Uganda

Republic of Uganda Jamhuri ya Uganda Republiken Uganda
Flagga Statsvapen
Valspråk: For God and My Country ("för Gud och mitt land")
Nationalsång: Oh Uganda, Land of Beauty
Huvudstad	Kampala  0°19'N, 32°36'E
Största stad	Kampala
Officiellt språk	engelska, swahili
Statsskick	republik
President	Yoweri Museveni
Regeringschef	Amama Mbabazi
Självständighet	från Storbritannien
• deklarerad
• erkänd	9 oktober 1962
Yta	241 550,6 km² (81:a)
• varav vatten	15%
Demografi
• folkmängd (2010)	33 796 461
• befolkningstäthet	171 inv/km²
BNP (PPP)	(2004)
• totalt	$42 194 milj.  (108:e)
• per capita	$1 226
Valuta	ugandisk shilling (UGX)
Tidszon	UTC+3
Topografi
• högsta punkt	Margherita Peak på Mount Stanley 5 115 m ö.h.
• största sjö	Victoriasjön (del av) 69 800 km²
Nationaldag	9 oktober
Landskod	UG
Landsnummer	256

Uganda, formellt Republiken Uganda, är en stat i Östafrika med stora arealer bördig jord och många sjöar (bland annat den nordvästra delen av Victoriasjön, världens tredje största sjö) och floder. Uganda gränsar till Kongo-Kinshasa i väster, Sydsudan i norr, Kenya i öster, Tanzania i söder och Rwanda i sydväst.

Namnet Uganda kommer från kungariket Buganda, som ligger i den södra delen av landet och inkluderar huvudstaden Kampala. 51 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på mindre än 1,25 dollar (ungefär 10 kronor) per dag.

Under kolonialtiden var Uganda känt som The Pearl of Africa. Landet blev självständigt 1962, och diktatorn Idi Amins skräckregim mellan 1971 och 1979 har länge gett landet ett dåligt rykte. På senare tid har Uganda kritiserats internationellt främst för lagförslaget att alla homosexuella ska kunna få livstids fängelse eller till och med dödsstraff, samt för att ha arresterat en av de främsta oppositionsledarna vid demonstrationer efter valet i februari 2011.

Uganda är idag känt för sina stora nationalparker och försvar för djurlivet genom stora reservat. Bergsgorillorna i de dimhöljda bergsmassiven i södra Uganda har varit föremål för TV-serier och en lång rad naturfilmer.

Nilen och Victoriasjön, som är Nilens källa, är bland de mest omskrivna floderna och flodsystemen i världen. I mänsklighetens tidigaste historia levde hominider i Nildalen och runt Nil-sjöarna. De syd-nubiska rikena (Uganda, södra Sudan och det Etiopiska höglandet) anses vara mänsklighetens vagga. Under den sen-egyptiska storhetstiden när romare och greker styrde i Egypten var nubierna välkända som krigare, och det finns otaliga målningar i den egyptiska historien av dessa resliga krigare.

Nilens alla stora vattenfall och flodens djurliv, bergsgorillorna, de heta källorna, schimpansreservatet på ön Ngamba och Ssese-öarna i Victoriasjön, Ugandas storviltsreservat och bergskedjan Rwenzoris snöklädda berg hör till några av de många populära turistmålen för besökare och safari-resenärer till Afrika.

Historia

De tidigaste människorna som bodde i det nuvarande Uganda var jägare och samlare. Det finns spår av mänskligt liv från mellan 10 000 och 30 000 år sedan i Nildalen och i södra Afrika.

Den nubiska A-gruppen (3500–2900 f.Kr.) blomstrade i Nedre Nubien. De så kallade nedre nubiska rikena, däribland det som idag utgör delar av Uganda, blomstrade främst genom handeln med guld, elfenben, sällsynta träslag, boskap och slavar. A-gruppen försvann då de första egyptiska kungarna tog kontroll över guldfyndigheter och handelsvägar.

Det äldsta Nubien (före 2900 f.Kr.) Stenålderns verktyg i området är upp till hundra tusen år gamla. Keramik gjorde man här redan för åtta tusen år sedan. Tusentals hällristningar har registrerats på klipporna vid den andra katarakten.

Mellannubisk tid (2300–1500 f.Kr.). Den nubiska C-gruppen, med utvecklad boskapsskötsel (Karamojong), är den viktigaste kulturgruppen i Nedre Nubien under hela denna period. Nubien under Nya Riket i Egypten (1550–1200 f.Kr.) Den egyptiske imperiebyggaren Tuthmosis III erövrade Nildalen fram till fjärde katarakten omkring 1430 f.Kr. (Sudan) Nubien styrdes från provinshuvudstaden Aniba av en vicekung som var direkt ansvarig inför farao. Den inhemska befolkningen utvecklade en enhetlig materiell kultur med egyptiska inslag.

I de så kallade Nedre Nubiska rikena, däribland det som idag är Uganda, fanns tidigt högkulturer som i ett flertal omgångar invaderade och styrde i den del av Nildalen som idag är Egypten. Kushitiska kungligheter, med ett ursprung ifrån högplatåerna i norra Uganda, Norra Kenya, Etiopien och sydöstra Sudan styrde Egypten under den 25:e och under 22:a dynastins men tonade bort ur historien med nedgången av den kushitiska kulturen (ca. 660–300 f.Kr.)

För omkring 2000 till 1500 år sedan invandrade bantutalande folk från centrala och västra Afrika och befolkade större delen av de sydligare delarna av landet. Invandrarna förde med sig ett utökat kunnande om jordbruk, kunskap om järnbearbetning och nya idéer om social och politisk organisering, som vid 1400-talet eller 1500-talet hade lett till att centraliserade kungariken utvecklades, däribland rikena Buganda, Bunyoro-Kitara och Ankole.

