Ungerska revolutionen 1848

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ungerska revolutionen och frihetskriget 1848-1849
Sybin 1849.JPG
Folkstorm vid Szeben
Plats  Ungern
 Österrike
Datum 15 mars 1848-4 oktober 1849
Karaktär Uppror
Krig
Part I Ungerska nationalister
Part II  Österrike
 Ryssland
Syfte Protesterera mot personalunionen mellan Österrike och Ungern
Resultat Upproret nedslaget
Lajos Kossuth på målning...
...och på silvermynt
Poeten Sándor Petőfi som frivillig nationalgardist...
...och som staty
Den första ungerska regeringen
Statsminister Lajos Batthany
Folkstorm vid Szeben.
Slag
Kamp om en liten bro
Ungrarna lägger ner vapnen

I mars 1848 utbröt en revolution i Ungern mot det österrikiska styret. Inte minst de radikala ungdomarna i Pest kände, i likhet med revolutionärer ute i Europa, att tiden var inne att, efter en längre reformperiod, driva utvecklingen vidare. De radikala kraven kunde ses som fortsättning på de tidigare reformstävanderna. Men motreaktionen ledde till en regelrätt frihetskrig mot Habsburgarna samtidigt som ledningen radikaliserades. Parternas styrka vägde ganska jämnt och krigslyckan växlade. Kriget avgjordes till sist av den ryska tsarens inblandning på Österrikes sida. Efter sjutton månader, och sist av 1848 års revolutioner, var även ungrarnas frihet krossad.

Upptakten, Reformeran[redigera | redigera wikitext]

Kungariket Ungern var sedan 1500-talet i personalunion med Österrike. Ungern skulle ha kungar ur huset Habsburg men bibehålla sin integritet. Habsburgarna försökte emellertid skilja på olika delar av Ungern och stegvis integrera dessa i sitt alltmer centraliserade rike. När nationalismen växte och en reformperiod inleddes under första delen av 1800-talet, var det dels sociala reformer (som livegenskapets avskaffande), dels politiska reformer och den ungerska suveränitetens successiva återställande (inom personalunionen) som var på agendan.

Revolution i Pest, mars 1848[redigera | redigera wikitext]

Den europeiska revolutionsvågen våren 1848 (Paris och Polen med flera) svepte även över Ungern. 15 mars 1848 utbröt en revolution mot det österrikiska styret. Inspirerad och delvis ledda av nationalskalden Sándor Petőfi krävde ungrarna mer frihet.

Snart bildades, med ledning av greve Lajos Batthyány, den första ungerska regeringen som bara var ansvarig inför den ungerska riksdagen. Man ordnade riksdagsval i april och i juli samlades den nya riksdagen, som avlöste den gamla ståndsriksdagen.[1]

Riksdagen återställde landets enhet och återförenade Transsylvanien, som länge åtnjöt en viss självständighet, med övriga Ungern. Merparten av Ungerns minoriteter (kroater, serber, rumäner, slovaker, Siebenbürgen-saxare och ungerska schwaber), som redan tidigare var vana vid att söka stöd hos kejsaren, såg sina intressen stå i konflikt med ungrarnas sak. På Wiens uppmaning gjorde senare flera av dem blodiga uppror eller deltog på österrikiska arméns sida.

Wien tillmötesgick merparten av ungrarnas krav men senare, i september 1848, skickade de ändå en stor armé till Pest-Buda för att slå ner revolutionen. Armén leddes av den kroatiska banen Josip Jelačić.

Försvarskriget[redigera | redigera wikitext]

Kejsarens agerande ledde till stor upprördhet bland ungrarna som uppfattade detta som Habsburgarnas svek gentemot Ungern och brott mot personalunionens principer. En i hast organiserad ungersk folkarmé stoppade och besegrade den österrikiska/kroatiska hären, vid Pákozd (i september 1848). Frihetskriget hade startats och många ungerska officerer och soldater, vilka tjänstgjorde i österrikiska armén, oftast utanför Ungern, anslöt sig och bildade en ny nationell armé "Honvédség" ("Fosterlandsförsvararna").

En revolution bröt ut även i Wien. Ungrarna försökte bistå dem, men (efter att de alltför länge tvekade att gå över den österrikiska-ungerska gränsen) stoppades och besegrades de. Revolutionen i Wien krossades och Ferdinand I abdikerade och artonårige Frans Josef blev kejsare (den ungerska riksdagen accepterade inte bytet och Frans Josef blev krönt till Ungerns kung först nitton år senare, 1867, efter bildandet av Österrike-Ungern).

Frihetskrig[redigera | redigera wikitext]

Man intog så småningom Buda (som till dess var i österrikarnas händer) och vann en stor seger vid Isaszeg (i april 1849).

På grund av (det som ungrarna uppfattade som) Habsburgarnas svek och brott mot personalunionens principer, detroniserade man det Habsburgska huset. Samtidigt bad Frans Josef den ryske tsaren om hjälp.

Strider i Erdély[redigera | redigera wikitext]


Slutet och repressionen[redigera | redigera wikitext]

Ryssarna kom med en stor armé (som var större än både ungrarnas och österrikarnas, vilka vägde jämnt) och svepte över östra Ungern (våren-sommaren 1849) och de ungerska styrkorna valde att lägga ner vapnen inför dem.

Lajos Kossuth och många med honom flydde. Ryssarna överlämnade alla som gav sig för dem till österrikarna, som avrättade 13 medlemmar av revolutionsledningen i Arad (i nuvarande Rumänien) på order av Julius von Haynau. Ungern styrdes därefter hårdhänt av Wienadministrationen.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Deák István: A törvényes forradalom. Kossuth Lajos és a magyarok 1848–49-ben. Bp., 1994. Gondolat [1983]
  2. ^ Hermann Róbert: Megtorlás az 1848–1849-es forradalom és szabadságharc után. Változó Világ, Bp., 1998


Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hungary's War of Independence, János B. Szabó.
  • 1848–1849. A szabadságharc és forradalom története. Szerk.: Hermann Róbert. Bp., 1996. Videopont.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]