Europeiska unionsrättens territoriella tillämpningsområde

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Undantag inom EU)
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska unionen i världen.

Europeiska unionsrättens territoriella tillämpningsområde fastställs i artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I stora drag är unionsrätten fullt tillämplig i alla Europeiska unionens medlemsstater,[1] samt i vissa territorier associerade med Europeiska unionen. Därutöver är unionsrätten endast till vissa delar tillämplig i andra territorier som är associerade med unionen.[2]

Genom anslutningsfördragen och de protokoll som fogats till grundfördragen har vissa undantag från ovanstående principer inrättats. Den första kategorin av undantag för medlemsstater är en konsekvens av att en anslutande stat kräver undantag för att ansluta sig till unionen. Sådana undantag är ovanliga eftersom en anslutande stat har en svag förhandlingsposition, och gäller ofta mindre frågor, såsom snus i Sverige. Den gällande principen är att varje ny medlemsstat måste godta hela unionsrätten, även om övergångsbestämmelser kan medges.

Det finns vissa bestämmelser som ställer höga krav på medlemsländer, och för att inte fördröja medlemskapet för nya länder därför inte införs förrän efter en tid eller då de anses redo. Till dessa hör arbetstillstånd, Schengenavtalet och euron.

I den andra kategorin av undantag för medlemsstater återfinns bestämmelser som införts i samband med antagandet av nya fördrag. Nya fördrag måste ratificeras av alla medlemsstater för att kunna träda i kraft. Om en medlemsstat av en viss anledning inte kan eller vill ratificera ett fördrag, har den en stark förhandlingsposition och kan kräva undantag från unionsrätten inom områden där den inte vill omfattas.

Medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Unionsrättens tillämplighet
  Tillämpar med större undantag

Enligt grundfördragen är fördragen och dess bestämmelser tillämpliga på alla Europeiska unionens medlemsstater. Detta innebär att unionsrätten, inklusive sekundärrätten, är tillämplig i Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.[1]

Vissa medlemsstater har dock erhållit undantag från den nämnda principen, som gör att de inte tillämpar alla delar av unionsrätten. Dessa undantag återfinns särskilt i de protokoll som är fogade till grundfördragen, men även i de anslutningsfördrag som reglerar villkoren för medlemsstaternas anslutning till Europeiska unionen. Protokollen är juridiskt bindande och en del av primärrätten.[3] Därutöver finns övergångsbestämmelser för nya medlemsstater, som under en övergångsperiod tillåts eller påtvingas tillämpa andra bestämmelser än de som föreskrivs i fördragen, liksom att tidigare medlemsstater kan behandla nya stater med undantag, till exempel avseende arbetsrätt. Sådana undantag upphör normalt sett inom upp till sju år efter anslutningen till unionen. Övergångsbestämmelser förekommer i sällsynta fall även i unionens lagstiftningsakter, så som förordningar, direktiv och beslut. Dessutom finns det delar av unionsrätten som inte tillämpas förrän medlemsstaten uppfyller vissa kriterier. Det gäller införandet av euron eller deltagandet i Schengenområdet.[4][5]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Danmark står utanför försvarspolitiken.
  Schengenområdet
  EU-länder utanför området

Danmark åtnjuter en rad undantag från unionsrättens tillämplighet. Dessa undantag fastslås i tre olika protokoll som är fogade till grundfördragen. Dessa undantag beviljades landet 1993, efter att folkomröstningen om Maastrichtfördraget i Danmark 1992 avvisat fördraget, trots att alla länder måste godkänna fördrag för att de ska gälla. Efter att Danmark fått dessa undantag i några kontroversiella frågor, godkändes fördraget i en ny folkomröstning 1993.