Nilotiska folk, däribland luo och ateker, invandrade i området norrifrån troligen omkring 100 e.Kr. De bedrev boskapsskötsel och odling för husbehov och bosatte sig mestadels i de norra och östra delarna av landet. Vissa luo invaderad Bunyoroområdet och assimilerades med bantufolken där. De upprättade Babiitodynastin som den nuvarande härskaren av Bunyoro-Kitara tillhör. Luomigrationen fortskred fram till 1500-talet, och vissa luo bosatte sig bland bantufolk i östra Uganda och fortsatte till den västra sidan av Victoriasjön i Kenya och Tanzania. Ateker (karimojong- och tesofolken) bosatte sig i de nordöstra och östra delarna av landet, och vissa sammansmälte med luo i området norr om Kyogasjön.

När arabiska handelsmän flyttade in i landet från sina enklaver längs Östafrikas kust och nådde det inre av Uganda på 1830-talet fann de flera kungarike med välutvecklade politiska institutioner. Dessa handelsmän följdes på 1860-talet av brittiska utforskare som letade efter Nilens källa. Protestantiska missionärer kom till landet 1877, följda av katolska missionärer 1879.

Befolkningen i Uganda var ursprungligen jägare och samlare, men det centrala läget vid flera sjöar och floder underlättade även handel. De ugandiska kungadömena levde relativt avskilt tills för mellan 1700 och 2300 år sedan. En bantu-talande population, som sannolikt kom från Centralafrika, migrerade till den sydligaste delen av det som idag är Uganda och slog sig ner vid Victoriasjöns stränder. Dessa grupper förde med sig järnhantering och nya idéer om hur samhällsstruktur, social och politisk struktur skulle byggas.

Det stora kungadömet Kitara (även känt som Bachwezi eller Chwezi) omfattade det mesta av områdena mellan och runt de stora sjöarna Albertsjön, Tanganyikasjön, Victoriasjön och Kyogasjön. Det som blev kungadömets huvudstad och kring vilket hela regionens struktur byggdes var området som senare blev Ankole. Kungadömet anses ha styrts av Bachwezi-dynastin under 1400- och 1500-talet, efter en halvlegendarisk dynasti som idag är känd som Batembuzi. Bunyoro-Kitara hävdar att man är föregångare till de senare skapade kungadömena Buganda och Ankole. Riket tros ha kollapsat i samband med en invasion från det nilotiska luo-folket.

Tvillingarna Rukidi Mpuuga och Kato Kimera tros vara de första kungarna av Bunyonro och Buganda efter Chwezi-imperiets kollaps, vilket lade grunden för Babiito- och Bambejja-dynastierna. Nilotiska folk, däribland luo och ateker kom invandrande från norr, sannolikt med början omkring 120 e.Kr. De var boskapsförande nomader, herdar som också odlade men utan att ha ett befäst landägande, och bosatte sig i det som idag är den norra delen av Uganda, norra Kenya och Sydsudan. En del luo invaderade Bunyoros land längs Albertsjöns östra strand och assimilerades med bantufolken där, och kom så att etablera Babiito-dynastin, som den nuvarande omukama (kungen) av Bunyoro-Kitara tillhör. Luoinvandringen fortsatte tills fram på 1600-talet, och många luo bosatte sig bland bantufolken i östra Uganda, medan andra fortsatte ner mot Victoriasjöns stränder i det som idag är Kenya och Tanzania. Ateker-folket (karimojong och iteso) bosatte sig huvudsakligen i det som idag kallas Karamoja, i bergen mellan Uganda och Kenya, medan andra beblandades med luo i området norr om Kyogasjön.

Kolonialhistoria

The True Pearl of Africa, Som det ser ut i Kasese med en vy mot Rwanzori's

Arabiska handelsmän kom så sent som på 1830-talet in i landet från den afrikanska östkusten vid Indiska oceanen och upp mot Victoriasjön och Nilen. De följdes på 1860-talet av brittiska äventyrare och handelsmän på jakt efter Nilens källor. Protestantiska missionärer kom till Uganda 1877, tätt följda av katolska missionärer 1879. Det brittiska samväldet proklamerade området som en del av sitt imperium och som tillhörigt British East Africa Company 1888, och härskade över det som ett protektorat från 1894. 1962 blev landet självständigt.

Det som troligen var det som mest gav ett bestående intryck av den Brittiska koloniseringen av Uganda är ett epitet som skapades av Sir Winston Churchill 1907, och det är: - "Uganda is truly the Pearl of Africa” ifrån boken "My African Journey". Han beskrev Uganda så här : - Kungariket Uganda är som en fairy-tale. Men istället för att klättra upp på bönstjälken för att nå det förtrollande landet, tar man järnvägen. och där är den, plötsligt, denna fantastiska värld. Scenerierna är förunderliga, vegetationen är förunderlig, klimatet är förunderlig, och mest av allt är folket förunderlig, och skiljer sig från allt som går att finna på andra platser, på hela den Afrikanska kontinenten...- Genom att vara magnifika, genom färg och form, genom sitt sätt att visa briljans, i valet av hur man ska leva ... för att använda stora ord: -Uganda is truly The Pearl of Africa ... Så... vad är mitt budskap till världen jag nu återvänder till ? Jo... Satsa helhjärtat på Uganda !!!

Under Obote 1962–1971

Milton Obote

Uganda blev självständigt från Storbritannien 1962, men kvarstod som medlem i Brittiska samväldet. De första fria valen efter självständigheten hölls 1962 och vanns av en allians mellan Uganda People's Congress (UPC) och Kabaka Yekka (KY). UPC och KY och bildade då den första valda församlingen med Milton Obote som regeringschef. Kungen av Buganda Edward Muteesa II utnämndes till president och William Wilberforce Nadiope, som var hövding för Busogastammen utsågs till vice president.

Efter en maktkamp 1966 mellan den Obote-ledda regimen och kung Muteesa, genomförde det UPC-dominerade parlamentet en statskupp och avsatte presidenten och vice presidenten. Under 1967 drevs en ny författning igenom och Uganda utropades till republik samtidigt som de kungliga ätterna berövades all makt och alla egendomar. Obote utoprades till "verkställande president" utan vare sig val eller folkomröstning.

