Syriska inbördeskriget

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Upproret i Syrien 2011–2012)
Hoppa till: navigering, sök
Syriska Inbördeskriget
Del av Arabiska våren
Ägde rum 15 mars 2011 - pågående
Plats Syrien, med smärre spridningseffekter i grannländerna
Resultat Konflikten pågår
Stridande
Syrien Syriska regeringen
  • Syriens väpnade styrkor
  • Jaysh al-Sha'bi
  • Shabiha
  • Al-Abbas brigaden
  • Nationella försvarsstyrkan

 Iran[4][5]

Utländska militärgrupper

Syriens nationella koalition[10]

Syriska islamiska fronten[11]

  • Al-Tawhidbrigaden

Understödda av


Mujaheddin[14]

Kurdiska högsta kommittén
Befälhavare/ledare
Syrien Bashar al-Assad

Syrien Maher al-Assad (WIA)
Syrien Fahd Jassem al-Freij
Syrien Ali Abdullah Ayyoub
Syrien Issam Hallaq
Syrien Ghassan Ismail
Syrien Mohammad al-Shaar (WIA)
Syrien Wael Nader Al-Halqi
Syrien Abu Ajeeb
Syrien Abu Hajar
Syrien Muhammad Nasif
Syrien Mihrac Ural
Hassan Nasrallah
Abdul-Malik al-Houthi

Syrien Salim Idris

Syrien Mustafa al-Sheikh
Syrien Riad al-Asaad (WIA)[18]
Syrien Ahmed Eissa al-Sheikh


Hassan Aboud[19]
Abu Musab[20]
Abu Mohammad al-Golani (WIA)[21]
Abu Abdullah al-Hamawi

Salih Muslim Muhammad
Styrka
Syrien Syriens väpnade styrkor: 178,000 (inkl. flottan och flygvapnet) (sen Aug 2013)[22]

Syrien General Security Directorate: 8,000[22]
Syrien Shabiha milis: 10,000[23]
Syrien Nationella försvarsstyrkan: 80,000 soldater[24]
Syrien al-Abbas brigaden: 10,000[25]
Syrien Jaysh al-Sha'bi: 50,000[26]
 Iran: 150 militära rådgivare [27]
Hizbollah: 1,500[28]–5,000[29]

Syrien Fria syriska armén: 50,000[30] - 80,000[31]

Syrien Syrian Islamic Liberation Front: 37,000[30] (sen Maj 2013)
Syrian Islamic Front: 13,000[30] (sen Maj 2013)
Al-Nusra Front: 6,000[30] (sen Juni 2013)
Utländska Mujaheddin: 10,000 (sen Aug 2013)[32]

15,000[33]
Förluster
Syriska regeringen

27,654 soldater och poliser dödade[34]
17,824 milis dödade[34]
1,000 regeringstjänstemän dödade[35]
3,500 soldater tillfångatagna[36]

Hizbollah
171[34]–178[37] dödade

Iranska IRGC
13 dödade[38][39][40][41]

21,850[34]–45,650[42]dödade*

979 demonstranter dödade[43]
9,000[36]–41,508[44] oppositionskämpar och anhängare tillfångatagna

81+ dödade[45][46]
Totalt 100 000 dödade (juni 2013 enligt FN)[47]

Totalt 83 263[44][48]110 371[34] dödade (augusti 2013 enligt oppositionen)**
642–1 548 utländska civilister dödade


Irak 14 irakiska soldater dödade[49][50]
Libanon 5 libanesiska soldater dödade[51][52]
Turkiet 3 turkiska militärer dödade[53][54]
Jordanien 1 jordansk soldat dödad[55]


2,5–3 miljoner internflyktingar[56][57]
2 000 938 flyktingar (i augusti 2013 enligt UNHCR)[58]

130 000 saknade eller häktade (mars 2013)[59]


*Antalet kan eventuellt stigas på grund av att oppositionen räknar rebeller som inte var civila avhoppare.[60]
**Antalet inkluderar utländska soldater från båda sidor, liksom utländska civilister.

