Tupolev Tu-95
Från Wikipedia
| Tupolev Tu-95 | |
En Tu-95MR fotospaningsflygplan
|
|
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Bombflygplan |
| Besättning | 7 |
| Första flygning | 12 november 1952 |
| I aktiv tjänst | 1956 – |
| Tillverkare | Tupolev |
| Data | |
| Längd | 49,50 meter |
| Spännvidd | 51,10 meter |
| Höjd | 12,12 meter |
| Vingyta | 310 m² |
| Tomvikt | 90 000 kg |
| Max. startvikt | 188 000 kg |
| Max. bränslevikt | 90 100 kg (Tu-95A) |
| Motor(er) | 4 × Kuznetsov NK-12MV turboprop |
| Motoreffekt | 4 × 11 000 kW |
| Propeller | Kontraroterande propellrar |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 910 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 15 000 km |
| Max. flyghöjd | 13 700 meter |
| Stigförmåga | 10 m/s |
| Motoreffekt/vikt: | 235 W/kg |
| Vingbelastning | 606 kg/m² |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 12 000 kg |
| Beväpning | |
| Vapenbalkar | 1 (Tu-95K) 3 (Tu-95KM) Internt bombutrymme (övriga modeller) |
| Beväpning | 1 eller 2 × AM-23 23 mm |
| Bomber | 9 000 kg |
| Robotar | Ch-20, Ch-22, KSR-5, Ch-55 och Ch-80 upp till en totalvikt på 17 000 kg |
| Övrigt | Konstruerad av N.I. Bazenkov |
| Ritning | |
Tupolev Tu-95 (NATO-namn: Bear) är ett sovjetiskt bombflygplan, och det mest lyckade strategiska bombplanet och robotplattformen från sovjettiden. Flygplanet togs i tjänst år 1956 och används än idag. Flygplanet drivs av fyra turboprop-motorer från Kuznetsov. Varje motor driver två propellrar som roterar åt var sitt håll. Tu-95 är det hittills enda bombplanet med turboprop-framdrivning som tagits i tjänst, kan uppnå hastigheter nära ljudvallen, och är ett av de snabbaste propellerdrivna flygplan som någonsin byggts.[1]
Idag är Ryssland den enda användaren av Tu-95 och planet förväntas finnas kvar i tjänst till år 2040. Ryska flottan har även en variant för ubåtsjakt med beteckningen Tu-142.
Innehåll |
Varianter [redigera]
- Tu-95A – Kärnvapenbestyckat bombflygplan (NATO: Bear-A).
- Tu-95B – Konventionellt bombflygplan (Bear-A).
- Tu-95M – Bombflygplan med lufttankningsbom.
- Tu-95K – Vapenplattform för kryssningsroboten Mikojan Ch-20 (Bear-B).
- Tu-95U – Övningsflygplan för pilotutbildning (Bear-T).
- Tu-95KU – Övningsflygplan för utbildning i användandet av Ch-20.
- Tu-95V – Bombflygplan specialbyggt för att bära särskilt kraftiga kärnvapen som Tsarbomben.
- Tu-95RTs – Marint spaningsflygplan med den kraftfulla radarn Uspech (Bear-D).
- Tu-95MR – Fotospaningsversion (Bear-E).
- Tu-95KM – Tu-95K uppgraderad att bära tre stycken Raduga Ch-22 i stället för en Ch-20 (Bear-G).
- Tu-95MS – Vapenplattform för kryssningsroboten Raduga Ch-55 (Bear-H).
- Tu-95LAL – Atomdrivet provflygplan.
- Tu-114 – Passagerarflygplan (Cleat).
- Tu-126 – AEW-flygplan (Moss).
- Tu-142 – Ubåtsjaktflygplan (Bear-F).
Referenser [redigera]
- ^ ”Tu-20/95/142 Bear: The fastest prop-driven aircraft” (på engelska). Aviation.ru. http://www.aviation.ru/Tu/95/Tu-95.html. Läst 1 januari 2009.
Källor [redigera]
- Bill Gunston (1984) (på engelska). Modern Fighting Aircraft. London: Salamander Books Ltd. Sid. 193. Libris 6147971. ISBN 0-86101-158-9
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Tupolev Tu-95
|
|||||||||||||||||||||||