Urocyon littoralis
| Urocyon littoralis Status i världen: Akut hotad[1] |
|
Urocyon littoralis
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Hunddjur Canidae |
| Släkte | Urocyon |
| Art | U. littoralis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Urocyon littoralis | |
| Auktor | Baird, 1857 |
| Utbredning | |
Utbredningskarta, även för underarterna
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Urocyon littoralis är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae) som lever endemiskt på de kaliforniska Channel Islands.
Innehåll |
Taxonomi och utbredning [redigera]
Artens närmaste släkting är gråräven (Urocyon cinereoargenteus) och de listas i samma släkte. Studier av djurens DNA visade tillräcklig stora differenser mellan U. littoralis och gråräven för att klassificera de som självständiga arter. Även mellan populationerna av de olika sex öarna består genetiska skillnader och de listas därför som underarter.[2][3]
- Urocyon littoralis littoralis på San Miguel Island,
- Urocyon littoralis santarosae på Santa Rosa Island,
- Urocyon littoralis santacruzae på Santa Cruz Island,
- Urocyon littoralis dickeyi på San Nicolas Island,
- Urocyon littoralis catalinae på Santa Catalina och,
- Urocyon littoralis clementae på San Clemente Island.
Det antas att en grupp av grårävar under evolutionens lopp självständig eller med människans hjälp flyttade till norra delen av ögruppen innan de utvecklades till den aktuella arten.[2] Flytten ägde troligen rum för 10 400 till 16 000 år sedan.[4]
Utseende och anatomi [redigera]
Urocyon littoralis tillhör bredvid präriekatträven och ökenkatträven de minsta rävarna i Nordamerika. Med en kroppslängd (utan svans) mellan 45 och 59 cm samt en genomsnittlig vikt av 1,8 (honor) till 2,0 kg (hannar) är den tydlig mindre än gråräven. Svansen är 20 till 27 cm lång.[2] Därför är arten ett typiskt exempel för dvärgväxt på öar.
Pälsen är på ryggen, sidorna samt huvudets topp grå och på buken samt extremiteternas insida vitaktig. Mellan dessa ställen finns otydlig avgränsade orange fläckar. På varje sida av näsan förekommer svarta fläckar som efterföljas vid mungipan av vita fläckar. Svansen är likaså grå med orange skuggor och kännetecknas av en svart strimma på ovansidan som slutar i en svart svansspets.[2]
Habitat [redigera]
Arten lever på alla öar i alla habitat som förekommer, till exempel skogar och gräsmarker men den undviker vanligen täta bosättningar.[2]
Ekologi [redigera]
Urocyon littoralis jagar vanligen på natten men kan även vara aktiv på dagen. Hannar och honor bildar allmänt monogama par som lever i ett revir som är med 0,15 till 0,85 km² påfallande litet. Revirets gränser markeras med urin och avföring samt försvaras av hannen. Ibland kan könsmogna ungar från tidigare kullar tillåtas i territoriet. Jakten utförs vanligen ensam.[2]
Denna räv är en allätare som livnär sig på olika ryggradsdjur, insekter, snäckor och frukter. Ibland hämtar den blötdjur från havet alldeles nära stranden. Vanligen beror födans sammansättning av utbredningsområdet.[2]
Parningen äger oftast under april rum och nyare studier tyder på att vissa honor har en fördröjd embryoutveckling. Därför föds ungarna mellan februari (nästa år) och maj. Den egentliga dräktigheten uppskattas med 50 dagar. Födelsen sker i lyan som anläggs mellan stenar, i täta buskar eller under trädrötter. Oftast föds en till tre ungar per kull och i undantagsfall upp till fem ungar. Honan slutar under mitten eller vid slutet av juni med digivning och i september blir de flesta ungar självständiga.[2]
Arten har med en skunk (Spilogale gracilis amphiala) och förvildade tamkatter bara ett fåtal konkurrenter om samma föda. Rävens största naturliga fiende är kungsörnen som dödar många individer. Introduceringen av tamsvinet som lockar många rovfåglar till ögruppen försämrade rävens situation. Många individer dog dessutom av införda sjukdomar som vanligen drabbar hunddjur, till exempel valpsjuka.[2]
Om individerna undviker alla faror kan de leva upp till 10 år.[2]
Bevarandestatus [redigera]
Arten listas av IUCN som akut hotad (CR) då beståndet i vissa år på grund av kungsörnens jakt minskar med 80 procent. Även det begränsade utbredningsområde är en grund för klassificeringen.[1]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] Roemer, G.W., Fuller, T.K., List, R. & Wayne, R.K. 2008 Urocyon littoralis Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 13 januari 2012.
- ^ [a b c d e f g h i j] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. s. 97-104. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Urocyon littoralis” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ Wayne, R.K. et al. (1991). ”A morphological and genetic-study of the Island fox, Urocyon littoralis”. Evolution 45 (8): sid. 1849–1868. doi:.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Urocyon littoralis.