Under Amin 1971–1979

Karikatyr av Idi Amin

Den 25 januari 1971 störtades Milton Obotes diktatur genom en militärkupp som leddes av befälhavaren Idi Amin. Amin utropade sig själv till president och upplöste parlamentet. Amins åtta år som diktator ledde Uganda till ekonomisk kris, social misär och grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Särskilt de etniska grupperna acholi och langhi drabbades hårt eftersom dessa hade varit förbundna med Milton Obotes regim. Idi Amin lät också utvisa 50 000 medborgare av indiskt ursprung och beslagtog deras egendom. Detta gjordes för att Obote och hans regering hade tillåtit indier att komma in i landet och Idi Amin hävdade därmed att de var i maskopi med Obote. I oktober 1978 slog Tanzanias armé tillbaka ett anfall från Uganda. Med hjälp av inhemsk motståndsrörelse, Uganda National Liberation Army, kunde till slut huvudstaden Kampala intas den 11 april 1979. Efter flera kortvariga presidenter under 1979 tog en militärkommission över makten och utlyste på våren 1980 Ugandas andra parlamentsval som kom att hållas i december samma år och resulterade i att Milton Obote återigen vann. Valet kantades av ett antal oegentligheter men fick likväl godkänt betyg av den grupp från det brittiska samväldet som övervakade valet. Idi Amins diktatoriska regim mellan 1971 och 1979 var ansvarig för 300 000 motståndares död och för att ha utvisat alla med indisk bakgrund och sedan beslagtagit deras egendom.

Obotes andra period 1980–1985

Amins tid vid makten som diktator slutade med det ugandisk-tanzaniska kriget 1979 då tanzaniska trupper förstärkta med ugandiska styrkor i exil invaderade Uganda. Obote tog genom denna nya kupp med militär support från Tanzania åter makten, men blev återigen avsatt 1985 av general Tito Okello. Okello härskade i sin tur i sex månader innan den grupp av samlad opposition som idag styr Uganda avsatte honom efter att ha tagit till vapen och genom det "bush war" som National Resistance Army (NRA) under ledning av nuvarande president, Yoweri Museveni, och ett antal olika rebellgrupper, bland andra Federal Democratic Movement of Uganda (FEDEMU) under Andrew Kayiira och en annan under John Nkwaanga tog makten.

Museveni 1986 och framåt

Yoweri Museveni, President i Uganda.tillsammans med USA's President Obama

Under 1990-talet utlyste regeringen val utan politiska partier. Det finns bara ett politiskt parti, National Resistance Movement, som själva hävdar att de inte är ett politiskt parti, utan en folkrörelse som alla ugandier är lojala med. Sedan slutet av 1980-talet har rebellgruppen Herrens motståndsarmé i norra Uganda bekämpat Musevenis regering. Konflikten har orsakat en stor flyktingkatastrof i den norra delen av landet och många krigsförbrytelser har begåtts. Uganda har även varit inblandat i kriget i grannlandet Kongo-Kinshasa som pågick mellan 1998–2003. Politiskt har Yoweri Museveni ökat Ugandas kontakter med omvärlden, och speciellt USA. 2011 förlade FN sin största bas för Östafrika i Uganda, på Entebbe-flygplatsen Samma år inleddes ett militärt samarbete mellan USA och Uganda, för att freda de Olje-, och mineralrika nordvästra provinserna i Uganda mot rebellgruppen Herrens motståndsarmé.

Politik och statsskick

Yoweri Museveni, President i Uganda.

Presidenten i Uganda, för tillfället Yoweri kaguta Museveni, är både statschef och regeringschef. Presidenten utser en premiärminister (Prime Minister of Uganda), för tillfället Apolo Nsibambi som hjälper presidenten att leda landet. Parlamentet formeras av nationalförsamlingen (National Assembly of Uganda), som har 332 medlemmar. 104 av dessa är nominerade av intressegrupper, som inkluderar kvinnor och armén (UPDF). Kvarvarande medlemmar väljs på fyra år under val i Uganda.

Politiska partier har sedan 1986 varit kringgärdade av starka restriktioner men är alltjämt skenbart tillåtna för att minska det sekteristiska våldet. Efter att Museveni inrättade ett icke-partisystem kallat ”the Movement” som styrelseskick tillåts politiska partier i och för sig att existera, men endast i begränsad form. De får bara ha ett huvudkontor och får inte öppna filialer. De får inte heller hålla demonstrationer och får inte ställa upp med motkandidater i valen (även om kandidater förvisso får tillhöra ett parti).

I juli 2005 hölls en konstitutionell folkomröstning genom vilken det tidigare under nitton år gällande förbudet mot flerpartipolitik upphävdes. Dessutom ändrades konstitutionen så att den tidigare begränsningen till två mandatperioder för presidenter upphävdes, så att den nuvarande presidenten Museveni ska kunna sitta kvar.

Det senaste presidentvalet hölls i februari 2011. Yoweri Museveni vann detta mot flera kandidater, varav den i exil boende Dr. Kizza Besigye var den mest framstående.

Geografi

Uganda är en del av Östafrika, som traditionellt består av två regioner som geografiskt och historiskt i många avseenden hänger ihop: det traditionella Brittiska Östafrika som består av Kenya, Tanzania och Uganda, och Afrikas horn, som består av Somalia, Djibouti, Eritrea och Etiopien.

Uganda.

Uganda ligger centralt i Östafrika, mellan latituderna 4°N och 2°S och longituderna 29° och 35°E, på en bergsplatå som har de högsta bergstopparna på den afrikanska kontinenten. Mellan dessa ligger den högplatå som är Uganda, vid Victoriasjön. Bergsplatåerna har ett flertal bergstoppar som når upp till 5000 meter.

Uganda har så många sjöar att det ibland kallas Great Lakes Valley. Vid sidan av Victoriasjön finns Kyogasjön, Albertsjön, Edwardsjön och den mindre Georgesjön.

