Tysklands Grand Prix 1981

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of Germany.svg Tysklands Grand Prix 1981
Datum 2 augusti 1981
Bana Hockenheimring
Sträcka 45 × 6,789 = 305,505 km
Vinnare Nelson Piquet, Brabham-Ford
Pole position Alain Prost, Renault
Snabbaste varv Alan Jones, Williams-Ford, 1:52,420

Tysklands Grand Prix 1981 var det tionde av 15 lopp ingående i formel 1-VM 1981.

Rapport[redigera | redigera wikitext]

Alain Prost och René Arnoux, båda i Renault, startade från det första, Carlos Reutemann och Alan Jones, båda i Williams, från det andra och Nelson Piquet i Brabham och Didier Pironi i Ferrari från det tredje ledet. Prost, som hade pole position, tog ledningen medan Arnoux blev passerad av Reutemann redan i första kurvan, Nord Kurve. Strax därefter körde även Pironi om Arnoux och intog tredjeplatsen. Piquet försökte senare samma sak i Ost Kurve, men han körde istället på ett av Arnoux' bakhjul, som därmed fick en långsam punktering. Pironi blev den förste av förarna i täten att falla ifrån då han fick bryta på andra varvet.

Efter tio varv hade Jones avancerat till andra plats och låg jämsides med Prost när de gick in i Sachs Kurve men Prost klarade attacken. På varv 20 närmade sig de båda de långsammaste förarna för varvning. En av dessa var Prosts stallkamrat Arnoux, men han var inte särskilt benägen att hindra Jones. Prost tvingades gå på utsidan medan Jones bromsade otroligt sent och kom ut ur Sachs Kurve i ledningen. Jones ledde under 19 varv innan hans motor började misstända och han blev omkörd av först Piquet och sedan Prost. Jones gick senare in i depå och fixade tändningen men det var inte tillräckligt, utan han slutade på elfte plats. Nelson Piquet vann loppet före Alain Prost och Jacques Laffite.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  1. Nelson Piquet, Brabham-Ford, 9 poäng
  2. Alain Prost, Renault, 6
  3. Jacques Laffite, Ligier-Matra, 4
  4. Hector Rebaque, Brabham-Ford, 3
  5. Eddie Cheever, Tyrrell-Ford, 2
  6. John Watson, McLaren-Ford, 1
  7. Elio de Angelis, Lotus-Ford
  8. Jean-Pierre Jarier, Osella-Ford
  9. Mario Andretti, Alfa Romeo
  10. Gilles Villeneuve, Ferrari
  11. Alan Jones, Williams-Ford
  12. Siegfried Stohr, Arrows-Ford
  13. René Arnoux, Renault
  14. Marc Surer, Theodore-Ford (varv 43, upphängning)
  15. Bruno Giacomelli, Alfa Romeo

Förare som bröt loppet[redigera | redigera wikitext]

Förare som ej kvalificerade sig[redigera | redigera wikitext]

Noteringar[redigera | redigera wikitext]

VM-ställning[redigera | redigera wikitext]

Förarmästerskapet

  1. Flag of Argentina.svg Carlos Reutemann, Williams-Ford, 43
  2. Flag of Brazil.svg Nelson Piquet, Brabham-Ford, 35
  3. Flag of France.svg Jacques Laffite, Ligier-Matra, 25

Konstruktörsmästerskapet

  1. Flag of the United Kingdom.svg Williams-Ford, 67
  2. Flag of the United Kingdom.svg Brabham-Ford, 43
  3. Flag of Italy.svg Ferrari, 28


Tysklands Grand Prix 1980 Tysklands Grand Prix 1981 Tysklands Grand Prix 1982