USS Reuben James (DD-245)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra fartyg med samma namn, se USS Reuben James.
US flag 48 stars.svg USS Reuben James (DD-245)
USS Reuben James i Hudsonfloden den 29 april 1939
USS Reuben James i Hudsonfloden den 29 april 1939
Allmänt
Typ Krigsfartyg
Klass Jagare
Ägare Amerikanska flottan
Historik
Byggnadsvarv New York Shipbuilding
Sjösatt 2 april 1919
I tjänst 24 september 1920
Öde Sänkt av U-552, 31 oktober 1941
Tekniska data
Längd 314 ft 5 in (95,83 m)
Bredd 31 ft (9,65 m)
Deplacement 1 190 long tons (1 210 ton)
Maskin 26 500 hk (19 800 kW)
Framdrivning 2 st ångturbiner
Fart 35 kn (40 mph; 65 km/h)
Räckvidd 4900 nautiska mil vid 15 knop
Besättning 159 officerare och meniga
Bestyckning 4×4 in (100 mm) kanoner, 1×3 in (76 mm) luftvärnskanon, 12 × 21 in (530 mm) Torpedtuber

USS Reuben James (DD-245) var en jagare från första världskriget av Clemson-klass med 4 skorstenar. Det var det första fartyg ur amerikanska flottan som sänktes av en tysk ubåt under andra världskriget. Det var även det första fartyg namngett efter sergeanten Reuben James (1776–1838), som var framstående under striderna i barbareskkrigen.

Reuben James sjösattes den 2 april 1919 av New York Shipbuilding Corporation of Camden, New Jersey, döpt den 4 oktober 1919, tagen i tjänst den 24 september 1920, med kommendörkapten Gordon W. Hines som befälhavare.

Skeppet i tjänst[redigera | redigera wikitext]

Reuben James placerades i amerikanska atlantflottan och tjänstgjorde i medelhavet åren 1921–1922. Hon seglade från Newport, Rhode Island, den 30 november 1920, till Zelenika, Jugoslavien, hon ankom dit den 18 december. Under våren och sommaren 1921 opererade hon i Adriatiska havet och i medelhavet utanför Zelenika och Gruz. Hon bistod flyktingar och deltog i undersökningar som gjordes efter första världskriget. I oktober 1921 i Le Havre, anslöt hon sig till den armerade kryssaren Olympia och deltog där i ceremonier för att hedra och återlämna okända soldater till USA. Från och med den 29 oktober 1921 till den 3 februari 1922 bistod hon American Relief Administration i Danzig, i dess ansträngningar att lindra hunger och elände. Efter tjänstgöring i medelhavet avgick hon till Gibraltar den 17 juli 1922.

Tidigt 1926 fick hon sin bas i New York, men patrullerade den nicaraguanska kusten för att förhindra vapenleveranser till revolutionärer. Våren 1929 deltog hon i flottmanövrar som förberedde marina flygstridskrafter. Hon avvecklades i Philadelphia, Pennsylvania, den 20 januari 1931. Då hon återgick i tjänst den 9 mars 1932 opererade hon åter i Atlanten och i Karibiska havet. Hon patrullerade här kubanska vatten under Fulgencio Batistas kupp. Hon förflyttades till San Diego 1934. De manövrar som följde innebar att hon användes som hangarfartyg. Reuben James återvände dock till Atlantflottan i januari 1939.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

När andra världskriget bröt ut i september 1939 förenades hon med Neutralitetspatrullen som vaktade Atlanten och Karibiska havet, och därmed andra fartygs förhållningssätt till den amerikanska kusten. I mars 1941 anslöt sig Reuben James till den nyligen upprättade eskortkonvojstyrka som etablerats för att underlätta en säker transport av material till Storbritannien. Denna eskortstyrka vaktade konvojer så långt som till Island, varefter de blev den brittiska eskortens ansvar.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

När hon var stationerad vid Hvalfjörður, Island, seglade hon mot örlogsbasen Argentia, Newfoundland, den 23 oktober, med fyra andra jagare för att eskortera konvoj HX 156 österut. Ungefär klockan 05:25 den 31 oktober, torpederades Reuben James av U-552 under befäl av Kapitänleutnant Erich Topp nära Island. Reuben James hade positionerat sig mellan ett ammunitionsskepp i konvojen och den kända positionen för en samordnad attack från en grupp av ubåtar som jagade allierade fartyg. Reuben James blev träffad föröver av en torped och hela hennes bog sprängdes bort, när ett magasin exploderade. Den träffade bogen sjönk ögonblickligen, medan den aktre sektionen flöt i fem minuter innan den också sjönk. Av 159 mans besättning överlevde bara 44.

Influenser[redigera | redigera wikitext]

Woody Guthrie skrev 1941–1942 en hyllningssång till offren för sänkningen av Reuben James, Han tänkte från början nämna alla offer vid namn i texten men beslöt istället att låta en kör sjunga refrängen "Tell me what were their names". Se även Reuben James (sång).