Det första protokollet fastslår att Danmark inte är en del av euroområdet och att staten ska behandlas som en medlemsstat med undantag så länge inte den danska regeringen begär annat. Därmed kan det förfarande som föreskrivs i artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som innebär att Europeiska kommissionen undersöker om de medlemsstater som inte använder euron som valuta uppfyller konvergenskriterierna, inte inledas för Danmarks del utan att den danska regeringen ger sitt medgivande. Danmark står därmed permanent utanför eurosamarbetet.[6][7]

I ett andra protokoll fastslås att Danmark inte deltar i området med frihet, säkerhet och rättvisa och försvarspolitiken. Danmark omfattas inte av bestämmelserna i avdelning V i tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som reglerar bestämmelserna inom området med frihet, säkerhet och rättvisa,[8] utom när det gäller den gemensamma viseringspolitiken.[9] När beslut tas inom detta område deltar inte Danmark, och enhällighet kräver inte Danmarks medgivande.[10] Om Danmark vill delta i en bestämmelse som antas inom området med frihet, säkerhet och rättvisa måste staten sluta ett mellanstatligt avtal med unionen. I augusti 2013 föreslog Lars Lökke Rasmussen från det danska oppositionspartiet Venstre att en folkomröstning om undantagen från försvars- och rättssamarbetet borde hållas i samband med Europaparlamentsvalet 2014.[11][12]

Danmark är till skillnad från övriga Schengenområdet inte heller förpliktat att implementera nya bestämmelser inom Schengenregelverket. Detta beror på att Danmark, till skillnad från alla övriga medlemsstater i Schengensamarbetet, inte är ansluten till samarbetet genom unionsrätten utan på mellanstatlig basis. Om Danmark väljer att inte tillämpa en ny bestämmelse, ska de övriga medlemsstaterna i Schengensamarbetet gemensamt med Danmark besluta om lämpliga åtgärder för landet.[13] Danmark deltar inte heller i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.[14]

Danmarks regering kan när som helst meddela övriga medlemsstater att staten inte längre vill tillämpa dessa undantag.[15] Protokollet innehåller också en bilaga som kan aktiveras och ersätta delar av protokollet på begäran av Danmarks regering. Om så sker kommer en ny klausul att införas som innebär att Danmark från fall till fall kan tillämpa bestämmelser inom området med frihet, säkerhet och rättvisa.[16] Samtidigt kommer i så fall Schengenregelverket att bli bindande för Danmark som unionsrätt.[17]

Förutom ovanstående två protokoll finns ett tredje protokoll som tillåter Danmark att fortsätta tillämpa sin gällande lagstiftning om förvärv av fritidsbostäder, som förbjuder andra unionsmedborgare att fritt köpa fritidshus i landet.[18] Enligt en opinionsundersökning i juli 2011 stödjer dock en relativ majoritet av danskarna ett avskaffande av undantaget kring fritidsbostäder.[19]

Irland och Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Passkontroll mellan Spanien och brittiska Gibraltar.

Till skillnad från övriga medlemsstater tillämpar Irland och Storbritannien inte de flesta bestämmelser i Schengenregelverket, utan kan välja från fall till fall att tillämpa nya beslut.[20] Båda staterna har rätt att kontrollera inresande personer,[21] trots att fri rörlighet för personer ska råda inom unionen,[22] och de har egna visum för besökande, och visumkrav på något fler länder. Irland omfattas av detta undantag endast så länge landet ingår i en passunion med Storbritannien. Om Irland lämnar denna passunion kommer landet att omfattas av Schengenregelverket.[23] Det finns också ett protokoll som garanterar att Irland kan behålla sin restriktiva abortpolitik.[24]

Irland och Storbritannien omfattas inte heller av bestämmelserna i avdelning V i tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som reglerar bestämmelserna inom området med frihet, säkerhet och rättvisa.[25] Båda staterna kan välja från fall till fall att tillämpa ett beslut.[26][27] Irland kan skriftligen meddela Europeiska unionens råd att staten inte längre vill omfattas av protokollet och dess undantag.[28]

Storbritannien ingår inte i euroområdet och behöver inte införa euron som valuta[29], medan Irland har infört euro. Storbritannien åtnjuter specialstatus i förhållande till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.[30]

Undantagen om frihet, säkerhet och rättvisa, samt Storbritanniens euro-undantag infördes i Maastrichtfördraget 1993, efter att länderna krävt sådana undantag. Maastrichtfördraget kunde bara träda i kraft om samtliga medlemsländer godkänt det. Schengen-undantaget infördes med Amsterdamfördraget 1999.

Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern[redigera | redigera wikitext]

  Euroområdet
  EU-länder utanför området

För de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 tillämpas fortfarande vissa tidsbestämda övergångsbestämmelser. De allra sista tidsbestämda övergångsbestämmelserna upphör att gälla den 31 december 2012. De tio medlemsstaterna är fullt bundna till unionsrätten, men vissa undantag råder under övergångsperioden. Cypern och Malta omfattades aldrig av några restriktioner gällande deras arbetstagares fria rörlighet på den inre marknaden. För de övriga åtta medlemsstaterna upphörde de sista restriktionerna den 1 maj 2011, sju år efter anslutningen till unionen.[31]

Därutöver gäller även vissa kriteriestyrda övergångsbestämmelser. Alla dessa medlemsstater utom Cypern har implementerat Schengenregelverket fullt ut. Cypern har ännu inte uppfyllt de kriterier som krävs för att få implementera regelverket. Cypern, Estland, Lettland, Malta, Slovakien och Slovenien har infört euron. Övriga medlemsstater är förpliktade att göra det så snart de uppfyller konvergenskriterierna.

Malta erhöll i anslutningsfördraget 2003 ett undantag gällande förvärv av fritidsbostäder,[32] liksom en bestämmelse om att ingenting i unionsrätten kan påverka Maltas abortlagstiftning.[33] Genom Lissabonfördraget erhöll Polen specialstatus i förhållande till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.[30]

Bulgarien och Rumänien[redigera | redigera wikitext]

  Europeiska unionen före 2007
  Bulgarien och Rumänien

För de medlemsstater, Bulgarien och Rumänien, som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 tillämpas fortfarande vissa övergångsbestämmelser.[34]

Den 16 december 2006 beslutade kommissionen att åberopa mekanismen för samarbete och kontroll på båda staterna.[35][36] När de båda staterna anslöt sig till unionen beslutade Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike att tillämpa övergångsregler för den fria rörligheten för bulgariska och rumänska arbetstagare.

Den 1 januari 2009 upphörde Grekland, Portugal, Spanien och Ungern med sina övergångsbestämmelser för bulgariska och rumänska arbetstagare.[37] Danmark öppnade sin arbetsmarknad den 1 maj 2009.[38][39] Den 1 augusti 2011 återinförde dock Spanien sina restriktioner för rumäner.[40] Den 1 januari 2012 öppnade Italien sin arbetsmarknad fullt ut,[41] och Irland öppnade sin arbetsmarknad fullt ut den 17 juli 2012.[42] Den 31 december 2013, sju år efter Bulgariens och Rumäniens anslutning, öppnades resterande medlemsstaters arbetsmarknader för bulgariska och rumänska arbetstagare i enlighet med anslutningsfördraget. Detta gäller även i Schweiz, efter godkännande i en folkomröstning februari 2009. Det var ganska kontroversiellt i Schweiz, men landets EES-liknande avtal med EU gjorde att man kände sig mer eller mindre tvunget att gå med på detta.[43][44]

Både Bulgarien och Rumänien är förpliktade att införa euron och är bundna vid Schengenregelverket. Ingen av staterna har ännu infört euron eller implementerat Schengenregelverkets bestämmelser om avskaffandet av passkontroller.

Kroatien[redigera | redigera wikitext]

Kroatien blev medlem i unionen den 1 juli 2013. I likhet med anslutningsfördragen för de andra medlemsstater som anslöt sig till unionen under 2000-talet kan de tidigare medlemsstaterna införa restriktioner för den fria rörligheten av arbetstagare från Kroatien. Detta görs under en övergångsperiod på upp till sju år. Senast den 1 juli 2020 måste alla restriktioner ha upphört. Belgien, Cypern, Frankrike, Grekland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike har anmält till kommissionen att de kommer att tillämpa övergångsbestämmelser åtminstone de två första åren. Kroatien genomför ömsesidiga restriktioner gentemot arbetstagare från dessa medlemsstater.[45]

Kroatien har ännu inte genomfört alla delar av Schengenregelverket, vilket innebär att de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna inte har upphävts. Kroatien har inte heller ännu infört euron som valuta. Kroatien blev inte medlem av EES vid tillträdet eftersom EU inte ville låta EES-länder utanför EU fördröja EU-medlemskapet. De förväntas komma med under 2013 eller 2014[Uppdatering behövs].

