United Nations Transitional Administration for Eastern Slavonia, Baranja and Western Sirmium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flag of the United Nations.svg
UNTAES
Organisation Förenta nationerna
Datum 15 januari 1995-15 januari 1998
Insatsområde Östra Slavonien, Baranja och västra Srijem i Kroatien
Baserat på FN-resolution 1037
Ytterligare FN-resolutioner 1079, 1120[1]
Styrka 2 847
Deltagande länder
Militärastyrkor från Se: deltagare


United Nations Transitional Administration for Eastern Slavonia, Baranja and Western Sirmium (UNTAES) (svenska: FN:s övergångsadministration för östra Slavonien, Baranja och västra Srijem),var en av FN utsänd fredsbevarande styrka och övergångsadministration som verkade i östra Kroatien 1996-1998. Missionen fick sitt mandat av FN:s säkerhetsråd och resolution 1037 som antogs av rådet den 15 januari 1996.

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

UNTAES' verksamhetsområde i blått.

UNTAES’ uppdrag grundades på Erdutavtalet, ett fredsavtal som hade ingåtts den 12 november 1995 mellan Kroatien och dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien, och hade till syfte att övervaka den överenskomna demilitariseringen av berört område samt dess fredliga integration med övriga Kroatien. Sedan uppdraget fullföljts lämnade de sista FN-styrkorna Kroatien den 15 januari 1998.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1995 återtog kroatiska regeringsstyrkor genom Operation Storm merparten av det territorium som 1991-1995 hållits av rebelliska serber. Efter den militära operationen återstod ett mindre område i östligaste Kroatien under serbernas kontroll. De kroatiska styrkornas snabba framryckning genom Operation Storm tvingade serberna till förhandlingsbordet och i november 1995 ingicks det fredsavtal, Erdutavtalet, som kom att bana vägen för en fredlig integration av de sista serbhållna områdena med övriga Kroatien.

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

Den 30 september 1997 bestod FN-styrkan av totalt 2 847 personer från 30 länder. Deltagande länder var: Argentina, Bangladesh, Belgien, Brasilien, Danmark, Egypten, Fiji, Finland, Ghana, Irland, Indonesien, Jordanien, Kenya, Litauen, Nederländerna, Nepal, Nigeria, Norge, Nya Zeeland , Pakistan, Polen, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Sverige, Tjeckien, Tunisien, Ukraina, USA och Österrike.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] UN.org Avläst 18 november 2012

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]