Syriska inbördeskriget

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Upproret i Syrien 2011–2012)
Hoppa till: navigering, sök
Syriska Inbördeskriget
Del av Arabiska våren
Montage of the Syrian Civil War.png
Medurs uppifrån vänster: Förstörda fordon i Aleppo; flyktingläger på den turkiska gränsen; artilleri som beskjuter Homs; dödsoffer från gasattacken i Ghouta.
Ägde rum 15 mars 2011 - pågående
Plats Syrien, med smärre spridningseffekter i grannländerna
Resultat Konflikten pågår
Stridande
Syrien Syriska regeringen

 Iran[3][4]

Allierade väpnade grupper:

Syriens nationella koalition[12]


Islamiska staten i Irak och Levanten

Not: Också i krig med andra grupper.[24][25]

Kurdistan

Allierade väpnade grupper:

Befälhavare/ledare
  • Syrien Abdul-Ilah al-Bashir[26]
    (Stabschef för FSA)
  • Syrien Salim Idris
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Riad al-Asaad (WIA)[27]
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Mustafa Al-Sheikh[28]
    (Tidigare chef för FSAs militärråd)




Styrka
Syriens väpnade styrkor: 178.000[34]–250.000[35]

General Security Directorate: 8,000[36]

Nationella försvarsstyrkan: 60.000[37]

Ba'ath brigaderna: 7.000[38][39]

al-Abbas brigaden: 10.000[40] (4.000–5.000 irakier)[41]

Hisbollah: 3.000–5.000[41]

Iran: 1.000–1.500[41]

Fria Syriska Armén: 40.000–50.000[42]

Syriska islamiska fronten: 40.000–70.000[43]

Asala wa al-Tanmiya fronten: 13.000[44]

Mujaheddins armé: 5.000[45]–12,000[46]

Jabhat al-Nusra : 7.000–8.000[45]

Ahfad al-Rasul brigaden: 7.000–9.000[44]



Islamiska staten i Irak och Levanten: 6.000–7.000[45]

Folkets försvarsenheter (YPG): 10.000[44]–35,000[47] soldater

Jabhat al-Akrad: 7.000[48]

Förluster
Syriska regeringen

30.000[49]–37,685[50] soldater och poliser döda
23.485 milismän döda[50]
1.000 regeringstjänstemän döda[51]
8.000 soldater och milismän tillfångatagna[50]
Hisbollah
438[50]–500[52] döda
Övriga militanter
1.224 döda[50]

42.701[50]–62.832[53] soldater döda*

979 demonstranter döda[54]
18.000[50]–52.144[55] oppositionskämpar och anhängare tillfångatagna

458 soldater döda[56]
110.472[55][57]–162.402[50] dödsfall dokumenterade av oppositionen (mitten av maj 2014)**

Totalt: 232.402 döda (mitten av maj 2014 enligt SOHR)**[50]
882–1.819 utländska civilister döda


Irak 16 irakiska soldater dödade[58][59][60][61]
Libanon 5 libanesiska soldater dödade[62][63]
Turkiet 6 turkiska militärer dödade[64][65][66]
Jordanien 1 jordansk soldat dödad[67]


4.5 miljoner (FN, Sep 2013) - 5.1 miljoner (iDMC, Sep 2013) internflyktingar[68][69][70]
3 000 000 flyktingar (sen november 2013)[71]

130.000 saknade eller häktade[72]


*Antalet kan eventuellt stigas på grund av att båda sidorna täcker upp sina förluster till förmån för soldaternas moral, och inkluderar kurdiska soldater vars dödsfall finns också listade i Kurdistans kolumn[50]
**Antalet inkluderar utländska soldater från båda sidor, liksom utländska civilister.

Syriska inbördeskriget är en pågående väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper, ledda av president Bashar al-Assad, och stridande från olika oppositionella grupperingar. Konflikten inleddes under den arabiska våren med de första lokala missnöjesyttringarna i januari 2011, som i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde[73][74], och bemöttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Utdragna och pågående stridigheter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande) som i sin tur emellanåt också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen - demokratisering av Syrien - spelar sedan dess en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram.[75]

I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Drygt två miljoner beräknades ha flytt till grannländer och 6,5 miljoner var på flykt inom landet. Hälften av alla syrier var i behov av hjälp utifrån för att överleva.[76]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Se även: Syriens historia

Bakgrunden till dagens konflikt kan sökas i Syriens historia, i den politiska utvecklingen under 1900-talet, samt ur de gamla sekteristiska motsättningarna mellan sunnimuslimer och shiamuslimer.