Nilens avrinningsområde.

Två parallella riftdalar som är delar av det stora Östafrikanska gravsänkesystemet löper genom hela regionen i nord-sydlig riktning så att de precis omger Uganda. Den östra, Great Rift Valley, sträcker sig ända från Röda havet med Adenviken, genom Etiopiens högland ner genom Kenya och till Tanzania. Den västra, Rift Valley, går längs Ugandas och Tanzanias västra gräns, mellan de båda kontinentala dalgångarna finns den högplatå som består av Uganda och västra Kenya och västra Tanzania, med Victoriasjön i mitten, som delas mellan de tre länderna.

Från Uganda och Victoriasjön, som ligger på ca 1100 meters höjd över havet, rinner Nilen ut mot norr, från Jinja. Floden utgör ett av världens största flodsystem med en längd på cirka 6670 kilometer. Avrinningsområdet är ungefär 3 250 000 kvadratkilometer, vilket motsvarar ungefär 10 procent av Afrikas yta. Utflödet vid mynningen är 2830 kubikmeter per sekund. Victoriasjön betraktas i allmänhet som Nilens främsta källa. Sjön har dock flera tillflöden av ansenlig längd från andra stora sjöar i Östafrikanska riftsystemet. Nilens mest avlägsna källflöde är Ruvyironzafloden i Burundi, en av Kageraflodens övre förgreningar. Kagera sträcker sig 690 kilometer innan den når Victoriasjön.

Ekvatorn går rakt över Uganda. Trots detta är klimatet inte lika hett och torrt som man kunde vänta sig, och detta beror på den höga höjden. Södra Uganda har ett fuktigt och jämnt klimat. Vid Entebbe på norra stranden av Victoriasjön, faller det mesta regnet mellan mars och juni och i november/december. Längre mot norr, från Gulu och norrut mot Sydsudan, regnar det bara under en kortare tid, och nästan ingenting under november/december.

I nordöstra Uganda, i det som kallas Karamojaregionen, har man det torraste klimatet, medan det i Rwenzori som ligger i sydvästra Uganda, på gränsen till Demokratiska republiken Kongo, regnar hela året om.

• Lägsta punkt: Albertsjön, 621 meter över havet
• Naturtillgångar: koppar, kobolt, guld, diamanter, coltan, tenn, fosfat, wolfram, järn, geotermisk energi, vattenkraft, kalksten, salt, odlingsbar mark

Ugandas totala yta är 241 550,6 km², varav 197 322,7 km² var landareal år 1995, exklusive vattendrag och permanenta våtmarker.

Större städer

Ugandas största städer, med beräknat invånarantal år 2010.

• Kampala (huvudstad) (1 597 900)
• Kira (172 300)
• Gulu (149 900)
• Lira (105 100)
• Mbale (89 100)
• Jinja (87 400)
• Nansana (86 200)
• Mbarara (82 000)
• Entebbe (76 500)
• Masaka (73 300)
• Kasese (71 700)
• Njeru (63 200)
• Soroti (62 600)
• Arua (57 500)
• Mukono (57 400)
• Kitgum (57 300)
• Iganga (51 800)

Klimat och miljö

Flod i Uganda, med grönskande träd

I större delen av Uganda är klimatet tropiskt med två torrtider; från december till februari och från juni till augusti. I den nordöstra delen av landet (Karamoja) är klimatet halvtorrt. Ugandas klimat och temperatur är utöver i Karamoja stabilt, med hög fuktighet och temperaturer mellan 22 och 30 °C. De många sjöarna och floderna ger Uganda ett medelhavsklimat året runt. Även under regntiden är klimatet detsamma, fast med ett rejält skyfall under någon timme om dagen, medan det är sol och varmt under den resterande tiden.

Mount Kadam, Uganda

Då merparten av Ugandas vägnät är grus- och sandvägar, skapar regntidens skyfall enorma trafikproblem, eftersom vägarna regnar eller flyter bort.

Ett av Ugandas största miljöproblem, och även ett ekonomiskt problem, är olovlig skogsavverkning som sker då befolkningen försöker skaffa ved. Det skapar jorderosion och konflikter med markägarna.

Jordlagarna i Uganda är en annan källa till dessa miljöproblem. Genom att det politiska etablissemanget för att få röster från de många fattiga människor som inte äger mark genomfört en reform där en jordlös så kallade squatter, om de tagit en bit mark av någon som äger marken, ändå måste lösas ut till värdet av det han odlat på marken om markägaren vill ta tillbaka sin mark.

Då en stor del av markägandet i Uganda är genom hävd, dvs genom att stammen, byn, eller familjen sedan urminnes tider ägt och brukat marken, gör detta att konflikter med markstjälande squatters blir allt vanligare och samtidigt svårare att reglera. Hanteringen av dessa squatters som avverkar andras skog har lett till att i princip alla Ugandas skogar har avverkats sedan 1990, och en omfattande skogsplantering nu måste till för att folket ska kunna fortsätta laga mat på traditionellt sätt.

Sandstrand i Uganda

Uganda har riklig tillgång på friskt vatten och en jord med hög naturlig fosfathalt vilket gör att bördigheten är så stor att det går att få upp till sju skördar per år inom jordbruket. Detta är den huvudsakliga anledningen till att det aldrig varit svält i Uganda, och att Uganda historiskt varit en stor exportör av allt från kaffe, te, socker, palmolja, majs, frukt, grönsaker och matoke, den ugandiska nationalrätten, som är en sorts stor mat-banan.

Uganda har tidigare varit en stor exportör av fisk. Fisket i sjöar och floder har dock avtagit efter att kinesiska företag importerade stora trålare till Victoriasjön och rovfiskade i en sådan omfattning att myndigheterna gick in och förbjöd denna typ av fiske. Idag fiskar man med traditionella kanoter och relativt små nät. Tilapia är den fisksort som uppskattas mest, medan den mycket större nilabborren som planterades in för fisket inte kan fångas med de små idag tillåtna näten.

