). Aviation.ru. http://www.aviation.ru/Tu/95/Tu-95.html. Läst 1 januari 2009. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]