Storsyrien, fransk imperialism och självständighet[redigera | redigera wikitext]

Sykes-Picot-avtalet delade upp Mellanöstern, där Frankrike tillerkändes de områden som idag utgör Syrien

Storsyrien styrdes av den islamska Umayyad-dynastin fram till 1500-talet då riket erövrades av osmanerna och uppgick i det osmanska imperiet. Imperiet bestod i 400 år fram till första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike, Storbritannien och Ryssland styckade upp Storsyrien enligt det hemliga Sykes-Picot-avtalet.[77] Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat. Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället och man hindrade syrierna från politisk aktivitet, alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[78] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[77] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen, ledd av general de Gaulle, gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946 då de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter och regeringarna avlöste varandra, och 1963 genomfördes en militärkupp som förde den nuvarande regimen till makten. Det socialistiska Baathpartiet har regerat i ett i praktiken enpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. Genom ytterligare en kupp 1970 tog Hafez al-Assad makten och förde landet mot en mer auktoritär regim där all makt skulle komma att centreras runt honom som Syriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[78]

Religioner och etniska minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Den romerske kejsaren Konstantin den store gjorde på 300-talet kristendomen till statsreligion och Syrien blev ett av kristendomens centra. Detta gällde fram till 600-talet då kristendomens dominerande roll bröts. Arabiska klanmän, umayyaderna, inspirerade av profeten Mohammeds läror, sökte sig då till regionen och tog med sig sin religion islam. Delningen av islam i sunna och shia är en konsekvens av maktkampen efter profetens död och spelar fortfarande en stor roll i konflikten mellan sunniter och shiamuslimska bekännare.

Syriens befolkning har en etnisk sammansättning av syriska araber, kurder, arameiska talare, syriska turkar och palestiner. Av dessa är den dominerande religiösa tillhörigheten sunnimuslimer (70%), medan religiösa minoriteter är alawiter, kristna, druser och shiamuslimer. I landet lever alawiter, en minoritet (6-12% av befolkningen) med en särskild tolkning av islam som ligger nära shi’iternas (shia).[79] Alawiterna betraktas som kättare av sunniterna, och de anses inte heller som renläriga av shiamuslimer, och har därför under århundraden trakasserats och förföljts. Den nuvarande styrande eliten, inklusive familjen al-Assad, är till stor del alawiter. Regimen i form av Baathpartiet har en socialistisk agenda och Syrien är officiellt sekulärt, trots att landet är dominerat av muslimska bekännare. Regimen ser islamistiska strömningar som ett hot mot staten och moskéerna övervakas av säkerhetstjänsten. De senaste årtiondena har regeringen gett sitt stöd till moderata former av islam för att ta initiativet från grupperingar som muslimska brödraskapet, som eftersträvar att Syrien ska bli en religiös stat med islam som statsreligion. Sammandrabbningar mellan regeringstrupper och brödraskapet har skett med tusentals dödsoffer som följd, exempelvis massakern i Hamah 1982.[80]

Befolkningsexplosion och ekonomisk utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna.[81] Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period[82] gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994.[83] 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.[84]

Under 1970- och 1980-talen hade Syrien en hög ekonomisk tillväxt, med hjälp av investeringar i form av ekonomisk hjälp från Sovjetunionen, stöd från andra arabstater, transferavgifter för att leda irakisk olja genom landet, samt inkomster från egna, mindre oljekällor. Arbetslösheten kunde hållas nere då tillräckligt många jobb genererades. På 1980-talet försvann emellertid stöden från utlandet, priset på olja sjönk, och den syriska regeringen hade en hög militärbudget. I kombination med den massiva befolkningstillväxten ledde detta till en stagnerande ekonomi, arbetslösheten steg kraftigt och inflationen skenade. I ett försök att stoppa utvecklingen halverade regeringen militärbudgeten mellan 1985 och 1995.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Regeringen har använt stridsvagnar och prickskyttar för att kväsa oroligheterna. I Daraa har elektriciteten stängts av och mat har beslagtagits. Den 7 maj belägrade armén staden Baniyas, och i mitten av maj belägrades Hamah, Homs, Talkalakh, Latakia och två distrikt i Damaskus. Den 4 juni sattes helikoptrar in mot demonstranter. 10 juni belägrades Jisr Shughur. Enligt syriska armén hade 120 av deras soldater dödats i ett bakhåll, medan motståndare hävdade att de dödade var soldater som hade deserterat och dödats av armén. Den 12 juni rapporterade en journalist inifrån Daraa att staden var isolerad av armén och att det fanns risk för hungersnöd. De ditintills mest omfattande striderna skedde i Homs där den Fria syriska armén hade tagit kontroll över flera stadsdelar. Trupper lojala mot regeringen belägrade staden och attackerade med artilleri och senare med marktrupper. De civila förlusterna i Homs uppgick till flera tusen och det humanitära lidandet var omfattande på grund av brist på el, vatten, mat och mediciner.[85]

