Tyndalleffekt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppställningen varmed John Tyndall upptäckte Tyndallspridning.

Tyndalleffekten är ett fenomen som består i att ljus sprids bort från strålriktningen av kolloidala partiklar och att ljuset som sprids med en vinkel på 90° är linjärt polariserat. När det inkommande ljuset är vitt, är det spridda ljuset blått eller blåaktigt. Fenomenet observerades av John Tyndall i laboratorium, och han såg det som förklaring till att himmelen är blå och solnedgångar röda.

Tyndalls experiment[redigera | redigera wikitext]

Tyndall studerade effekten av ljus på kemiska reaktioner i gaser. Han använde därtill en elektrisk båglampa som ljuskälla. Ljuset gick genom ett glasrör på ungefär en meter lång, som kunde fyllas med olika gaser vid olika tryck. I ett annars mörkt rum gjorde reaktioner att ljus blev synlig från sidan som en stråle genom röret, som alltid först var blå, men som vid fortsatt reaktion blev vitaktig. Tyndall observerade att det blå ljuset som spreds i riktningar vinkelrätt på röret var fullständigt linjärt polariserat.[1]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John Tyndall (2008) [1869]. ”New chemical reactions produced by light”. Fragments of Science I, II. Project Gutenberg