Tysknationella folkpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tysknationella folkpartiet
Deutschnationale Volkspartei
Förkortning DNVP
Land Weimarrepubliken Tyskland
Grundat 1918
Upplöst 1933
Politisk ideologi Nationalkonservatism
Nationalism
Monarkism [1][2]
Högerpopulism
Politisk position Höger
Internationellt samarbetsorgan Ingen
Färg(er) Svart, vit, röd
Ungdomsförbund Bismarckjugend
Tysk politik
Politiska partier
Val

Tysknationella folkpartiet, förkortat DNVP (tyska: Deutschnationale Volkspartei), var ett konservativt och monarkistiskt tyskt politiskt parti grundat år 1918 i Weimarrepubliken. De uttalat reaktionära elementen i partiet ville återinföra monarkin som den varit under Kejsardömet Tyskland. De tysknationella stöddes bl a av storgodsägare, industrimagnater och det ultranationalistiska Alldeutscher Verband. Den nationalistiska paramilitära organisationen Stalhelm fungerade som partiets väpnade gren.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tysknationella folkpartiet bildades 24 november 1918 genom en sammanslagning av Tysk-konservativa partiet, Tyska rikspartiet och Tyska fosterlandspartiet samt några mindre nationalkonservativa och antisemitiska grupper. Partiet spelade på de kraftigt nationalistiska känslor som dominerade den tyska högern under 1900-talets första årtionden och var en del av Völkische Bewegung. De mer radikala antisemitiska elementen i partiet bildade 16 december 1922 Deutschvölkische Freiheitspartei. Inledningsvis var man mycket fientliga till det republikanska statsskicket men man deltog i allt större utsträckning i Weimarrepublikens partipolitik.

Efter att ha fått ca 21% av rösterna i riksdagsvalet i december 1924 erhöll man bara 14% i valet 1928.[4] Därefter blev den radikala nationalisten Alfred Hugenberg partiledare och partiets plattform blev allt mer extremistisk. Den försiktigt moderata inställningen till Weimarrepubliken som drivits åren innan valet övergavs under Hugenberg, men också monarkismen så att man kunde samarbeta med Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet.[5] Som reaktion bröt förre partiledaren Kuno Graf von Westarp och andra med Hugenberg och bildade Konservative Volkspartei. Därefter sjönk de tysknationellas stöd hos väljarna, särskilt bland bönder och arbetare.

11 oktober 1931 ingick man i den nationalistiska, antidemokratiska valalliansen Harzburgfronten med NSDAP, Landbund, Stalhelm och Alldeutscher Verband. Alliansen splittrades dock i och med presidentvalet i april 1932 varefter DNVP förlorade alltmer stöd. Från 30 januari 1933 deltog tre tysknationella som ministrar i Adolf Hitlers koalitionsregering och i riksdagsvalet i mars samma år erhöll partiet, som del av valalliansen Kampffront Schwarz-Weiß-Rot, drygt 8% av rösterna. 5 maj 1933 döptes partiet om till Tysknationella fronten och utsattes för mycket hårda påtryckningar av det styrande NSDAP. Riksdagsledamöter gick över till nazisterna, andra tysknationella pressades göra likadant eller lämna det politiska livet helt. 27 juni 1933 lämnade Hugenberg in sin avskedsansökan och samma dag löstes partiet upp.

Politisk plattform[redigera | redigera wikitext]

DNVP var auktoritärt konservativt och patriotiskt uttriktad, tidvis med starkt antisemitiska inslag.[6] Man ville bl a bevara och stärka tyskheten och skydda den från vad man ansåg vara judarnas ökande inflytande sedan novemberrevolutionen.[7] Fram till 1924 hade en uttalat monarkistisk falang, som strävade efter att i så stor utsträckning som möjligt återgå till eller bevara Kejsardömet Tysklands institutioner och samhällsvärderingar, stort inflytande. Partiet var genomgående kritiska till Versaillesfreden och anhängare till den revanschistiska strömningen inom den tyska högern under mellankrigstiden.

Partiets ekonomiska politik var nationalliberal och prokapitalistisk med betoning på tung industri och storgodsen, traditionellt den aristokratiska överklassens ekonomiska intresseområden.


Valaffisch år 1932

DNVP:s valresultat[redigera | redigera wikitext]

Val till tyska Riksdagen
19/1 1919 10,3 % 44 ledamöter
6/6 1920 15,1 % 71 ledamöter
4/5 1924 19,5 % 95 ledamöter
7/12 1924 20,5 % 103 ledamöter
20/5 1928 14,3 % 73 ledamöter
14/9 1930 7,0 % 41 ledamöter
31/7 1932 5,9 % 37 ledamöter
6/11 1932 8,7 % 52 ledamöter
5/3 1933 8,0 % 52 ledamöter

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Serge, Victor (2011), Witness to the German Revolution, Haymarket Books, s. 232 
  2. ^ Gunlicks, Arthur B. (2011), Comparing Liberal Democracies: The United States, United Kingdom, France, Germany, and the European Union, iUniverse, s. 127 
  3. ^ Norstedts uppslagsbok (1948) s.1670
  4. ^ E. Kolb, The Weimar Republic, 2nd ed. (New York: Rutledge, 2005), s.224-5
  5. ^ http://svenskuppslagsbok.se/tag/tysknationella/
  6. ^ Eric D. Weitz, Weimar Germany: Promise and Tragedy. (Princeton: Princeton University, 2007), s.95-96.
  7. ^ Wilhelm Mommsen (1964). Grundsätze der Deutschnationalen Volkspartei von 1920. München. Sid. 537