Ett stort antal människor har flytt till grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Flyktingar har berättat om övergrepp som armén begått i form av fördrivning av civila genom att döda kreatur och bränna åkrar och avrättning av desertörer.[86]

Enligt FN:s chef för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, utövar de reguljära syriska styrkorna systematiska och överlagda övergrepp på barn. Hundratals är gripna och torterade.[87] Enligt Olof Palmes Internationella Center sker merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter av den syriska armén, men fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den "Fria syriska armén" har även dokumenterats.[88]

2012[redigera | redigera wikitext]

  • Den 26 februari röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen sades bland annat innebära flerpartisystem, vilket enligt regeringen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen.[89]. Omröstningen ifrågasattes av vissa som en skenmanöver för att dämpa protesterna.
  • Den 9 april rapporterade Reuters och Sky News att syriska trupper skjutit mot flyktingläger med syriska flyktingar i Turkiet. Mellan 2 och 12 personer ska enligt de första rapporterna ha dött.
  • Den 12 april ingicks en vapenvila mellan regeringen och oppositionen. Vapenvilan ledde till en minskning av våldet, men striderna fortsatte.
  • Den 15 april attackerade regeringsstyrkor staden Homs medan rebeller angrep en polisstation i Aleppo. Efter att vapenvilan trätt i kraft beslutade FN att skicka en grupp observatörer[90].
  • Rebellerna hoppade 26 maj av FN:s fredsplan efter massakern i Hula nära Homs där nästan 100 personer dödades, varav 32 barn.[91] FN slår i augusti fast att det var regeringsstyrkor som utförde massakern.[92]
  • Den 6 juni varnade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för ett nära förestående fullskaligt inbördeskrig i Syrien.[93].
  • Den 7 juni utfördes en ny massaker i al-Qubair i Hamah provinsen, enligt vittnen av shabhia milisen. Minst 55 människor dödades.[94]
  • Den 20 juli inledde regeringsstyrkor en offensiv mot rebeller i Damaskus. Rebellerna hade för första gången i större utsträckning utfört attacker i huvudstaden.[96]
  • Den 28 juli inledde regeringsstyrkor operationer i Syriens största stad Aleppo där den "Fria syriska armén" under en tid haft framgångar[97].

2013[redigera | redigera wikitext]

  • Den 20 februari 2013 signerade PYD(YPG) och Fria syriska armén(FSA) ett eldupphöravtal,[99] men kriget fortsatte.

2014[redigera | redigera wikitext]

  • I augusti 2014 var omkring hälften av Syriens befolkning på flykt, och över 170 000 hade dödats i kriget.[100]

Stridande parter[redigera | redigera wikitext]

Internationell inblandning[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Foreign involvement in the Syrian Civil War
Karta över grannländer till Syrien (svart) med militär inblandning år 2012.
   Länder som stöder rebellerna
   Länder som stöder den syriska regeringen

Den syriska inbördeskriget har fått betydande internationell uppmärksamhet, och både den syriska regeringen och oppositionen har fått stöd, militärt, logistiskt och diplomatiskt, från utlandet.

