Tysknationella folkpartiet
| Tysknationella folkpartiet Deutschnationale Volkspartei |
|
| Förkortning | DNVP |
|---|---|
| Land | .svg){kind=small} Tyskland |
| Grundat | 1918 |
| Upplöst | 1933 |
| Politisk ideologi | Nationalkonservatism Nationalism Monarkism [1][2] Högerpopulism |
| Politisk position | Höger |
| Internationellt samarbetsorgan | Ingen |
| Färg(er) | Svart, vit, röd |
| Ungdomsförbund | Bismarckjugend |
| Tysk politik Politiska partier Val |
|
Tysknationella folkpartiet, förkortat DNVP (tyska: Deutschnationale Volkspartei), var ett konservativt och monarkistiskt tyskt politiskt parti grundat år 1918 i Weimarrepubliken. De uttalat reaktionära elementen i partiet ville återinföra monarkin som den varit under Tyska kejsardömet. De tysknationella stöddes bl a av storgodsägare, industrimagnater och det ultranationalistiska Alldeutscher Verband.
Innehåll |
Historia [redigera]
Tysknationella folkpartiet bildades 24 november 1918 genom en sammanslagning av Tysk-konservativa partiet, Tyska rikspartiet och Tyska fosterlandspartiet samt några mindre nationalkonservativa och antisemitiska grupper. Partiet spelade på de kraftigt nationalistiska känslor som dominerade den tyska högern under 1900-talets första årtionden och var en del av Völkische Bewegung. De mer radikala antisemitiska elementen i partiet bildade 16 december 1922 Deutschvölkische Freiheitspartei. Inledningsvis var man mycket fientliga till det republikanska statsskicket men man deltog i allt större utsträckning i Weimarrepublikens partipolitik. Den nationalistiska paramilitära organisationen Stalhelm fungerade som partiets väpnade gren.[3]
Efter att ha fått ca 21% av rösterna i riksdagsvalet i december 1924 erhöll man bara 14% i valet 1928.[4] Därefter blev den radikala nationalisten Alfred Hugenberg partiledare och partiets plattform blev allt mer extremistisk. Den tidigare mer moderata inställningen till Weimarrepubliken övergavs under Hugenberg, men också monarkismen så att man kunde samarbeta med Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet. Som reaktion bröt förre partiledaren Kuno Graf von Westarp och andra med Hugenberg och bildade Konservative Volkspartei. Därefter sjönk de tysknationellas stöd hos väljarna, särskilt bland bönder och arbetare.
11 oktober 1931 ingick man i den nationalistiska, antidemokratiska valalliansen Harzburgfronten med NSDAP, Landbund, Stalhelm och Alldeutscher Verband. Alliansen splittrades dock i och med presidentvalet i april 1932 varefter DVNP förlorade alltmer stöd. 30 januari 1933 ingick man i Adolf Hitlers koalitionsregering och i riksdagsvalet i mars samma år erhöll partiet, som del av valalliansen Kampffront Schwarz-Weiß-Rot, drygt 8% av rösterna. 5 maj 1933 döptes partiet om till Tysknationella fronten och utsattes för mycket hårda påtryckningar av NSDAP. Riksdagsledamöter gick över till nazisterna, andra tysknationella pressades göra likadant eller lämna det politiska livet helt. 27 juni 1933 lämnade Hugenberg in sin avskedsansökan och samma dag löstes partiet upp.
Politisk plattform [redigera]
DNVP var starkt konservativt och patriotiskt uttriktad, tidvis med antisemitiska inslag.[5] Partiets ekonomiska politik var nationalliberal och prokapitalistisk
DNVP:s valresultat [redigera]
| Val till tyska Riksdagen | ||
|---|---|---|
| 19/1 1919 | 10,3 % | 44 ledamöter |
| 6/6 1920 | 15,1 % | 71 ledamöter |
| 4/5 1924 | 19,5 % | 95 ledamöter |
| 7/12 1924 | 20,5 % | 103 ledamöter |
| 20/5 1928 | 14,3 % | 73 ledamöter |
| 14/9 1930 | 7,0 % | 41 ledamöter |
| 31/7 1932 | 5,9 % | 37 ledamöter |
| 6/11 1932 | 8,7 % | 52 ledamöter |
| 5/3 1933 | 8,0 % | 52 ledamöter |
Källor [redigera]
- ^ Serge, Victor (2011), Witness to the German Revolution, Haymarket Books, s. 232
- ^ Gunlicks, Arthur B. (2011), Comparing Liberal Democracies: The United States, United Kingdom, France, Germany, and the European Union, iUniverse, s. 127
- ^ Norstedts uppslagsbok (1948) s.1670
- ^ E. Kolb, The Weimar Republic, 2nd ed. (New York: Rutledge, 2005), s.224-5
- ^ Eric D. Weitz, Weimar Germany: Promise and Tragedy. (Princeton: Princeton University, 2007), s.95-96.