Syriska inbördeskriget är en pågående väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper, ledda av president Bashar al-Assad, och stridande från olika oppositionella grupperingar. Konflikten inleddes under den arabiska våren med de första lokala missnöjesyttringarna i januari 2011, som i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde[61][62], och bemöttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Utdragna och pågående stridigheter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande) som i sin tur emellanåt också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen - demokratisering av Syrien - spelar sedan dess en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram.[63]

I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Drygt två miljoner beräknades ha flytt till grannländer och 6,5 miljoner var på flykt inom landet. Hälften av alla syrier var i behov av hjälp utifrån för att överleva.[64]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Se även: Syriens historia och politik i Syrien

Bakgrunden till dagens konflikt kan sökas i Syriens historia, i den politiska utvecklingen under 1900-talet, samt ur de gamla sekteristiska motsättningarna mellan sunnimuslimer och shiamuslimer.

Storsyrien, fransk imperialism och självständighet[redigera | redigera wikitext]

Sykes-Picot-avtalet delade upp Mellanöstern, där Frankrike tillerkändes de områden som idag utgör Syrien

Storsyrien styrdes av den islamska Umayyad-dynastin fram till 1500-talet då riket erövrades av turkarna och uppgick i det osmanska imperiet. Imperiet bestod i 400 år fram till första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike, Storbritannien och Ryssland styckade upp Storsyrien enligt det hemliga Sykes-Picot-avtalet.[65] Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat. Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället och man hindrade syrierna från politisk aktivitet, alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[66] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[65] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen, ledd av general de Gaulle, gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946 då de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter och regeringarna avlöste varandra, och 1963 genomfördes en militärkupp som förde den nuvarande regimen till makten. Det socialistiska Baathpartiet har regerat i ett i praktiken enpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. Genom ytterligare en kupp 1970 tog Hafez al-Assad makten och förde landet mot en mer auktoritär regim där all makt skulle komma att centreras runt honom som Syriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[66]

Religioner och etniska minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Den romerske kejsaren Konstantin den store gjorde på 300-talet kristendomen till statsreligion och Syrien blev ett av kristendomens centra. Detta gällde fram till 600-talet då kristendomens dominerande roll bröts. Arabiska klanmän, umayyaderna, inspirerade av profeten Mohammeds läror, sökte sig då till regionen och tog med sig sin religion islam. Delningen av islam i sunna och shia är en konsekvens av maktkampen efter profetens död och spelar fortfarande en stor roll i konflikten mellan sunniter och shiamuslimska bekännare.

Syriens befolkning har en etnisk sammansättning av syriska araber, kurder, arameiska talare, syriska turkar och palestiner. Av dessa är den dominerande religiösa tillhörigheten sunnimuslimer (70%), medan religiösa minoriteter är alawiter, kristna, druser och shiamuslimer. I landet lever alawiter, en minoritet (6-12% av befolkningen) med en särskild tolkning av islam som ligger nära shi’iternas (shia).[67] Alawiterna betraktas som kättare av sunniterna, och de anses inte heller som renläriga av shiamuslimer, och har därför under århundraden trakasserats och förföljts. Den nuvarande styrande eliten, inklusive familjen al-Assad, är till stor del alawiter. Regimen i form av Baathpartiet har en socialistisk agenda och Syrien är officiellt sekulärt, trots att landet är dominerat av muslimska bekännare. Regimen ser islamistiska strömningar som ett hot mot staten och moskéerna övervakas av säkerhetstjänsten. De senaste årtiondena har regeringen gett sitt stöd till moderata former av islam för att ta initiativet från grupperingar som muslimska brödraskapet, som eftersträvar att Syrien ska bli en religiös stat med islam som statsreligion. Sammandrabbningar mellan regeringstrupper och brödraskapet har skett med tusentals dödsoffer som följd, exempelvis massakern i Hamah 1982.[68]

