USA:s vicepresident
| USA:s vicepresident Senatens president | |
 Vicepresidentens sigill | |
| USA:s presidentkansli | |
| Residens | Number One Observatory Circle |
|---|---|
| Säte | Washington, District of Columbia |
| Utses av | Elektorskollegiet |
| Underställd | USA:s president |
| Mandatperiod | 4 år |
| Förste innehavare | John Adams |
| Inrättat | 4 mars 1789 (konstitutionen trädde i kraft) 30 april 1789 (första ämbetshavaren tillträdde) |
| Webbplats | whitehouse.gov/vicepresident |
| USA |
 Denna artikel är en del i serien om: |
|
|
|
|
Atlas Politikportalen |
USA:s vicepresident (engelska: Vice President of the United States of America) är det näst högsta ämbetet i den federala statsmakten i Amerikas förenta stater. Ämbetets förekomst fastslås i USA:s konstitution. Vicepresidenten väljs tillsammans med presidenten av ett elektorskollegium, som väljs av delstaternas röstberättigade invånare i ett allmänt val. Enligt konstitutionen är USA:s vice president ex officio talman i USA:s senat (President of the United States Senate). Av USA:s 44 presidenter har 14 stycken även varit vicepresidenter.
Ämbetsuppgifter
Vicepresidenten står först i successionsordningen för presidentämbetet och blir därför tillförordnad president (Acting President) ifall den sittande presidenten dör eller på annat sätt mister ämbetet i förtid. Rollen som senatens talman utövas normalt av den tillförordnade talmannen (President pro tempore of the United States Senate), utom vid lika röstetal då vicepresidenten har utslagsröst. Vicepresidenten är medlem i nationella säkerhetsrådet samt brukar av sedvänja vara medlem i presidentens kabinett.
Då vicepresidenten liksom presidenten själv är vald av elektorskollegiet kan den senare inte entlediga den förre, utan vicepresidenten måste på eget bevåg ställa sin avskedsansökan till utrikesministern (Secretary of State) för att avgå före mandatperiodens utlöpande.
Kvalifikationer
Vicepresidenten måste vara en infödd amerikansk medborgare, minst 35 år gammal och ha levt i USA under de senaste 14 åren. Vicepresidenten måste, enligt grundlagen, uppfylla samma behörighetskrav som presidenten och kan heller inte innehaft presidentämbetet över två mandatperioder på fyra respektive minst två år (varje tidsperiod på minst två år räknas som en mandatperiod). En vicepresident får dock ställa upp som presidentkandidat oavsett hur många mandatperioder denne har innehaft som vicepresident.
Historia
Under USA:s första år fanns en politisk praxis (som dock inte var reglerad i konstitutionen) att den nyvalde presidenten utsåg sin besegrade motkandidat till vicepresident. Denna praxis bröts dock av Thomas Jefferson 1805 och har inte tillämpats sedan dess.
Även om vicepresidentämbetets roll och betydelse har varierat en del under historien så har det i stort sett alltid betraktats som ett marginellt uppdrag. John Adams, USA:s förste vicepresident, menade sarkastiskt att hans titel borde vara ”hans överflödige excellens” (His Superfluous Excellency) och beskrev ämbetet som ”det mest obetydliga ämbete som än människan någonsin uppfunnit eller i sin fantasi tänkt ut” (the most insignificant office that ever the invention of man contrived or his imagination conceived). Det har dock förekommit att vicepresidenter har använt sitt ämbete för att driva egna politiska agendor, det mest kända exemplet är John C. Calhoun (vicepresident 1825-1832) som bland annat aktivt drev pro-slaverifrågor och för s.k. Nulifiering, som innebar att enskilda delstater skulle ges rätten att ogiltigförklara federala lagar som de ansåg strida mot konstitutionen.
Vicepresidentens historiskt viktigaste funktion har dock varit att efterträda den sittande presidenten om denne antingen avlider, avgår eller av andra skäl inte kan fullborda sin innevarande mandatperiod men även om presidenten blir tillfälligt sjuk. Vicepresidenten tillträder då som tillförordnad president (s.k. Acting President) under återstoden eller delar av mandatperioden.
