USA:s flygvapen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Förenta Staternas flygvapen
Amerikanska flygvapnets vapen.
Flygvapendepartementets sigill.
Datum 18 september 1947
Land Amerikas Förenta Stater
Typ Flygvapen
Roll Att flyga, utkämpa och vinna ... i luften, rymden och cyberrymden
Del av USA:s försvarsdepartement
Marsch The U.S. Air Force
Befälhavare
Nuvarande befälhavare Michael B. Donley
(flygvapenminister)
Nuvarande stabschef Norton A. Schwartz
(flygvapenstabschef)
Tjänstetecken
Alternativ symbol USAF logo.png
Alternativ symbol Roundel of the USAF.svg
Flygplan
Attackflygplan A-10 Thunderbolt
Bombflygplan B-1 Lancer
B-2 Spirit
B-52H Stratofortress
Telekrigförings
flygplan
E-3 Sentry
E-4B (NAOC)
Jaktplan F-15C Eagle
F-15E Strike Eagle
F-16 Fighting Falcon
F/A-22 Raptor
Spaningsflygplan RC-135 Rivet Joint
RQ-9B Predator
U-2
Transportflygplan C-5 Galaxy
C-17 Globemaster
C-130 Hercules
KC-10 Extender
KC-135 Stratotanker
VC-25A
Övriga typer X-37

USA:s flygvapen eller Förenta staternas flygvapen (United States Air Force, förkortat USAF), i organisatoriskt hänseende Department of the Air Force (DAF, "Förenta staternas flygvapendepartement") konstituerades i sin nuvarande form och namn då kongressen antog 1947 års nationella säkerhetsakt. Flygvapendepartementet är en del av USA:s försvarsdepartement.

Det amerikanska flygvapnet är världens i särklass största flygvapen. Två tredjedelar av USA:s kärnvapentriad, strategiskt bombflyg och Interkontinentala ballistiska robotar, ingår i flygvapnets förbandsstruktur. På senare år har betydelsen av obemannade luftfarkoster, även kallad drönare, ökat signifikativt.

Flygverksamheten ombord på USA:s hangarfartyg ligger inte under flyvapnets ansvar utan sköts av USA:s flotta och marinkåren.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Före ombildningen 1947 hade flyget varit underordnat krigsministern (Secretary of War) och USA:s armé i olika former: innan dess hette organisationen Förenta Staternas arméflygvapen (U.S. Army Air Forces), efter att i juni 1941 ändrat namn från Förenta Staternas arméflygkår (U.S. Army Air Corps). När National Security Act of 1947 trädde i kraft blev flygvapnet ett militärdepartement med en egen minister (Secretary of the Air Force), fristående från armén, men en del försvarsdepartementet (Department of Defense).

När armén förlorade sina flygplan 1947, upprättades arméflyget Army Aviation med små propellerflygplan och senare i takt med den tekniska utvecklingen helikoptrar. Under årens lopp har det upprättats flera avtal mellan flygvapnet och armén, samt direktiv från ovan, om vilka typer av vapensystem som respektive försvarsgren får lov att upprätthålla. Vid samma tidpunkt bildades flygnationalgardet (Air National Guard), en reservorganisation under delvis delstatlig kontroll, liksom motsvarigheten inom armén (Army National Guard).

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Karta över flygvapnets anläggningar i USA, Europa samt i Ostasien.

Flygvapnet är en integrerad del av Flygvapendepartementet, vars chef är den civile flygvapenministern (Secretary of the Air Force), som är underordnad och ansvarig inför försvarsministern (Secretary of Defense) att flygvapnet har rustade och dugliga förband redo för insatser. Flygvapenministern biträds av en civil statssekreterare (Under Secretary of the Air Force); den militäre flygvapenstabschefen (Chief of Staff of the Air Force) som är den flygvapenofficer med högst rang, och denne är likt de andra försvarsgrenarnas stabschefer vid sidan av sin roll i flygvapnet medlem av det rådgivande organet samfällda stabscheferna under försvarschefens (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) ordförandeskap; samt den likadeles militäre vice flygvapenstabschefen (Vice Chief of Staff of the Air Force) som är flygvapenstabschefens ställföreträdande. Innehavaren av den högsta posten för en underofficerare i flygvapnet (Chief Master Sergeant of the Air Force) fungerar som rådgivare till ministern och stabschefen i frågor som rör underofficerare och manskap.

Högkvarter[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnets högkvarter (Headquarters Air Force), med säte i Pentagon, består av två stabsorganisationer:

  • Flygvapenministerns kansli (Office of the Secretary of the Air Force)
  • Flygstaben (The Air Staff)

Större kommandon och förband[redigera | redigera wikitext]

Alla flygvapnets förband sorterar i den administrativa befälskedjan under flygvapenministern, biträdd av flygvapenstabschefen. De förband som inte syftar till att upprätthålla förband avsedda för strid och som inte står under en militärbefälhavare i den operativa befälskedjan, lyder helt och hållet under flygvapenministern och flygvapenstabschefen i alla avseenden.