Befolkningsexplosion och ekonomisk utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna.[69] Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period[70] gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994.[71] 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.[72]

Under 1970- och 1980-talen hade Syrien en hög ekonomisk tillväxt, med hjälp av investeringar i form av ekonomisk hjälp från Sovjetunionen, stöd från andra arabstater, transferavgifter för att leda irakisk olja genom landet, samt inkomster från egna, mindre oljekällor. Arbetslösheten kunde hållas nere då tillräckligt många jobb genererades. På 1980-talet försvann emellertid stöden från utlandet, priset på olja sjönk, och den syriska regeringen hade en hög militärbudget. I kombination med den massiva befolkningstillväxten ledde detta till en stagnerande ekonomi, arbetslösheten steg kraftigt och inflationen skenade. I ett försök att stoppa utvecklingen halverade regeringen militärbudgeten mellan 1985 och 1995.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Regeringen har använt stridsvagnar och prickskyttar för att kväsa oroligheterna. I Daraa har elektriciteten stängts av och mat har beslagtagits. Den 7 maj belägrade armén staden Baniyas, och i mitten av maj belägrades Hamah, Homs, Talkalakh, Latakia och två distrikt i Damaskus. Den 4 juni sattes helikoptrar in mot demonstranter. 10 juni belägrades Jisr Shughur. Enligt syriska armén hade 120 av deras soldater dödats i ett bakhåll, medan motståndare hävdade att de dödade var soldater som hade deserterat och dödats av armén. Den 12 juni rapporterade en journalist inifrån Daraa att staden var isolerad av armén och att det fanns risk för hungersnöd. De ditintills mest omfattande striderna skedde i Homs där den Fria syriska armén hade tagit kontroll över flera stadsdelar. Trupper lojala mot regeringen belägrade staden och attackerade med artilleri och senare med marktrupper. De civila förlusterna i Homs uppgick till flera tusen och det humanitära lidandet var omfattande på grund av brist på el, vatten, mat och mediciner.[73]

Ett stort antal människor har flytt till grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Flyktingar har berättat om övergrepp som armén begått i form av fördrivning av civila genom att döda kreatur och bränna åkrar och avrättning av desertörer.[74]

Enligt FN:s chef för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, utövar de reguljära syriska styrkorna systematiska och överlagda övergrepp på barn. Hundratals är gripna och torterade.[75] Enligt Olof Palmes Internationella Center sker merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter av den syriska armén, men fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den "Fria syriska armén" har även dokumenterats.[76]

2012[redigera | redigera wikitext]

  • Den 26 februari röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen sades bland annat innebära flerpartisystem, vilket enligt regeringen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen.[77]. Omröstningen ifrågasattes av vissa som en skenmanöver för att dämpa protesterna.
  • Den 9 april rapporterade Reuters och Sky News att syriska trupper skjutit mot flyktingläger med syriska flyktingar i Turkiet. Mellan 2 och 12 personer ska enligt de första rapporterna ha dött.
  • Den 12 april ingicks en vapenvila mellan regeringen och oppositionen. Vapenvilan ledde till en minskning av våldet, men striderna fortsatte.
  • Den 15 april attackerade regeringsstyrkor staden Homs medan rebeller angrep en polisstation i Aleppo. Efter att vapenvilan trätt i kraft beslutade FN att skicka en grupp observatörer[78].
  • Rebellerna hoppade 26 maj av FN:s fredsplan efter massakern i Hula nära Homs där nästan 100 personer dödades, varav 32 barn.[79] FN slår i augusti fast att det var regeringsstyrkor som utförde massakern.[80]
  • Den 6 juni varnade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för ett nära förestående fullskaligt inbördeskrig i Syrien.[81].
  • Den 7 juni utfördes en ny massaker i al-Qubair i Hamah provinsen, enligt vittnen av shabhia milisen. Minst 55 människor dödades.[82]
  • Den 20 juli inledde regeringsstyrkor en offensiv mot rebeller i Damaskus. Rebellerna hade för första gången i större utsträckning utfört attacker i huvudstaden.[84]
  • Den 28 juli inledde regeringsstyrkor operationer i Syriens största stad Aleppo där den "Fria syriska armén" under en tid haft framgångar[85].