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har undantag från EU:s förbud mot snusförsäljning.

I anslutningsfördraget från 1994 har Sverige ett undantag från EU:s sekundärrätt. Det rör bestämmelsen om förbud mot försäljning av snus, som inte omfattar Sverige. Det innebär att snus får säljas i Sverige trots att det inte är tillåtet i övriga unionen. Sverige ska dock se till så att undantaget inte underminerar förbudet inom övriga EU.[46] Övergångsbestämmelserna i anslutningsfördraget har sedan tidigare upphört för Sveriges del.

Det finns en permanent bestämmelse om samernas ensamrätt till renskötsel i traditionella samiska områden.[47]

Sveriges alkoholpolitik har vid flera tillfällen varit föremål för Europeiska unionens domstol.[48], och det enda undantaget är nu att Sverige beskattar privat import av alkohol via Internet, postpaket och liknande från andra EU-länder. Statliga monopol på alkoholförsäljning i butik är från EU:s sida tillåtet för alla EU-länder, men finns bara i Sverige och Finland. Sverige har övergivit monopolen på import, export, partihandel och tillverkning av alkohol och kvoterna för införsel vid inresa.

Ett ytterligare svenskt och finskt undantag är längden på tunga fordonskombinationer som i Sverige och Finland får vara 25,25 m långa, resten av unionen tillåter endast 18,75 m.[49] Från början var Sveriges undantag 24 m men ändrades för att medge att standard släpvagnar från resten av unionen kan användas i kombination med svensk dragbil. Det har gjorts fritt för fler länder att anta detta undantag (direktiv 96/53/EG). Nederländerna har infört samma undantag[50] och Norge och Danmark på vissa vägar. Det har diskuterats i fler länder, exempelvis Tyskland och Storbritannien[51], men de tvekar.

Associerade territorier[redigera | redigera wikitext]



Kanarieöarna är ett yttersta randområde och ingår i unionen.

Unionsrätten är tillämplig även i vissa territorier som tillhör medlemsstaterna och som har en särskild associeringsordning inom unionen.[2] Dessa territorier kan delas upp i tre olika kategorier. Den första är yttersta randområden (OMR-områden), som utgör en del av unionen men åtnjuter vissa undantag från unionsrätten med hänsyn till deras geografiska avlägsenhet och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter.[52] Den andra är utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden). Dessa ingår inte i unionen, men åtnjuter en särskild associeringsordning och tillämpar vissa delar av unionsrätten. Slutligen finns det en tredje grupp bestående av territorier som inte ingår i någon av de två redan nämnda kategorierna. Tillämpningen av unionsrätten i dessa territorier varierar stort, och vissa av dem ingår i unionen medan andra står helt utanför.

Tidigare bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Tony Blair såg till att avskaffa undantaget från socialpolitiken.

Storbritannien omfattades inte från början av protokollet om socialpolitik, som genom fördraget om Europeiska unionen fogades till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.[53] Detta undantag var ett krav från den konservative premiärministern John Major för att Storbritannien skulle godkänna fördraget.[54] Protokollet innebar att Storbritannien inte behövde ta del i överläggningarna och tillämpandet av beslut som fattades på grundval av protokollet om socialpolitik eller överenskommelsen om socialpolitik. Landet behövde inte heller finansiera de beslut som fattades inom detta område mer än de administrativa kostnader som det innebar att Storbritannien stod utanför samarbetet.[53]

När Tony Blair vann det brittiska valet 1997 och blev landets premiärminister samma år, avskaffade han omedelbart Storbritanniens undantag från socialpolitiken.[55]

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, upphävdes protokollet om socialpolitik samt överenskommelsen om socialpolitik och Storbritanniens undantag togs således formellt bort.[56]


Sammanställning i detalj[redigera | redigera wikitext]