Bland annat Iran, Kina och Ryssland har gett ekonomiskt stöd till regeringssidan,[101] medan i synnerhet Saudiarabien och andra sunnitiska regimer och grupper samt några västeuropeisk länder, däribland USA, har gett stöd till rebeller.[102]

Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS)[redigera | redigera wikitext]

Islamiska staten i Irak är en grupp bestående av tidigare Irakiska al-Qaida-rebeller och andra jihadistiska sunni-milisgrupper. Dess nye ledare Abu Bakr al-Baghdadi meddelade i april 2013 att han skulle slå samman sin organisation med den salafistiska rebellgruppen Jabhat al-Nusra som deltog i inbördeskriget mot den sekulära regeringen i Syrien, vilket medförde ett symboliskt namnbyte till Islamiska staten i Irak och Levanten (det vill säga stor-Syrien), också känt som Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS). Sammanslagningen avfärdades dock av Jabhat al-Nusra och även al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri tog avstånd från den, men namnbytet genomfördes trots den uteblivna organisatoriska förändringen.[103] Relationen med Jabhat al-Nusra har därefter ansetts vara ansträngd och de två opererar oberoende av varandra.[103] I juni 2013 meddelade al-Baghdadi att han vägrade erkänna Ayman al-Zawahiris order att överge försöket till sammanslagning med Jabhat al-Nusra.[104] I januari 2014 offentliggjordes planer på att utöka gruppens verksamhet till Libanon för att slå till mot Hizbollah och dess allierade.[105]

Inbördeskrigets spridning till Libanon[redigera | redigera wikitext]

Flera våldsamma incidenter har inträffat i norra Libanon mellan grupper som stödjer respektive är emot den syriska regeringen liksom även våldsamheter i Tripoli mellan Sunnimuslimer och Alawiter.[106]

Internationella reaktioner[redigera | redigera wikitext]