2013[redigera | redigera wikitext]

  • Den 20 februari 2013 signerade PYD(YPG) och Fria syriska armén(FSA) ett eldupphöravtal.[2]

Inbördeskrigets spridning till Libanon[redigera | redigera wikitext]

Flera våldsamma incidenter har inträffat i norra Libanon mellan grupper som stödjer respektive är emot den syriska regeringen liksom även våldsamheter i Tripoli mellan Sunnimuslimer och Alawiter.[87]

Internationella reaktioner[redigera | redigera wikitext]

EU har fördömt den syriska regimen och olika västländer har individuellt gjort detsamma.[när?] FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har fördömt våldet mot demonstranter som oacceptabelt.[när?] I Mellanöstern har ledarna i flera arabländer uttalat sitt stöd för president Assad, medan Israel[88] och Turkiet[89] har kritiserat regimen. Allt eftersom dödandet av demonstranter fortsatte ändrade arabländerna sin inställning och sällade sig till kritikerna av regimen.[90]. I november 2011 stängdes Syrien av från arabförbundets möten[91] och i december samma år införde arabförbundet sanktioner mot Syrien[92]. Ryssland och Kina motsatte sig en resolution i FN som skulle kräva ett maktskifte[93].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sprickor i motståndet mot al-Assad”. Dagens Nyheter. 21 november 2012. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sprickor-i-motstandet-mot-al-assad. 
  2. ^ [a b] ”Kurdish militia signs ceasefire with Syrian rebels”. Chicago Tribune. 20 februari 2013. http://www.chicagotribune.com/news/sns-rt-us-syria-crisis-kurdsbre91j0ye-20130220,0,1478634.story. 
  3. ^ ”Kurds Give Ultimatum to Syrian Security Forces”. Rudaw. 21 July 2012. http://www.rudaw.net/english/kurds/4979.html. Läst 18 augusti 2012. 
  4. ^ Saeed Kamali Dehghan (28 May 2012). ”Syrian army being aided by Iranian forces”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2012/may/28/syria-army-iran-forces. Läst 18 augusti 2012. 
  5. ^ Daftari, Lisa (28 August 2012). ”Iranian general admits 'fighting every aspect of a war' in defending Syria's Assad”. Fox News. http://www.foxnews.com/world/2012/08/28/iranian-general-admits-fighting-every-aspect-war-in-defending-syria-assad/. Läst 6 september 2012. 
  6. ^ Battle for Aleppo Intensifies, as World Leaders Pledge New Support for Rebels”. The New York Times. 28 September 2012. http://www.nytimes.com/2012/09/29/world/middleeast/syria.html. Läst 8 oktober 2012. 
  7. ^ ”Iran's Hizbullah sends more troops to help Assad storm Aleppo, fight Sunnis”. World News Tribune. 29 July 2012. http://www.worldnewstribune.com/2012/07/29/irans-hizbullah-sends-more-troops-to-help-assad-storm-aleppo-fight-sunnis/. Läst 18 augusti 2012. 
  8. ^ ”Syria rebels clash with army, Palestinian fighters”. Agence France-Presse. 31 October 2012. http://www.chinadaily.com.cn/cndy/2012-10/31/content_15858497.htm. Läst 28 januari 2013. 
  9. ^ Suadad al-Salhy (16 October 2012). ”Iraqi Shi'ite militants fight for Syria's Assad”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2012/10/16/us-syria-crisis-iraq-militias-idUSBRE89F0PX20121016. Läst 25 oktober 2012. 
  10. ^ ”Syrian opposition groups reach unity deal”. USA Today. 11 November 2012. http://www.usatoday.com/story/news/world/2012/11/11/syrian-opposition-deal/1697693/. Läst 14 november 2012. 
  11. ^ Spencer, Richard (16 August 2012). ”British convert to Islam vows to fight to the death on Syrian rebel front line”. Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9481246/British-convert-to-Islam-vows-to-fight-to-the-death-on-Syrian-rebel-front-line.html. 
