Mångfotingar
Från Wikipedia
| ?Mångfotingar | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Anthropoda |
| Understam: | Mångfotingar Myriapoda |
|
|
|
| §Myriapoda Auktor: Latreille, 1802 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Mångfotingar (Myriapoda) är marklevande leddjur med långsträckt kropp och från 8 upp till 375 par ben. Dock kan mycket unga exemplar ha färre ben. De hittas främst under stenar och bråte på marken. Det finns omkring 15 000 arter av mångfotingar, varav cirka 11 000 är dubbelfotingar. I Sverige har 94 arter påträffats.
[redigera] Systematik
Gruppen indelas i fyra klasser.
Dubbelfotingar (Diplopoda) är vanligen mycket hårdhudade arter, som rullar ihop sig i spiralform när de oroas. De lever av multnande växtdelar.
Enkelfotingar (Chilopoda) är kvicka rovdjur med mjukare hudbeklädnad. De rullar inte ihop sig till spiral. Mest känd är den bruna stenkryparen (Lithobius forficatus).
Dvärgfotingar (Symphyla) är små, vita djur, sällan mer än ett par millimeter långa. De lever bland annat av växtrötter och kan orsaka skador på odlingar.
Fåfotingar (Pauropoda) är mycket små, vita eller genomskinliga arter, som inte är fullt så långsträckta som andra mångfotingar. Gruppen är dåligt känd även om ett 100-tal arter är beskrivna.
[redigera] Övrigt
Enkelfotingar och Dubbelfotingar kallas i svensk folkmun ofta tusenfotingar.
I många utomnordiska språk gäller namnet tusenfoting (eng. "Millipede") bara dubbelfotingarna, medan enkelfotingarna istället kallas hundrafotingar (eng. "Centipede").
