Ugglemannen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ugglemannen, ibland även kallad den "korniska ugglemannen" eller "Mawmans uggleman", var en kryptozoologisk varelse som blev sedd i byn Mawnan i Cornwall (Storbritannien) i slutet på 1970-talet.

Rapporter[redigera | redigera wikitext]

Den 17 april 1976 påstod två unga flickor att de sett en gigantisk uggla som svävade runt byns kyrka. Den 17 juli samma år såg ett par andra unga flickor samma varelse. En av flickorna, Sally Chapman 14 år, såg varelsen i juli månad när hon var ute och campade med sin vän i skogen nära kyrkan. Enligt henne hördes ett väsande ljud när hon var utanför tältet, och hon vände sig om och vittnade en varelse som liknade en uggla fast i en människas storlek, den hade spetsade öron och röda ögon. Flickorna sa att varelsen flög upp i luften där de kunde se att den hade svarta klor. Rapporter fortsatte att komma in om folk som hade sett varelsen dagen efter, samt två år senare 1978. Alla observationer skedde i närheten av kyrkan.

Förklaringar[redigera | redigera wikitext]

Den troligaste förklaringen är att ugglemannen var en berguv. Berguven är världens största uggleart och kan bli upp till 75 cm lång och ha ett vingspann på upp till 170 cm.[1]

I boken Alien Animals från 1985 skriver de brittiska forskarna Janet och Colin Bord (specialiserade inom det paranormala) att Mawnankyrkan byggdes på en förhistorisk anläggning och föreslog att kyrkan kan vara placerad på en så kallad ley-linje. De spekulerar att ugglemannens uppenbarelse kan ha varit en manifestation av jordens energi på dessa platser. I en senare bok, Modern Mysteries of the World (1989), ändrade de dock åsikt och konstaterade att vad man sett troligen berodde på en förrymd fågel än ett paranormalt fenomen. En av de mest kompletta undersökningarna av händelsen är genomförd av Jonathan Downes, skapare av Centrumet för Forteansk Zoologi (världens största kryptozoologiska organisation), och kan hittas i boken The Owlman and Others (1997).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 222-223. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]