  12. ^ [a b c] Schmitt, Eric (21 June 2012). ”C.I.A. Said to Aid in Steering Arms to Syrian Opposition”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2012/06/21/world/middleeast/cia-said-to-aid-in-steering-arms-to-syrian-rebels.html. Läst 4 juli 2012. 
  13. ^ U.S. weapons reaching Syrian rebels”. Washington Post. September 11, 2013. http://articles.washingtonpost.com/2013-09-11/world/41972742_1_lethal-aid-syrian-rebels-chemical-weapons. 
  14. ^ ”TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside Syria's Rebels”. Time. 26 July 2012. http://world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fighting-alongside-syrias-rebels//. Läst 9 december 2012. 
  15. ^ ”The Free Syrian Army”. Institute for the Study of War. http://www.understandingwar.org/sites/default/files/The-Free-Syrian-Army-24MAR.pdf. 
  16. ^ New front opens in Syria as rebels say al Qaeda attack means war”. Reuters. 12 July 2013. http://www.reuters.com/article/2013/07/12/us-syria-crisis-idUSBRE96B08A20130712. 
  17. ^ ”assads no enemey of al-qaeda”. NOW Lebanon. 31 July 2013. https://now.mmedia.me/lb/en/commentaryanalysis/assads-no-enemy-of-al-qaeda. Läst 31 juli 2013. 
  18. ^ ”U.N. withdraws staffers as violence rages in Syria”. Edition.cnn.com. 25 May 2013. http://edition.cnn.com/2013/03/25/world/meast/syria-civil-war. 
  19. ^ Competition among Islamists”. The Economist. 19 July 2013. http://www.economist.com/news/middle-east-and-africa/21582037-one-islamist-rebel-group-seems-have-overtaken-all-others-competition-among. 
  20. ^ Kurds capture jihadist commander in north Syria: NGO”. Fox News. 20 July 2013. http://www.foxnews.com/world/2013/07/20/kurds-capture-jihadist-commander-in-north-syria-ngo/. 
  21. ^ ”Al-Nusra leader injured by regime bombardment”. Facebook.com. http://www.facebook.com/syriaohr/posts/367316493376695. Läst 16 maj 2013. 
  22. ^ [a b] Syria's diminished security forces
  23. ^ Regime-backed militia does Syria's 'dirty work,' analysts say
  24. ^ ”Hezbollah-trained squad to lead battle for Aleppo”. The Australian. http://www.theaustralian.com.au/news/world/hezbollah-trained-squad-to-lead-battle-for-aleppo/story-fnb64oi6-1226664682418. Läst 17 juni 2013. 
  25. ^ Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines retrieved 5 June 2013
  26. ^ Borger, Julian (14 March 2013). ”Iran and Hezbollah 'have built 50,000-strong force to help Syrian regime'”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2013/mar/14/iran-hezbollah-force-syrian-regime. 
  27. ^ ”Assad might yet win in Syria thanks to Iran's Revolutionary Guards”. 2013-05-30. http://blogs.telegraph.co.uk/news/concoughlin/100219439/assad-might-yet-win-in-syria-thanks-to-irans-revolutionary-guards/. 
  28. ^ Assad backed by 1,500 fighters from Hezbollah, says defector”. The Times. 6 October 2012. http://www.thetimes.co.uk/tto/news/world/middleeast/article3560184.ece. 
  29. ^ Ben, Ilan. (8 January 2013) According to Al-Watan, members of the Shiite Lebanese militia have already killed 300 Syrian rebels. The Times of Israel.
  30. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet CAP
  31. ^ Lund, Aron (17 June 2013). ”Freedom fighters? Cannibals? The truth about Syria’s rebels”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/freedom-fighters-cannibals-the-truth-about-syrias-rebels-8662618.html. Läst 20 juni 2013. 
