USA:s kongress

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Kongressen” leder hit. För andra betydelser, se Kongress.
Förenta staternas kongress
United States Congress
113:e kongressen
Kongressens emblem
Typ
Utformning Tvåkammarsystem
Ledning
Senatens president Joe Biden, USA:s vicepresident (Dem)
sedan 20 januari 2009
Senatens tf. president Patrick Leahy (Dem)
sedan 17 december 2012
Representanthusets talman John Boehner (Rep)
sedan 5 januari 2011
Struktur
Antal platser 535
100 senatorer
435 representanter
5 delegater
1 kommissionär
113th United States Senate Structure.svg
Senaten Politiska grupper      Demokraterna (53)

     Republikanerna (45)

     Oberoende (2)
113USHouseStructure.svg
Representanthuset Politiska grupper      Republikanerna (234)

     Demokraterna (199)

     Vakanta mandat (2)
Val
Senaste val till Senaten 6 november 2012
Senaste val till Representanthuset 6 november 2012
Mötesplats
United States Capitol - west front.jpg
Kapitolium
Washington, Columbiadistriktet
Webbplats
www.house.gov
www.senate.gov

USA:s kongress (engelska: United States Congress) är USA:s högsta lagstiftande församling med säte i Kapitolium i huvudstaden Washington i Columbiadistriktet. På engelska kallas USA:s kongress ofta Capitol Hill efter kullen varpå dess huvudbyggnad är belägen.

Kongressen består av två kammare: Senaten och Representanthuset.

Kongressens arbete delas in i tvåårsperioder med början den 3 januari. En sådan period kallas kongress. Varje kongress har ett ordningsnummer och indelas i två sessioner. I november året före en ny kongress tillträder genomförs allmänna val där Representanthusets samtliga och en tredjedel av Senatens ledamöter utses. Från den 3 januari 2013 sammanträder den 113:e kongressen, för vilken val förrättades den 6 november 2012.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1781, fem år efter att Andra kontinentalkongressen utropat Förenta staternas oavhängighet från Kungariket Storbritannien, ratificerades Konfederationsartiklarna som inrättade den nya statsbildningens lagstiftande församling. I den konfederala enkammarkongressen hade varje delstat en röst var och vetorätt över de flesta besluten. Tillsammans med avsaknaden på verkställande och dömande makt och minimala befogenheter ledde det till en svag centralmakt som varken kunde ta upp skatt, reglera handel eller upprätthålla lagar.[1][2]

Centralmaktens maktlöshet ledde till att ett konvent sammankallades i Philadelphia 1787 där en reviderad grundlag med en tvåkammarkongress föreslogs.[3] Flera mindre delstater förespråkade att alla delstater skulle ha lika många företrädare i kongressen.[4] Tvåkammarsystemet hade fungerat väl i de delstater som tillämpat det.[5] En kompromisslösning antogs där fördelningen av Representanthusets ledamöter skulle motsvara delstaternas folkmängd (gynnade större delstater) och exakt två senatorer valda av delstaternas styrelser (gynnade mindre delstater).[5][6] Den antagna konstitutionen skapade en federal struktur med två överlappande maktcentra så att varje medborgare som individ löd under både delstatlig och nationell regeringsmakt.[7][8][9] För att förhindra maktmissbruk hölls de verkställande, lagstiftande som dömande maktgrenarna med sina egna respektive behörighetsområden åtskilda och kunde granska de andra grenarna i enlighet med maktdelningsprincipen.[10] Dessutom fanns kontrollmekanismer inom den lagstiftande makten eftersom den hade två separata kamrar.[11] Det nya statsskicket togs i bruk 1789.[10][12]

Sammansättning och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Kongressens uppbyggnad och dess begränsningar i maktutövandet regleras i konstitutionens första artikel. Principen är att Kongressen bara får besluta om sådant som räknas upp (i sektion åtta i konstitutionens första artikel), allt övrigt skall bestämmas av de enskilda delstaterna eller av folket. Denna princip om federalism är uttryckligen fastslagen genom konstitutionens tionde tillägg. Exempel på vad Kongressen får besluta om är federala skatter, tullar (dock ej mellan delstaterna), väpnade styrkor och om krigsförklaring.

