USA:s försvarsminister

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
USA:s försvarsminister
USSecDefflag.svg
Chuck Hagel Defense portrait.jpg
Nuvarande
Chuck Hagel

sedan 27 februari 2013
Titel The Honorable
Säte Pentagon
Utses av USA:s president
med senatens råd och samtycke
Underställd USA:s president
Mandatperiod Så länge som presidentens förtroende åtnjuts
Förste innehavare James Forrestal
Inrättat 17 september 1947
Ställföreträdare USA:s biträdande försvarsminister
USA:s arméminister
USA:s marinminister
USA:s flygvapenminister
USA:s försvarschef
Webbplats defense.gov (engelska)

USA:s försvarsminister (engelska: 'Secretary of Defense', förkortat SECDEF) är chef för försvarsdepartementet (Department of Defense), samt är presidentens främste rådgivare i samtliga frågor som berör försvarsdepartementet (”principal assistant to the President in all matters relating to the Department of Defense”).[1] Ministerstyre råder och beteckningen försvarsdepartementet inkluderar alla dess underlydande myndigheter, enheter och förband.[2]

Försvarsministern utnämns av presidenten efter att senatens råd och samtycke erhållits. Behörighetskravet för att kunna utnämnas till USA:s försvarsminister är att personen ifråga inte har tjänstgjort som officer på aktiv stat i någon av USA:s väpnade styrkor närmare än sju år före tillträdesdatumet. Under överinseende av presidenten – i dennes grundlagsstadgade roll som krigsmaktens högste befälhavare – och kongressen – i dess grundlagsstadgade roll som lagstiftare och anslagsbeviljare – leder försvarsministern hela det amerikanska försvarsdepartementet i både administrativ och operativ mening.

Försvarsministern är ledamot av både kabinettet och nationella säkerhetsrådet samt anses vara en av de fyra viktigaste ministerposterna tillsammans med utrikesministern, finansministern och justitieministern. Den mest naturliga rivalen bland kabinettsledamöterna i sakfrågor är utrikesministern och vid flera tidpunkter har det förekommit spänningar mellan de bägge respektive ämbetsinnehavarna som blivit allmänt kända i pressen, till exempel mellan Caspar Weinberger och George Shultz i Ronald Reagans regering och mellan Donald Rumsfeld och Colin Powell i George W. Bushs regering.

Kommandokedja[redigera | redigera wikitext]

Det finns två stycken grenar av kommandokedjan för de väpnade styrkorna som båda utgår från och sammanlänkas med försvarsministern:

Historik[redigera | redigera wikitext]

Försvarsministerämbetet tillkom med 1947 års National Security Act, som även gjorde flygvapnet fristående från armén samt skapade CIA. Innan dess var krigsdepartementet (armén) och marindepartementet (flottan & marinkåren) separata regeringsdepartement med varsin minister i kabinettet. I stora drag så var armén positivt inställd till ökad samordning och centralisering medan flottan och marinkåren var negativt inställda och ville bevara så stor handlingsfrihet åt sig själva som möjligt. Försvarsministern övertog krigsministerns plats i presidentämbetets successionsordning samt i andra ceremoniella sammanhang. James Forrestal som tidigare var marinminister, och motståndare till inrättandet av försvarsministerämbetet, tillträdde som den förste försvarsministern. Under de två första åren kunde försvarsministern i den kompromiss som godtogs 1947 endast utfärda allmänna direktiv till försvarsgrensministrarna, och analogt med utformningen av det tionde tillägget till USA:s konstitution så behöll försvarsgrensministrarna de befogenheter som inte uttryckligen tilldelats försvarsministern och de var fortsatt medlemmar av presidentens kabinett och nationella säkerhetsrådet varför försvarsministerns uppgift att samordna försvarsväsendet var i praktiken ett omöjligt uppdrag. Detta ändrades av kongressen genom en lagändring 1949 på rekommendation av president Harry Truman.

Den andre mannen på posten, Louis A. Johnson, utnyttjade de nya befogenheterna till fullo när han öppet favoriserade flygvapnet och avbeställde flottans nya hangarfartyg USS United States den 23 april 1949, endast fem dagar efter att kölen hade sträckts. Marinminister John L. Sullivan avgick omedelbart i protest. Det ledde i sin tur till vad som brukar kallas för amiralernas revolt som ledde till att flottan inledde som hämnd för avbeställningen en smutskastningskampanj riktad mot flygvapnet och flygvapenministern Stuart Symington, och som slutade med att chefen för flottan amiral Louis E. Denfeld ofrivilligt skiljdes från sin befattning i december samma år.