  32. ^ Up to 150 Britons join rebels fighting to overthrow Assad”. The Times. http://www.thetimes.co.uk/tto/news/world/middleeast/article3846455.ece. 
  33. ^ ”Salih Muslim: We have 15 thousand fighters from the People's protection units”. The DailyStar. http://ar.pukcc.org/index.php/%D8%A7%D9%84%D8%A3%D8%AE%D8%A8%D8%A7%D8%B1/%D9%83%D9%88%D8%B1%D8%AF%D8%B3%D8%AA%D8%A7%D9%86/item/12512-%D8%B5%D8%A7%D9%84%D8%AD-%D9%85%D8%B3%D9%84%D9%85-%D9%84%D8%AF%D9%8A%D9%86%D8%A7-15-%D8%A7%D9%84%D9%81-%D9%85%D9%82%D8%A7%D8%AA%D9%84-%D9%85%D9%86-%D9%88%D8%AD%D8%AF%D8%A7%D8%AA-%D8%A7%D9%84%D8%AD%D9%85%D8%A7%D9%8A%D8%A9-%D8%A7%D9%84%D8%B4%D8%B9%D8%A8%D9%8A%D8%A9. Läst 23 juni 2013. 
  34. ^ [a b c d e] ”NGO puts Syria toll above 110,000”. AFP. http://www.khaleejtimes.com/kt-article-display-1.asp?section=middleeast&xfile=data/middleeast/2013/September/middleeast_September6.xml. Läst 1 september 2013. 
  35. ^ ”David Cameron Offers 'Safe Passage' For Syria's Bashar Al-Assad, But Not To Britain (PICTURES)”. Huffington Post. 6 November 2012. http://www.huffingtonpost.co.uk/2012/11/06/syria-cameron-safe-passage-assad_n_2081341.html. 
  36. ^ [a b] The Syrian Observatory for Human Rights
  37. ^ ”Hezbollah Operatives Killed in Syria – Update”. Terrorism-info.org.il. 2013-06-27. http://www.terrorism-info.org.il/en/article/20538. Läst 27 augusti 2013. 
  38. ^ ”Iran: Senior IRGC Commander killed while travelling from Damascus to Beirut”. Ncr-iran.org. http://www.ncr-iran.org/en/news/iran-world/12866-iran-senior-irgc-commander-killed-while-travelling-from-damascus-to-beirut. Läst 27 augusti 2013. 
  39. ^ ”Iran: Funeral for IRGC officer killed in Syria”. Ncr-iran.org. 2013-08-03. http://www.ncr-iran.org/en/news/terrorism-fundamentalism/13616-iran-funeral-for-irgc-officer-killed-in-syria. Läst 27 augusti 2013. 
  40. ^ ”Iran: IRGC member killed in Syria buried in Tehran”. Ncr-iran.org. 2013-08-03. http://www.ncr-iran.org/en/news/terrorism-fundamentalism/14299-iran-irgc-member-killed-in-syria-buried-in-tehran. Läst 27 augusti 2013. 
  41. ^ ”Iran: Three IRGC members killed in Syria fighting for Assad regime”. Ncr-iran.org. 2013-08-03. http://www.ncr-iran.org/en/news/terrorism-fundamentalism/14327-iran-three-irgc-members-killed-in-syria-fighting-for-assad-regime. Läst 27 augusti 2013. 
  42. ^ With SOHR already stating that the number of government and rebel fatalities is evenly divided http://www.jpost.com/MiddleEast/Article.aspx?id=293186 and the pro-government fatalities to be an estimated 45,649,http://www.khaleejtimes.com/kt-article-display-1.asp?section=middleeast&xfile=data/middleeast/2013/September/middleeast_September6.xml a higher figure of rebels killed can be estimated to be 45,650 as well. This would be in line with SOHR's upper estimate of 120,000 unverified dead, http://www.huffingtonpost.com/2013/05/14/syria-death-toll-120000_n_3272610.html with the number of combatant dead being double the documented number.https://www.facebook.com/syriaohr/posts/368424863265858&sourceid=opera&ie=utf-8&oe=utf-8
  43. ^ ”Syria: Opposition, almost 11,500 civilians killed”. Ansamed.ansa.it. 2010-01-03. http://ansamed.ansa.it/ansamed/en/news/sections/politics/2012/03/19/visualizza_new.html_134589467.html. Läst 27 augusti 2013. 
  44. ^ [a b] ”Statistics for the number of martyrs”. Violations Documenting Center. 31 August 2013. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/home. 
