Udet U 12

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Udet U-12 Flamingo
Udet U 12 Flamingo.jpg
rekonstruktion
Beskrivning
Typ skolflygplan, tävlingsflygplan
Besättning 2
Tillverkare Udet Flugzeugbau, Bayerische Flugzeugwerke, med flera
Data
Längd 7,47 m
Spännvidd 9,96 m
Höjd 2,80 m
Vingyta 23,97 m²
Tomvikt 525
Max. startvikt 800 kg
Motor(er) 1 x Siemens & Halske 11
Dragkraft 1 x hk
Prestanda
Max. hastighet 140 km/h
Max. flyghöjd 3 350 m
Stigförmåga 102 m/min

Udet U-12 Flamingo var ett tyskt skol- och tävlingsflygplan.

Flygplanet var dubbeldäckat med ett fast hjullandställ. Som avlastning för bakkroppen var en sporrfjäder monterad under fenan. Motorn drev en tvåbladig propeller, vars diameter uppgick till 2,36 meter. Flygplanskroppen var försedd med två öppna sittbrunnar. Flygplanet användes av de ungerska, lettiska och österrikiska flygvapnen som skolflygplan och dessutom använde den tyska hemliga stridspilotskolan DLV flygplanen.

Udet[redigera | redigera wikitext]

Ernst Udets egen U-12a (c/n 269; D-822) tillverkades vid fabriken i Ramersdorf under våren 1926. Sedan flygplanet hade provflugits, genomförde Udet ett flertal flyguppvisningar i Tyskland, Österrike, Schweiz, England och USA med flygplanet. Flygplanskroppen var rödmålad med silverfärgade vingar. Vid flyguppvisningarna i Mannheim 9 oktober 1927 ställde Udet upp i tävlingar mot Michel Detroyat, i aerobaticsflygning. Flygplanet visade sig vara mycket bra som tävlingsflygplan. Inför tyska mästerskapen i avancerad flygning 1 juli 1928 ställde både Udet och Willy Stör upp med en varsin Flamingo. Tävlingarna i Düsseldorf vanns av Gerhard Fieseler med Udet på andra plats och Stör på tredje.

Under vintern 1928-1929 var Udet och D-822 engagerade i filminspelningen av The White Hell of Piz Palu i St. Moritz. Som en avslutning bjöd han på en spektakulär flyguppvisning för alla turister i St. Moritz. Flygplanet, som nu var ett par år, lämnades in till BFW i Augsburg för total genomgång.

Under sommaren 1929 genomfördes ett flertal flyguppvisningar över olika tyska badorter med flygplanet. Under våren 1930 bytte man ut motorn mot den starkare sjucylindriga stjärnmotorn Siemens & Halske Sh 14 och flygplanet blev en U-12b. Senare samma år deltog flygplanet i inspelningen av filmen Storms Over Mont Blanc.

25 juli 1931 flög Udet till England för att delta i en flyguppvisning vid King’s Cup Air Race som genomfördes på Heston Airport utanför London. Hans deltagande ledde till att han blev inbjuden till USA för att visa sin konstflygning.

I augusti 1931 åker Udet med sin mekaniker Erich Baier med båt över till USA. Efter ankomsten till New York monterar de flygplanet, för att i september delta i National Air Races i Cleveland. Under 1932 används flygplanet väldigt lite. Udet flyger en av sina Klemm L 26 och passar på att få Flamingon renoverad och genomgången vid Gerhard-Fieseler-Werke GmbH i Kassel. Strax före Udets andra resa till USA 1933 monterar man in en Siemens & Halske Sh 14a-motor, som ger ytterligare 10 hk, eftersom Udet tänkte genomföra mer spektakulära flygningar vid olika flygtävlingar och flyguppvisningar. Åter i Europa medverkar flygplanet vid inspelningen av Das Wunder des Fliegens.

Trots att Udet ofta flög på gränsen till flygplanets förmåga inträffade inga haverier. Bland annat monterade Udet på en krok på ena vingspetsen. Med kroken fångade han upp näsdukar eller handskar som låg på marken. Efter en flyguppvisning i lnnsbruck 1934 skulle en transportpilot flyga hem flygplanet till Tyskland. Under starten totalhavererade flygplanet så illa att det inte kunde repareras.

Utöver flyguppvisningar och flygtävlingar använde Udet flygplanet för olika försök med bogsering av reklamsläp. För att sponsra uppvisningsflygandet målades Siemens & Halske och Mobiloel företagsnamn på flygplanskroppen. Dessutom var kroppen märkt med UDET mellan 1926-1930, texten ersattes med det schweiziska företaget SCINTILLAs logotype, och UDET flyttades till den övre vingens ovansida.

Rasche[redigera | redigera wikitext]

Thea Rasche lärde sig flyga av Paul Bäumer i slutet av 1924, när Bäumer köpte sin första Flamingo 1925 passade han på att utbilda Rasche i avancerad flygning.

Rasche deltog från 1926 och framåt i ett flertal flyguppvisningar på egen hand eller med någon pilot från Bäumer-Aero. Under en flyguppvisning i Hamburg, skulle Bäumer genomföra en spin med Rasche ombord. På grund av flygplanets totalvikt och det lilla sidrodret övergick den vanliga manövern till en flatspin som Bäumer inte lyckades häva. Slutligen sträckte han upp båda händerna bad Rasche om förlåtelse, när flygplanet på egen hand rätade ut sig bara någon meter över marken.