Den stora förtätningen av befolkningen till huvudstaden Kampala leder till problem. All matlagning sker med ved eller kol, och staden som hade en stadskärna för knappt en miljon innevånare har under de senaste åren växt till ca sju miljoner enligt myndigheternas uppskattning. Av dessa bor merparten i de stora områden i utkanten av staden som mest liknar kåkstäder. Den höga ekonomiska tillväxten har lett till att allt fler fått råd att köpa bil, medan en stor del av vägnätet är av usel kvalitet. Detta gör att avgaser och väldiga trafikstockningar under stora delar av dagen gör centrala Kampala svårframkomligt. Vedeldningen, oljeeldning och den stora mängden trafik med gamla bilar, gör att avgaserna blir till smog över staden.

Uganda har många hundratals mil av stränder, hundratals öar i Ssese-öarna i Victoriasjön, hundratals floder och småsjöar. Detta har lett till en satsning på miljöturism. Lodger och Yacht clubs, resorter och stora femstjärniga hotell har byggts. Exploateringen sker framför allt efter Victoriasjöns stränder. Innan Uganda blev självständigt var turismen en av Ugandas största inkomstkällor. Det går fortfarande att hitta resterna av de brittiska golfklubbarna, idrottsanläggningarna och rugby- och cricketplanerna över hela Uganda.

Nationalparker och storviltsreservat

Liten bergsgorilla, Uganda

Murchinson Falls, Uganda

Afrikansk elefant i Uganda

Nationalparker i Uganda som sköta av "Uganda Wildlife Authority".

• Bwindis ogenomträngliga nationalpark
• Kibale Nationalpark
• Kidepo Valley Nationalpark
• Lake Mburo Nationalpark
• Mgahinga Gorilla Nationalpark
• Mount Elgons nationalpark
• Murchison Falls Nationalpark
• Drottning Elizabeths nationalpark
• Ruwenzoribergens nationalpark
• Semuliki National Park
• Virungabergen Nationalpark
• Katonga Wildlife Reserve

Administrativ indelning

Ugandas distrikt från och med 2010.

Uganda är indelat i 111 distrikt och en stad (huvudstaden Kampala) uppdelat i fyra administrativa regioner. De flesta distrikten har namngetts efter den huvudsakliga tätorten med kommersiellt och administrativt centrum. Vart och ett av distrikten är sedan indelat i counties och municipalities. Den högste valda företrädaren för ett distrikt är den valde ordföranden av Distriktets fullmäktige församling .

Befolkningsuppgifterna nedan kommer från folkräkningen 2002. County och subcounty data användes för att för att uppskatta antal invånare i vart nytt distrikt eftersom det 2002 bara fanns 56 districts. Dock har så stort antal av gränsdragningarna mellan distrikten ändrats att uppgifterna måste bedömas som osäkra. Sedan 2002 har dessutom befolkningen ökat kraftigt.

Centrala Regionen (Röd) Map District pop. 82 Buikwe 329,858 84 Bukomansimbi 139,556 86 Butambala 86,755 87 Buvuma 42,483 89 Gomba 133,264 27 Kalangala 34,766 90 Kalungu 160,684 29 Kampala 1,189,142 36 Kayunga 294,613 38 Kiboga 108,897 95 Kyankwanzi 120,575 48 Luweero 341,317 99 Lwengo 242,252 100 Lyantonde 66,039 51 Masaka 228,170 56 Mityana 266,108 59 Mpigi 187,771 60 Mubende 423,422 61 Mukono 423,052 63 Nakaseke 137,278 64 Nakasongola 127,064 70 Rakai 404,326 72 Sembabule 180,045 76 Wakiso 907,988

Östra Regionen (Grön) Map District pop. 4 Amuria 180,022 7 Budaka 136,489 49 Bududa 123,103 8 Bugiri 266,944 83 Bukedea 122,433 9 Bukwa 48,952 85 Bulambuli 97,273 13 Busia 225,008 15 Butaleja 157,489 88 Buyende 191,266 20 Iganga 355,473 21 Jinja 387,573 25 Kaberamaido 131,650 28 Kaliro 154,667 30 Kamuli 361,399 33 Kapchorwa 74,268 35 Katakwi 118,928 91 Kibuku 128,219 45 Kumi 165,365 94 Kween 67,171 98 Luuka 185,526 101 Manafwa 262,566 53 Mayuge 324,674 54 Mbale 332,571 103 Namayingo 145,451 14 Namutumba 167,691 105 Ngora 101,867 69 Pallisa 255,870 110 Serere 176,479 73 Sironko 97,273 74 Soroti 193,310 75 Tororo 379,399

Nortra Regionen (Gul) Map District pop. 1 Abim 51,903 2 Adjumani 202,290 78 Agago 184,018 79 Alebtong 163,047 3 Amolatar 96,189 80 Amudat 63,572 39 Amuru 135,723 5 Apac 249,656 6 Arua 559,075 16 Dokolo 129,385 17 Gulu 298,527 22 Kaabong 202,757 42 Kitgum 167,030 43 Koboko 129,148 93 Kole 165,922 44 Kotido 122,442 97 Lamwo 115,345 47 Lira 290,601 50 Maracha 145,705 57 Moroto 77,243 58 Moyo 194,778 62 Nakapiripirit 90,922 104 Napak 112,697 65 Nebbi 266,312 107 Nwoya 41,010 108 Otuke 62,018 67 Oyam 268,415 68 Pader 142,320 77 Yumbe 251,784 112 Zombo 169,048

Västra Regionen (Blå) Map District pop. 81 Buhweju 82,881 10 Buliisa 63,363 11 Bundibugyo 158,909 12 Bushenyi 205,671 18 Hoima 343,618 19 Ibanda 198,635 26 Isingiro 316,025 23 Kabale 458,318 24 Kabarole 356,914 31 Kamwenge 263,730 32 Kanungu 204,732 34 Kasese 523,033 37 Kibaale 405,882 40 Kiruhura 212,219 92 Kiryandongo 187,707 41 Kisoro 220,312 96 Kyegegwa 110,925 46 Kyenjojo 266,246 52 Masindi 208,420 55 Mbarara 361,477 102 Mitooma 160,802 106 Ntoroko 51,069 66 Ntungamo 379,987 109 Rubirizi 101,804 71 Rukungiri 275,162 111 Sheema 180,234

56 nya distrikt har tillkommit sedan 2002, från 56 stycken till 80 stycken år 2008 och 112 stycken 2010. Distrikten är grupperade i de fyra regionerna Central, Eastern, Northern och Western. Dessa regioner är mer av geografisk karaktär och har ingen administrativ betydelse.

