Tystnadsplikt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tystnadsplikt (även sekretess) innebär att exempelvis läkare, lärare, poliser, präster, advokater och psykologer inte får informera om människor de arbetar med mot deras vilja. De som inte har absolut tystnadsplikt får informera om sådant, som annars faller under tystnadsplikten, för dem som arbetar med personen, till exempel kollegor.

Dock är det endast präster som har absolut tystnadsplikt. Växeltelefonister[1] och skatterevisorer har en sträng tystnadsplikt, men kan dock till exempel åläggas att vittna vid domstol.

Prästs absoluta tystnadsplikt innebär följande: En präst får inte för någon någonsin avslöja något som framkommit vid bikt eller enskild själavård eller ens nämna att sådant samtal har ägt rum. Uppgifter som framkommit vid sådant samtal får inte användas i något annat sammanhang. Ingen kan lösa prästen från tystnadsplikten. Prästen kan inte anmäla till någon myndighet eller eljest till någon vad som framkommit vid sådant samtal. Prästen får inte inkallas som vittne vid domstol om sådant som framkommit vid bikt och enskild själavård. Det är förbjudet att röja uppgifter i skriftliga handlingar som framkommit vid bikt eller enskild själavård. Det kan inte göras någon prövning av om sådana uppgifter kan leda till skada eller men för den enskilde. Innehållet i bikt och enskild själavård är undantaget från meddelarfriheten. Uppgifter som framkommit vid bikt eller enskild själavård får inte lämnas ut till granskning av tillsynsorgan. Prästens tystnadsplikt är livsvaraktig och när han dör så kan han ta med sig den till det eviga riket.

Prästens absoluta tystnadsplikt gäller två typer av situationer dels bikt, dvs ett enskilt samtal i avskildhet mellan en präst och en konfident med syftet att konfidenten skall bekänna sina synder och få avlösning för dem, dels enskild själavård, dvs ett samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst eller en diakon och en konfident eller en liten grupp av konfidenter (t ex en familj eller ett par makar) med ett gemensamt problem som de vill bearbeta tillsammans.

Diakons tystnadsplikt är inte absolut, som prästens. Diakonens tystnadsplikt är inte så sträng, att den hindrar diakonen från att lämna ut uppgifter om vad som samtalet rört sig om när konfidenten medger detta eller när diakonen har att uttala sig under ed inför domstol (vittnesplikt) eller när det eljest föreligger uppgifts- informations- eller anmälningsskyldighet enligt lag. I övrigt liknar diakonens tystnadsplikt prästens. [2]

En rad andra yrken som har tystnadsplikt har skyldighet att vända sig till polis om det framkommer att brott har begåtts som skulle kunna ge två års fängelse eller mer.

Propositionsutdrag från 1998 års propositioner, med anledning av stat-kyrka-reformen[redigera | redigera wikitext]

I 36 kap. 5 § rättegångsbalken finns bestämmelser som innebär att det råder förbud för präster i Svenska kyrkan att vittna om sådant som erfarits under bikt eller enskild själavård. Av detta följer att prästens tystnadsplikt har ovillkorligt företräde framför vittnesplikten (jfr prop. 1979/80:20 s. 8). Även för präster (och de som intar motsvarande ställning) i andra trossamfund än Svenska kyrkan gäller enligt den nämnda bestämmelsen förbud att vittna om uppgifter som erfarits vid bikt eller enskild själavård. När detta vittnesförbud för präster i andra trossamfund än Svenska kyrkan infördes uttalade Lagrådet att bestämmelsen "bör tillämpas i överensstämmelse med vad som kan anses gälla för präst inom Svenska kyrkan" (prop. 1960:85 s. 49). Tystnadsplikten för präster i Svenska kyrkan anses vara absolut (se prop. 1960:85 s. 37 och prop. 1996/97:97 s. 10 f.). Det innebär att det inte kan göras något undantag från den ens om det står klart att skada inte kan uppkomma i det enskilda fallet. Den som samtalat med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten (jfr Justitieombudsmannens beslut 1993-06-16). Med präst eller person med motsvarande ställning avses bara den som har "erforderlig utbildning och kompetens för sin syssla" och som utövar denna som sitt egentliga kall. En förutsättning för att vittnesförbud skall gälla måste vara att trossamfundets stadgar (eller motsvarande dokument) innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. [V]ittnesförbudet är livslångt för de uppgifter som en präst (eller den som intar motsvarande ställning) har fått del av under bikt eller enskild själavård under tid som han eller hon var behörig. Detta innebär alltså att vittnesförbudet för dessa uppgifter fortsätter att gälla även efter det att prästen (eller den som intar motsvarande ställning) har lämnat sin tjänst eller sitt uppdrag, exempelvis till följd av pensionering. Enligt 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund definieras begreppet trossamfund som "en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst". Denna definition, som är oberoende av i vilken associationsform verksamheten bedrivs, bör ligga till grund för bedömningen vad som skall avses med trossamfund i detta sammanhang.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ett skyddat rum. Tystnadsplikt i Svenska kyrkan. Slutbetänkande från 2008 års tystnadspliktsutredning. (Svenska kyrkans utredningar 2010:3, 2010, 164 sid. ISSN 0283-426X

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://avtal.skane.se/HolgerDokument/MA/07/0265/06_Gyn_Sekr.pdf
  2. ^ Biskopsbrev: Tystnadsplikt och sekretess i kyrkans arbete. Ett skyddat rum. tystnadsplikt i Svenska kyrkan. Betänkande av 2008 års tystnadspliktsutredning. (Svenska kyrkans utredningar 2010:3), s.81 och 103.