Urim och Tummim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Urim och Tummim (Thumim), hebr., är en fras i Gamla Testamentet som syftar på det heliga orakel, genom vilket Israel i äldre tider "frågade Herren" i tvivelaktiga eller svåra fall.

Urim och Tummim förefaller ha utgjorts av två smärre föremål, enligt den sannolikaste gissningen två stenar eller stavar, som tjänade till lottkastning. Bibeln lämnar ingenstädes upplysning om Urims och Tummims beskaffenhet eller sättet för deras användning; det mest upplysande stället i fråga om deras användning är 1 Sam. 14:41 enligt Septuagintas text. Enligt den prästerliga lagen låg Urim och Tummim i den s.k. bröstsköldenöversteprästens ämbetsskrud, men verkar på dess tid ha varit i föga bruk (3 Mos. 8:8, jfr 4 Mos. 27:21). Urim är förmodligen en härledning av arar, "förbanna", tummim av tamam, "vara hel, lycklig".

Enligt Joseph Smith var han Urim och Tummim två stenar i silverbågar, fästa vid en bröstplåt, som kännetecknade siare i forna tider. Smith anger att han med hjälp av dessa översatte Mormons bok från guldplåtar som han mottagit av ängeln Moroni.

Det är också den ryktbara Ivy Leagueskolan Yales valspråk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Urim och Tummim, 1904–1926.