Parallellt med den officiella administrativa indelningen finns det fem traditionella kungariken med viss kulturell autonomi: Toro, Ankole, Busoga, Bunyoro och Buganda.

Ekonomi

Kampalas Centrum under snabb tillväxt

Uganda är en av Afrikas snabbast växande ekonomier. BNP har under de senaste sex åren, ökat från totalt ca 6198 miljoner dollar, eller 432 dollar per capita, år 2004, till totalt ca 42 194 miljoner dollar eller per capita 1226 dollar per capita år 2010 (PPP), (eller vid nominell jämförelse till Total 17 703 miljoner dollar eller 514 dollar per capita nominellt) vilket framgår av en beräkning av "IMF", International Monetary Fund. 2010-04-21.

Ökningen av tillväxt och BNP kom efter flera år av stagnation, och så sent som 2000, var Uganda inkluderat i den Heavily Indebted Poor Countries (HIPC) skuldsanering som innebar en skuldavskrivning på $1.3 miljarder och samma typ av skuldavskrivning från Paris Klubben till ett värde av $145 miljoner. Genom dessa skuldavskrivningar i kombination med en generell HIPC avskrivning, gav sammanlagt Uganda en lättnad av sina skulder på $2 miljarder. Detta ledde till att Uganda under 2006 kunde amortera av hela den stats skuld landet tidigare haft till Paris Klubben, och var genom detta inte längre kvar på (HIPC) listan. Uppgången i landets tillväxt var "stabil" 2001–2002 trots prisfallen i de för Ugandas export viktiga kaffepriserna. Värdet av Uganda's export. enligt tillgänglig IMF statististik för 2004 gjorde att Uganda's GDP per capita uppgick till $300, en kraftig uppgång efter katastrofåren på 1980-talet men ändå bara på hälften av vad Sub-Saharan Africa hade i genomsnittlig inkomst under samma tid ( ca $600 per år. Ugandas totala GDP nådde 8 miljarder US Dollar samma år och 2000 har därförkommit att betraktas året då Unandas tillväxt boom började.

Kampalas förorter

Räntenotering oktober 2011, 28,5 % .

Den snabba ökningen av BNP har lett till att räntorna på utlåning har ökat och idag kostar det ca 28,5% att ta ett banklån på en större bank. (exempel taget från Standard Chartered Bank 28 okt 2011.) Fastighets priserna i Ugandas centrala regioner har även de ökat i takt med BNP's ökning, och hyrorna likaså.

Priserna ligger tack vara tillväxten i landet på en nivå som inte många i den lokala befolkningen klarar av, och riskerar att skapa politiska problem. Ved och träkol för matlagning är ett exempel. Bakgrunden är att 75 % av den energi som konsumeras i Uganda kommer från ved och kol.

På gatan har priserna det senaste året, för träkol som används till matlagning, ökat från 8 000 UGX till 90 000 UGX för en säck, (drygt 200 SEK) och för en person med en dagsinkomst på 10 kronor (medelinkomst för industriarbetare i Uganda idag) innebär detta att valet har kommit att stå mellan att köpa mat, eller att köpa kol för att laga maten. (notering utan länk till referens)

Ökningen av kostnaderna skylls "på gatan" på myndigheterna, men kommer av att en stor del av Ugandas skogar har skövlats för att den ökande befolkningen ska få ved för matlagning, och att man nu har kommit i ett läge där man måste importera ved och träkol från DRC till allt högre priser.

Ugandas viktigaste näringsgren är jordbruket, som sysselsätter mer än 80 % av arbetskraften. En stor del av det som produceras är ekologiskt framställt, utan konstgödsel och kemikalier. Den största exportvaran är kaffe. Andra stora jordbruksprodukter är te, bomull, vanilj, majs och snittblommor.

51 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Sedan 1986 har regeringen, med stöd av utlandet, försökt att stabilisera landets ekonomi genom bland annat valutareformer, höjda priser för exportgrödor och högre löner för de statsanställda. Man vill med detta främst uppnå en minskad inflation och en ökad exportproduktion.

Under 2010 arbetade regeringen i Uganda fram LRDP (Luwero-Rwanzori's Development Plan). Regionen LRDP har initierats av regeringen som ett mönsterprojekt för att skapa tillväxt och ett ökat välstånd. Programmet är ett av de största någonsin i Uganda och är ett återuppbyggnadsprogram för den region som drabbades hårdast under motståndskampen 1981–1986 och 1996–2003 av ADF:s upprepade attacker mot lokalbefolkning och infrastruktur. Den förstörelse som krig och terroristattacker ända fram till 2003 åsamkat regionen och hela den socioekonomiska strukturen i Ugandas 40 västra distrikt, ska genom programmet kompenseras så att de överlevande får möjlighet att med regeringens, och externa investerares hjälp bygga upp industri och infrastruktur, bostäder och jordbruk. Programmet har budgeterats till 540 miljarder UGX vilket motsvarar ca 300 miljoner USD, eller tio procent av ugandas totala statsbudget vilket gör det till det största enskilt beslutade politiska programmet i Uganda.