EU har fördömt den syriska regimen och olika västländer har individuellt gjort detsamma.[när?] FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har fördömt våldet mot demonstranter som oacceptabelt.[när?] I Mellanöstern har ledarna i flera arabländer uttalat sitt stöd för president Assad, medan Israel[107] och Turkiet[108] har kritiserat regimen. Allt eftersom dödandet av demonstranter fortsatte ändrade arabländerna sin inställning och sällade sig till kritikerna av regimen.[109]. I november 2011 stängdes Syrien av från arabförbundets möten[110] och i december samma år införde arabförbundet sanktioner mot Syrien[111]. Ryssland och Kina motsatte sig en resolution i FN som skulle kräva ett maktskifte[112].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Syriacs establish military council in Syria”. Hürriyet Daily News. 2 February 2013. http://www.hurriyetdailynews.com/syriacs-establish-military-council-in-syria.aspx?pageID=238&nid=40329. Läst 21 January 2014. 
  2. ^ ”Bürgerkrieg : Die Christen in Syrien ziehen in die Schlacht - Nachrichten Politik - Ausland - DIE WELT”. Welt.de. 23 October 2013. http://www.welt.de/politik/ausland/article121122500/Die-Christen-in-Syrien-ziehen-in-die-Schlacht.html. Läst 10 December 2013. 
  3. ^ Saeed Kamali Dehghan (28 May 2012). ”Syrian army being aided by Iranian forces”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2012/may/28/syria-army-iran-forces. 
  4. ^ Daftari, Lisa (28 August 2012). ”Iranian general admits 'fighting every aspect of a war' in defending Syria's Assad”. Fox News. http://www.foxnews.com/world/2012/08/28/iranian-general-admits-fighting-every-aspect-war-in-defending-syria-assad/. 
  5. ^ Filkins, Dexter. ”Qassem Suleimani, the Middle East’s Most Powerful Operative”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2013/09/30/130930fa_fact_filkins. Läst 2014-01-06. 
  6. ^ Iran boosts support to Syria, Telegraph, 21 Feb 2014
  7. ^ ”Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines”. 4 June 2013. http://www.theguardian.com/world/2013/jun/04/syria-islamic-sunni-shia-shrines-volunteers. 
  8. ^ ”Lebanon dragged in as Hezbollah joins Syria war”. 26 April 2013. http://www.reuters.com/article/2013/04/26/us-syria-crisis-hezbollah-idUSBRE93P09720130426. 
  9. ^ ”Syria rebels clash with army, Palestinian fighters”. Agence France-Presse. 31 October 2012. http://www.chinadaily.com.cn/cndy/2012-10/31/content_15858497.htm. 
  10. ^ Richard Galpin (10 January 2012). ”Russian arms shipments bolster Syria's embattled Assad”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16797818. Läst 4 February 2012. 
  11. ^ "Russian military presence in Syria poses challenge to US-led intervention". The Guardian, 23 December 2012. Retrieved 26 February 2013.
  12. ^ ”Syrian opposition groups reach unity deal”. USA Today. 11 November 2012. http://www.usatoday.com/story/news/world/2012/11/11/syrian-opposition-deal/1697693/. Läst 14 november 2012. 
  13. ^ Six Islamist factions unite in largest Syria rebel merger
  14. ^ ”The Free Syrian Army”. Institute for the Study of War. http://www.understandingwar.org/sites/default/files/The-Free-Syrian-Army-24MAR.pdf. 
  15. ^ ”Syrian rebels tout a fighting force the US can work with”. Christian Science Monitor. 2014-03-25. http://www.csmonitor.com/World/Security-Watch/Under-the-Radar/2014/0325/Syrian-rebels-tout-a-fighting-force-the-US-can-work-with. Läst 2014-03-31. 
  16. ^ ”Pushing Back Against the Islamic State of Iraq and the Levant: The Syria Revolutionaries’ Front and the Mujahideen Army”. Carnegie Endowment for International Peace. 7 January 2014. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54103. Läst 7 January 2014. 
  17. ^ ”Rebels Worth Supporting: Syria's Harakat Hazm”. Washington Institute for Near East Policy. 28 April 2014. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/rebels-worth-supporting-syrias-harakat-hazm. Läst 15 May 2014. 
  18. ^ ”Reading Between the Lines: Syria's Shifting Dynamics or More of the Same?”. Huffington Post. 2014-05-29. http://www.huffingtonpost.com/charles-lister/reading-between-the-lines_b_5410476.html?utm_hp_ref=tw. Läst 2014-06-01. 
  19. ^ Roula Khalaf and Abigail Fielding-Smith (17 May 2013). ”How Qatar seized control of the Syrian revolution”. Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/2/f2d9bbc8-bdbc-11e2-890a-00144feab7de.html#axzz2klonIM7Q. Läst 16 November 2013. 
  20. ^ El Deeb, Sarah (20 June 2013). ”Rivalries complicate arms pipeline to Syria rebels”. San Jose Mercury News. http://www.mercurynews.com/nation-world/ci_23504307/rivalries-complicate-arms-pipeline-syria-rebels. Läst 1 August 2013. 