Huvudkommandon[redigera | redigera wikitext]

Innanför kontinentala USA[redigera | redigera wikitext]
Vapensköld Namn Förkortning Beskrivning Upprättat Högkvarter
ACC Shield.svg Air Combat Command ACC Taktiskt jakt- och attackflyg, huvudsakligen stationerat i USA. Flygvapenkomponent till U.S. Joint Forces Command, U.S. Central Command, U.S. Northern Command samt U.S. Southern Command. 1 juni 1992 Langley Air Force Base, Virginia
Air Education and Training Command.png Air Education and Training Command AETC Utbildning och fortbildning 1 juli 1993 Randolph Air Force Base, Texas
Air Force Global Strike Command.png Air Force Global Strike Command AFGSC Strategiskt bombflyg och interkontinentala ballistiska robotar. Operativt en del av U.S. Strategic Command. 7 augusti 2009 Barksdale Air Force Base, Louisiana
Air Force Materiel Command.png Air Force Material Command AFMC Forskning, utveckling, utprovning och anförskaffning 1 juli 1992 Wright-Paterson Air Force Base, Ohio
AFR Shield.svg Air Force Reserve Command AFRC Understödjer det reguljära flygvapnet med reservstyrkor 17 februari 1997 Robins Air Force Base, Georgia
Air Force Space Command.png Air Force Space Command AFSPC Flygvapnets satelliter, rymdprogram och cyberkrigföringsförmågor. Komponent till U.S. Strategic Command. september 1982 Peterson Air Force Base, Colorado
Shield of the United States Air Force Special Operations Command.svg Air Force Special Operations Command AFSOC Flygvapnets specialförband och en del av U.S. Special Operations Command. 22 maj 1990 Hurlburt Field, Florida
Air Mobility Command.svg Air Mobility Command AMC Transportflyg och lufttankning. Flygvapnets komponent till U.S. Transportation Command. 1 juni 1992 Scott Air Force Base, Illinois
Utanför kontinentala USA[redigera | redigera wikitext]
Vapensköld Namn Förkortning Beskrivning Upprättat Högkvarter
United States Air Forces in Europe.png United States Air Forces in Europe USAFE USA:s flygvapenstyrkor baserade i Europa. Flygvapnets komponent till U.S. European Command samt till U.S. Africa Command. 7 augusti 1945 Ramstein Air Base, Rheinland-Pfalz, Tyskland
Pacific Air Forces.png United States Pacific Air Forces PACAF USA:s flygvapenstyrkor baserade runt stilla havet. Flygvapenkomponent till U.S. Pacific Command. 3 augusti 1944 Hickam Air Force Base, Hawaii

Direktrapporterande förband[redigera | redigera wikitext]

Direktrapporterande förband (Direct Reporting Units) är till storleken mindre än de större förbanden, men de har såpass unika uppgifter att de rapporterar direkt till högkvarteret (därav namnet).

Vapensköld Namn Förkortning Beskrivning Upprättat Högkvarter
Air Force District of Washington.png Air Force District of Washington AFDW Ceremoni och musiktrupper samt andra aktiviteter i huvudstadsregionen 7 juli 2005 Bolling Air Force Base, Washington DC
Air Force Operational Test and Evaluation Center.png Air Force Operational Test and Evaluation Center AFOTEC Flygvapnets centrum för testning och utvärdering 1 januari 1974 Kirtland Air Force Base, New Mexico
US-AirForceAcademy-Shield.svg United States Air Force Academy USAFA Flygvapnets officershögskola 11 juni 1955 El Paso County, utanför Colorado Springs, Colorado

Flygvapnets stödmyndigheter[redigera | redigera wikitext]

Stödmyndigheterna utför specialiserade uppgifter och står under överinsyn av områdesberörda civila ämbetsmän i flygvapenministerns kansli, och/eller högre officerare i flygstaben.

Vapensköld Namn Förkortning Beskrivning Upprättat Högkvarter
Air Force Agency for Modeling and Simulation.png Air Force Agency for Modeling and Simulation AFAMS Simuleringar och modellering för planering juni 1996 Orlando, Florida
Air Force Audit Agency.png Air Force Audit Agency AFAA Flygvapnets revisionsmyndighet juni 1996 Washington DC
Air Force Flight Standards Agency.png Air Force Flight Standards Agency AFFSA Upprätthåller flygsäkerhetsstandarder 1 oktober 1991 Oklahoma City, Oklahoma
Air Force ISR Agency.png Air Force Intelligence, Surveillance and Reconnaissance Agency AFISRA Flygvapnets underrättelsetjänst 8 juni 2007 Lackland Air Force Base, Texas
Air Force Legal Operations Agency.png Air Force Legal Operations Agency AFLOA Juridisk rådgivning och rättsvård 1 juli 1978 Bolling Air Force Base, Washington DC
Air Force Office of Special Investigations.png Air Force Office of Special Investigations AFOSI Flygvapnets kriminalpolis och säkerhetsunderrättelsetjänst 1 augusti 1948 Andrews Air Force Base, Maryland
Air Force Public Affairs Agency.jpg Air Force Public Affairs Agency AFPAA Flygvapnets informationsmyndighet 1 juni 1978 Arlington, Virginia
Air Force Real Property Agency.png Air Force Real Property Agency AFRPA Flygvapnets fastighetsverk 15 november 1991 Lackland Air Force Base, Texas
Air Force Security Forces Center.jpg Air Force Security Forces Center AFSFC Utbildning av och organisation för flygvapnets basskyddsstyrkor 1 september 1979 Lackland Air Force Base, Texas
Air Force Weather Agency.png Air Force Weather Agency AFWA Flygvapnets meteorologiska institut 14 april 1943 Offutt Air Force Base, Nebraska