På våren 1927, bara en halvtimme före vigseln, hoppade Rasche av sitt bröllop. Hennes pappa, som inte hade några högre tankar om fästmanen, gav Rasche 50 000 Mark för att hon skulle kunna fortsätta att flyga. För pengarna beställde hon en egen Flamingo som målades upp i samma färger som Udets flygplan. Hon for själv till BFW i Augsburg där Willy Stör genomförde en inflygning med henne på D-1120.

Charles Albert Levine försökte i juni 1927 intressera henne för en resa till USA, där hon skulle genomföra flyguppvisningar med Levine som manager. Hon avböjde erbjudandet. Istället flög hon till London för att på egen hand genomföra en resa till USA. Under en mellanlandning i Paris träffade hon Richard E. Byrd. På resan vidare mot London möttes hon av dåligt väder och hon tvingades styra söderut för att landa i Southampton. Där fick hon hjälp av Juan de la Cierva att montera isär flygplanet och lasta det på fartyget Leviathan. Under båtresan nåddes hon av ett telegram som talade om att Bäumer avlidit vid ett flyghaveri i Köpenhamn.

När Rasche kom till USA upptäckte hon att det inte var tillåtet att arbeta mot betalning på ett turistvisum, och de enda flygtävlingar som var öppna för henne var i Providence och Worcester. Under återflygningen till New York på sin födelsedag 12 augusti 1927 kunde hon inte motstå frestelsen att flyga under Albanybron. När hon var mitt under bron dog motorn och hon tvingades nödlanda i Hudsonfloden. Det visade sig senare att det inte var några mekaniska fel på motorn utan motorstoppet berodde på bränsleproblem. Hon blev erbjuden 6 000 dollar för flygplansvraket, men hon avböjde erbjudandet och hon lät istället bränna upp det. Från Tyskland beställde hon en ny Flamingo. Siemens & Halske skickade till och med över tre motormekaniker för att hjälpa henne komma igång med sitt nya flygplan. Flygplanet D-1229 (c/n 334) flög i USA utan att man målade på registreringskoden.

Rasche tyckte inte att den nya Flamingon var lika bra som det tidigare exemplaret, varför hon sålde det till DVS-Berlin för 16.000 mark 1928. Man bytte motor på flygplanet 1929 och det blev en U-12b. Under juli och augusti 1929 genomförde Dr. Pasewald och lng. von Berg en långflygning med D-1229. De startade 1 juli på en demonstrationsflygning på uppdrag av Siemens & Halske AG. Flygplanet som var utrustat med en Siemens & Halske Sh 12 motor flög till Wien-Aspern, Graz-Thalerhof, Budapest, Belgrad, Bukarest, Gorno, Sofia, Thessaloniki, Aten, Brindisi, Neapel, Rom, Pisa, Milan, St. Raphael, Marseilles och Barcelona en distans på 7 000 km med en flygtid på 60 timmar, hela resan tog tre veckor att genomföra. Flygpanet såldes senare DVL.

Rasche var inte den enda kvinnliga pilot som regelbundet flög Flamingo. Bland de mer kända finns Christelmarie Schultes, Lola Schröter och Nelly Tussmars. Både Schröter och Tussmars genomförde fallskärmshopp från flygplanet vid flyguppvisningar, Tussmars landade en gång avsiktligt i Bodensjön. Vid hennes 71:a hopp 16 juni 1929, i Chur i Schweiz, slutade det med en tragedi.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Douglas Hamilton genomförde våren 1935 en segelflygbogsering från Riga till Jönköping. Som bogserflygplan användes en BFW U 12 Flamingo (D-803), som ägdes av Antonius Raab. Sedan flygningen var genomförd köpte Hamilton motorflygplanet av Raab. Det infördes i det svenska luftfartygsregistret som SE-ADY 27 juni 1935 och användes vid Hamiltons flygskola på Hammars Backar utanför Ystad. Ett år senare avförs flygplanet från luftfartygsregistret på grund av haveri.

Varianter av Udet U 12[redigera | redigera wikitext]

  • a - grundmodell avsedd som skolflygplan, med en Siemens & Halske Sh 11 motor
  • b - tävlingsflygplan avsedd för avancerad flygning, med utvecklad vingprofil
  • c - tävlingsflygplan avsedd för avacerad flygning, med minskad vingarea
  • d - som b, med en Siemens & Halske Sh 12 motor
  • e - kombinerad variant av varianterna c och d.
  • w - försedd med flottörer och en Siemens & Halske Sh 12 motor
  • H - standard Flamingo H = Holz, österrikisk benämning
  • S - Konstruerad av Hämmerle i Österrike där S står för stålkonstruerad flygplanskropp
  • o - tysk variant av S
  • Hungária I - konstruerad i Ungern, vidareutvecklad variant av U-12.
  • Hungária II - konstruerad i Ungern, vidareutvecklad variant av U-12.
  • Hungária III - konstruerad i Ungern, vidareutvecklad variant av U-12.
  • Hungária IV - konstruerad i Ungern, vidareutvecklad variant av U-12.
  • Hungária V - konstruerad i Ungern, vidareutvecklad variant av U-12.

Fabriker och antal[redigera | redigera wikitext]