Ulrik Wittman

Från Wikipedia
Ulrik Wittman
Född26 juni 1931
Neuruppin, Weimarrepubliken Tyskland
Död18 september 2022 (91 år)
Helsingborg
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragFöretagare
Musiker

Ulrik Witte, döpt till Dieter Witte men mera känd som Ulrik Wittman, född 26 juni 1931 i Neuruppin, Brandenburg, Tyskland och död 18 september 2022 i Helsingborg var en tysk musiker och företagare verksam i Sverige. Han var under 1980-talet mycket känd inom nöjesbranschen i sydöstra Sverige.

Witte använde artistnamnet Ulrik Wittman i Tyskland och fortsatte sedan använda det även i Sverige.

Han grundade Ulrik Wittmans Kvintett, även kallad Ulrik Wittmans orkester 1957, och den utökades sedan till Ulrik Wittmans Hammond-sextett. Mona Johansson blev sångerska 1958 och ersattes 1960 av Git Elfwing. Under namnet Ulrik Wittmans Electro-sextett med Git Elfwing spelades i oktober 1961 in en EP med låtarna Örkelljunga skyttepaviljong, Livet i Finnskogarna, La Pachanga och Tre betyder trubbel[1] med Thore Skogman som inspelningschef och konvolut av Cacka Israelsson. 1963 blev Ulrik Wittman utköpt och med sex medlemmar kvar tog gruppen namnet Wizex[2][3].

I början av 1963 köpte Ulrik Wittman tidigare landstingsägda Eringsboda Brunn i Blekinge. Efter ombyggnad skapades ett danspalats som brann ned fem dagar före den planerade premiären våren 1965. Premiären senarelades till 1966 och blev sedan en populär nöjesanläggning[4]. 1967 hyrde Wittman folkparken i Älmhult och såg till att flytta korvkiosken och riva skjutbanan. Området utvecklades till att omfatta nöjesmetropolerna Silverdalen, Golden Hill och Stjärnborgen samtidigt som gamla Folkets Hus omvandlades till Ponderosa[5].

Under 1970- och 80-talen drev Wittman även nöjesställena Vägasked och Jägersbo[6] utanför Höör samt Björksäter vid Hässleholm fr o m 1979 och Tingvalla vid Tomelilla fr o m 1984[7].

1987 såldes Tingvalla till Lasse Stefanz[8] och verksamheten i Älmhult till Yngve Svensson. 1988-89 släppte Wittman greppet om sina nöjesställen[9]. Endast Björksäter blev kvar och drevs sedan av Ulrik och Inga-Britt Wittmans dotter Ann-Charlotte Witte tillsammans med sambon Timo Kantomäki, mera känd som DJ Timo [10]. 2018 stängdes Björksäter för att ge plats åt bostäder[11].

Efter sin karriär inom nöjesbranschen flyttade Wittman till Bryssel och hjälpte under femton år svenska företag med att ta sig igenom byråkratiska regler. Efter återkomsten till Sverige bodde han i Bjärred och Helsingborg[9].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cupol CEP 333 http://www.popmusicinfo.com/show_record.php?search_word=RUB&radio_search=&record_id=40343
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818230147/http://www.candix.se/13180232. Läst 12 november 2010. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140821124034/http://www.git-och-mannes-hemsida.se/17818102. Läst 20 augusti 2014. 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210803145413/https://eringsbodabrunn.se/om/. Läst 3 augusti 2021. 
  5. ^ https://folketshusalmhult.se/folkets-hus/historik
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140820123013/http://www.skanskan.se/article/20120829/HOOR/708289869. Läst 29 augusti 2012. 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418101638/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3682&artikel=4954641&play=3758580&playtype=Ljudklipp. Läst 29 augusti 2012. 
  8. ^ Ystads Allehanda 14 oktober 2020: "Från arkivet: Minnen från Tingvalla"
  9. ^ [a b] Får jag lov, oktober 2014 http://www.dansochsport.se/106995498 Arkiverad 3 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Familjen Nöje, Hässleholm, INFO-bladet 2012-01-31, http://www.infobladet.com/?p=4025
  11. ^ https://www.expressen.se/kvallsposten/i-natt-tystnade-musiken-pa-den-anrika-dansbanan/