Tysk-spanska fördraget (1899)
| Tysk-spanska fördraget German–Spanish Treaty | |
 Tyska Nya Guinea före och efter 1899 års tysk-spanska fördrag | |
| Typ | Fördrag |
|---|---|
| Signerades | 12 februari 1899 |
| Parter |  Tyskland Spanien |
| Ratificerat av | Tyskland Spanien |
| Signerat av | Tyskland Spanien |
Tysk-spanska fördraget (spanska: Tratado germano-español (1899), tyska: Deutsch-Spanischer Vertrag 1899) var ett avtal från 1899 mellan Tyskland och Spanien, där spanjorerna sålde sina kvarvarande besittningar i Stilla havet till Tyskland för 25 miljoner pesetas (motsvarande 17 miljoner mark).
Historia[redigera | redigera wikitext]
När spansk-amerikanska kriget var över 1898, förlorade Spanien flera av sina kvarvarande besittningar. Kuba blev fullt självständigt, medan USA tog över Puerto Rico, Filippinerna och Guam. Kvar hade Spanien nu Spanska Ostindien i Stilla havet, cirka 6 000 öar, av vilka många var glest befolkade och olönsamma, samt svåra att styra och försvara när man inte längre hade Manilla som administrativt centrum. När Spanien beslutade sig för att sälja besittningarna, tryckte Tyskland på och ville köpa.
Fördraget skrevs på den 12 februari 1899 av Spaniens premiärminister Francisco Silvela. Karolinerna och Nordmarianerna såldes nu till Tyskland, och kom att förvaltas under Tyska Nya Guinea. De kommande åren inledde tyskarna bland annat gruvdrift i Palau.[1]
Under första världskriget erövrade Japan flera av dessa tyska besittningar och då kriget var över hamnade de under Japanska Stillahavsmandatet, innan USA tog kontrollen efter andra världskriget.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 april 2013.
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Palau profile - timeline” (på engelska). BBC. 3 mars 2015. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-15446663. Läst 9 november 2015.