  21. ^ Hassan (1 October 2013). ”The Army of Islam Is Winning in Syria”. Foreign Policy. http://www.foreignpolicy.com/articles/2013/10/01/the_army_of_islam_is_winning_in_syria. Läst 22 November 2013. 
  22. ^ Vatan, 8 September 2013, 'Türkiye El Nusra’ya ağır silahlar gönderdi'
  23. ^ U.S. weapons reaching Syrian rebels”. Washington Post. September 11, 2013. http://articles.washingtonpost.com/2013-09-11/world/41972742_1_lethal-aid-syrian-rebels-chemical-weapons. 
  24. ^ New front opens in Syria as rebels say al Qaeda attack means war”. Reuters. 12 July 2013. http://www.reuters.com/article/2013/07/12/us-syria-crisis-idUSBRE96B08A20130712. 
  25. ^ ”Syrian rebels launch fierce offensive against al Qaeda fighters”. Reuters. 4 January 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/04/us-syria-crisis-fighting-idUSBREA0308720140104. Läst 5 January 2014. 
  26. ^ ”Free Syrian Army fires military chief”. Al Jazeera English. 16 February 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/02/free-syrian-army-fires-military-chief-201421742719901171.html. Läst 16 February 2014. 
  27. ^ ”U.N. withdraws staffers as violence rages in Syria”. Edition.cnn.com. 25 May 2013. http://edition.cnn.com/2013/03/25/world/meast/syria-civil-war. 
  28. ^ Mroue, Bassem; Suzan Fraser (2012-12-08). ”Syria Rebels Create New Unified Military Command”. Huffington Post/AP. Arkiverad från originalet den 2012-12-08. http://www.webcitation.org/6ClMtkEue. Läst 2012-12-08. 
  29. ^ [a b c d] ”Leading Syrian rebel groups form new Islamic Front”. BBC. 22 November 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-25053525. Läst 22 January 2014. 
  30. ^ Top Syrian rebel commander dies from wounds (Reuters), 18 November 2013
  31. ^ ”Al-Nusra leader injured by regime bombardment”. Facebook.com. http://www.facebook.com/syriaohr/posts/367316493376695. Läst 2013-05-16. 
  32. ^ ”FSA alliance pushes back against Islamic Front”. The Daily Star. 17 December 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-17/241361-fsa-alliance-pushes-back-against-islamic-front.ashx. Läst 19 December 2013. 
  33. ^ U.S. Condemns Terrorist Attacks in Iraq and Pledges to Help Combat al Qaeda”. United States Department of State. 10 August 2013. http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2013/08/213032.htm. 
  34. ^ ”Syria military strength detail”. Global Fire Power. 27 March 2014. http://globalfirepower.com/country-military-strength-detail.asp?country_id=Syria. 
  35. ^ ”As Syria war enters fourth year, regime eyes victory”. Times. 11 March 2014. http://www.timeslive.co.za/world/2014/03/11/as-syria-war-enters-fourth-year-regime-eyes-victory. 
  36. ^ ”Syria’s diminished security forces”. AFP. 28 August 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Aug-28/228953-syrias-diminished-security-forces.ashx#axzz31ko8ddGF. Läst 14 May 2014. 
  37. ^ Pro-regime militias may outlast Assad, threaten future state: report
  38. ^ ”«كتائب البعث» إلى شوارع دمشق”. Al Akhbar. 14 January 2014. http://www.al-akhbar.com/node/197848. 
  39. ^ Aron Lund (13 January 2014). ”The Baath Battalions Move Into Damascus”. Carnegie Endowment. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54167. 
  40. ^ Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines retrieved 5 June 2013
  41. ^ [a b c] From Qusair to Yabrud: Shiite foreign fighters in Syria
  42. ^ Cockburn, Patrick (11 December 2013). ”West suspends aid for Islamist rebels in Syria, underlining their disillusionment with those forces opposed to President Bashar al-Assad”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/west-suspends-aid-for-islamist-rebels-in-syria-underlining-their-disillusionment-with-those-forces-opposed-to-president-bashar-alassad-8998891.html. 
  43. ^ Front to Back
  44. ^ [a b c] ”Syria crisis: Guide to armed and political opposition”. BBC. 13 December 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24403003. 
  45. ^ [a b c] ”Factbox: Syria's rebel groups”. Reuters. 9 January 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/09/us-syria-crisis-rebels-factbox-idUSBREA080SW20140109. Läst 9 January 2014. 
  46. ^ ”Al Qaida rebels leave mass grave behind as they desert base in Syria”. McClatchy. 6 January 2014. http://www.mcclatchydc.com/2014/01/06/213669/al-qaida-rebels-leave-mass-grave.html. Läst 8 January 2014. 
  47. ^ Kurdish militia has 35,000 fighters: spokesman”. The Daily Star. 27 December 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-27/242372-kurdish-militia-has-35000-fighters-spokesman.ashx#axzz2oNa3sbT8. 
  48. ^ Mutlu Civiroglu (11 August 2013). ”Kurdish Commander: Jihadi Groups in Syria Have Hijacked FSA”. Rudaw. http://rudaw.net/english/middleeast/syria/11082013. 
  49. ^ Syria conflict pits Shia against Sunni as Hezbollah says this is 'war we must win'
