Uppsala öd
Uppsala öd är ett samlingsnamn på det jordagods som anslagits till sveakungars försörjning och hovhållning under förkristen tid. Kungen fick använda avkastningen från Uppsala öd efter eget behag, men han fick inte göra någonting som minskade godsets omfattning eller dess avkastning.
Uppsala öd var vad som med ett något modernare uttryck skulle kallas kronodomän. Uppsala öd var ett komplex av geografiskt spridda jordegendomar, bestående av kungsgårdar med ett antal omkringliggande mindre brukningsenheter (gårdar, torp). En särställning bland kungsgårdarna har tillskrivits de så kallade husabyarna.
Den exakta omfattningen av Uppsala öd är okänd, men uppskattningsvis existerade mellan 70 och 100 olika platser för det kungliga hushållets och hirdens näring. När landskapslagarna nedtecknades var systemet med det ambulerande kungadömet redan på väg ur bruk och endast två av lagarna nämner de gårdar i respektive lagsaga – Västergötland och Hälsingland – som tillhörde Uppsala öd.
Etymologi
Ordet "öd" ('rikedom'; fornvästnordiska och isländska: auðr, fornöstnordiska: øþ), är ett gammalt nordiskt ord som lever kvar i den historiska termen "Uppsala öd". Ordet motsvaras av Ed- i flera från engelskan inlånade mansnamn som Edgar, Edward och Edvin.
Se även