Ytterligare centralisering och konsolidering skedde med de lagändringar som gjordes 1958 på president Dwight Eisenhowers inrådan och som Robert McNamara senare uttnyttjade till fullo under 1960-talet då han skapade flera från militärdepartementen fristående myndigheter som exempelvis Defense Intelligence Agency och föregångaren till dagens Defense Logistics Agency. Den sista större lagtekniska revisionen - Goldwater-Nichols - skedde 1986 och fastställde försvarsministerns överhöghet inom försvarsdepartementet samt stärkte ställningen för försvarschefen och militärbefälhavarna genetemot militärdepartementens civila ministrar och militära stabschefer.

Stabsorganisation[redigera | redigera wikitext]

Försvarsministerns tjänstekontor ligger i försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington, Virginia vid floden Potomacs västra strand. Den biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense, förkortat DEPSECDEF) är försvarsdepartementets näst högste befattningshavare och kan utöva försvarsministerns samtliga befogenheter i den mån försvarsministern medger detta, samt i den utsträckning som tillämplig lagtext eller exekutiv order tillåter försvarsministern att vidaredelegera ämbetets befogenheter.

Kansliet[redigera | redigera wikitext]

Organisationsschema för försvarsministerns kansli (januari 2008).

Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense, förkortat OSD) består av drygt 2000 medarbetare. Försvarsministerns närmaste medarbetare är en civil seniorrådgivare (Special Assistant to the Secretary of Defense) och en militär chefsadjutant (Senior Military Assistant to the Secretary of Defense) med generallöjtnant/viceamirals grad. Avdelningarna inom OSD leds av politiskt tillsatta befattningshavare; statssekreterare (Under Secretaries of Defense), högre rang; eller enhetschefer (Assistant Secretaries of Defense), lägre rang. Befattningshavare med titlar som Deputy Under Secretary of Defense och Deputy Assistant Secretary of Defense är vanligtvis inte politiskt tillsatta utan hör i regel till den civila chefstjänstemannakåren Senior Executive Service, eller i vissa fall till den militära officerskåren.

Samfällda stabscheferna och samfällda staben[redigera | redigera wikitext]

Försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) är yrkesofficeraren i det amerikanska försvaret med högst rangställning. Försvarschefen arbetar direkt för försvarsministern och är dennes och presidentens främste yrkesmilitäre rådgivaren. Försvarschefen är ordförande för Samfällda stabscheferna (Joint Chiefs of Staff) som kollektivt utgör ett rådgivavande organ i militärstrategi och resursallokeringsfrågor. Försvarschefen biträds av en vice försvarschef (Vice Chairman of the Joint Chiefs of Staff) med graden fyrstjärnig general eller amiral. Samfällda staben (The Joint Staff), utgör försvarsministerns militära stab och består av särskilt utvalda officerare från samtliga vapenslag och leds direkt av chefen för samfällda staben (Director of the Joint Staff) som är en generallöjtnant eller viceamiral.

Försvarsministerämbetets successionsordning[redigera | redigera wikitext]

Den 1 mars 2010 ändrade president Barack Obama successionsordningen rörande vem som kommer att överta försvarsministers roll i händelse av vakans i ämbetet genom exekutiv order 13533, till följande:

  1. Biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense)
  2. Arméministern (Secretary of the Army)
  3. Marinministern (Secretary of the Navy)
  4. Flygvapenministern (Secretary of the Air Force)
  5. Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology, and Logistics)
  6. Statssekreteraren för policyfrågor (Under Secretary of Defense for Policy)
  7. Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller))
  8. Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness)
  9. Statssekreteraren för underrättelsetjänst (Under Secretary of Defense for Intelligence)

President George W. Bush flyttade genom exekutiv order 13394 (utfärdad 22 december 2005) fram några av statssekreterarposterna framför försvarsgrensministrarna, vilken var ett avsteg från den ordning som gällt sedan president Harry S. Trumans exekutiva order 10332 från 1952. Obama har sålunda återställt den traditionella ordningsföljden.

Ämbetsinnehavare från 1947[redigera | redigera wikitext]