  50. ^ [a b c d e f g h i j] ”More than 162 thousand were killed and were killed and been killed since the start of the revolution”. http://www.syriahr.com/index.php?option=com_news&nid=19216&Itemid=2&task=displaynews#.U3nByfmSyyE. Läst 17 May 2014. 
  51. ^ ”David Cameron Offers 'Safe Passage' For Syria's Bashar Al-Assad, But Not To Britain (PICTURES)”. Huffington Post. 6 November 2012. http://www.huffingtonpost.co.uk/2012/11/06/syria-cameron-safe-passage-assad_n_2081341.html. 
  52. ^ Drastic rise in Hezbollah death toll as party battles for Yabroud
  53. ^ Med SOHR som redan anger att antalet dödsfall bland regeringen och oppositionen är jämnt fördelade [1] och att de regeringsvänliga dödsfallen är sammanlagt 62.832 [2] kan även ett högre antal döda rebeller uppskattas till 62.832. Detta skulle vara i linje med SOHRs bedömning att antalet döda soldater är dubbelt så mycket som det dokumenterade antalet.[3]
  54. ^ ”Syria: Opposition, almost 11,500 civilians killed”. Ansamed.ansa.it. 2010-01-03. http://ansamed.ansa.it/ansamed/en/news/sections/politics/2012/03/19/visualizza_new.html_134589467.html. Läst 2013-08-27. 
  55. ^ [a b] ”Violations Documenting Center”. Violations Documenting Center. 18 May 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/home. Läst 18 May 2014. 
  56. ^ 25 döda (19 november 2013),[4] 15 döda (31 oktober),[5] 379 döda (2013),[6] 39 döda(1-7 januari 2014),[7] totalt antal rapporterade döda: 458
  57. ^ ”Violations Documenting Center - other statistics”. Violations Documenting Center. 18 May 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/otherstatistics. Läst 18 May 2014. 
  58. ^ ”Iraqi Soldier Killed by Fire from Syria”. Naharnet.com. 3 March 2013. http://www.naharnet.com/stories/en/74130-iraqi-soldier-killed-by-fire-from-syria. 
  59. ^ Zeina Karam (17 September 2012). ”Syrian jets bomb northern city overrun by rebels”. Washington Examiner. Associated Press. http://washingtonexaminer.com/syrian-jets-bomb-northern-city-overrun-by-rebels/article/2523370. 
  60. ^ ”Syria rebels fire on Iraq border posts, one killed”. Channelnewsasia.com. 2013-06-09. http://www.channelnewsasia.com/news/world/syria-rebels-fire-on-iraq/703066.html. Läst 2013-08-30. 
  61. ^ ”Iraqi border guard killed in Syria violence spillover”. Presstv.ir. 2013-07-13. http://www.presstv.ir/detail/2013/07/13/313673/syria-militants-kill-iraqi-border-guard/. Läst 2013-08-30. 
  62. ^ ”Arsal ambush kills two Lebanese soldiers hunting wanted fugitive”. Daily Star. http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2013/Feb-02/204737-arsal-ambush-kills-two-lebanese-soldiers-hunting-w.ashx. Läst 8 mars 2013. 
  63. ^ Violence in Lebanese Border Towns Adds to Fears of Syrian Encroachment
  64. ^ ”Assad regrets downing of Turkish jet, says won't allow open combat with Ankara”. English.alarabiya.net. 2012-07-03. http://english.alarabiya.net/articles/2012/07/03/224145.html. 
  65. ^ ”Turkish police killed in clashes on Syrian border”. Worldbulletin.net. 2013-05-02. http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=107960. 
  66. ^ http://www.dailysabah.com/nation/2014/03/25/isil-connection-in-attack-against-turkish-security-forces
  67. ^ ”Syria's civil war spills violence across borders into Jordan, Lebanon”. Associated Press. 22 October 2012. http://www.foxnews.com/world/2012/10/22/jordanian-soldier-killed-in-clash-with-militants-trying-to-slip-into-syria/. Läst 23 oktober 2012. 
  68. ^ "Syrian Refugees in Lebanon," The New York Times, September 5, 2013: UN says: 6.5 million displaced, of whom 2 million fled out of the country
  69. ^ ”Syria: A full-scale displacement and humanitarian crisis with no solutions in sight”. http://www.internal-displacement.org/countries/syria. , iDMC, Sep 2013: 5.1 million internally displaced ("forced to flee their homes because their lives were at danger, but did not cross international borders")
  70. ^ ”Dispatch: Syria's Internally Displaced Depend on Handouts”. http://www.pbs.org/newshour/rundown/2013/02/syrian-internally-displaced.html. , UN, Feb 2013: 2.5 million internally displaced
  71. ^ Source AAP UPDATED 8:44 AM - 29 Nov 2013 (2013-11-29). ”Syrian refugees top three million mark: UN | SBS News”. Sbs.com.au. http://www.sbs.com.au/news/article/2013/11/29/syrian-refugees-top-three-million-mark-un. Läst 2014-01-03. 
  72. ^ ”Syria's Meltdown Requires a U.S.-Led Response”. Washington Institute for Near East Policy. 22 March 2013. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/syrias-meltdown-requires-a-u.s.-led-response. 
  73. ^ ”Syrien idag”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427. Läst 1 september 2013. 