Distrikten har på grund av sina guld- och diamantfyndigheter som utvunnits lokalt, alltid betraktats som de rikaste i Uganda. Bunyoro- och Buganda-rikena har sedan urminnes tider härskat i regionen och tack vare det centrala läget för handel, storviltsjakt, fiske i de stora flodsystemen och sjöarna, och jordbruk i ett klimat och med en jordmån som ger upp till åtta skördar om året, kommit att överleva generationer av ockupation och kolonisation och återfår nu den mark som man sedan generationer har laglig rätt till.

Med LRDP avser Ugandas regering, president Yoweri Museveni, och nyutnämnda Hon. Rose Namayanja, till Minister of State for the Luwero Triangle, och den som rådgivare till henne avdelade nyutnämnde chefen för det tillika nyinstiftade rådgivande departementet, att tillhandahålla resurser för investeringar och strukturell uppbyggnad för handel, samt att underlätta utvecklingen av internationella företags etablering i Uganda och med detta återskapa tillväxt och framtidstro i regionen. Luwero Triangle är i princip hela centrala och västra Uganda, men har om man jämför med den den tidigare distriktsindelningen på 56 distrikt, kommit att omfatta 40 av dessa:

• Buliisa
• Bundibugyo
• Ntoroko
• Hoima
• Ibanda
• Isingiro
• Kabarole
• Kalangala
• Kampala
• Kamwenge
• Kasese
• Kayunga
• Kibale
• Kiboga
• Kyakwanzi
• Kiruhura
• Kyegegwa
• Luwero
• Lyantonde
• Masaka
• Bukonosimbi
• Kalungu
• Lwengo
• Masindi
• Kirvandongo
• Mbarara
• Mityana
• Mpigi
• Gomba
• Butambala
• Mubende
• Mukono
• Buikwe
• Buvuma
• Nakasese
• Nakasongola
• Wakiso
• Rakai
• Sembabule

Ugandas börssystem fungerar som ett OTC-handelssystem. En digitalisering av systemet på Uganda Securities Exchange har beslutats, men har ännu inte genomförts.

Gruvnäring

I ett omfattande program har en så kallad mineral air scan genomförts sedan 2005 och ett stort antal depåer av nyckelmetaller har påträffats. Från att i den redovisade kartan över dokumenterade fyndigheter, där Guld var den mest framträdande, har man lokaliserat såväl basmetaller som järn, koppar, tenn, wolfram, bly, zink, beryllium, vismut, krom, kobolt, och columbit-tantalit samt en lång rad andra jordartsmetaller, och indistrimineraler. De största förekomsten av mineral i Uganda består dock fortfarande av mycket stora förekomster av guld. Det så kallade green stone belt i Demokratiska Republiken Kongo, som har gjort Kongo till en av världens största guldexportörer, fortsätter in i Uganda. Dessa förekomster av guld upptäcktes redan under den brittiska kolonialtiden, men har sedan dess inte utvunnits i någon större omfattning. Förekomsterna har nu återupptäckts och projektet planeras vara klart för presentation under senare delen av 2012. Gruvnäringen är en av Ugandas områden med stor utvecklingspotential.

Bunyoro, i Uganda.

Energiutvinning

Nästan all elektricitet produceras av vattenkraft, och Uganda exporterar även el, i huvudsak till Kenya. Utredningar som genomförts, bland annat i samarbete med experter från Sverige, Tyskland och Island, har påvisat stora förekomster av geotermisk aktivitet som lämpar sig för elproduktion. En kraftig utbyggnad inom energisektorn pågår, och planeras mångdubbla produktionen.

Oljeprospektering

Under oljeprospekteringar i Uganda under senare delen av 2008, har man upptäckt de största oljefälten söder om Sahara. Planering av uppbyggnaden av raffineringskapacitet och pipelines pågår. Oljefälten har beräknats vara större eller lika stora som fälten i Saudiarabien och vid Persiska viken. Enligt amerikanska experter tyder mycket på att oljefälten under Bunyoro i storlek tävlar med oljefälten i Saudiarabien. "Ugandas oljereserver kan motsvara Gulfländernas", enligt vad Sally Kornfeld, en erfaren anlytiker vid avdelningen för fossila bränslen vid det amerikanska energidepartementet, har sagt. Kampen om de gigantiska oljetillgångarna har lett till interna konflikter och misstankar mot högre tjänstemän, som misstänks för att ha försökt tillskansa sig ekonomiska fördelar under sin medverkan i förhandlingarna om oljeutvinning och försäljning av delar av oljefälten. I oktober 2011 påbörjades en mutbrottsutredning som initierades av att Crane Bank erbjöd sig släppa information till myndigheterna i Uganda och parlamentet, mot att bankens ägare inte skulle fällas för medverkan. Dr. Sudhir Ruparelia har tidigare fällts och straffats för ett flertal liknande brott, men är i detta fall statens huvudvittne. Som huvudvittne väntas Dr. Sudhir Ruparelia undgå åtal och sitter kvar i Crane Bank's Direktion. Den huvud misstänkte är Ugandas minister for foreign Affairs, Utrikesministern Sam Kutesa och Hillary Onek, Minister for Internal affairs, inrikesministern, även Uganda's Prime Minister, Amama Mbabazi misstänks men tillbakavisar anklagelserna.

Kopior på verifikat visar att Kutesa mottog mutorna genom sitt privata bolag East African Development company Kenya, dokumenten som redovisats i parlamentet visar att 17 miljoner £ (mer än 70 miljarder UGX) överfördes genom Banken EFK i Zurich. Pengarna skickades från Tullow Oil's konto 40037242019 på en bank på Malta genom en transaktionsbank i Dubai. Ministrarna är de första högre myndighetspersoner som åtalas till följd av Ugandas hårdare kamp mot korruption.

Kommunikationer

Då Uganda inte har någon kust är landet mycket beroende av vägar och flyg. Ugandas centrala läge i Östafrika gör att vägarna utsätts för en extrem belastning av tung trafik. Många av vägarna var förstörda vid inbördeskrigets slut 1986 men har tack vare bistånd kunnat återuppbyggas. De flesta stora städer har helt eller bitvis asfalterade vägförbindelser. Vägnätet är under utbyggnad och ett antal större trafikleder planeras, och de första lederna för att så småningom få ett komplett nät av kring leder runt Kampala har byggts.

