Unbinilium

	Unbinilium
Ra; ↑; Ubn	Ununennium ← Unbinilium → Unbiunium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	förutsagd (320) u
Fysikaliska egenskaper
Densitet	7 (förutsagd) kg/m³ (273 K)
Smältpunkt	(uppskattad) 953 K (680 °C)
Kokpunkt	(uppskattad) 1973 K (1700 °C)
Atomära egenskaper
Jonisationspotential	(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Uuo] 8s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 32, 18, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	1, 2, 4 (förutsagd)
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Unbinilium, eller grundämne 120 med den kemiska beteckningen Ubn, är det tillfälliga IUPAC-namnet. ^[2] Det kan också kallas eka-radium efter Dmitrij Mendelejevs förutsägelser om det periodiska systemet. ^[3]^[4]

Unbinilium är det andra grundämnet i den åttonde perioden i det periodiska systemet. Det har ännu inte framställts, men har däremot varit föremål för ganska omfattande förutsägelser. ^[5] Unbinilium är en alkalisk jordartsmetall. ^[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c] Haire, Richard G. (2006). Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013
^ M.E. Wieser (2006). Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report). "78". sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013.
^ Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013.
^ Fricke, B.; Waber, J. T. (1973). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485
^ Lougheed, R.; Landrum, J.; Hulet, E.; Wild, J.; Dougan, R.; Dougan, A.; Gäggeler, H.; Schädel, M.; Moody, K. (1985). ”Search for superheavy elements using 48Ca + 254Esg reaction”. Physical Reviews 32 (5): sid. 1760-1763. doi:10.1103/PhysRevC.32.1760. https://journals.aps.org/prc/abstract/10.1103/PhysRevC.32.1760. Läst 24 november 2013.
^ ”120”. Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 26 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150226034216/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/120.htm. Läst 24 november 2013.

[haire-1] [a b c] Haire, Richard G. (2006). Transactinides and the future elements” Artikel i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3:e upplagan). Nederländerna: Springer Science och Business Media. ISBN 1-4020-3555-1. Läst 24 november 2013

[IUPAC-2] M.E. Wieser (2006). Atomic weights of the elements 2005 (IUPAC Technical Report). "78". sid. 2051–2066. doi:10.1351/pac200678112051. http://iupac.org/publications/pac/78/11/2051/. Läst 24 november 2013.

[EB-3] Seaborg (2006). ”transuranium element (chemical element)”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/603220/transuranium-element. Läst 24 november 2013.

[waber-4] Fricke, B.; Waber, J. T. (1973). Theoretical Predictions of the Chemistry of Superheavy Elements. sid. 433-485

[etttvanoll-5] Lougheed, R.; Landrum, J.; Hulet, E.; Wild, J.; Dougan, R.; Dougan, A.; Gäggeler, H.; Schädel, M.; Moody, K. (1985). ”Search for superheavy elements using 48Ca + 254Esg reaction”. Physical Reviews 32 (5): sid. 1760-1763. doi:10.1103/PhysRevC.32.1760. https://journals.aps.org/prc/abstract/10.1103/PhysRevC.32.1760. Läst 24 november 2013.

[apsidium-6] ”120”. Apsidium. 2002. Arkiverad från originalet den 26 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150226034216/http://www.princess-it.com/kp9/hrh-projects/file/20060327_sammakkee/lanchang/element/elements/120.htm. Läst 24 november 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]