Ture Rangström (tonsättare)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Rangström” leder hit. För andra betydelser, se Rangström (olika betydelser).
Ture Rangström.

Anders Johan Ture Rangström, född 30 november 1884 i Stockholm, död där 11 maj 1947, var en svensk tonsättare, sångpedagog, musikkritiker och dirigent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Som ung blev Rangström fascinerad av August Strindberg, som han också besökte några gånger år 1909. Efter Strindbergs död manifesterade han sin beundran med sin första symfoni med undertiteln August Strindberg in memoriam (1914). 1915 blev han färdig med operan Kronbruden, en tonsättning av Strindbergs pjäs. Med Strindbergs godkännande hade han dock utelämnat de två sista akterna i dramat.

Rangström fann tidigt i sin karriär sitt intensiva, suggestiva och dramatiskt kärva tonspråk. Han lade inte stor vikt vid att lära sig kontrapunkt, den teknik som är en grundpelare i klassiska tonsättares hantverk, eftersom han inte tyckte att detta sätt att komponera gick att förena med vad han ville uttrycka. Detta gav hans stil en individuell prägel, men begränsade kanske också hans variationsmöjligheter. Vissa av hans instrumentala verk kan därför kritiseras för att vara av ojämn kvalitet, men han är samtidigt en av svensk tonkonsts mest särartade begåvningar genom tiderna. Hans individuella kompositionsteknik bygger bland annat på stora kontraster mellan kraftfulla och lågmälda block.

Rangström skrev fyra symfonier. Efter den ovan nämnda Strindbergssymfonin, som är den mest kända, kom nr 2, Mitt land (1919), nr 3, Sång under stjärnorna (1929) och nr 4, Invocatio (1936). Den sistnämnda innehåller en delvis solistisk stämma för orgel och kallades ursprungligen Symfoniska improvisationer innan den fick benämningen symfoni.

Framför allt lever Rangström vidare som en av Sveriges främsta tonsättare av romanser. En av hans favoritpoeter var Bo Bergman. (Själv skrev Rangström också dikter, bland annat texten till Wilhelm Stenhammars kantat Sången.) Hans andra stora operaverk, förutom Kronbruden, är Gilgamesj, komponerad 1943-44. Operan färdiginstrumenterades av John Fernström efter Rangströms död i strupcancer.

Rangström debuterade som dirigent 1915 vid uruppförandet av sin egen Strindbergssymfoni. Han blev 1922 utnämnd till chefsdirigent vid Göteborgs orkesterförening, där han efterträdde sin kollega och vän Stenhammar. På grund av sitt bristande kunnande som dirigent blev han dock inte långvarig på posten utan fick sluta redan 1925.

Tillsammans med Kurt Atterberg, Natanael Berg och Oskar Lindberg utgjorde Rangström en tonsättargruppering som gick under namnet Spillran.

Rangström hade från 1935 ett sommarhus på Törnsholmen invid Gräsmarö i Gryts skärgård, och är begravd på kyrkogården i Gryt.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ture Rangström var son till läderhandlaren Johan "John" Rangström och Charlotta, född Andersson. Han hade två systrar, Herta och Ingrid. Den sistnämnda blev mor till författaren Lars Gyllensten.

Han gifte sig 1908 med Elisabeth "Lisa", född Hollender (1882–1968), och skilde sig från henne 1926. De fick två barn, dottern Villemo (1910–2007) och sonen Dag (1917–89), som blev far till dramatikern Ture Rangström (född 1944). Åren 1927–37 var han omgift med Omon, född Richter (1894–1984), som tidigare varit gift med hans kollega och vän Knut Håkanson. Efter den andra skilsmässan sammanbodde Rangström med Elsa Nodermann (1911–96).

Kompositioner[redigera | redigera wikitext]

Orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Dithyramb, symfonisk dikt, 1909 (reviderad av Kurt Atterberg 1948)
  • Ett midsommarstycke, symfonisk dikt, 1910
  • En höstsång, symfonisk dikt, 1911
  • Havet sjunger, symfonisk dikt, 1913
  • Symfoni nr 1 i ciss-moll, August Strindberg in memoriam, 1914
  • Intermezzo drammatico, svit, 1916-18
  • Divertimento elegiaco, svit för stråkorkester, 1918
  • Två melodier, klarinett och stråkar, 1919
  • Symfoni nr 2 i d-moll, Mitt land, 1919
  • Två svenska folkmelodier, 1928
  • Symfoni nr 3 Dess-dur Sång under stjärnorna, 1929
  • Partita för violin och orkester, h-moll, 1933
  • Symfoni nr 4 i d-moll Invocatio, 1935
  • Ballad för piano och orkester, 1937
  • Vauxhall, svit, 1937

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

Musik för piano[redigera | redigera wikitext]

  • Fyra preludier, 1910-13
  • Mälarlegender, 1919
  • Sommarskyar, 1916-20
  • Improvisata, 1927
  • Sonatin, 1937
  • Spelmansvår, svit, 1943

Körverk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Sånger[redigera | redigera wikitext]

Totalt finns ca 250 sånger för en röst med piano, därav ca 60 med orkester.

Scenisk musik[redigera | redigera wikitext]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Musik ur Ture Rangströms första symfoni, August Strindberg in memoriam, och Vårhymn användes som filmmusik i Fyra nyanser av brunt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Helmer, Axel: Ture Rangström, 1999
  • Sohlmans Musiklexikon Band 5. Sohlmans förlag AB, 1979

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]