Tygel (ridsport)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tygel är ett remtyg som ingår som en del av ett betsel och som används av ryttaren för att behärska och styra sin häst. Tyglarna är fästade vid bettet i hästens mun. Ryttarens händer verkar genom tyglarna på bettet och därmed på hästens framdel, i huvudsak återhållande. Beroende på betslets sammansättning kallas tyglarna tränstyglar (tränsbett), bridongtyglar (bridong) eller stångtyglar (stång). Använder man kandar håller man alltså i två tyglar samtidigt.

Vid westernridning strävar man efter att låta hästen gå på lösa tyglar och att inget tryck ska användas i munnen. I motsats till klassisk ridning används bettet sällan eller aldrig för att styra hästen. Hästen reagerar på hur tyglarna rör vid halsen och går undan av den orsaken.

Hjälptyglar[redigera | redigera wikitext]

Hjälptygel är ett dressyrmedel som på mekanisk väg påverkar hästens huvudställning och används tillsammans med tränstygeln.

Det finns flera olika hjälptyglar att använda:

Löpande martingal

Martingal[redigera | redigera wikitext]

Martingal används för att hindra hästens huvud från att höjas över en viss punkt och används på hästar som har en benägenhet att gå med huvudet högt i luften. Den fästs i sadelgjorden och löper mellan frambenen till bröstet där den förgrenar sig i två lika långa remmar med en ring i var sin ände där man skall föra in tränsets tygel (kallas löpande martingal, sitter den fast i nosgrimman i stället för i tyglarna kallas den fast martingal). Den hålls på plats med en rem runt hästens hals. Om hästen höjer huvudet över normalt läge spänns martingalen och drar till i tygeln varvid bettet i munnen påverkas och förhindrar hästen att höja upp huvudet. Härigenom förmår man hästen att hålla huvudet sänkt.

Löpande martingal har ingen effekt såvida hästen inte höjer huvudet över den punkt då hjälptygeln börjar verka eller om ryttaren inte håller emot i tygeln och den stör alltså inte hästen när tyglarna hänger eller när den inte höjer huvudet. Den spänns helst inte för hårt under jaktridning eller hoppning utan bara tillräckligt för att skydda ryttarens ansikte från hästens bakhuvud om den plötsligt slår upp med huvudet.

Halsförlängare[redigera | redigera wikitext]

Halsförlängare är ett elastiskt band som fästs genom bettringarna, runt hästens nacke och i sadelgjorden, antingen på sidorna eller mellan frambenen för att mana hästen att söka sig framåt neråt med huvudet.

Thidemantygel[redigera | redigera wikitext]

Thidemantygel hjälper till att få hästen att gå i rätt form. Den tar bara emot när hästen går för högt med huvudet. Den fästs i sadelgjorden, löper mellan hästens framben, förs genom bettringarna och knäpps fast i fästen på tyglarna.

Gramantygel[redigera | redigera wikitext]

Gramantygel fungerar på samma sätt som thidemantygeln, men ryttaren håller i gramanen i stället för att knäppa fast den. Den används för att få hästens huvud sänkt och ska bara användas av erfarna ryttare på mycket svårridna hästar för att få hästen att gå i rätt form. Viktigt är att gramanen enbart är ett hjälpmedel och skall inte användas för att tvinga hästen i rätt form.

Chambontygel[redigera | redigera wikitext]

Chambontygel som endast används vid longering. Den inverkar på hästens nacke och mun vilket gör den hästen benägen att söka sig nedåt med huvudet. En chambon fäster man mellan frambenen i en longeringsgjord och sedan upp till ett nackstycke där det finns en ring på varsin sida, genom ringen och sedan ner till bettet. Chambon används för att gymnastisera hästen.

Goghtygel[redigera | redigera wikitext]

Goghtygel fungerar på samma sätt som en chambon men används vid ridning istället. Den verkar genom tryck på både hästens nacke och bett, men hästen kan sträcka huvudet och halsen framåt och neråt utan att hindras av hjälptygeln.

Källor[redigera | redigera wikitext]