Gradbeteckningar[redigera | redigera wikitext]

Officerare[redigera | redigera wikitext]

Officersgrader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad O-11 O-10 O-9 O-8 O-7 O-6 O-5 O-4 O-3 O-2 O-1
Axelklaff US-O11 insignia.svg US-O10 insignia.svg US-O9 insignia.svg US-O8 insignia.svg US-O7 insignia.svg US-O6 insignia.svg US-O5 insignia.svg US-O4 insignia.svg US-O3 insignia.svg US-O2 insignia.svg US-O1 insignia.svg
Grad General of the Air Force1 General Lieutenant General Major General Brigadier General Colonel Lieutenant Colonel Major Captain First Lieutenant Second Lieutenant
Förkortning GOAF Gen Lt Gen Maj Gen Brig Gen Col Lt Col Maj Capt 1stLt 2ndLt
Dagligt tilltal General Colonel Major Captain Lieutenant
NATO-kod OF-10 OF-9 OF-8 OF-7 OF-6 OF-5 OF-4 OF-3 OF-2 OF-1
Motsv. i Svenska flygvapnet Fältmarskalk General Generallöjtnant Generalmajor Brigadgeneral Överste Överstelöjtnant Major Kapten Löjtnant Fänrik
1 Graden General of the Air Force har enbart utdelats till Henry H. Arnold.

Underofficerare[redigera | redigera wikitext]

Underofficersgrader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad E-9 E-8 E-7 E-6 E-5
Ärmmärken E9d USAF CMSAF.svg E9c USAF CCMS.svg E9b USAF 1STSGT3.svg E9a USAF CMSGT.svg E8b USAF 1STSGT2.svg E8a USAF SMSGT.svg E7b USAF 1STSGT1.svg E7a USAF MSGT.svg E6 USAF TSGT.svg E5 USAF SSGT.svg
Tjänstegrad Chief Master Sergeant of the Air Force1 Command Chief Master Sergeant Chief Master Sergeant Senior Master Sergeant Master Sergeant Technical Sergeant Staff Sergeant
Förkortning CMSAF CCM CMSgt SMSgt MSgt TSgt SSgt
NATO-kod OR-9 OR-8 OR-7 OR-6 OR-5
Motsv. i Svenska flygvapnet Flottiljförvaltare Förvaltare Fanjunkare 1:e sergeant Sergeant
1 Det finns bara en person i aktiv tjänst med graden Chief Master Sergeant of the Air Force och denne fungerar som rådgivare åt flygvapenministern och flygvapenstabschefen i ärenden som rör underofficerare och manskap.

Manskap[redigera | redigera wikitext]

Meniga grader i Förenta Staternas flygvapen
Am. lönegrad E-4 E-3 E-2 E-1
Ärmmärke E4 USAF SAM.svg E3 USAF AM1.svg E2 USAF AM.svg Finns ej
Tjänstegrad Senior Airman Airman First Class Airman Airman Basic
Förkortning SrA A1C Amn AB
NATO-kod OR-4 OR-3 OR-2 OR-1
Motsv. i Svenska flygvapnet Korpral Vicekorpral Menig 1kl Menig

Operationer[redigera | redigera wikitext]

Berlinare ser en C-52 gå ner för landning på Tempelhof under Berlinblockaden 1948.
F-15 och F-16 plan från USA:s flygvapen i Kuwaitkriget 1991.

Historiska flygplanstyper[redigera | redigera wikitext]

Jaktflygplanstypen F-102 Delta Dagger var i tjänst mellan 1956-1976.
Spaningsflygplanet SR-71 Blackbird.

Siffrorna inom parentes anger årtalen då flygplanstypen var i tjänst.

Attackflyg[redigera | redigera wikitext]

Bombflyg[redigera | redigera wikitext]

Jaktflyg[redigera | redigera wikitext]

Prototyper och experimentfarkoster[redigera | redigera wikitext]

Skolflyg[redigera | redigera wikitext]

  • F-5 (1975-1990)

Spaningsflyg[redigera | redigera wikitext]

Transportflyg[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]