Unionsmedborgarskapet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Passet nämner Europeiska unionen med tanke på Unionsmedborgarskapet.

Unionsmedborgarskapet, även känt som EU-medborgarskapet, är ett begrepp som introducerades genom fördraget om Europeiska unionen och syftar på det medborgarskap som varje medborgare i Europeiska unionens medlemsstater åtnjuter. Unionsmedborgarskapet är ett komplement till de nationella medborgarskapen och individer kan inte avsäga sig det ena av dessa.[1] Enda sättet att få unionsmedborgarskap är att söka nationellt medborgarskap i en av unionens medlemsstater. Vad som krävs för att få ett nationellt medborgarskap är en nationell befogenhet.[2]

Unionsmedborgarskapet ger rätten att i princip bosätta sig och arbeta var som helst inom unionen liksom att rösta i europeiska och kommunala val. På varje unionsmedborgares pass står det ”Europeiska unionen” eller motsvarande på andra språk ovanför medlemsstatens namn.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

En gräns utan passkontroller.

Konceptet med ett unionsmedborgarskap introducerades genom fördraget om Europeiska unionen den 1 november 1993, och utökades med Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Före 1993 garanterade Europeiska gemenskapernas fördrag fri rörlighet för ekonomiskt aktiva personer, men inte för andra medborgare i medlemsstaterna. Istället var den fria rörligheten endast till för arbetstagare.

Introduceringen av ett unionsmedborgarskap var därför en stor förändring, eftersom det innebar en allmän rättighet för unionens medborgare om fri rörlighet. Däremot hade vissa av de demokratiska rättigheterna, såsom rösträtt vid val till Europaparlamentet, funnits redan sedan tidigare.

I Amsterdamfördraget tydliggjordes att unionsmedborgarskapet endast kompletterar, och inte ersätter, de nationella medborgarskapen. Detta var framför allt på grund av krav från Danmark, som redan efter sin folkomröstning om fördraget om Europeiska unionen hade erhållit motsvarande garantier.

Rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Fri rörlighet[redigera | redigera wikitext]

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionsmedborgare rätt att röra sig fritt, uppehålla sig och söka arbete inom alla medlemsstaters territorium inom ramarna för vad sekundärrätten tillåter.[4] Sekundärrättsligt styrs den fria rörligheten för personer genom rörlighetsdirektivet, som ger varje unionsmedborgare rätt att uppehålla sig minst 90 dagar i en annan medlemsstat än den han eller hon är medborgare i. Den fria rörligheten för personer utgör en av de fyra friheterna, som är kärnan i den inre marknaden. Efter de inledande tre månaderna kan den som har fått arbete, studerar eller i övrigt kan försörja sig själv ha rätt att stanna. Detta gäller då den som utnyttjar sin fria rörlighet, utöver de inledande tre månaderna, inte utgör en belastning för den mottagande medlemsstaten. Arbetet skall till exempel vara stadigvarande och den som studerar ska ha tillräckliga resurser och sjukförsäkringar.[5][6]

Den fria rörligheten för unionsmedborgare är implementerad genom rörlighetsdirektivet. Direktivet slår fast att unionsmedborgare har rätt att röra sig fritt över medlemsstaternas gränser om de har giltig identitetshandling som anger medborgarskap, vilket är antingen nationellt identitetskort eller pass (Svenska regler godkänner inte helt nationellt identitetskort, så pass behövs ofta in/ut ur Sverige).

Schengenregelverket, som utgör en integrerad del av unionsrätten, innehåller bestämmelser som förbjuder systematiska identitetskontroller mellan medlemsstaterna (med undantag av några stater som inte implementerat detta).

Demokratiska rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Att rösta i Europaparlamentsval är varje unionmedborgares rättighet.

Förutom fri rörlighet åtnjuter varje unionsmedborgare vissa demokratiska rättigheter.[4] En unionsmedborgare har rösträtt och rätt att kandidera vid val till Europaparlamentet, som äger rum vart femte år och ska vara hemliga, direkta och fria. Dessutom har varje unionsmedborgare rösträtt och rätt att kandidera vid val till den kommun han eller hon är bosatt i, oavsett medlemsstat, på samma villkor som de egna medborgarna i landet.[4]

En unionsmedborgare har också rätt att skriva till Europaparlamentet och klaga hos Europeiska ombudsmannen, liksom att kontakta Europeiska unionens institutioner på något av Europeiska unionens officiella språk och få svar på samma språk. Slutligen har en unionsmedborgare också rätt att få ut handlingar från parlamentet, rådet och kommissionen.[4]

Förutom dessa demokratiska rättigheter har en unionsmedborgare rätt att få hjälp av en annan medlemsstats ambassad eller konsulat i ett land utanför unionen om inte den egna medlemsstaten är representerad i landet.[4] I och med inrättandet av ett europeiskt medborgarinitiativ blev det också möjligt för unionsmedborgare att gå samman för att kräva lagstiftning från Europeiska kommissionen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  2. ^ ”EU citizenship – your rights in the EU” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2010-11-03. http://ec.europa.eu/justice/policies/citizenship/policies_citizenship_intro_en.htm#. Läst 2011-01-12. 
  3. ^ ”EU-medborgarskap”. EU-upplysningen. 2010-12-01. http://www.eu-upplysningen.se/Du-i-EU/Dina-rattigheter-i-EU/EU-medborgarskap/. Läst 2012-05-28. 
  4. ^ [a b c d e] ”Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 56-57. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  5. ^ Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG
  6. ^ Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 oktober 1988. - Udo Steymann mot Staatssecretaris van Justitie. - Begäran om förhandsavgörande: Raad van State i Nederländerna. - Ekonomisk verksamhet som utövas av medlemmar i religiösa samfund - Frihet att tillhandahålla tjänster. - Mål 196/87. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61987CJ0196:SV:HTML

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.