  45. ^ Wrase, Michael (4 April 2013). ”Die arabische Revolution hat den Kurden Freiheit gebracht” (på German). Badische Zeitung. http://www.badische-zeitung.de/nachrichten/ausland/die-arabische-revolution-hat-den-kurden-freiheit-gebracht--70598077.html. Läst 1 maj 2013. 
  46. ^ ”Syrian troops consolidating gains in key district in central Homs region”. Foxnews.com. 2013-07-28. http://www.foxnews.com/world/2013/07/28/syrian-troops-consolidating-gains-in-key-district-in-central-homs-region/. Läst 27 augusti 2013. 
  47. ^ ”More than 2,000 killed in Syria since Ramadan began”. Timesofoman.com. 2013-07-25. http://www.timesofoman.com/News/Article-20325.aspx. Läst 27 augusti 2013. 
  48. ^ ”Other statistics”. Violations Documenting Center. 31 August 2013. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/otherstatistics. 
  49. ^ ”Iraqi Soldier Killed by Fire from Syria”. Naharnet.com. 3 March 2013. http://www.naharnet.com/stories/en/74130-iraqi-soldier-killed-by-fire-from-syria. 
  50. ^ Zeina Karam (17 September 2012). ”Syrian jets bomb northern city overrun by rebels”. Washington Examiner. Associated Press. http://washingtonexaminer.com/syrian-jets-bomb-northern-city-overrun-by-rebels/article/2523370. 
  51. ^ ”Arsal ambush kills two Lebanese soldiers hunting wanted fugitive”. Daily Star. http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2013/Feb-02/204737-arsal-ambush-kills-two-lebanese-soldiers-hunting-w.ashx. Läst 8 mars 2013. 
  52. ^ Violence in Lebanese Border Towns Adds to Fears of Syrian Encroachment
  53. ^ ”Assad regrets downing of Turkish jet, says won’t allow open combat with Ankara”. English.alarabiya.net. 2012-07-03. http://english.alarabiya.net/articles/2012/07/03/224145.html. 
  54. ^ ”Turkish police killed in clashes on Syrian border”. Worldbulletin.net. 2013-05-02. http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=107960. 
  55. ^ ”Syria's civil war spills violence across borders into Jordan, Lebanon”. Associated Press. 22 October 2012. http://www.foxnews.com/world/2012/10/22/jordanian-soldier-killed-in-clash-with-militants-trying-to-slip-into-syria/. Läst 23 oktober 2012. 
  56. ^ ”Syria: A full-scale displacement and humanitarian crisis with no solutions in sight”. http://www.internal-displacement.org/countries/syria. 
  57. ^ ”Dispatch: Syria's Internally Displaced Depend on Handouts”. http://www.pbs.org/newshour/rundown/2013/02/syrian-internally-displaced.html. 
  58. ^ ”Syria Regional Refugee Response”. UNHCR. 18 August 2013. http://data.unhcr.org/syrianrefugees/syria.php. 
  59. ^ ”Syria's Meltdown Requires a U.S.-Led Response”. Washington Institute for Near East Policy. 22 March 2013. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/syrias-meltdown-requires-a-u.s.-led-response. 
  60. ^ ”NGO: More than 13,000 killed in Syria since March 2011”. Agence France-Presse. 27 May 2012. http://www.egyptindependent.com/news/ngo-more-13000-killed-syria-march-2011. 
  61. ^ ”Syrien idag”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427. Läst 1 september 2013. 
  62. ^ Per Jönsson (1 oktober 2012). ”Syriens episka drama”. Sveriges utrikesdepartement. http://www.ui.se/blog/uibloggen/2012/10/1/syriens-episka-drama.aspx. Läst 1 september 2013. 
  63. ^ Simon Adams (15 november 2012). ”The world's next genocide”. New York Times. http://www.nytimes.com/2012/11/16/opinion/the-worlds-next-genocide.html. Läst 10 september 2013. 
  64. ^ Utrikespolitiska institutet/ landguiden