# Försvarsminister Tillträde Frånträde Parti President
1 James Vincent Forrestal James Vincent Forrestal
(1892–1949)
17 september 1947 28 mars 1949   Demokraterna Harry S. Truman (D)
2 Louis Arthur Johnson Louis Arthur Johnson
(1891–1966)
28 mars 1949 19 september 1950   Demokraterna Harry S. Truman (D)
3 George Catlett Marshall, Jr. George Catlett Marshall, Jr.
(1880–1959)
21 september 1950 12 september 1951   Demokraterna Harry S. Truman (D)
4 Robert Abercrombie Lovett Robert Abercrombie Lovett
(1895–1986)
17 september 1951 20 januari 1953   Republikanerna Harry S. Truman (D)
5 Charles Erwin Wilson Charles Erwin Wilson
(1890–1961)
20 januari 1953 8 oktober 1957   Republikanerna Dwight D. Eisenhower (R)
6 Neil Hosler McElroy Neil Hosler McElroy
(1904–1972)
9 oktober 1957 1 december 1959   Republikanerna Dwight D. Eisenhower (R)
7 Thomas Sovereign Gates Thomas Sovereign Gates
(1906–1983)
2 december 1959 20 januari 1961   Republikanerna Dwight D. Eisenhower (R)
8 Robert Strange McNamara Robert Strange McNamara
(1916–2009)
21 januari 1961 29 februari 1968   Republikanerna John F. Kennedy (D)
(21 januari 1961 (1961-01-21) – 22 november 1963 (1963-11-22))
Lyndon B. Johnson (D)
(22 november 1963 (1963-11-22) – 29 februari 1968 (1968-02-29))
9 Clark McAdams Clifford Clark McAdams Clifford
(1906–1998)
1 mars 1968 20 januari 1969   Demokraterna Lyndon B. Johnson (D)
10 Melvin Robert Laird Melvin Robert Laird
(född 1922)
22 januari 1969 29 januari 1973   Republikanerna Richard Nixon (R)
11 Elliot Lee Richardson Elliot Lee Richardson
(1920–1999)
30 januari 1973 24 maj 1973   Republikanerna Richard Nixon (R)
William Perry Clements, Jr. William Perry Clements, Jr. (tf.)
(1917–2011)
24 maj 1973 2 juli 1973   Republikanerna Richard Nixon (R)
12 James Rodney Schlesinger James Rodney Schlesinger
(född 1929)
2 juli 1973 19 november 1975   Republikanerna Richard Nixon (R)
(2 juli 1973 (1973-07-02) – 9 augusti 1974 (1974-08-09))
Gerald Ford (R)
(9 augusti 1974 (1974-08-09) – 19 november 1975 (1975-11-19))
13 Donald Henry Rumsfeld Donald Henry Rumsfeld
(född 1932)
20 november 1975 20 januari 1977   Republikanerna Gerald Ford (R)
14 Harold Brown Harold Brown
(född 1927)
21 januari 1977 20 januari 1981   Demokraterna Jimmy Carter (D)
15 Caspar Willard Weinberger Caspar Willard Weinberger
(1917–2006)
21 januari 1981 23 november 1987   Republikanerna Ronald Reagan (R)
16 Frank Charles Carlucci III Frank Charles Carlucci III
(född 1930)
23 november 1987 20 januari 1989   Republikanerna Ronald Reagan (R)
William Howard Taft IV William Howard Taft IV (tf.)
(född 1945)
20 januari 1989 20 mars 1989   Republikanerna George H. W. Bush (R)
17 Richard Bruce Cheney Richard Bruce Cheney
(född 1941)
21 mars 1989 20 januari 1993   Republikanerna George H. W. Bush (R)
18 Leslie Aspin, Jr. Leslie Aspin, Jr.
(1938–1995)
21 januari 1993 3 februari 1994   Demokraterna Bill Clinton (D)
19 William James Perry William James Perry
(född 1927)
3 februari 1994 24 januari 1997   Demokraterna Bill Clinton (D)
20 William Sebastian Cohen William Sebastian Cohen
(född 1940)
24 januari 1997 20 januari 2001   Republikanerna Bill Clinton (D)
21 Donald Henry Rumsfeld Donald Henry Rumsfeld
(född 1932)
20 januari 2001 18 december 2006   Republikanerna George W. Bush (R)
22 Robert Michael Gates Robert Michael Gates
(född 1943)
18 december 2006 30 juni 2011   Republikanerna George W. Bush (R)
(18 december 2006 (2006-12-18) – 20 januari 2009 (2009-01-20))
Barack Obama (D)
(22 januari 2009 (2009-01-22) – 30 juni 2011 (2011-06-30))
23 Leon Panetta Leon Panetta
(född 1938)
1 juli 2011 27 februari 2013   Demokraterna Barack Obama (D)
24 Charles Timothy ”Chuck” Hagel Charles Timothy ”Chuck” Hagel
(född 1946)
27 februari 2013 nuvarande   Republikanerna Barack Obama (D)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 10 U.S.C. 113
  2. ^ 10 U.S.C 101
  3. ^ Som utövare av den högsta försvarsledningen benämndes presidenten och försvarsministern fram tills 2002 doktrinärt för National Command Authority, förkortat NCA.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
USA:s finansminister
Successionsordningen för USA:s president
USA:s försvarsminister (6)
Efterträdare:
USA:s justitieminister