Kongressen kan väcka åtal mot och döma federala befattningshavare (bland andra landets president) genom riksrättsförfarande. Kongressen kan också kalla andra än unionens befattningshavare att vittna under ed för att utreda diverse frågor. Detta är ett politiskt medel och har använts till exempel i en utredning om dopade idrottsmän och huruvida kongressen skulle stifta nya lagar kring det. Lagstiftning tillgreps inte i det fallet eftersom utredningen i sig sågs som tillräckligt påtryckningsmedel.[källa behövs]

Senaten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: USA:s senat

Förenta staternas senat (engelska: United States Senate) brukar räknas som överhuset i USA:s federala folkrepresentation. Här representeras landets främsta administrativa indelningsenheter, delstaterna, med två mandat vardera, vilket medför att folkrika delstater inte har fler senatorer än de mindre folkrika. Före det sjuttonde författningstillägget ratificerades 1913 valde delstaternas lagstiftande församlingar senatorer men därefter blev senatorerna direktvalda.[13]

Kammaren har 100 ledamöter valda för sex år. Vartannat år hålls allmänna val för en tredjedel av Senatens mandat i taget. USA:s vicepresident är ex officio Senatens talman och har utslagsröst i de fall en omröstning utfaller med lika röstetal.

Senatens exklusiva befogenheter inkluderar bland annat att godkänna avtal och fördrag regeringen ingått med andra länder, godkänna tillsättandet av höga ämbeten samt att döma i riksrättmål.

Representanthuset[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: USA:s representanthus

Förenta staternas representanthus (engelska: United States House of Representatives) är Kongressens historiskt och än idag direktvalda kammare. Representanthuset har 435 ledamöter och varje delstat representeras av ledamöter i förhållande till delstatens folkmängd, dock minst en. Kalifornien, som har störst folkmängd, har 53 platser i Representanthuset. Invånare i USA:s federala territorier representeras av delegater, sammanlagt sex stycken, som inte har rätt att delta i omröstningar. Val till kammaren hålls vartannat år med undantag för Puerto Ricos delegat (eller Resident Commissioner) som har fyraårig mandatperiod.

Representanthusets exklusiva befogenheter inkluderar beskattning,[14] beslut om riksrättsåtal[15] och val av USA:s president i de fall absolut majoritet för någon kandidat ej kan uppnås i Elektorskollegiet.


USA

Denna artikel är en del i serien om:
Politik i USA



Atlas
Politikportalen

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ English (2003), s. 5–6
  2. ^ Collier (1986), s. 5
  3. ^ James Madison (1787). ”James Madison and the Federal Constitutional Convention of 1787 – Engendering a National Government”. The Library of Congress – American memory. http://memory.loc.gov/ammem/collections/madison_papers/mjmconst.html. Läst October 10, 2009. 
  4. ^ ”The Founding Fathers: New Jersey”. The Charters of Freedom. October 10, 2009. http://www.archives.gov/exhibits/charters/constitution_founding_fathers_new_jersey.html. Läst October 10, 2009. 
  5. ^ [a b] THE PRESIDENCY: Vetoes”. Time. March 9, 1931. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,741166,00.html. Läst September 11, 2010. 
  6. ^ David E. Kyvig, author, Julian E. Zelizer (editor) (2004). ”The American Congress: The Building of Democracy”. Houghton Mifflin Company. s. 362. ISBN 0-618-17906-2. http://books.google.com/books?id=_MGEIIwT5pUC&printsec=frontcover&dq=Zelizer+Julian+2004+American+Congress+The+Building+of+Democracy#v=onepage&q=Zelizer%20Julian%202004%20American%20Congress%20The%20Building%20of%20Democracy&f=false. Läst September 11, 2010. 
  7. ^ By David B. Rivkin Jr. and Lee A. Casey (August 22, 2009). ”Illegal Health Reform”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/08/21/AR2009082103033.html. Läst October 10, 2009. 
  8. ^ Founding Fathers via FindLaw (1787). ”U.S. Constitution: Article I (section 8 paragraph 3) – Article Text – Annotations”. FindLaw. http://caselaw.lp.findlaw.com/data/constitution/article01/. Läst October 10, 2009. 
  9. ^ English (2003), p. 7
  10. ^ [a b] John V. Sullivan (July 24, 2007). ”How Our Laws Are Made”. The Library of Congress. http://thomas.loc.gov/home/lawsmade.bysec/foreword.html. Läst September 11, 2010. 
  11. ^ English (2003), p. 8
  12. ^ ”The Convention Timeline”. U.S. Constitution Online. October 10, 2009. http://www.usconstitution.net/consttime2.html. Läst October 10, 2009. 
  13. ^ Article I, Section 3: "The Senate of the United States shall be composed of two senators from each state, chosen by the legislature thereof, for six years; and each senator shall have one vote."
  14. ^ Section 7 of Article 1 of the Constitution
  15. ^ Section 2 of Article 1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]