  65. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  66. ^ [a b] Kornelia Kotsinas och Marie Allansson (16 oktober 2012). ”Fördjupning Syrien”. säkerhetspolitik.se. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/. Läst 10 september 2013. 
  67. ^ ”Landguiden: Syrien - religion”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Religion. Läst 15 september 2013. 
  68. ^ ”Landguiden: Syrien - modern historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia. Läst 15 september 2013. 
  69. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 24
  70. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 26 und folgende
  71. ^ Joseph Ginat, Onn Winckler, Moshe Ma’oz: Modern Syria: A Pivotal Role in the Middle East, S. 112
  72. ^ ”Background Note: Syria”. US Department of State. mars 2012. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3580.htm. Läst 25 augusti 2012. 
  73. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-katastrof-vaxer_6888043.svd
  74. ^ Fridh Kleberg, Carl (14 juni 2011). ”Syrien i lågor – minst 13.000 flyr”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-i-lagor--minst-10-000-flyr. Läst 21 juni 2011. 
  75. ^ http://svt.se/2.22584/1.2756249/fn_syriska_regimen_begar_overgrepp_mot_barn
  76. ^ Olof Palmes Internationella Center
  77. ^ http://rt.com/news/syria-referendum-constitution-results-307/
  78. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/granater-faller-omigen-i-homs
  79. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska-vapen-pa-vag-till-syrien
  80. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syriens-regim-bakom-massakern-i-hula
  81. ^ Uddén, Cecilia. ”Syrien-observatörer besköts med tunga vapen”. Sveriges Radio Ekot. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5141781. Läst 8 juni 2012. 
  82. ^ ”Massaker i al-Qubair”. Sydsvenska dagbladet. http://www.sydsvenskan.se/varlden/syriska--spoken--bakom-ny-massaker. Läst 8 juni 2012. 
  83. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriens-forsvarsminister-dodad_7353028.svd
  84. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/slaget-om-damaskus-fortsatter_7361076.svd
  85. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriska-regimen-slar-till-mot-aleppo_7378752.svd
  86. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriens-premiarminister-sparkad
  87. ^ Syrian War Plays Out Along a Street in Lebanon”. The New York Times. 24 August 2012. http://www.nytimes.com/2012/08/24/world/middleeast/syrian-war-plays-out-along-a-street-in-lebanon.html. 
  88. ^ Irish, John (24 mars 2011). ”West should treat Syria, Iran like Libya-Israel” (på engelska). Reuters. http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE72N1AZ20110324. Läst 21 juni 2011. 
  89. ^ Longbottom, Wil (10 juni 2011). ”'This is savagery': Turkey prime minister turns on Syrian president as 15,000 troops move in on protest town” (på engelska). Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2002082/Syria-protests-Turkeys-PM-turns-President-Assad-15k-troops-Jisr-al-Shoughour.html. Läst 21 juni 2011. 
  90. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-staller-in-arabforbundsbesok-1
  91. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabforbundet-stanger-av-syrien
  92. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arabforbundet-straffar-syrien_6683440.svd
  93. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-doda-i-fortsatt-vald-i-syrien

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]