Upphovsrättsfrågan

Upphovsrättsfrågan handlar om avvägningen mellan skaparens (upphovsrättsägaren) möjlighet att få kompensation för sin kreativa arbetsinsats och användarens önskemål att utnyttja verken, både för egen konsumtion och som utgångspunkt för nya kreativa verk.

1900-talet har präglats av att skaparens rättigheter har förstärkts i enlighet med en allmän förstärkning av rättigheterna för Intellektuell egendom. På 2000-talet har dock upphovsrättsägarnas intressen kommit att ifrågasättas. Drivkrafterna för ifrågasättande har sin utgångspunkt i den ökade möjligheten att digitalisera verk och den möjlighet till spridning och kopiering som internet gett.

Upphovsrättsfrågan spänner över ett brett spektrum av ståndpunkter ifråga om dess eventuella revidering, allt från att helt ifrågasätta upphovsrätten, till att förstärka upphovsrätten.

I anslutning till debatten om lagstiftningen, så finns det också en mer praktiskt präglad diskussion om rättighetsmärkningen av de digitala verken. Ersättning ev den tidigare allenarådande Copyrightmärkningen (©) med individuella licensrättigheter diskuteras. Med licenser typ Creative Commons så kan en större nyansering av rättigheter beskrivas på objekt, vilket ger en en mer praktiskt fungerande modell för hantering av upphovsrätt utan att lagstiftningen behöver ändras.

Dagens lagstiftning

I nuvarande rätt är utgångspunkten att skaparen av ett verk, till exempel en film eller ett musikstycke, har ensamrätten att skapa kopior av detta verk och att tillgängliggöra det för allmänheten. Denna ensamrätt är tidsbegränsad till maximalt 70 år efter upphovsmannens död, i de flesta länderna i Europa och Nordamerika.

Kopiering av verk för eget personligt bruk har varit och är i princip tillåten än, men lagtexterna som reglerar denna del har utökats väsentligt vad gäller kopiering via Internet (fildelning etc).

I Sverige skedde en lagändring 2006, baserad på ett EU-direktiv (2001/29/EU) som benämns InfoSoc eller EUCD för att täcka dessa nya möjligheter till nedladdning. I och med lagändringen är det inte längre lagligt^{[förtydliga]} om inte förlagan till kopian vid nedladdningen är laglig. Inga fällande domar på detta lagrum har kommit än (2010). Sveriges implementering av EUCD olagligförklarade också allt kringgående av kopieringsspärrar, även för enskilt bruk. Sveriges implementation av Ipred-lagen avskaffade begreppet "enskilt bruk" helt ur svensk lagstiftning och ersatte det med begreppet "privat bruk" som är hårdare kopplat till en fysisk person.

Huvudståndpunkter (mot)

Avskaffa upphovsrätten

Den nya tekniken har gjort det mycket enkelt kopiera upphovsrättskyddade verk som ligger på digitalt media. Från att också kopiera för enskilt bruk (inledningsmässigt i en juridisk gråzon, då termen enskilt bruk var dåligt definierat) så tillkom mer avancerade tekniska lösningar (fildelning, torrents et cetera) under 2000-talets första decennium som utökade denna kopieringsmöjlighet så den ansågs komma att strida mot upphovsrättslagarnas ”anda” om än inte tydligt mot deras juridiska text.

När lagarna ändrades runt 2009 (se ovan) för att täppa till luckor som ansågs finnas i den juridiska texten, så innebar det att den tidigare frizonen/gråzonen försvann och det blev entydigt att flera former av kopiering var olaglig, vilket i praktiken innebar en inskränkning av möjligheter till kopiering som tidigare använts. Detta har lett till protester och kritik mot upphovsrättens utformning. Politiska partier har uttryckt sympati för "de drabbade", men den generella kritiken mot upphovsrätten har inte haft någon större politisk förankring vid sidan av Piratpartiet, som bildades för att driva politiska frågor kring immaterialrätt. Efter att den nya lagstiftningen kommit på plats tillsammans med tekniska lösningar för kopiering som respekterar de nya upphovsrättslagarna, så är trycket för denna ståndpunkt mindre.

Minska längden på upphovsrättskydd

Den ekonomiska nyttan av upphovsrättskyddet är störst för upphovsrättsägaren den första tiden och minskar ofta, men inte alltid, kraftigt ju längre tiden går.

Upphovsrättsskydd och dess begränsning att återanvända material, anses verka hämmande på kreativitet och framtagning av nya verk. Denna frågeställning har varit en viktig parameter vid diskussion om patent och dess rättighetslängd, vilken hamnat i storleksordningen 10-20 år, vilket är klart kortare än de 70 år efter skaparens död som i många fall gäller för upphovsrätten.

Det finns ett stöd från politiker, inte minst från Sverige, för att snarare förkorta än förlänga skyddstiden. Svenska politiker har agerat för att stoppa ett lagförslag i EU-parlamentet om att förlänga skyddstiden.

Inför verkslicenser som primära verktyg för upphovsrättsskydd

Upphovsrätten skall täcka många olika fall, och det är också mer individer än företag som har behov av att få skydd. Upphovsrätten har därför inbyggt en större fyrkantighet gentemot behov och situationer än tex patenträtten som har en betydligt mer homogen behovsbild (och där den stora kostnaden att ansöka om skydd begränsar fallen).

System för licensiering av rättigheter per individuella verk har de senaste åren tagits fram för att lösa detta dillemma med fokus på verk i digital form. Creative Commons kan nämnas som det kanske mest spridda systemet.

Då systemet och tekniken är relativt ny har införande på bred front ännu (2010) ej skett även om det är många institutioner som redan fört in det, och än fler som studerar möjligheten.

Då en sådan teknik möjliggör ett mer specialanpassat rättighetsskydd som också kan införas per institution etc, så ger denna väg att mer successivt införa mer fri upphovsrätt.