Ulrica Arfvidsson

Anna Ulrica Arfvidsson, född 1734, död 1801, var en professionell spåkvinna och ockultist i Stockholm under Gustav III:s tid. Hon är känd som Mamsell Arfvidsson och finns ofta omnämnd inom litteraturen, memoarer och dagboksanteckningar. Hennes spådomsmetod var främst att läsa i kaffe, och hon kallades bland annat "Kaffepytissan".

Biografi

Bakgrund

Ulrica Arfvidsson var dotter till Erik Lindberg, som arbetade som vaktmästare vid hovet, och Anna Katarina Burgin. Hennes mor gifte 1740 om sig med Arfvid Arfvidsson, som var kock vid hovet. Hennes tidiga liv är ofullständigt känt, men hon ska ha vuxit upp bekvämt i en miljö med kontakter nära makten där hon fick reda på många saker som folk utanför hovet inte kände till, vilket kanske inspirerade hennes val av karriär.

Karriär

Tidpunkten för när hon påbörjade sin karriär som siare är okänd. År 1780 finns hon dock bekräftad som professionell spåkvinna i Stockholm. Det var också från denna tid hon började omnämnas. En tradition sade att hennes mottagning låg i en stuga i Humlegården, eller i Bellevue. Hon hade dock i själva verket sin mottagning i en diskret gränd vid Lästmakargatan nära Johanneskyrkan, i ett kvarter där fattiga människor bodde. Hon assisterades av två pigor, av vilka den ena, Adrecka Dordi, var av afrikanskt ursprung, vilket uppfattades som exotiskt. Hennes mottagningsrum ska inte ha varit särskilt ovanligt inrett, med undantag av ett draperi som hängde framför ett av rummens hörn, och dit hon regelbundet brukade gå under seanserna. Gästerna var förbjudna att gå bakom detta draperi, och det fanns en föreställning att hon förvarade någon slags magisk kraftkälla därbakom.

Arfvidsson blev snabbt en känd profil i Stockholm och ockultisten på modet. Hon anlitades av kunder från alla samhällsklasser och beskrivs i många samtida dagboksanteckningar. Hon spådde i kort, men hennes specialitet var att läsa i kaffesump. Hon hade ett brett kontaktnät av informatörer som sträckte sig över hela staden, från privathem in till hovet, något som kan ha bidragit till att hennes rykte om att hon aldrig spådde fel. Hennes verksamhet beskrivs som mycket framgångsrik. Bland de kunder som tog emot råd från henne var hertig Karl, den blivande Karl XIII, vilket har lett till ryktet att hon skulle ha haft politiskt inflytande. Gustav III ska ha konsulterat henne under kriget 1788-1790.

Förutsägelser

Ulrica Arfvidsson konsulterades vid ett tillfälle av Gustav III, som kom till henne i förklädnad tillsammans med Jacob De la Gardie. Hon ska vid det mötet ha varnat Gustav för den man med svärd han skulle möta samma kväll, eftersom den mannen planerade att ta hans liv. Gustav blev oroad, eftersom hon vid detta tillfälle hade sagt så många andra saker, som han tyckte stämde med sanningen. Då Gustav III återvände till slottet från mötet, ska han ha mött Adolph Ribbing, som senare skulle medverka i den konspiration som ledde till mordet på Gustav III år 1792. Arfvidsson konsulterades också i samband med Gustaf Mauritz Armfelt konspiration mot Gustav IV Adolfs förmydarregering. Tre dagar efter att Armfelt hade lämnat Sverige, fick hon ett besök av Magdalena Rudenschöld, som redogjorde för hennes spådom i sin politiska brevväxling med Armfelt. Arfvidsson förutspådde att den man Rudenschöld tänkte på (Armfelt), hade lämnat landet i vrede över ett barn (kungen) och en liten man (hertig Karl), som han snart skulle oroa genom en överenskommelse med en kvinna med en icke kunglig krona på huvudet (Katarina den stora). Hon förutsåg också att mannen ifråga skulle förlora ett brev, som skulle störta honom i olycka. Arfvidsson förutsåg att Rudenschöld ofta omnämndes i brev av en tjock herre (Rysslands ambassadör Stackelberg) till kvinnan med krona, att hon var observerad och borde vara försiktig och att sorger väntade henne. Hennes karriär som siare tycks ha försämrats under hennes sista år, och hon avled i fattigdom.

Fiktion

Ulrica Arfvidsson figuerar som karaktär i operan Gustave III av Daniel Auber och i operan Un ballo in maschera av Giuseppe Verdi.

Referenser

Källor

• Ulrica Arfvidsson i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
• Erland Ros: Strövtåg i S:t Johannes församling
• Svenska män och kvinnor. Uppslagsverk.
• Carl Grimberg: Svenska Folkets underbara öden. Gustav III:s och Gustav IV Adolfs tid
• Alice Lyttkens: Kvinnan börjar vakna. Den svenska kvinnans historia från 1700 till 1840-talet. Bonniers Stockholm 1976