Del av
unionen
Del av
Euratom
EU-med-
borgare
Deltar i
EU:s val
Deltar i
försvars-
politiken
Deltar i
OFSR
Inre
marknaden
Tull-
unionen
Moms-
unionen
Valuta-
unionen
Pass-
unionen
Får arbeta i hela EU Alla i EU får arbeta här
 Belgien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Utom Kroatien Utom kroater
 Bulgarien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, BGN Ej infört Ja Ja
 Estland Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
 Irland Ja Ja Ja Ja Ja Delvis Ja Ja Ja Ja Minimalt Ja Ja
 Kroatien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, HRK Ej infört Nej Nej
 Lettland Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
 Litauen Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, LTL Ja Ja Ja
 Luxemburg Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Utom Kroatien Utom kroater
 Malta Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Utom Kroatien Utom kroater
 Polen Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, PLN Ja Ja Ja
 Rumänien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, RON Ej infört Ja Ja
 Slovakien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
 Slovenien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Utom Kroatien Utom kroater
 Sverige Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, SEK Ja Ja Ja
 Tjeckien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, CZK Ja Ja Ja
 Ungern Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej, HUF Ja Ja Ja
 Österrike Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Utom Kroatien Utom kroater

EES-länderna och Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionsrätten gäller till en betydande del indirekt även i EES-länderna, alltså Norge, Island och Liechtenstein och även i Schweiz. Som följd av EES-avtalet och avtalen mellan EU och Schweiz, måste dessa länder anta många av EU:s direktiv och ingår i gengäld i EU:s inre marknad.

