Ulrika Strömfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ulrica Strömfelt

Lovisa Ulrika Eleonora Strömfelt, född 1724, död 5 april 1780, var en svensk hovdam. Hon gjorde sig framför allt känd genom sin roll i drottning Lovisa Ulrikas misslyckade kuppförsök, 1756.

Ulrika Strömfelt var dotter till riksrådet greve Johan Carl Strömfelt och Hedvig Elisabet Wrangel: hennes mor var hovmästarinna hos Ulrika Eleonora 1736-41, överhovmästarinna hos Lovisa Ulrika 1744-1751 och guvernant för kungabarnen 1746. Strömfelt blev hovfröken hos Ulrika Eleonora av Sverige 1739. Hon blev tillsammans med sin syster Agneta Margareta hovfröken till Lovisa Ulrika år 1744, och kammarfröken 1748. Som hovdam hos Lovisa Ulrika nämns hur hon brukade läsa för denna ur franska arbeten. Hon efterträdde Henrika Juliana von Liewen som kammarfröken 1748, och innehade denna post fram till 1756. Hon efterträddes som kammarfröken av Ulrika Eleonora von Düben. Hon efterträdde 1777 Anna Maria Ehrensvärd Hiärne som överhovmästarinna hos drottning Sofia Magdalena, en post hon innehade till sin död.

Strömfelt är mest känd för den roll hon ska ha spelat i samband med Kuppen 1756. Lovisa Ulrika planerade en kupp för att avsätta riksdagen och återinföra kungligt envälde. För att finansiera detta pantsatte hon diamanterna i drottningkronan i Berlin och ersatte dem med bergkristaller. Strömfelt, som var hattpartist, ska enligt obekräftade uppgifter ha informerat regeringen om att delar av kronjuvelerna var pantsatta i Tyskland[1] Regeringen krävde att få inspektera kronjuvelerna, vilket var inledningen till avslöjandet av statskuppförsöket. Som tack fick Strömfelt titeln "Ständernas dotter" och en årlig pension på 2000 riksdaler silver.[1] År 1756 ska hon ha informerat sekreta utskottet om drottningens hemliga brevväxling med kungen av Preussen.[2] Hon blev efter detta illa omtyckt av Lovisa Ulrika, och lämnade samma år hovet i samband med sitt äktenskap. Enligt Axel von Fersen var orsaken till avskedandet att hon var vän med paret Tessin.

Ulrika Strömfelt blev 1756 gift med överståthållaren friherre Carl Sparre och fick en son, som avled i kopporna. Äktenskapet beskrivs som lyckligt trots makens konstanta otrohet. Strömfelt intar ”en märklig särställning” (Lindskog) i den samtida dagboks- och memoarlitteraturen, eftersom det helt saknas förklenande omdömen om henne, och hon alltid omtalas i termer av vett, otadlig moral och andra av samtiden uppskattade kvinnliga egenskaper.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rutger Fredrik Hochschild, Rutger Fredrik Hochschilds memoarer, Stockholm, 1908-1909
  • Gustaf Johan Ehrensvärd, Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III:s hof, Stockholm, 1877-1878
  • Brita Planck, kärlekens språk: adel kärlek och äktenskap 1750-1900, Göteborg 2014
  • Axel von Fersen, "Riksrådet och fältmarskalken m.m. grefve Fredrik Axel von Fersens historiska skrifter. D. 2, [Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag]", Stockholm, 1868

;Noter

  1. ^ [a b] Strömfelt, släkt. Svenskt biografiskt lexikon (SBL) Riksarkivet
  2. ^ Märkvärdigheter rörande sveriges förhållanden 1788-1794: Utgifna efter ... AvJohan Christopher Barfod


Företrädare:
Anna Maria Hjärne
Sveriges överhovmästarinna
1777 – 1780
Efterträdare:
Charlotta Sparre