Utnötningskriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utnötningskriget
Del av Arab-israeliska-konflikten
Suez canal map.jpg
Ägde rum 1 juli 1967 – 7 augusti 1970 (vapenvila)
Plats Sinaihalvön (israelisk kontroll)
Resultat Båda sidor hävdar seger
Fortsatt israelisk ockupation av Sinai
Stridande
 Israel  Egypten
 Sovjetunionen[1]
 Kuba
Palestina PLO
 Jordanien
 Syrien
Befälhavare/ledare
Israel Levi Eshkol
Israel Yigal Allon
Israel Zalman Shazar
Israel Haim Bar-Lev
Israel Mordechai Hod
Israel Uzi Narkiss
Egypten Gamal Abdel Nasser
Egypten Ahmad Ismail Ali
Egypten Anwar Sadat
Egypten Saad el-Shazly
Egypten Abdul Munim Riad 
Sovjetunionen Nikolai Yurchenko  
Styrka
275 000 (inklusive reserver) Egyptier: 200 000
Sovjeter: 10 700–15 000[2]
Jordanier: 15 000[3]
PLO: 900-1 000[4][5]
Förluster
594[6]-1 424[7] soldater döda
127 civila döda[6]
2 659 skadade[6]
14[8]–30[9] flygplan
1 jagare
4 stridsvagnar
2 halvbandvagnar
2 pansarbilar
Egypten:
2 882[10]-10 000[8] soldater och civila döda
6 285 skadade[11]
60[9]–114[12] flygplan förstörda
PLO:
1 828 döda
2 500 skadade[6]
Jordanien:
84 döda
250 skadade
4 tillfångatagna
30 stridsvagnar
2 flygplan
Sovjetunionen:
58 döda
[13]
4–5 flygplan
Kuba:
180 döda
250 skadade[14]
Syrien:
Hundratals förluster[15]

Utnötningskriget (arabiska: حرب الاستنزاف Ḥarb al-Istinzāf, hebreiska: מלחמת ההתשה Milhemet haHatashah), var ett begränsat krig som utkämpades mellan Israel och Egypten 1967 till 1970.

Efter Sexdagarskriget 1967 fanns inga allvarliga diplomatiska ansträngningar för att lösa hjärtefrågorna i den arabisk-israeliska konflikten. I september 1967 formulerade arabstaterna Khartoumresolutionen där man uteslöt fred, erkännande eller förhandlingar med Israel. Egyptens president Gamal Abdel Nasser trodde enbart militära initiativ skulle framtvinga Israel eller det internationella samfundet till att tvinga en fullständig israelisk reträtt från Sinai,[16][17] och fientligheter återupptogs snart längs Suezkanalen.

Dessa tog inledningsvis form av begränsade artilleridueller och småskaliga intrång på Sinai, men 1969 var egyptiska armén beredd på storskaliga operationer. Den 8 mars 1969 proklamerade Nasser den officiella igångsättning av Utnötningskriget, som kännetecknades av storskalig beskjutning längs kanalen, omfattande luftkrig och kommandoräder.[16][18] Fientligheterna fortsatte fram till augusti 1970 och avslutades med en vapenvila. Gränserna förblev desamma som när kriget började, utan verkligt engagemang för seriösa fredsförhandlingar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pollack, Kenneth M. (2002) (på engelska). Arabs at War: Military Effectiveness. University of Nebraska Press. sid. 93–94, 96 
  2. ^ Higham, Robin D.S.; Greenwood, John T. & Hardesty, Von (1998) (på engelska). Russian Aviation and Air Power in the Twentieth Century. Routledge. sid. 227 
  3. ^ Fruchter-Ronen I, (2008), ss. 244–260
  4. ^ Morris, Benny (1999) (på engelska). Righteous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881–1999. Knopf. sid. 368. ISBN 978-0-679-42120-7 
  5. ^ Nur, Evyatar (1980). ”Operation Inferno”. i Wallach, Jedua; Ayalon, Avraham; Yitzhaki, Aryeh. Carta's Atlas of Israel. "2" 
  6. ^ [a b c d] Schiff, Zeev (1974). A History of the Israeli Army (1870-1974). San Francisco: Straight Arrow Books. sid. 246. ISBN 0-87932-077-X 
  7. ^ Lorch, Netanel (2 september 2003). ”The Arab-Israeli Wars” (på engelska). Israeli Ministry of Foreign Affairs. http://www.mfa.gov.il/MFA/History/Modern+History/Centenary+of+Zionism/The+Arab-Israeli+Wars.htm. Läst 3 mars 2007. 
  8. ^ [a b] Morris, Benny (1999) (på engelska). Righteous Victims: A History of the Zionist-Arab Conflict, 1881–1999. Knopf. sid. 362. ISBN 978-0-679-42120-7 
  9. ^ [a b] Nicolle, David; Cooper, Tom (2004) (på engelska). Arab MiG-19 and MiG-21 Units in Combat (1:a). Osprey Publishing. sid. 32–33. ISBN 978-1-84176-655-3 
  10. ^ Shazly, Saad (2003). The crossing of the Suez. San Francisco: American Mideast Research. sid. 195. ISBN 978-0-9604562-2-2 
  11. ^ Bar, Uri (2005). The Watchman Fell Asleep: The Surprise Of Yom Kippur And Its Sources. Albany: State University of New York Press. sid. 15. ISBN 978-0-7914-6482-3 
  12. ^ Insight Team of the London Sunday Times (1974) (på engelska). Yom Kippur War. Double Day & Company. sid. 42 
  13. ^ ”A list of known Soviet army losses of manpower during The War of attrition” (på ryska). http://www.hubara-rus.ru/heroes.html. Läst 5 september 2012. 
  14. ^ Karsh, Efraim (1985) (på engelska). The cautious bear : Soviet military engagement in Middle East wars in the post-1967 era. JCSS study, no. 3.. Jerusalem, Israel: Jaffee Center for Strategic Studies by the Jerusalem Post 
  15. ^ ”The War: Lebanon and Syria” (på engelska). http://dover.idf.il/NR/rdonlyres/0771A94F-B23C-43E6-8955-9630D34B8076/0/WarofAttrition40Years.ppt#262,6,. Läst 5 september 2012. 
  16. ^ [a b] Dunstan, Simon (2003) (på engelska). Yom Kippur War 1973: The Sinai Campaign. Osprey. sid. 7–14. ISBN 978-1-84176-221-0. http://books.google.com/books?id=1BYk_sXT6tsC 
  17. ^ AP (24 november 1967). ”Egypt Will Fight, Nasser Shouts” (på engelska). Pittsburgh Post-Gazette (Kairo): s. 2. http://news.google.com/newspapers?nid=1129&dat=19671124&id=iy4NAAAAIBAJ&sjid=mmwDAAAAIBAJ&pg=7156,4781952. 
  18. ^ Aloni, Shlomo (2004) (på engelska). Israeli Mirage and Nesher Aces. Osprey. sid. 46–53 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]