Rörlighetsdirektivet, som reglerar vem som får arbeta var, gäller i dessa länder, vars medborgare får arbeta i EU-länder och tvärtom. Samtliga EES-länder och Schweiz ingår i Schengenområdet (passunionen). De ingår i inre marknaden och delvis i tullunionen, men inte i momsunionen. Övriga samarbeten i tabellen ingår de i princip inte i.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 44. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  2. ^ [a b] ”Artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 197-198. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  3. ^ ”Artikel 51 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 44. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  4. ^ ”Artikel 139 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 107-108. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  5. ^ ”Artikel 7 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  6. ^ ”Protokoll 16 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 287. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  7. ^ ”Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 108-109. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  8. ^ ”Artikel 2 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 300. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  9. ^ ”Artikel 6 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  10. ^ ”Artikel 1 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 299. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  11. ^ ”Danish opposition agrees to quick EU referendum” (på engelska). EUobserver. 2013-08-12. http://euobserver.com/political/121082. Läst 2013-08-14. 
  12. ^ ”Denmark moves closer to referendum on EU opt-outs” (på engelska). EurActiv.com. 2013-08-27. http://www.euractiv.com/elections/danes-move-closer-eu-opt-outs-re-news-529956. Läst 2013-08-27. 
  13. ^ ”Artikel 4 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 300. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  14. ^ ”Artikel 5 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 300-301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  15. ^ ”Artikel 7 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  16. ^ ”Artikel 8.1 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  17. ^ ”Artikel 8.2 i protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 301. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  18. ^ ”Protokoll 32 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 318. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  19. ^ ”Utlänningar bör få köpa sommarhus”. Sveriges Television. http://svt.se/2.22584/1.2490687/utlanningar_bor_fa_kopa_sommarhus. 
  20. ^ ”Artikel 4 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 291. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  21. ^ ”Protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  22. ^ ”Artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 59. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  23. ^ ”Artikel 2 i protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  24. ^ ”Protokoll 35 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 321. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  25. ^ ”Protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 295-298. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  26. ^ ”Artikel 3 i protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 295-296. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  27. ^ ”Artikel 4 i protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 296. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  28. ^ ”Artikel 8 i protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 297. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  29. ^ ”Protokoll 15 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 284-286. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  30. ^ [a b] ”Protokoll 30 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 313-314. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  31. ^ ”Germany vows more labour market checks” (på engelska). EUbusiness. http://www.eubusiness.com/news-eu/employment-regulate.9qu. Läst 2011-05-01. 
  32. ^ ”Protokoll 6 fogat till fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”. EUT C 236, 23.9.2003, s. 17-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:236:0017:0032:SV:PDF. 
  33. ^ ”Protokoll 7 fogat till fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”. EUT C 236, 23.9.2003, s. 17-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:236:0017:0032:SV:PDF. 
  34. ^ ”Fördrag mellan Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Bulgarien och Rumänien om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen”. EUT L 157, 21.6.2005, s. 11-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2005:157:0011:0027:SV:PDF. 
  35. ^ ”Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Rumäniens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption (2006/928/EG)”. EUT L 354, 14.12.2006, s. 56-57. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:354:0056:0057:SV:PDF. 
  36. ^ ”Kommissionens beslut av den 13 december 2006 om inrättande av en mekanism för samarbete och kontroll av Bulgariens framsteg vid uppfyllandet av de särskilda riktmärkena för reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption och organiserad brottslighet (2006/929/EG)”. EUT L 354, 14.12.2006, s. 58-60. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:354:0056:0057:SV:PDF. 
  37. ^ ”More jobs for EU's newest members” (på engelska). BBC News. 2009-01-08. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7818588.stm. Läst 2009-01-09. 
  38. ^ ”New agreement lifts the transition rules for workers from the East European EU countries” (på engelska). Altinget.dk. 2008-12-16. http://www.altinget.dk/rssItem.aspx?id=28076. Läst 2009-05-01. 
  39. ^ ”European Commission welcomes the decisions by Belgium and Denmark to open their labour markets” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2009-04-29. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=501&furtherNews=yes. Läst 2009-05-01. 
  40. ^ ”Spain to make u-turn on labour market access for Romanians” (på engelska). EUobserver. 2011-07-21. http://euobserver.com/?aid=32647. Läst 2011-07-29. 
  41. ^ ”Italy opens up to Romanian, Bulgarian workers” (på engelska). EurActiv.com. 2012-01-04. http://www.euractiv.com/enlargement/italy-opens-romanian-bulgarian-workers-news-509960. Läst 2012-01-04. 
  42. ^ ”Bulgarian and Romanian Nationals” (på engelska). Department of Jobs, Enterprise and Innovation. 2012-07-17. http://www.djei.ie/labour/workpermits/bulgariaromania.htm. Läst 2012-07-21. 
  43. ^ ”Swiss to extend EU worker access” (på engelska). BBC News. 2009-02-08. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7877655.stm. Läst 2009-02-08. 
  44. ^ ”First results suggest Swiss 'yes' in EU immigration vote” (på engelska). EUbusiness. 2009-02-08. Arkiverad från originalet den 29 september 2013. http://web.archive.org/web/20090211014543/http://www.eubusiness.com/news-eu/1234097221.3. Läst 2009-02-08. 
  45. ^ Se kommissionens sida
  46. ^ ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror”. EUT L 194, 18.7.2001, s. 26-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2001:194:0026:0034:SV:PDF. 
  47. ^ ”Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen - Protokoll 3 om det samiska folket”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:11994N/PRO/03:SV:NOT. 
  48. ^ ”EU:s alkoholpolitik”. EU-upplysningen. 2009-02-27. http://www.eu-upplysningen.se/Amnesomraden/Folkhalsa/EUs-alkoholpolitik/. Läst 2008-06-15. 
  49. ^ [1]
  50. ^ «Ökokombi» truck is coming 25 m trucks to be commonplace
  51. ^ de:EuroCombi och 25.25+m+trucks
  52. ^ ”Artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 195. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  53. ^ [a b] ”Protokoll 14 fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen”. EGT C 191, 29.7.1992, s. 90. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:11992M/PRO/PS:SV:HTML. 
  54. ^ ”THINKING AHEAD/Commentary : Is Blair Leading a Continental Drift?” (på engelska). International Herald Tribune. 1997-05-06. Arkiverad från originalet den 2009-08-13. http://web.archive.org/web/20090813060414/http://www.iht.com/articles/1997/05/06/think.t_0.php. Läst 2007-10-13. 
  55. ^ ”Vol. 8 Memo Series (Page 6)” (på engelska). Social Policy: State of the European Union. http://www.princeton.edu/~smeunier/Johnson%20Memo.pdf. Läst 2007-10-13. 
  56. ^ ”Artikel 2.58 i Amsterdamfördraget”. EGT C 340, 10.11.1997, s. 50. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:11997D002/P58:SV:HTML. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.