  74. ^ Per Jönsson (1 oktober 2012). ”Syriens episka drama”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.ui.se/blog/uibloggen/2012/10/1/syriens-episka-drama.aspx. Läst 1 september 2013. 
  75. ^ Simon Adams (15 november 2012). ”The world's next genocide”. New York Times. http://www.nytimes.com/2012/11/16/opinion/the-worlds-next-genocide.html. Läst 10 september 2013. 
  76. ^ Utrikespolitiska institutet/ landguiden
  77. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  78. ^ [a b] Kornelia Kotsinas och Marie Allansson (16 oktober 2012). ”Fördjupning Syrien”. säkerhetspolitik.se. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/. Läst 10 september 2013. 
  79. ^ ”Landguiden: Syrien - religion”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Religion. Läst 15 september 2013. 
  80. ^ ”Landguiden: Syrien - modern historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia. Läst 15 september 2013. 
  81. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 24
  82. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 26 und folgende
  83. ^ Joseph Ginat, Onn Winckler, Moshe Ma’oz: Modern Syria: A Pivotal Role in the Middle East, S. 112
  84. ^ ”Background Note: Syria”. US Department of State. mars 2012. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3580.htm. Läst 25 augusti 2012. 
  85. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-katastrof-vaxer_6888043.svd
  86. ^ Fridh Kleberg, Carl (14 juni 2011). ”Syrien i lågor – minst 13.000 flyr”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-i-lagor--minst-10-000-flyr. Läst 21 juni 2011. 
  87. ^ http://svt.se/2.22584/1.2756249/fn_syriska_regimen_begar_overgrepp_mot_barn
  88. ^ Olof Palmes Internationella Center
  89. ^ http://rt.com/news/syria-referendum-constitution-results-307/
  90. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/granater-faller-omigen-i-homs
  91. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska-vapen-pa-vag-till-syrien
  92. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syriens-regim-bakom-massakern-i-hula
  93. ^ Uddén, Cecilia. ”Syrien-observatörer besköts med tunga vapen”. Sveriges Radio Ekot. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5141781. Läst 8 juni 2012. 
  94. ^ ”Massaker i al-Qubair”. Sydsvenska dagbladet. http://www.sydsvenskan.se/varlden/syriska--spoken--bakom-ny-massaker. Läst 8 juni 2012. 
  95. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriens-forsvarsminister-dodad_7353028.svd
  96. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/slaget-om-damaskus-fortsatter_7361076.svd
  97. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriska-regimen-slar-till-mot-aleppo_7378752.svd
  98. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriens-premiarminister-sparkad
  99. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet chicagotribune.com
  100. ^ Svenska dagbladet 3 augusti 2014
  101. ^ http://edition.cnn.com/2013/08/29/world/meast/syria-iran-china-russia-supporters/
  102. ^ http://www.reuters.com/article/2013/05/31/us-syria-crisis-saudi-insight-idUSBRE94U0ZV20130531
  103. ^ [a b] http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24179084
  104. ^ ”Iraqi al-Qaeda chief rejects Zawahiri orders”. Al Jazeera. 2013-06-15. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2013/06/2013615172217827810.html. Läst 2013-06-15. 
  105. ^ ”Al-Qaeda-linked groups expand into Lebanon”. Al Jazeera. 26 January 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/01/al-qaeda-group-says-lebanese-shia-are-targets-201412643312606443.html. Läst 26 januari 2014. 
  106. ^ Syrian War Plays Out Along a Street in Lebanon”. The New York Times. 24 August 2012. http://www.nytimes.com/2012/08/24/world/middleeast/syrian-war-plays-out-along-a-street-in-lebanon.html. 
  107. ^ Irish, John (24 mars 2011). ”West should treat Syria, Iran like Libya-Israel” (på engelska). Reuters. http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE72N1AZ20110324. Läst 21 juni 2011. 
  108. ^ Longbottom, Wil (10 juni 2011). ”'This is savagery': Turkey prime minister turns on Syrian president as 15,000 troops move in on protest town” (på engelska). Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2002082/Syria-protests-Turkeys-PM-turns-President-Assad-15k-troops-Jisr-al-Shoughour.html. Läst 21 juni 2011. 
  109. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-staller-in-arabforbundsbesok-1
  110. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabforbundet-stanger-av-syrien
  111. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arabforbundet-straffar-syrien_6683440.svd
  112. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-doda-i-fortsatt-vald-i-syrien

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Intervjuer
Media