Den förste vicepresident att tillträda som tillförordnad president var John Tyler som 1841 efterträdde William Henry Harrison sedan denne avlidit i lunginflammation. Vid tidpunkten var detta dock inte helt okontroversiellt eftersom USA:s konstitution inte fastslår huruvida den tillförordnade presidenten bara ska fungera som en interimspresident tills nyval kan hållas eller tillåtas fullborda mandatperioden. Högsta domstolen beslutade dock att det fanns stöd i konstitutionen för att den verkställande presidenten tillåts fullborda den innevarande mandatperioden eftersom denne liksom presidenten är vald av elektorskollegiet, sedan dess har detta varit praxis. Efter mordet på Abraham Lincoln 1865 blev Andrew Johnson den förste vicepresidenten att tillträda presidentämbetet på grund av ett mord på en sittande president. Theodore Roosevelt efterträdde William McKinley 1901 efter att även denne mördats, i presidentvalet 1904 blev han den förste tillförordnade presidenten att väljas för en egen mandatperiod. Richard Nixon tjänstgjorde som tillförordnad president under tre längre perioder under sin tid vicepresident under Dwight D. Eisenhower då denne var sjuk. Nixon valdes senare själv till president. Gerald Ford efterträdde 1974 samme Nixon efter dennes avgång i sviterna av Watergateaffären, han blev då även den förste vicepresidenten att efterträda en president som avgått.
Nio vicepresidenter har under USA:s historia fått tillträda som tillförordnade presidenter på grund av att den sittande presidenten antingen har avlidit eller avgått. Av dessa har fyra stycken senare blivit valda till egna mandatperioder:
- John Tyler (efterträdde William Henry Harrison 1841-1845)
- Millard Fillmore (efterträdde Zachary Taylor 1850-1853)
- Andrew Johnson (efterträdde Abraham Lincoln 1865-1869)
- Chester A. Arthur (efterträdde James Garfield 1881-1885)
- Theodore Roosevelt (efterträdde William McKinley 1901-1905. Vald till egen mandatperiod 1904)
- Calvin Coolidge (efterträdde Warren G. Harding 1923-1925. Vald till egen mandatperiod 1924)
- Harry S. Truman (efterträdde Franklin D. Roosevelt 1945-1949. Vald till egen mandatperiod 1948)
- Lyndon B. Johnson (efterträdde John F. Kennedy 1963-1965. Vald till egen mandatperiod 1964)
- Gerald Ford (efterträdde Richard Nixon 1974-1977)
Fem av USA:s presidenter har även varit vicepresidenter under en annan president innan de själva valts till ämbetet:
- John Adams (Vicepresident 1789-1797 under George Washington. President 1797-1801)
- Thomas Jefferson (Vicepresident 1797-1801 under John Adams. President 1801-1809)
- Martin Van Buren (Vicepresident 1832-1837 under Andrew Jackson. President 1837-1841)
- Richard Nixon (Vicepresident 1953-1961 under Dwight D. Eisenhower. President 1969-1974)
- George H.W. Bush (Vicepresident 1981-1989 under Ronald Reagan. President 1989-1993)
Ämbetsed
Till skillnad från presidentämbetet saknas det i grundlagen en ed för vicepresidenten att avläggas vid installationen. Alltsedan den förste vicepresidenten installerades 1789 har flera varianter använts. Sedan 1884 använts samma ed som vid tillsättandet av senatorer, ledamöter av representanthuset, ministrar och högre ämbetsmän, samt för civila och militära tjänstemän:[1]
| ” | I do solemnly swear (or affirm) that I will support and defend the Constitution of the United States against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the same; that I take this obligation freely, without any mental reservation or purpose of evasion; and that I will well and faithfully discharge the duties of the office on which I am about to enter: So help me God. | „ |
Residens
Vicepresidentens residens är beläget vid flottans observatorium i nordvästra Washington med adressen Number One Observatory Circle.
Lista över USA:s vicepresidenter
| Federalist | Demokrat-republikan | Demokrat | Whig | Republikan |