Uganda har 125 mil järnväg varav stora delar är i stort behov av upprustning. Den enda sträcka som idag används är den mellan Kampala och Tororo via Jinja. Från Tororo fortsätter järnvägen över gränsen vidare mot Mombasa i Kenya. Järnvägen byggdes av britter när de skulle transportera råvaror från de inre delarna av Afrika till kusten. Beslut om utbyggnad och förnyelse av det gamla koloniala spårnätet har tagits tillsammans med EAU och de första sträckningarna av det nya nätet skall gå mellan huvudstäderna och hamnarna. En ny hamn i Tanzania kommer att byggas för att avlasta Mombasa.

Några mil utanför Kampala ligger Entebbe som är Ugandas internationella flygplats med direktförbindelser till europeiska städer såsom Amsterdam, Frankfurt och London samt en rad afrikanska städer. Med förväntningar om ett stort ekonomiskt uppsving i till följd av upptäckterna av de mycket stora förekomsterna av olja, guld, och diamanter, har två nya flygplatser av internationell klass börjat projekteras i Gulu och Kasese norra respektive västra Uganda.

Demografi

Ett stort hälsoproblem är hiv och aids. 2001 var 5% av den vuxna befolkningen smittad och fram till samma år hade 84 000 människor dött i aids.

• Befolkningens medelålder: 14,9 år (2002) och med den befolkningsexplosion som pågår uppskattar man att den nu är närmare 12 år (2011)
• Spädbarnsdödlighet: nära 9% (2003)
• Befolkningens medellivslängd: 43,9 år (2003)
• Etniska grupper: baganda 17%, ankole 8%, basoga 8%, iteso 8%, bakiga 7%, langi 6%, rwandier 6%, bagisu 5%, acholi 4%, lugbara 4%, batoro 3%, bunyoro 3%, alur 2%, bagwere 2%, bakonjo 2%, jopodhola 2%, karamojong 2%, rundi 2%, icke-afrikaner 1%, andra 8%
• Flyktingar: Enligt UNHCR fanns i slutet av 2001 över 178 000 flyktingar i Uganda, de flesta från Sudan, men även från Kongo (Kinshasa) och Rwanda.
• Religion: katoliker 33%, protestanter 33%, inhemska religioner 18%, muslimer 16%
• Språk: engelska (officiellt), swahili, ganda (eller luganda), andra niger-kongolesiska språk, nil-sahariska språk, arabiska
• Analfabetism: Cirka 30% av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 2003.

Utbildning

Studenter i Uganda

Analfabetism är vanligt i Uganda, speciellt bland unga kvinnor. Statens kostnad för skolväsendet var 5,2 % av 2002–2005 års BNP. En stor del av utbildningen i grundskolan bygger på repetition och utantillärande.

Uganda har både offentligt ägda och privata universitet. Det största universitetet i Uganda är Makerereuniversitetet som ligger utanför Kampala. Strukturen på det ugandiska skolväsendet är att ge barnen en sjuårig grundskola, primary education, sexårig så kallad secondary education (uppdelad på en fyraårig lägre secondary och en tvåårig högre secondary school), och sedan en tre- till femårig utbildning motsvarande gymnasiet, post-secondary education. Det nuvarande skolsystemet har i princip varit oförändrat sedan 1960-talet.

Fastän sjuårig grundskola är obligatorisk enligt lag har familjer i många av de mindre byarna och i landsbygdens jordbruksdistrikt inte låtit barnen gå i skola, eftersom de inte har råd med de kostnader som skoluniform, böcker och utrustning för med sig.

Statliga skolor drivs ofta av den ugandiska statskyrkan som byggt skolor på mark som ägs av församlingarna. I grundskolan har man i slutet av varje läsår en examen för att avgöra om eleverna ska få fortsätta till nästa klass. Detta leder till att klasserna kan bestå av elever med en stor åldersspridning. Efter att ha fått examen S7 (grundskolans sjunde och sista år) återvänder många barn från de fattigare delarna av Uganda till sina hembyar och familjer istället för att vidareutbilda sig, för att arbeta inom jordbruket, som idag sysselsätter ca 80 % av befolkningen. Därför är det till större delen bara i regionstäderna och i storstäderna som det finns skolor med secondary education.

Från secondary education och uppåt är utbildningen frivillig och sker till stor del i privata skolor. Speciellt unga flickor drabbas hårt av detta, eftersom det är kvinnorna som sköter jordbruket, hemmet och familjens alla sysslor, och efter grundskolan blir de ofta hemkallade till byn för att bli jordbrukare. Barnens familjer får vid starten av secondary education vanligen en omfattande lista över allt som ska köpas in för att barnen skall kunna fullgöra studierna. Denna lista omfattar allt från skolavgift, skoluniform, böcker och andra läromedel, förbrukningsmaterial och allt som behövs för läsåret, ner till toalettpapper, städutrustning, och skokräm. Allt som finns på listan måste vara med när eleven kommer till skolan för att eleven ska få börja. För de flesta familjerna är dessa kostnader för utbildning den största av familjens utgifter, större än kostnaden för det hus eller den hydda som de fattigare familjerna lever i.

Se även

• Ugandas ambassader

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Fotnoter

Webbkällor

• "Can Uganda’s economy support more districts?", New Vision, 8 August 2005
• LRDP, Office of Prime Minister
• Uganda Securities Exchange
• Ministry of Energy and Mineral Development
• Digital Journal about Uganda Oilfields

Externa länkar

• Website of Ministry of Local Government
• Members of Parliament
• District Profile At Statoids.com
• Uganda Bureau of Statistics
• Latest Map of Uganda
• Uganda på Internet Movie Database (engelska) (engelska)
• Ugandas turistbyrå